Gröndal

Informationen om Gröndal framfördes av Rudolf Thunander vid Hembygdsföreningens Öppet hus på Gröndal den 6 augusti 2000. © Rudolf Thunander

Jag tänkte berätta lite kort om husen här på Gröndal. Vi har visserligen skrivit om dem i olika sammanhang, men det är ett tag sen nu, så det kanske kan vara på tiden med en liten repetition.

Grondal

Först då det stora huset, bostadshuset, det som heter Gröndal. Backstugan Gröndal under Gästgivaregården har funnits länge, hur länge vet vi inte riktigt. 1871 flyttade det in en familj här, som bodde här i 50 år. De kom från Kohult i Svenarum och man har sagt att de skulle haft stugan med sig, att stugan alltså skulle vara flyttad hit från Kohult. Men det vet vi inte säkert – familjen kom i varje fall hit därifrån och det var som sagt 1871. Familjen, det var Peter Magnus Isaksson, som blev ägare till Gröndal, hans hustru Anna Greta, som förresten var född i Holkaryd, och så sonen Karl Edvard Pettersson, som var 25 år gammal när familjen kom hit. Här i Vrigstad kallades den nye ägaren Kohulta-Petter eller Kohulta-Pelle. Han dog 1890, nio år senare dog hustrun och sonen Karl Edvard blev ensam kvar.

Karl Edvard fick ärva Gröndal och han fick också ärva sin fars smeknamn och kallades Kohulta-Petter han också. Men så småningom skulle han få ett eget sånt där extra namn. Det var så att han i många år, säkert mer än 20 år, var s.k. rallare och var med om att bygga stambanan i södra Sverige och som det står i hans dödsruna i tidningen, ”ända upp till norra stambanans slutpunkt”. Han hade också i uppdrag att på vintrarna rekrytera lämpligt folk här nere i Småland för de olika arbetena på järnvägen och sen på vårarna ge sig iväg med hela vagnslaster med blivande rallare.

Tyvärr råkade han ut för en olycka, han fick benet under ett grusras och skadades så svårt att benet måste amputeras. Det hände 1898, han var då 52 år och kunde inte fortsätta som rallare längre. I fortsättningen fick han stanna hemma här på Gröndal, han fick arbete som eldare på Runstedtska Färgeriet och i stället för benet han förlorat fick han ett träben. Han fick också 100 kronor om året av Kungl. Järnvägsstyrelsen och av Vrigstadborna fick han ett nytt namn Träbens-Pelle.

1921 dog han och det blev auktion på huset. Den som ropade in det var Ivar Karlsson, känd som Ivar på Söräng. Han gifte sig med Hanna Karlsson, som var sjuksköterskebiträde på Biskopsbo och som hade varit en av Träbens-Pelles hyresgäster. De betalade 1400 kronor för Gröndal. Sen var det lite oroligt några år, huset bytte ägare, en tid ägdes det t.ex. av en dam som gick under namnet Lunna-Lina och som sen blev ägare till Gamla Mejeriet. Av och till var det också kafé i huset, det drevs av Hanna Karlsson, som vi nämnde och av en annan dam, som också arbetade på Biskopsbo, som hette Gerda Bergqvist. Men så 1927 blev det ordning på Gröndal – då köptes huset av Hulda, Hulda Karlsson Qvint. Hon var född på torpet Malmö, en i en stor syskonskara. Hon hade precis fyllt 50 år när hon köpte Gröndal.

Här drev hon sedan Café Gröndal, det var ett populärt ställe, där man kunde få rejäla smörgåsar och kaffe och lyssna på hennes vevgrammofon. Det blev en samlingsplats för ungdomarna, hon var inte så noga med stängningstiderna. Det finns säkert många Vrigstadbor som har trevliga minnen av Hulda och hennes kafé. När kriget kom 1939 var det emellertid slut – då gifte Hulda sig. Hon var då 62 år, hennes man Gösta Karlsson däremot betydligt yngre, han var 35. De bodde här i lugn och ro på Gröndal, Gösta arbetade på järnvägen och Hulda promenerade omkring i byn klädd i hatt som en fin dam. Hon dog 1967, 90 år gammal. Ni kan se hur hon såg ut om Ni går in i finrummet, där hänger hennes porträtt på väggen.

Efter några år i början på 1970-talet flyttade Gösta till Göransgården och i samband med det skänkte han Gröndal till Hembygdsföreningen och föreningen började att renovera och göra huset i ordning. Möbler som stod nere i stugorna i parken flyttades hit, det var mycket arbete både ute och inne innan det blev vad det är i dag: ett trivsamt ställe som hembygdsföreningen och andra kan utnyttja på olika sätt. Vi har våra sammanträden här, andra föreningar som PRO och SPF förlägger sina studiecirklar hit o.s.v. Vi är förstås tacksamma till Gösta som skänkte Gröndal till oss. Gösta dog 1980.

I och med att föreningen fått Gröndal stod man med hus på två ställen. Föreningen hade sedan 1952 stugorna nere i Hembygdsparken och tanken kom upp att flytta också de stugorna hit till Gröndal. Det var ett stort projekt, både svårt och dyrt. Men vi hade en eldsjäl i föreningen, som modigt tog itu med saken, det var Carl-Eric Edlund. 1985 var arbetet avslutat och stugorna på plats här och alla hus och lösöre vi ägde samlade på ett ställe.

De här två stugorna är flyttade två gånger. När föreningen 1949 fått arrendera det område som vi fortfarande kallar Hembygdsparken, så såg vi oss om efter en byggnad som var kulturhistoriskt intressant och värdefull. Och som vi skulle kunna flytta till parken. Då fick föreningen som gåva två stugor från den gamla prästgården av pastoratet. De var båda från 1700-talet och låg ungefär där Tegnérvägen och Kyrkogatan möts. Den ena hade varit drängstuga, den andra brygghus, eller kanske bakstuga, den hade nämligen en enorm bakugn. 1952 påbörjades flyttningen, den stora ugnen gick inte att flytta men en exakt kopia av den öppna spisen murades i alla fall upp. När stugorna sen flyttades för andra gången 1985 togs ugnen bort helt och hållet, en del andra ändringar gjordes också, bland annat togs ett valv upp så att de två stugorna hänger ihop. Där har vi nu en del föremål samlade t. ex. den gamla träcykeln, Holkaryds rotekista, Skytteföreningens gamla standar och mycket annat. Ni är välkomna in och titta.

Ja så har Gröndal blivit föreningens hem. Här kan vi tänka bakåt på Träbens-Pelle, på Hulda och hennes café, på prästgårdsdrängarna i den gamla drängstugan, men det är också en miljö där vi kan tänka framåt och inspireras att fundera på nya uppgifter och hitta på nya trevliga aktiviteter.