Torgvandring 2017-09-03
© Stig Marz
När detta huset uppfördes är oklart, men om vi säger i 1840-talets början är vi nog ganska nära sanningen. När Torget 1 upphörde som gästgiveri omkring 1845, flyttades gästgiveriverksamheten hit till detta hus.
Sedan dröjde det i det närmaste 100 år innan något hände med huset. 1938 byggdes huset till mot Runstedtska fastigheten med två ”moduler”. I den nya delen fick posten nu sina lokaler då den flyttade från fastigheten Granstugan på nuvarande Tegnérvägen.
1949 hade postlokalerna blivit för trånga och en ny tillbyggnad gjordes. Nu byggdes de båda fastigheterna ihop och posten flyttade in i den nya delen. I den del som tidigare var postlokal fick nu Försäkringskassan sitt kontor.
Huset var som sagt Gästgiveri från mitten av 1840-talet. Förste gästgivaren verkar ha varit Johan Peter Svensson Lundberg, anfader till nuvarande släkten Lundberg i Vrigstad. Lundbergs efterträdare blir Peter Daniel Tolf, som innehar gästgiveriet till 1861. Efter Tolf kom Anders Johan Larsson. 1887 flyttar Johannes Andersson till Vrigstad från Tofteryd och tar över gästgiveriet.
I samband med det flyttas verksamheten över till det vi idag kallar Gästgivargården med adress Gästgivaregatan 2 i torgets nord-östra hörn.
Som ägare till Torget 9 står handlanden Mebius. När han dör 1889 blir modern ägare. Hon dör året efter och ny ägare blir änkefru Anna Elisabeth Jansson. Omkring sekelskiftet köper landstingsmannen m.m. Magnus Bolander i Holkaryd, huset. Efter hans bortgång 1912 ägs huset av hans dödsbo.
1927 köper färgmästaren Henrik Karlsson huset. Om det då är Bolanders dödsbo som äger fastigheten är oklart.
I östra delen av fastigheten var läkarmottagning. Här hade provinsialläkaren Florén sin mottagning under åren 1908 till 1912. Efter honom kom läkaren Nordman, som i sin tur avlöstes av Turner, som flyttade 1919. Alla dessa hade sin praktik i bottenvåningen och sin bostad i övervåningen.
Övriga som bodde i huset i 1900-talets början var bl.a. Häradsskrivaren Robert Samsioe, som jag berättat om tidigare. Här bodde också den förnäma fröken Elin Gustafschöld, vars farfars far hjälpte Kung Gustaf III vid statskuppen 1772. Han blev efter detta adlad och fick namnet Gustafschöld (Gustafs sköld).
I slutet av 1920-talet etablerade Samuel Johansson charkuteriaffär i lokalerna. (Samuel var far till Sture Johansson och Stig Ringefelt).
Samuels charkuteriaffär övertogs i början av 1930-talet av Åke Ek, som var sonson till handelspatronen Johan Ek. Sörensens i Sävsjö övertog affären omkring 1940 och drev den till avvecklingen i slutet av 1960-talet.
Posten hade sin verksamhet här i västra delen av huset, under åren 1938 till 1982 då den flyttade till huset på Växjövägen, där idag Daveart hade sin verksamhet.
Biblioteket hade sina lokaler här från 1982 till något av de första åren på 1990-talet.
2001 startade AnnoNina affär med egendesignade kläder och konst. Affären upphörde 2007. En av Vrigstads första pizzerior öppnade här 1988. I de lokalerna hade då varit en Radio- och TV-affär.
Det har säkert funnits flera verksamheter i huset som inte berörts här, men den viktigast verksamheten har nog kommit med.
I lokalerna har det senare funnits ett antal olika affärer, frisör, pizzeria m.m.
Vrigstads hembygdsförening har genom Stig Marz tagit initiativ till att bevara uthuset bakom den gamla gästgiveribyggnaden på fastigheten. På gården bakom byggnaden finns ett uthus som tillhörde gästgiveriet.
Fr. v. Margareta Engstedt, länsmuseet, Roger Thorstensson, Sävsjö kommun, Willy Yngvesson, fastighetsägare, Bo Ejenfors, länsstyrelsen och Stig Marz, hembygdsföreningen. Bilden är hämtad från Jönköpings läns hembygdsförbunds tidning Hembygder i Jönköpings län 1/2002.
Lite kuriosa
År 1853 var generaltulldirektören Carl Henrik Gyllenhaal på resande fot. Med på resan var hans sekreterare, som hette Magnus Hollertz. Denne var en klok man och gjorde små anteckningar under resan och om besöket i Vrigstad skriver han så här:
”Det var en söndagsafton, då vi framkommo till Vrigstads stora gästgivaregård, där vi skulle ha nattläger. Bondpojkarna voro här församlade i hundratal, klädda i sina helgdagskläder och lika varandra såsom bär. Det var roligt att se deras småväxta figurer, klädda i ofantligt höga ullhattar, korta blå jackor, gula skinnbyxor, blå strumpor och skor.
Därjämte syntes det även vara á la bondmode att ha en käpp i handen. Då vagnen stöttades för att smörjas, samlades de i massa däromkring, frågade mig var den var gjord, kände på smidet och gjorde sina reflexioner över det fina och solida däruti, och så många, som kunde, kröpo de under vagnen för att ännu bättre kunna skärskåda allt. De voro, som drängen sade, färdiga att skruva sönder hela underredet för att lära sig dess hemligheter. Jag hörde ideliga utrop av: ”De ä´då faun, dä ä´då faun, du petter, va´ de mutte ha kaustat de smiet!”
Vi lågo gott på Vrigstad, avreste i god tid och anlände klockan ett middagen till Växjö”.
Det är skoj att läsa om hur pojkarna var klädda och hur nyfikna de var. Men det är ju så man måste vara om man skall lära sig någonting.
Något år på 1860-talet kom självaste kung Carl XV till Vrigstads Gästgivaregård, alltså detta huset. Om han övernattade är oklart, i vilket fall som helst intog han här en måltid. Detta var en stor händelse i Vrigstad. Efter att kungen rest tog man tallrik och bestick, som han använt och satte i en ostkupa av glas, som placerades väl synlig på en skänk i gästgiveriet. Här kunde resanden under många år framöver beskåda de attiraljer, som kungen använt vid sitt besök på Vrigstads Gästgivaregård.