En hälsning från Vrigstads hembygdsförening 2018
1918 tillträdde missionsförsamlingens förste pastor, Simon Isaksson, sin tjänst. Bilden är från välkomstmötet för Isaksson. På bilden syns bl.a. Anders Lindsten, Johan Gustavsson, Gustav Svensson, Johan Ek, Maria Ek, Hulda Gustavsson, Karl Wink, Oskar Wiss, Karl Andersson, David Elg, August Pettersson, Viktoria Hegg, Lilly Hegg (vid orgeln), Anna Hegg, Axel Rehn, Maria Rehn, Karl Sandberg, Olga Johansson, Anny Lundberg, Ninnie Dahlquist, Helfrid Schelin, Emy Eriksson, Anna och Simon Isaksson.
Innehåll:
Vrigstads Hembygdsförenings informerar
Några bilder ut bildarkivet från 1918, 1968, 1978, 1988, 1998
Vrigstad kommun 1951
Vrigstad i maj 2018
Vem var Sigfrid?
Inbjudan till årsmöte med Vrigstads hembygdsförening
Välkommen till årsmöte med Vrigstads Hembygdsförening torsdagen den 22 mars, kl. 19.00 i Församlingshemmet.
Program:
Årsmötesförhandlingar.
2017 års verksamhetsberättelse presenteras i ord och bild.
Stig Marz visar videoklipp från ”gamla” Vrigstad.
Servering och lotterier.
Gamla och nya medlemmar hälsas hjärtligt välkomna!
Medlemsinformation
Enskild medlem: 100 kronor
Familj: 200 kronor.
Hembygdsföreningens bankgiro: 5560-4292.
Hembygdsföreningens Swish: 123 471 36 40.
Under 2017 slog vi ett nytt rekord i antal medlemmar i hembygdsföreningen. 367 personer betalade medlemsavgiften. Vi har därför valt att även i år dela ut denna skrift till alla hushåll i Vrigstad och hoppas därför att inte bara våra tidigare medlemmar betalar in medlemsavgiften utan att vi även kan få nya medlemmar som uppskattar vårt arbete med att dokumentera det som hänt och händer i Vrigstad.
Sommarläger
I augusti anordnar Jönköpings läns hembygdsförbund ett tvådagars sommarläger i Aneby. Ungdomar i årskurs 5 och 6 är välkomna till lägret som erbjuder spännande och lärorika upplevelser. Anmälningsavgiften är 100 kronor. Kontakta Börje Cronvall, telefon 30932, om du vill ha mer information.
Vrigstad år 1918
Kurs i växtfärgning. Stugan i bakgrunden är en av hembygdsföreningens stugor som nu står på Gröndal. När bilden togs tjänstgjorde stugan som dräng- och bagarstuga till arrendatorsbostaden på Vrigstads Prästgård.
1918 flyttades det gamla skolhuset, byggt 1826, vid Månsagården till sin nuvarande plats utmed Tegnérvägen.
Vrigstad år 1968
För att främja julkommersen lät handelsmännen i Vrigstad sätta upp 40 julgranar utefter vägarna runt torget. Gustaf Stendahl monterar här belysning i en av granarna.
Söndagsskolan i Svenska kyrkan i Vrigstad. Längst bak fr. v.: Mats Karlsson, Jan Karlsson. Mellanraden: Tomas Johansson, Lars Lindblad. Främre raden: Eva Gunler, Kerstin Karlsson, Torbjörn Nilsson, Torbjörn Liew samt den lille pojken Kristoffer Liew.
Vrigstad år 1978
Lundby Mellangård rivs för att ge plats åt ”Gammelbyn”.
Söndagen den 5 november 1978 kunde pingstförsamlingen i Vrigstad inviga sin nya kyrka. Som invigningstalare hade kallats pastor Norris Leffler, Värnamo, som syns i talarstolen.
Vrigstad år 1988
Bankmuseet invigdes den 8 november 1988. Fr. v. Göran Blommefors (i dörröppningen), Margit Dahl, Stig Marz, Rudolf Thunander, Carl-Axel Petri, Ingvar Jarfjord och Per-Gunnar Nyberg.
Avslutning på hembygdsföreningens kulturtrim den 30/9 1988. Några av pristagarna, fr.v. familjen Bernt och Evelyn Gunnarsson med döttrarna Sofia, Johanna och Helena, Viola Nilsson, Arvid Carlsson samt prisutdelaren, föreningens ordförande, Bertil Zettergren.
Skolträff i Vrigstad 1988 – för födda 1937.
Bakre raden fr.v.: Eston Karlsson, Svante Strömqvist, Bo Carlsten, Karl-Erik Klasson, Kenneth Andersson och Nils Norberg.
Mittenraden fr.v.: Irene Claesson, Gun-Britt Johansson, Birgitta Rehn, Siv Karlsson (delvis skymd), Birgit Karlsson, Anna-Lisa Blommefors (delvis skymd), Leif Gustafsson, Karl-Erik Johansson och Lars Blad.
Främre raden fr.v.: John Gustavsson, Eivor Sjögren, Birgitta Sköld, Ragnhild Claesson, Ingrid Wilson, Vera Johnsson och Leif Haegerstam.
Vrigstad år 1998
Hembygdsföreningen har under många år varit engagerade i skolans ”Hembygdsvecka”. 1998 fick klass 3 ägna åt släktforskning. Här visar Alexander Johansson upp foton där hans morfar Simon Elg och hans morfars far David Elg finns med i föreningens bildarkiv. Fr. v.: Lovisa Nilsson, Isac Olofsson, Justine Persson, Lena Andersson, Alexander Johansson, Erik Gustavsson och Elin Claesson.
Elvira Johansson och Ingrid Svensson studerar några av de bonader som ingick i hembygdsföreningens och Vrigstads pastorats utställning vid Vägkyrkan i juli och augusti 1998.
Hembygdsföreningens bildarkiv
De bilder vi visar här kommer alla från hembygdsföreningens bildarkiv. Den äldsta bilden är från 1865. Totalt omfattar arkivet drygt 6 000 bilder och nästan samtliga bilder finns sökbara och tillgängliga på vår hemsida www.vrigstadshembygdsforening.se under rubriken Bildarkiv.
Vrigstad kommun 1951
Den kommunala verksamheten var inte riktigt lika omfattande förr i tiden. Hembygdsföreningen får då och då en del gamla, men fortfarande intressanta, handlingar som vi arkiverar för framtiden. Förr i tiden sköttes den kommunala servicen/handläggningen till stor del av ordföranden i respektive nämnd eller styrelse. Den kommunala uttaxeringen 1951 var 4,08 kronor på varje intjänad 100-krona i inkomst. Totalt uppgick kommunens utgifter detta år till 113 791 kronor enligt budgeten. Antagligen hade de förtroendevalda inte fått någon löneökning på länge varför det blev rejält höjda arvoden för respektive ordförande.
Vrigstad i maj 2018
För 35 år sedan gav Vrigstads hembygdsförening ut boken ”Vrigstad maj 1983 – En bilderbok om människor i vardag och helg”. Sedan dess har samhället förändrats radikalt. Teknikutvecklingen går i rasande fart och mycket av det som var vardag då, känns idag långt borta.
Barnen i boken har blivit vuxna, många av personerna på bilderna har gått ur tiden, företag har försvunnit m.m. – men det positiva samhällsklimat som speglas i bilderna finns kvar.
I år är det 70 år sedan föreningen bildades och en av hembygds-föreningens viktigaste uppgifter är att dokumentera människors vardag. Vi behöver vår historia för att planera vår framtid. Därför har föreningen beslutat att återigen göra motsvarande dokumentation av vad som händer i Vrigstad under maj månad 2018. Det här kan vi inte göra själva. Vi behöver Din hjälp. Målsättningen är att spegla vår vardag genom bilder från föreningar, församlingar, företag och inte minst människors vardagliga liv. För att göra detta vill vi att så många som möjligt tar fram sin kamera alternativt sin mobiltelefon och tar kort – många kort!
Den nya boken kommer att tryckas i färg och för att bilderna ska bli bra i trycket är det viktigt att det är bra kvalitet på bilderna och att bildfilerna är relativt stora. Under maj månad vill vi därför att du fotograferar flitigt, skickar bilderna via e-post (inte via SMS) till borje.cronvall@gmail.com. I texten skriver du vad som händer på bilden, namnger de som är med samt bifogar ditt namn som fotograf. Ingen ersättning utgår till fotografen. Om du skickar din bild så ger du föreningen full dispositionsrätt till bilden.
Om du saknar e-post kan du kontakta Börje Cronvall så löser vi överföringen av bilderna på annat sätt.
Vi kan inte garantera att alla bilder kommer med i boken men den ska, hoppas vi, innehålla dubbelt så många sidor och bilder som boken från 1983. Vi i bokkommittén kommer att göra urvalet av bilderna, som ska publiceras, för att få en så bred och heltäckande bild av Vrigstad som möjligt. Har du några frågor är du välkommen att kontakta oss i bokkommittén: Börje Cronvall, Kerstin Carlsson, Carl-Gustav Liew och Stig Marz.
PS Liksom med förra boken kommer vi senare i år att erbjuda våra medlemmar att köpa boken till ett rabatterat pris. DS
Nya bilder
Trädgården på Biskopsbo 1935.
När Susanne Porsgaard tog över Källströms foto i Sävsjö så fick hon också ta över glasplåtarna efter Karl Källström, som var en flitig fotograf. Han hade bl.a. fotograferat på Biskopsbo och på Granbacken. Vi har nu fått alla dessa glasplåtar från Susanne vilket gör att vi har kompletterat vårt bildarkiv med ett stort antal nya intressanta bilder.
Vem var Sigfrid?
Om Sigfridsvägen och andra gatunamn i Vrigstad. En text presenterad och skriven av Rudolf Thunander till hembygdsföreningens årsmöte 1988.
Jag tänkte kanske börja med att fråga Er något, om Ni kan rannsaka Ert minne? Det skulle handla om gatunamnen och då menar jag gatunamn på gatuskyltar i Vrigstad. Gatunamn hade vi kanske innan vi hade skyltar. Kan Ni komma ihåg vilket år vi fick gatunamn på gatuskyltar i Vrigstad? När man går omkring i samhället tänker man kanske att det där har vi alltid haft, men det har vi faktiskt inte.
Det här är precis som när artilleriet skjuter. De skjuter ett skott för långt, ett för kort och sedan skjuter de det tredje i mitten. Det var faktiskt 1963. Det är 25 år i år som vi har haft gatuskyltar på gatunamn. Den som tog initiativet till det här var kyrkoherde Åhlén. Han hade stora problem med sin kyrkobokföring. Samhället expanderade och det byggdes fler och fler hus. Sandslättsområdet byggdes ut och det första Lundbyområdet och så vidare. Han fick faktiskt inte någon kläm på var folk bodde. De skulle anmäla ett namn på sina villor. Jag tittade och det var över 20 villor som började på Sol. Det var inte så lätt till slut. Eller så var det Gästgivargården 1:12 eller Vrigstad prästgård 1:118 eller något sådant där. Han hade problem med detta och ville få till stånd gatunamn. Ett annat skäl var att posten inte hade några fack att hyra ut till folk. De planerade utbärningen av posten. Den är lika gammal postutbärningen i Vrigstad som gatuskyltarna och gatunamnen. Det var egentligen två skäl till att det blev så här.
Den här frågan kom upp via en nämnd som fanns på den tiden och som hette fastighetsnämden i kommunen. Vi var storkommun då med Vrigstad, Svenarum, Nydala och Hylletofta. Det avvisades omedelbart, det var 1960, med ett antal aggressiva herrar som inte bodde i Vrigstad samhälle. De sa att det där är något som Ni får sköta bäst sjutton Ni vill. Ungefär så där uttryckte man sig. Det är ingen kommunal angelägenhet att döpa gatorna och sätta upp skyltar i Vrigstad samhälle.
Men hur det var så malde den där frågan på i alla fall, så till slut betalade kommunen pengar till gatuskyltarna och pastoratet också. 1962 på hösten var det beslutat och färdigt.
Då var det frågan om vad de här gatorna skulle heta. Man tillsatte en kommitté och den bestod av tre personer. Det var kyrkoherde Åhlén, brandchefen Stensson och den tredje ledamoten i den här kommittén tänkte jag inte tala om förrän på slutet. Jag tänkte fråga Er om Ni tycker att vi har bra namn. Säger Ni då att vi har bra namn ska jag tala om vem den tredje var. I alla fall började vi med uppdraget. Det fanns en hel del namn redan. Det fanns t ex de här vägarna. Det fanns Sävsjövägen, Jönköpingsvägen, Växjövägen, Stockarydsvägen och Slättsjövägen. Den kallas ibland för Horverydsvägen, men det blev sedan Slättsjövägen. Det fanns sådana namn. Vi behövde inte döpa de här stora vägarna.
Det fanns också ett namn sedan gammalt och det var Mejerigatan. Det fanns redan 1925 ett mejeri, ett privat mejeri. Sedan byggdes den nuvarande ostboden. Den byggdes 1940. Det var ingen som sa något annat än Mejerigatan fast det inte fanns någon skylt där. Det var en och annan gata som var döpt i förväg. Det behövde inte kommittén bekymra sig om. Sedan fanns det en princip, kan man säga, som vi kom fram till att försöka följa och det var att det är så mycket som försvinner i bygden. Vi tyckte att man på något sätt skulle bevara det minnet genom att kalla gatorna efter det här. Vi hade t ex Mejerigatan. Det finns idag inget mejeri. Jag vet inte vad nyinflyttade eller nyfödda tänker när de ser det där namnet Mejerigatan. De kanske tänker ibland att hur kan det komma sig att det heter så. Kommer man lite längre bort kommer man till Marknadsgatan. Varför ska den heta Marknadsgatan? Det finns ju ingen marknad eller marknadsplats. Det är redan förgånget. Det finns alltså kvar i de här gatunamnen en erinran om något som har funnits.
Så är det t ex med Gästgivargatan. Gästgivargården finns i och för sig som ett fastighetsnamn, men det finns ingen verksamhet där. Vi har Skyttevägen. Ni kanske vet var den ligger? Den går in från Stockarydsvägen och där låg en gång skyttepaviljongen och skjutbanan. Den byggdes 1902. Paviljongen byggdes 1903.
Den där gatustumpen, den är rätt så kort, erinrar då om detta att det en gång fanns en skjutbana och en skyttepaviljong.
Soldatvägen är det gamla soldattorpet Sandslätt och där fanns en soldat i många generationer. Det är kanske mer eller mindre borta det minnet efter den tiden.
Prostgårdsvägen är faktiskt så att Åhlén var kontraktsprost och han bodde i prostgården. Vi har i Vrigstad inte haft någon prost sedan 1735. Någon riktig prost vill säga. Vi har haft s.k. prostar till namnet, alltså hedersprostar, eller prost i egen församling. Men någon egen kontraktsprost hade vi inte haft sedan 1735. Vi sa det att vi ska inte kalla det för Prästgårdsvägen utan vi ska kalla det för Prostgårdsvägen. Ska det ta 200 år till innan vi får en prost kan det ändå vara roligt att veta att här bodde det i alla fall en prost.
På senare år har hembygdsparken upphört att fungera, men det finns en gata som heter Parkvägen. Man kanske då en gång kan komma ihåg att det var hembygdspark där.
Det där var utanför vår inverkan. Gatunamnen har kommit till sedan. Det fanns inte så många gator och vägar då som nu. En del har man döpt på byggnadskontoret i Sävsjö. Det kan man se på namnen vilka de har döpt och vilka som vi döpte. Inget ont om byggnadskontoret.
På Kopparslagarvägen står fortfarande en del av det gamla kopparslageriet kvar. Den går in från Växjövägen och där bodde kopparslagaren Gräll.
Ja, sedan döpte vi ett antal gator efter personer. Nu kommer vi till den frågan som vi skrev om i inbjudan – vem var Sigfrid? Varför heter den Sigfridsvägen den där gatan? Det är faktiskt så att området kring missionskyrkan är mycket intressant på många sätt. Det finns skäl att tro att det funnits en mycket tidig kyrka där, en träkyrka, före den stenkyrka som byggdes någon gång på 1150-talet. Det är ingen som kan säga att så var det, men det finns tecken som tyder på det. Ni kanske minns att vi hade uppe detta när vi hade en temakväll för längesedan om Vrigstad gamla kyrka och dess föregångare på den sidan ån. Man har hittat dels en gammal husgrund som är utgrävd och undersökt och man har hittat skelettdelar från en begravningsplats på 1400-talet.
Vi vet att den första missionen i Småland eller i våra bygder kom från England via S:t Sigfrid. Smålands apostel som han kallades för. Det är sannolikt att det är missionärer som har funnits i hans krets eller omgivning som har kommit hit. Tecknet på det är att den källan som vi på senare år har kallat för Kronobergskällan där uppe den kallades för Sigfridskällan. Det finns många Sigfridskällor i Småland. Man kan pricka in dem på en karta och de ligger mycket tätt. Man tror att just där det fanns en Sigfridskälla där har man döpt helt enkelt under den första missionstiden, missionärsverksamheten. Eftersom det finns en Sigfridskälla där och området är så pass fantasieggande eller intressant när det gäller den här tiden sa vi det att vi kallar den för Sigfridsvägen. Den är inte döpt efter några operagestalter eller något annat utan den är döpt efter Smålands apostel, den helige S:t Sigfrid.
1819 reste det en herre som hette Wallman. Vi har pratat om honom i andra sammanhang. Han beskriver den här Sigfridskällan. Det fanns en i Vallsjö också som han talade om. Sigfrid är helt enkelt S:t Sigfrid. Ni kan se honom t ex i Växjö domkyrka där det finns en skulptur. Det finns i några smålandskyrkor skulpturer av S:t Sigfrid.
Vem var Göran som gett namn till Göransgården? Den byggdes 1958. Göransgården har gett namn till Göransgatan. Göransgården fick sitt namn efter den siste och fjärde friherren på Lundholmen Göran Gyllenstjärna. Han blev friherre redan 1648, tror jag. Han var den siste innan friherrskapet drogs in igen till kronan 1680. Det var en mycket framstående man i Sverige på den tiden. Hans bror Johan Gyllenstjärna var den mest inflytelserike näst kungen i Sverige. Göran Gyllenstjärna fick stora fina befattningar. Han var landshövding i Kronobergs Län 1656 eller 1657. När han hade flyttat dit brann residenset och då satte han sig på Lundholmen. Han bodde där faktiskt. Tittar man på de kungörelser som utfärdades i hans namn som landshövding i Kronobergs Län är de daterade Lundholmen. Han bodde där i sju års tid med sin familj.
Han grundade pedagogin eller skolan. Den Gyllenstjärnska barnaskolan eller pedagogien och Månsagården, som nu är i socknens ägo. Det var han som anslog det till underhåll åt pedagogen. Men han gjorde också något för de fattiga, som det hette på den tiden. De gamla och fattiga. Han grundade något som han kallade för hospitalet. Varje år skulle det gå 16 tunnor spannmål till denna hospitalskassa och till detta hospital. Det skulle försörja ett antal fattiga här från socknen. Det kanske inte var så märkvärdigt när man tänker på vad han egentligen hade att röra sig med.
Han hade stora jordegendomar och inte bara friherrskapet här utan han hade mycket annat också. Men han är den förste som vi kan namnet på och som gjort något för gamla och fattiga i Vrigstad. Därför fick han ge namnet åt Göransgården. De hade faktiskt en tävling. Jag tror det hette fattigvårdsstyrelsen på den tiden och de hade en tävling och begärde in förslag på namn. Det här namnet kom in med denna motivering. Det var ett första pris på 50 kronor för det vinnande förslaget. Eftersom jag vet vem som vann det kan jag tala om var de 50 kronorna hamnade någonstans. Fattigvårdsstyrelsens ordförande sa att vi tänkte Du skulle lämna dem till en TV som vi har tänkt att köpa till Göransgården. Så var det med det. Göran Gyllenstjärna grundade den Gyllenstjärnska skolan och den fungerade från 1648 och finns faktiskt fortfarande kvar, kan vi säga, på ett eller annat sätt. Den här gården lämnar bidrag till skolan.
1824 blev platsen som lärare ledig i denna skola. Biskop Esaias Tegnér hade just blivit biskop i Växjö. Domkapitlet och biskopen skötte det här med lärartillsättningarna i denna skola. Tegnér intresserade sig mycket för skolan och undervisning, så han åkte hit. Han såg att det var inte särskilt bra. Det var för dåligt betalt helt enkelt, så han skaffade fram ytterligare en gård genom en donation av änkejägmästarinnan Hafström. Hon donerade Holkaryds Lillegård till skolan. Han sa att Ni måste bygga ett skolhus. Han var med på sockenstämman här ett par gånger. Han såg till att det byggdes ett nytt skolhus i Vrigstad. 1826 blev det färdigt och det är det huset som nu fru Margit Stålhammar bebor. Det är anledningen till att den gatan heter Tegnérvägen. Det är inte tagit ur luften och han har aktivt deltagit i byggandet av det huset. Fast det låg på andra sidan ån, men flyttades sedan 1918 till denna plats. I det huset finns det en tavla, minnestavla, som är målad av Hugo Karlberg.
Jag ska läsa upp vad det står på den för det sammanfattar i korthet varför den här gatan heter Tegnérvägen. ”Efter biskop Esaias Tegnérs förslag framlagt för Vrigstad församling och stadfäst av kunglig majestät blev denna byggnad uppförd år 1826, såsom ett tidsenligt hus med undervisningslokal och lärarbostad för den Gyllenstjärnska barnskolan i Vrigstad. Sedan byggnaden inte längre fyllde nya krav på ett folkskolehus blev den under det hårda krigsåret 1918 med några förändringar i rumsindelningen. Kök och smårum istället för lärosal och natthärbärgesrum flyttad till denna plats att här stå som ett evärdeligt Tegnérminne”. Det är också befäst i namnet på gatan som då heter Tegnérvägen. Vi hoppas att det också är ett evärderligt Tegnérminne för han gjorde verkligen en insats här biskopen.
Vi har en annan gata som är döpt efter en person – Kristina Nilssons väg. Det hörde från det här pratet från marknaden hur det gick till. Hon bodde i det huset som ligger vid Kristina Nilssons väg. Det röda huset på bankgården. Där bodde hon några månader hos familjen Granqvist. Det sägs att det var där hon lärde sig de första noterna.
Sedan har vi en gata som är döpt efter en figur i Vrigstad som var mycket känd och uppskattad. Han hette korpral Gräns. Korpral Gräns väg går mellan Mejerigatan och Sävsjövägen. Han var distingtions-korpral vid Smålands Grenadjärer och han tog avsked 1887. Han var mycket omtyckt av alla. Han var prydlig. Han var en sådan som aldrig spillde på sig, om man kan uttrycka sig så. Han använde inget snus och hade aldrig snor eller jag vet inte hur jag ska beskriva honom. Han var ett riktigt praktexemplar till karl. Han byggde sig ett hus som hette Bäckarydet uppe vid Horveryd. Han bodde där på gamle dar. När han var död flyttades trappstenen som han hade till sin stuga till kyrkogården. Det är hans gravsten. Om Ni tittar på den står det ”allas vän”. Vi kan fundera lite över vilka chanser vi har att få ett sådant omdöme efter oss. I alla fall hans hus flyttades hit till den gatan som nu har det namnet. Jag kan inte riktigt säga vilket nummer. Det byggdes upp av Bertil och Olga Johansson 1928.
Nu har jag bara två gator kvar. Det är två som är döpta på allra sista året egentligen på det nya området som är avstyckat från Lunnaberg. Den ena är Hugo Karlbergs väg. Vi fick lämna förslag till byggnadskontoret. Vad tycker Ni sa de? Vi tänkte och sa att vi har haft konstnärer och trevligt folk i Vrigstad. Det var någon som sa, när vi hade den här kvällen om frikyrkan, om Mörk, Lejdenfroster och alla de här och då var det någon som sa efteråt att det var märkligt att det alltid funnits konstigt folk i Vrigstad. Det har inte bara funnits konstigt folk utan också konstnärligt folk i Vrigstad. En av dem var Hugo Karlberg. Det är ett öde man kan berätta mycket om kanske. Han var född 1880 i Nässjö. När han gick på läroverket i Eksjö råkade han skada sig i gymnastiken mycket illa. Han hade i hela sitt liv en skada. Det var en slags puckel på ryggen. Han låg två år i sjuksängen efter skadan och då började han teckna och måla.
Han utbildade sig på olika sätt och blev mycket bekant med en annan känd konstnär Karl Isaksson. Han höll till utåt Holsbybrunn och där var kyrkoherde Ivan Lundgrens dotter Elisabeth på s.k. kur. Hon träffade Hugo Karlberg där och det sa ”klick”. De gifte sig och flyttade till Vrigstad 1912. De slog sig ner i Villa Granebo. Det är det huset om Ni tänker Shell-macken och så är det nästa hus. Det ligger en rätt så lång bit in från där Lennart och Ingegerd Krona bor. Där bodde han till 1926, ja, t.o.m. lite längre faktiskt. Han målade och vi tyckte att han skulle få något slags minne här i Vrigstad. Vi föreslog att de skulle döpa den gatan till Hugo Karlbergs väg.
Den andra som är nydöpt där uppe, jag vet inte om det kommit upp skyltar. De har stavat fel och dessutom har de inte skrivit förnamnet. Jag har tänkt att vi ska försöka rätta till det. Den andra gatan är då döpt efter Ulla Linder. Hon var författarinna och bodde här ungefär vid samma tid. Hon kom från Västerås. Hennes far var domprost där och ganska känd. Han var bl.a. latinkunnig och gav ut skrifter i det ämnet. Hon var född 1873. Hon var i Vrigstad så sent som 1948 när Rundstedtska Färgeriet fyllde 100 år. Hon donerade 500 kronor till kyrkans förskönande. Det sägs att de 500 kronorna användes när K-fönsterna köptes. Att hon var så intresserad av Fredrik Runstedt och den familjen berodde på att hon var mycket god vän med dottern Fredrique Runstedt. När Fredrique Runstedt dog 1919 flyttade Ulla Linder nästan med detsamma härifrån.
Hon har bl.a. skrivit en bok som Ni borde läsa och det är Byarydskungen. Byaryd är Vrigstad. Byarydskungen som i boken heter Erik Örnberg är gamle färgaren Fredrik Runstedt som hon har beskrivit. Det är väl inte så lätt att lista ut, när man läser den, vem alla figurerna är, men det finns en och annan som man kan. Hon skrev en del andra böcker som jag tror är mer eller mindre glömda. Jag tänkte jag skulle sluta med att läsa upp en stump som Ulla Linder har skrivit. Det är från Eksjö-tidningen 1915. Redaktören har bett henne att skriva något om Vrigstad och varför hon slog sig ner här. Hon säger att det allra första som hon kom att tänka på när man talar om den här biten Sverige är luften. ”Luften är härlig helt enkelt. Den är ren, lätt och klar. Det är som om man fick något gott i munnen när man sticker ut huvudet genom fönstret förklarar den Vrigstad-besökanden en gång. De orden tänker jag på var gång jag varit ute i världen och åter befinner mig på landsvägsskjuts till Vrigstad. Det är verkligen som om man fick något gott i munnen och i hjärta, lungor, ögon och i hela varelsen. Tankarna blir stilla och sömnen kommer lugn, djup och vilande”.
Sedan fortsätter det här om naturen. Hon säger det att man kanske inte riktigt uppskattar den i början, men den vinner. Det är med Vrigstad som Paris det vinner ofantligt, står det. Dessa lugna, ädla linjer som horisonten ger med sina skogklädda höjder, grankonturer, kuliss bakom kuliss i fjärran så långt blicken når. Det är ett underbart spel av dagar, skuggor, ljusgröna fält och mörkgröna furubälten. Sedan fortsätter hon – det där med luften och naturen är naturligtvis orsaken till att Hugo Karlberg, vår duktige smålandskonstnär, kommit att slå sig ner här med sitt unga liv i sin vackra villa Granebo kring vilken en trupp resliga granar står som skyddsvakt mot nordvindarna. En bland Karlbergs största och vackraste dukar betitlad ”Fädernebygd” behandlar just dessa skogklädda vidder med himmel luft och färgspel som karaktäriserar Vrigstad-bygden. För luftens och naturens skull var det också som författaren Karl Granér i våras sökte upp den lilla stugan på backsluttningen dold för allmänhetens blickar. Därför har vi väl också närmast att räkna sångarparet Thérèse och Oskar Ralf som Vrigstaditer åtminstone jular och somrar.
Uppe i en tallskogssluttning har de sin stuga en smula bortom vägen. På slutet nämner hon här att Alltins målarskola skulle förläggas till Vrigstad. Jag tror att han var på något som liknade det tekniska institutet där man utbildade tecknare. Han var här en sommar, som så många andra, på vattenkuranstalten och på Vadells pensionat, och tyckte det var så fint här. Han hade sina funderingar på att flytta sin målarskola hit, men det blev inget av det. Det var i alla fall en liten koloni med människor som sysslade med konstnärlig verksamhet. Det var Hugo Karlberg, Ulla Linder, Oskar och Thérèse Ralf, Granér och eventuellt den här Alltin, men han var nog ganska kortvarig.
Det är helt enkelt bra i Vrigstad tyckte Ulla Linder och därför har hon också fått en gata uppkallad efter sig.
Vad tycker Ni om gatunamnen i Vrigstad? Är de klumpiga att säga. Hugo Karlbergs väg kan ingen människa säga utan man ska säga Ågatan eller något sådant där. Byggnadskontoret vill helst att man ska ha tio svampar och då ska man ha Kantarellvägen, Murkelvägen, Soppvägen, Riskvägen och så vidare. Eller så vill de ha Havregrynsvägen, Mannagrynsvägen, Sirapsvägen och så vidare. Det är inte så trevligt faktiskt.
Röst: Jag har under många år haft förmånen att bo på Vrigstads finaste gata och det är Esplanaden. Huset låg i korsningen mellan Mejerigatan och Esplanaden. Det föranledde min sonson att säga en gång när han var 8-10 år ”jag begriper inte farmor att Du vill bo på Mejerigatan när Du kunde få bo på Esplanaden”.
Vi hade några gubbar som kallades för Gästgivargårdskommittén. Det var kronjägare Pettersson, nämndeman Dahlqvist, Robert Lundberg, Henrik Vink och några av de här som skötte om vatten, avlopp och gatubyggnader och sådant på den tiden. De skötte den här kommittén. De ville ha en bred gata med trädplantering i mitten och det blev det faktiskt också. Den gatan hade från början träd i mitten och det är nu senare tiders vandaler som har förstört det. Det kanske är för smalt att ha träd i mitten. Jag vet inte, men det var fint och vackert tänkt.