Medlemsskrift 2008

En hälsning från Vrigstads hembygdsförening 2008

Under år 2007 fick Gröndal nytt ”tak över huvudet”. Evald Karlsson, Olle Lagerkvist, Holger Vink, Sigvard Lindsten och Arne Årevall var, tillsammans med bl.a. Rune Källåsen, de som tog ansvar för byggnadsarbetet.    

Innehåll:
Inbjudan till Vrigstads Hembygdsförenings årsmöte
Stort tack Birgitta Karlsson
Vrigstads Hembygdsförening – en vital 60-åring (en bildkavalkad)
Till flydda tider återgår min tanke än så gärna – om och av Augusta Gustafson

Inbjudan till årsmöte med Vrigstads hembygdsförening

Välkommen till årsmöte med Vrigstads Hembygdsförening torsdagen den 17 april, kl. 19.00 i Församlingshemmet.

 Program:

  • Årsmötesförhandlingar.
  • 2007 års verksamhetsberättelse presenteras i ord och bild av Stig Marz.
  • Bengt Swerlander, generalsekreterare för Erikshjälpen, presenterar sig och Erikshjälpens verksamhet.
  • Servering och lotterier.  

Gamla och nya medlemmar hälsas hjärtligt välkomna! 

Information om föreningen och våra aktiviteter hittar du på vår hemsida www.vrigstadshembygdsforening.se.

Stort tack Birgitta Karlsson

I samband med att vår medlem Leif Karlssons allt för tidiga bortgång nämndes Vrigstads Hembygdsförening som ett alternativ för gåvor till minne av Leif.

Gensvaret blev oerhört stort och föreningen fick ta emot gåvor på totalt 18 110 kronor. Vi vill därför även i vårt årsblad framföra ett varmt tack till Birgitta och sönerna för deras omtanke om föreningen.

Vi kan här även nämna att omläggningen av taket på Gröndal kostade totalt 32 479 kronor. Vi erhöll ett bidrag från Sävsjö kommun på 14 337 kronor. Tack vare det generösa bidraget till minne av Leif så kunde vi finansiera i stort sett hela takarbetet utan att behöva belasta föreningens bankkonto.

Vrigstads hembygdsförening – en vital 60-åring

I år firar Vrigstads Hembygdsförening 60 år. Vi vill här göra en tillbakablick och med hjälp av vårt rika bildarkiv illustrera lite av det som hänt under föreningens 60 år.

Den 8 juni 1948 hade några intresserade kallat till ett möte på Granbackens pensionat för att undersöka möjligheterna att bilda en hembygdsförening. Antikvarie Gunnars Svahnström berättade om målet för en hembygdsförening och om hur arbetet skulle bedrivas. Samtidigt tillsattes också en interimsstyrelse som bestod av Rudolf Thunander, Folke Wilson, Bernhard Hultkvist, Stig Ringefelt och Oskar Crona.

Den 2 september bildades så formellt föreningen, stadgar antogs och en styrelse valdes. Interimsstyrelsen fick fortsatt förtroende i föreningen, som endast kompletterades med Ture Fabiansson. Till ordförande valdes Rudolf Thunander. Årsavgiften bestämdes till
1 krona för första medlemmen i familj och 50 öre för varje ytterligare. Ständig medlem skulle betala 20 kronor en gång för alla. Redan vid starten fick föreningen 139 medlemmar.

Spikslagning var en av attraktionerna på sommarfesterna. Vid festen 1951 testade Gustav Karlsson, Fridhem, hur många slag som krävdes för att få ner spiken. I bakgrunden bl.a. Josef Ekström, Evald Karlsson, Torsten Lund och Gunnar Lägersten.

 

 

 

Den dåvarande hembygdsparken arrenderades av pastoratet som 1952 skänkte två stugor från arrendatorsbostället till föreningen. Här pågår arbetet med att resa timmerstommen.

 

 

 

När det vara dags att gärdsla runt hembygdsparken, 1955, ställde Gustav Karlsson, Malmö, Gustav Johansson, Kyrkarp och Gustav Karlsson, Lugnet upp med sina erfarenheter.

 

 

 

Under åren 1950-1955 gav föreningen ut en tidning Årsbladet (som fortfarande finns i omlopp). Föreningen anordnade även hembygdsresor till olika platser. I föreningens bildarkiv finns bilder från flera av resorna.

Det var alltså livlig aktivitet i föreningen under 50-talet. Under 60-talet inträdde en trötthetsperiod och föreningen var på väg att slutgiltigt somna in. Under 70-talet så blev det åter fart på verksamheten. Föreningen fick bl.a. Gröndal och senare startade ett stort antal aktiviteter – temakvällar, torpvandringar, TRIM-orientering m.m.

Efter flera års insamling av foto började Stig Marz 1979 att forma det bildarkiv som idag består av nästan 5 000 bilder och som är en outsinlig källa till kunskap och förströelse.

1974 gav föreningen ut sin första bok ”Bilder från gamla Vrigstad”. Redaktionskommittén bestod av Gunnar Mallander, Rudolf Thunander, Lennart Crona, Stig Marz och Henry Renshult.

 

 

 

På marknadsdagen den 21 augusti 1976 premiärsåldes boken ”Människor i Vrigstad” för endast 49 kronor.  På bilden Rudolf Thunander, Göran Lindblad och Tage Sjögren.

 

 

 

De tipspromenader som föreningen anordnade hade målet i hembygdsparken. På bilden från 1978 syns tre trogna deltagare: Helmer Jakobsson, Verner Vink och Tage Maars.

 

 

 

 

 

 

1980 anordnade föreningen en 40-talsafton med bl.a. sketchen ”Amerika-resan” (som även finns med på föreningens cd ”Röster från Vrigstad”. På bild Karl Maars och Verner Vink.

 

 

 

 

Under 80-talet anordnade föreningen några fantastiska konserter. Här en bild från julkonserten 1983 med Klas Ralf, Johan Denke, C-G Liew och Nicolai Gedda.

 

 

 

Måndagen den 27 februari 1984 flyttades hembygdsstugan från parken till Gröndal. Stugan delades i två delar för flytten. Här sänks den ner på de utplacerade plintarna.

 

 

 

 

 

 

I samband med föreningens årsmöte 1982 anordnades en ”förklädestävling” där  tio mannekänger visade upp de förkläden som gått vidare till finalen.

 

 

 

”Vrigstad i maj 1983” var ett av föreningens största bokprojekt då många fotografer i Vrigstad engagerades för att dokumentera så mycket som möjligt av vad som hände i samhället. Här är bilder på Martin Sten och från Vrigstad Kristallhytta.

Under åren har föreningen gett ut ett par konstmappar. Här visar Carl-Erik Edlund upp den mapp som gavs ut 1988 och som innehöll tre akvareller av Ture Fabiansson.

 

 

 

 

 Stig Marz har genom åren gjort ett stort antal intervjuer med bandspelare och/eller med hjälp av sin videokamera. Det ger oss möjligheter att fortfarande lyssna till röster som sedan tystnat.

Bilden på Gustav Andersson, Skogsdal, togs i samband med en intervju i maj 1997.

 

 

 

 

Föreningens temakvällar är fortfarande mycket uppskattade. Här en bild från 2001 då Bengt Crona, Oskar Isén och Bertil Fasth berättade minnen om torpen runt Vrigstad.

 

 

 

Under 2000-talet har nya torpskyltar satts upp i socknen. Här är en bild från en av föreningens många  torpvandringar – denna, från 1983, gick bl.a. till Maden.

 

 

 

Augusta Charlotta Gustafsons minnen

I förra årets hälsning från hembygdsföreningen presenterade vi Augusta Charlotta Gustafsons nedtecknade minnen, när hon 1947 sitter i Minnesota, långt från fäderneslandet och nedtecknar sina hågkomster från barndomen. Här kommer fortsättningen på hennes berättelse.

Vi flyttade igen (1878) till ett mycket större ställe i byn Holkaryd. Namnet på detta var Lillegård. Det var ett trevligt ställe med ett oregelbundet gammalt hus. Det låg nära en liten sjö och Holkaryds skolhus låg nästan på baksidan av vårt hus. Vi trivdes här, men vi hade mycket otur och problem på detta ställe. Pappas arbete här var alldeles för hårt för honom på grund av hans dåliga hälsa. På våren blev han sjuk och John och jag fick ta över jobbet på åkrarna. Vi anställde en man för att hjälpa oss med sådden, John plöjde och harvade med ett par oxar. Våra åkrar var fulla av sten och stenbumlingar. Jag fick gå med en kvast och borsta av all säd som föll på stenarna, så att den inte skulle förfaras. Vi hade inte råd att mata fåglarna.

Under sommaren blev pappa så mycket bättre att han kunde hjälpa oss lite och dirigera arbetet. Vi stötte på mer problem under tidiga våren. Mor halkade på isen och föll och bröt ena benet. Jag var då elva år och gick i skolan, men nu fick jag stanna hemma för att sköta hushållet och mor. Det var en tuff tid för oss alla, men vi hade många trevliga vänner och grannar, som gjorde allt de kunde för att hjälpa oss. De kom varje dag för att se till oss och de kom aldrig tomhänta. Så gick tiden och mamma tog ett par steg i taget. Men det var hårt för henne, för ungefär två månader senare föddes min syster Ida och det betydde mer arbete för oss alla. Men det gjorde inget. Hon var så snäll och gav oss mycket glädje och lite besvär.

Nu hade mor fyra flickor och en pojke att sticka sockor och sy kläder till. Det var inte lätt. Vi höll oss med får och de behövde tvättas innan de klipptes, sedan fick ullen tvättas igen, kardas och spinnas. Så skulle garnet färgas innan vi kunde sticka sockor eller väva tyg till kläder. Jag kommer ihåg hur mor brukade gå upp klockan tre på morgonen och sedan väcka mig klockan fyra. Jag kardade så att hon kunde spinna. Vi hade en liten mässingslampa utan glas som knappt gav något ljus, men vi hade en stor öppen spis där vi eldade med stora björkklumpar och flammorna från elden lyste upp hela rummet.

Vi kokade kaffe för att hålla oss vakna och vi fick mycket arbete gjort medan de andra sov. Mor berättade roliga historier för att underhålla mig. Ibland handlade det om troll, tomtar och spöken. Jag kröp så nära mor jag kunde då. Våra morföräldrar (Jonas Svensson och Sara Isaksdotter, Svenstorp) bodde nära oss och John och jag brukade ofta springa över till dem efter skolan. De var alltid glada över att se oss. Vi sprang ärenden åt dem och bar in ved och vatten. Mormor brukade laga något gott att äta åt oss och hon gav oss ägg att ta med oss hem. Far lät oss inte hålla höns eftersom de åt upp säden.

Far blev mycket bättre så han kunde arbeta på gården. För att vi hade varit så duktiga hjälpredor lovade han att han skulle bygga en båt åt oss så att John och jag kunde ro ut på sjön och fiska. Så en dag när den var klar rodde vi ut på sjön och vi fick en stor fångst första gången. Vi var nöjda och stolta över vår fångst. Mor kokade fisken med lagerblad och kryddor och vi åt dem kalla. Det var ett riktigt kalas, smakade mycket bättre än sill. John och jag tillbringade mycket tid på sjön. Det var det roligaste vi visste.

Min morfar hade varit rättare på Lundholmen i över trettio år men var nu pensionerad. Vi bodde fortfarande på Lillegård, när mormor gick bort. Hon var 75 år när hon dog och morfar flyttade till en av sina söner. De hade alltid bott på Lundholmen på ett ställe som hette Svenstorp (Vråen), nära herrgården. Mor var född där. När morfar pensionerades, erhöll han en guldmedalj för lång och trogen tjänst.

Han var mycket respekterad och omtyckt av ägarna och arrendatorerna. Innan han slutade använde han sitt inflytande för att ge min far en tjänst på Lundholmen så att vi kunde bo på Svenstorp. Svenstorp var litet, bara några få acres land (1 acres=0,4 hektar) ingick, så jobbet var lätt. Fars arbete på Lundholmen var också lätt, men det gav inga större inkomster. John och jag, som kände oss vuxna, började se oss omkring för att se vad vi kunde göra för att hjälpa till. Lundholmen verkade ge de bästa chanserna. Det var nära hem så vi sökte arbete där båda två.

Jag fick plats som kammarjungfru och John som maskinist i mejeriet. Detta var ett nytt liv för mig – inga mer träskor för Augusta. Jag var tvungen att vara uppklädd för att vänta på herrskapet. Jag gick upp klockan fyra varje morgon för att fräscha till och tända brasorna i rummen, alla hade öppen spis. Det var Herr och Fru Wessberg som ägde Lundholmen. Fru Wessberg var av adelssläkt. Hennes namn var ”Hård af Segerstad”. Lundholmen hade funnits i familjens ägo i generationer, fru Wessberg hade uppenbarligen ärvt egendomen. Varje morgon, innan herrskapet stigit upp, var jag tvungen att borsta och stryka alla kläder som de hade burit dagen innan och putsa skorna, som de hade ställt ut till mig. Sedan kom fröken Wessberg, herr Wessbergs syster (Amalia Augusta Wessberg), på inspektionsrond. Ibland kom hon som ett rytande lejon, hon drog handen över de polerade borden och skrek till mig ”Augusta, har du dammat här?”. Hon var en tyrann och alla hatade henne.

Vi var sex tjänare på Lundholmen, hushållerska, kock, köksa, kammarjungfru, barnjungfru och guvernant. Vi hade personalrummen i en av flyglarna till mangårdsbyggnaden. För de gifta tjänstefolken fanns det en tjänstebostad i ett stort tvåvåningshus med plats för ungefär åtta familjer. Det var trädgårdsmästare, kusk, jägare, stallknektar och drängar. Högt uppe på en av byggnadens gavlar fanns en stor vällingklocka som morfar hade ringt i morgon, middag och kväll i över 30 år.

Fars hälsa var fortfarande vacklande och han kunde göra väldigt lite arbete mellan sjukdomsperioderna. Under andra året på Svenstorp blev han väldigt förkyld och det utvecklades till lunginflammation. Han dog några dagar senare (9nov. 1885). Han var bara 52 år gammal. Vi stod nu sörjande vid vår moders sida. Av oss barn var det bara John och jag som kunde ta hand om oss själva, men nu måste också Minnie (Wilhelmina född 1873) gå ut i världen och förtjäna sitt levebröd. Hon fick plats som barnjungfru hos pastor Syrén i Vrigstad (komminister Johan Syrén). Faster och farbror Mallander tog med sig Carl (född 1882) hem till dem efter begravningen och de adopterade honom senare. Så nu var det bara Hilda (Född 1876), Ida ( född 1878) och Ernst (född 1884) hemma hos mor, men det var ändå svårt för henne att få det att gå ihop. Vi hjälpte henne allihopa så gott vi kunde men trots det blev hon tvungen att lämna sitt lilla hem följande år. Hon fick arbete som mejerskeassistent i mejeriet på Lundholmen. Hon hjälpte också till med mjölkningen.

Det fanns över ett hundra kor på Lundholmen, som mjölkades för hand. Hon flyttade in i en lägenhet i tjänarbostaden. Följande höst var jag trött på slavandet på Lundholmen så jag tog plats hos pastor Syrén som hembiträde och flyttade med dem till Jönköping. Jag stannade hos dem i tre år och under tiden flyttade John till Amerika (1888). Han skickade sedan efter Minnie och Hilda (1890). Vår yngste bror Ernst, dog på Lundholmen (1887). Nu var det bara mor och Ida kvar och de flyttade en kort tid till Vrigstad. I Vrigstad försörjde mor sig själv och Ida, som sjuksköterska. Det fanns en läkare i Vrigstad men inga sjuksköterskor. Senare antog hon erbjudandet om jobb som hushållerska hos patron Leander i Stockaryd, den närmsta orten och järnvägsstation till Vrigstad.

(Modern Emma Karolina Jonasdotter flyttar till Stockaryd och blir hushållerska hos handlanden Georg Lorenz Leander. År 1895 gifter hon sig med Leander. Emma Karolina dör 1916)

År 1891 var det dags för Augusta att lämna Sverige och resa till det förlovade landet. Så här berättar hon om det.

Charles (Carl) Hafström från Holkaryd (utvandrar vid 19 års ålder från Holkaryd, Rutagård, blev borgmästare i Windom, Minnesota) var bokad på samma båt den 9 juni 1891 (rätt datum är 12 juni), så vi beslöt att åka tillsammans. Jag skulle till Des Moines, Iowa, och han till Stanhope, Iowa. Han var yngre än jag och hade aldrig varit hemifrån, så jag kände mig lite ansvarig för honom. Det var mycket att göra inför avfärden så jag bodde hos mor några dagar. Leander packade en stor väska med proviant från sin delikatessaffär åt mig, den innehöll ost, ansjovis, medvurst, knäckebröd och choklad.

Så var det dags att säga adjö. Jag kan se mor stå där vinkande ett sista farväl när tåget rullar ut från stationen, bärandes mig ut i världen mot ett okänt öde i det förlovade landet i väster. Jag hade två systrar och en bror som väntade på mig, så jag behövde inte oroa mig, och jag kom snabbt över avskedstagandet, sorgsenheten och startade min resa med höga förväntningar och framåtanda.

Här tar vi farväl av Augusta även om hennes berättelse inte slutar här utan fortsätter med vad det nya landet hade att erbjuda henne. Augusta gick ur tiden den 3 februari 1951 och vilar på kyrkogården i Willmar, Minnesota.