En hälsning från Vrigstads hembygdsförening 2009

För 100 år sedan, år 1909, innebrändes målaren Carl Hammarström och hans hustru Maria samt fyra av familjens barn.

Innehåll:
Inbjudan till Vrigstads Hembygdsförenings årsmöte
Vad hände i Vrigstad i början på 1900-talet?
Familjen Hammarström omkom för 100 år sedan.

Inbjudan till årsmöte med Vrigstads hembygdsförening

Välkommen till årsmöte med Vrigstads Hembygdsförening torsdagen den 2 april, kl. 19.00 i Församlingshemmet.

Program:

• Årsmötesförhandlingar.
• 2008 års verksamhetsberättelse presenteras i ord och bild av Stig Marz.
• Stig Marz visar videoklipp från tidigare års Vägkyrkor.
• Servering och lotterier.

Vad hände i Vrigstad på 1900-talet?

Vi ger dig några exempel på årtal och händelser

1900 Vrigstads nykterhetsförening köper bryggeriet
1902 Vrigstads Skytteförening bildas
1910 En ny skola byggs i Holkaryd (den upphör 1948)
1913 Vattenkuranstalten bildas. Årets efter köper man Västra härads tingshus som flyttas till Vrigstad (nuvarande Granbacken)
1921 Vrigstad brandkår bildas
1924 Apoteket öppnar i nybyggda lokaler (samma som nuvarande)
1927 Vrigstad Pingstförsamling bildas
1928 Vrigstads Sandalfabriksbolag bildas
1931 Vrigstad Missionskyrka byggs
1932 Vrigstad IF bildas
1933 Kooperativa affären byggs på nuvarande Marknadsgatan 1
1940 Folktandvården öppnar
1942 Vrigstads nya prästgård byggs – den gamla blir senare IM
1944 Vrigstad har nu över 100 telefonabonnenter
1948 Vrigstads hembygdsförening bildas
1952 Vrigstad bildar kommun tillsammans med Svenarum, Nydala och Hylletofta kommuner.
1955 En ny bro byggs över Vrigstadån.
1957 Vrigstad skolas huvudbyggnad byggs.

Vrigstad för 100 år sedan

som Smålandsposten rapporterade om den:

Onsdagen den 15 september 1909. Stor eldsvåda i Vrigstad. Sex personer innebrända.
I natt nedbrann till grunden ett målaren Carl Hammarström tillhörigt boningshus, varvid såväl ägaren som hans hustru Maria, båda 36 år gamla, jämte 4 barn innebrändes (Anm. Hammarström var 46 år och hustrun 36). Ett makarna tillhörigt fyraårigt barn påträffades – då folk anlände till brandstället vid 4-tiden på morgonen – promenerande omkring i trädgården i blotta linnet. Man förmodar att barnet utkastats genom ett fönster i övre våningen, som befanns sönderslaget. Alla släckningsförsök visade sig omöjliga. Vid eftersläckningen hava alla likdelar av de förolyckade blivit funna. Huru elden uppkommit vet man ej. Polisundersökning pågår.

Torsdagen den 16 september 1909. Den hemska eldsvådan i Vrigstad.
Om den gräsliga eldsolyckan i Vrigstad i går morse, som i korthet omtalades i gårdagens nummer, lämnas nu följande skildring:

Klockan nära 4 i går morse väcktes medlemmarna av färgaren Nordströms familj av att en i deras sovrum liggande knähund började skälla och man observerade då att rummet upplystes av ett skarpt eldsken och att detta kom från målaremästaren Carl Hammarströms strax intill liggande tvåvåningshus, som då redan tycktes stå i ljusan låga. Brandkåren alarmerades genast och man ilade till olycksplatsen. Det syntes då genast att huset var räddningslöst prisgivet åt lågorna. Av familjens medlemmar syntes ingen till mer än en 4 årig gosse, som gick omkring i trädgården bittert gråtande och icke kunde giva något besked om var far, mor och syskon voro.

Man trodde först att även de andra familjemedlemmarna kommit ut genom fönstret och voro räddade någonstädes. De hördes likväl ej av, och när man efter 4 á 5 timmars energiskt men fruktlöst släcknings-arbete började undersöka ruinen gjorde man den sorgliga upptäckten som man långt förut börjat ana, nämligen att alla de saknade familjemedlemmarna blivit innebrända. Där lågo bland ruinerna de förbrända kropparna av målaren Carl Hammarström 46 år, och hans hustru Maria, 36 år, samt fyra av deras barn, gossen William 11 år, Konrad Gustaf 8 år, en annan 6 årig gosse (Anm. Carl Rikard Albert) och en liten flicka, Sigrid, som samma dag hade sin namnsdag och fyllde 1 år.

Liken av mannen och hustrun lågo mitt inne i platsen för rummet, där de sovit, det ena barnliket hade ramlat ned i källaren under köksspisen, och kvarlevorna av det minsta barnet, den lilla ettåringen, lågo insvepta i resterna av barnkläderna invid ett fönster, som man, då man först kom till olycksplatsen, observerade var öppet. Man kan tänka sig, att föräldrarna eller den ena av dem lyckats genom detta fönster kasta ut 4-åringen och sedan försökt få ut även ettåringen genom fönstret, men att det ej lyckats samt att de sedan möjligen också skyndat åter in i rummet efter de övriga och då tillika med dessa blivit kvävda av röken.

Provinsialläkaren d:r Florén var närvarande då liken hittades och konstaterade deras identitet. Huvudena sutto ännu kvar vid bålen, likaså benen, fastän förkolnade.

Undersökningar för att utröna orsaken till eldens uppkomst ägde sedan rum på f.m. men gåvo intet positivt resultat. Hustrun Hammarström lär ännu sent på kvällen ha varit sysselsatt med förberedelserna till namns- och födelsedagskalaset följande dag för den lilla ett-åriga enda dottern, och förbigående hade så sent som vid halv 12-tiden på aftonen sett det lysa i verkstaden, som var belägen i ett annat trähus i trädgården, där Hammarström då troligen ännu arbetade. Allt tyder på att någon av de bjälkar, som blivit inmurade i rökgångarna, fattat eld under tisdagens lopp, då ett större bak ägde rum och kraftig eld uppgjordes i spisen.

Hammarström efterlämnar minnet av en mycket skötsam man, som livligt deltagit i ungdoms- och nykterhetsrörelsen på platsen, vars handlingar och böcker, ungdomsbibliotek m.m. han hade hos sig förvarade och som därför blevo lågornas rov. Han var både liv- och olycksfallsförsäkrad till okända belopp.

Den lille räddade familjemedlemmen anade åtminstone att börja med föga betydelsen av den olycka som skett och den förlust, som drabbat honom. ”Far är nog i verkstaden” trodde han, ”de äldre syskonen i skolan och mor inne någonstans”. Såväl det brunna huset – ett mindre tvåvånings trähus, sådant som hantverkarnas i allmänhet äro i mindre samhällen, inrymmande endast boningsrum samt bebott blott av familjen Hammarström, som det däri varande lösöret, vilket naturligtvis också med rubb och stubb blev lågornas rov, voro försäkrade i länets brandstodsbolag till okända belopp.

Närgränsande hus voro starkt hotade, men tack vare rådande vindstilla lyckades man efter oerhörda ansträngningar begränsa elden.

Lördagen den 18 september 1909. Den hemska eldsvådan i Vrigstad.
Den vid eldsvådan i Vrigstad räddade gossen har omtalat att det var modern, som hissade ner honom från fönstret i andra våningen. Han har ej minsta märke varken efter elden eller efter fallet. Redan under e.m. olycksdagen hämtade en morbror den räddade gossen för att genast överlämna honom till mormodern, boende inom Svenarums socken.

Då familjen Hammarström för några år sedan inflyttade i samhället, var den sannolikt i jämförelsevis knappa omständigheter men tack vare flera försäkringar lämnar far och mor ej så litet efter sig till den lille överlevande gossen.

I länets bolag var huset försäkrat för 800 kr och lösöret för 2 200 kr allt mycket för lågt om man besinnar de förbättringar som tillkommit de senaste åren, i Nordstjärnan var han själv försäkrad för 1 500 kr, i Kristna allmänna livförsäkringsföreningen för 2 000 kr och i Nykterhetsfolkets sjuk- och begravningskassa för 1 200 kr och hustrun för lika stor summa således tillhopa livförsäkringar för 5 900 kr.

Med en nära vän hade Hammarström för blott få dagar sedan omtalat ännu en försäkring, men som allt i korrespondensväg är borta, vet man ännu ingenting med visshet därom.

Förutom med hantverket sysslade Hammarström ej obetydligt med tapethandel, handel med målarfärger och guldlister o.dyl. Hela det lagret finns i behåll i målarverkstaden i en fristående byggnad.

Att det skedda orsakat en stark förstämning i hela vrigstadbygden och långt därutöver, är givet.

Onsdagen den 22 september 1909. Den hemska eldsvådan i Vrigstad.
Listor har utfärdats för teckning av frivilliga bidrag till en gravvård vid Hammarströmska graven å Vrigstads kyrkogård. Överskjutande medel ämnar man insätta i Sparbanken att lyftas av den lille vid eldsvådan räddade Gunnar, då han vid myndig ålder skall göra sitt utträde i livet. Bidrag kunna sändas under adress: Kyrkoherde Ivan Lundgren, Vrigstad. Lista finnes även å denna tidnings expedition i Växjö.

Onsdagen den 29 september 1909.
Den innebrunna familjens i Vrigstad begravning ägde rum i söndags under tillopp av oerhört stort antal människor, även långväga ifrån. Sedan kistorna utburits ur den efter elden kvarstående verkstads-byggnaden, tecknade flera talare de hädangångnas minne, därvid ruinerna efter eldsvådan användes som talarstol. Kronojägare Hallström och skomakarmästare Rehn prestaverade. Likdelarna efter mannen, hustrun och minsta barnet voro placerade i en kista, som bars av 6 ynglingar. En annan kista förvarade de tre gossarnas likrester, och bars denna av sex av deras skolkamrater.

I processionen märktes församlingens och närgränsande församlingars ungdomsföreningars medlemmar. Vid griften sjöngs ps. 105, 3 o 4 v. (Anm. psalmen har nummer 150 i dagens psalmbok) varpå jordfästningen skedde. Efteråt sjöngs en hymn av Topelius. Efter högmässan höll kyrkoherde I. Lundgren en gripande dödsbetraktelse. Vrigstads ungdomsförening hade efteråt inbjudit de sörjande m.fl. på kaffe i missionshuset. De ömmaste omsorger visades därunder vara ägnade åt den räddade lille gossen ur den omkomna familjen, 4-årige Gunnar, varjämte talades om den minnessten, vartill insamling pågår.

Jönköpingsposten uppmärksammade också den tragiska branden och skriver bl.a. så här.
Den gräsliga katastrofen i Hammarströmska gården i Vrigstad trycker sinnena i hela bygden, och allt emellanåt har det varit resande till och med rätt långväga ifrån, som kommit dit att på ort och ställe göra iakttagelser för slutsatser till någon lösning på det allmänna spörsmålet, huru en sådan olycka kunnat ske i ett så litet hus. Allt förblir naturligtvis en olöst gåta.

Så fort det blev klart, att familjen brunnit inne, avskickades en av samhällets uthålligaste cyklister, Robert Lundberg i Lunnaberg, att till fru Hammarströms anhöriga inom Svenarums socken överbringa sorgebudskapet. Huruvida Hammarström själv har några anhöriga i livet eller var de finnas, är okänt, det antages emellertid, att fadern skall finnas någonstädes i Göteborgs län.

Följande dag anskaffades kistor, en stor för likdelarna efter fadern, modern och den lilla flickan, en mindre för de tre gossarna. Kyrkoherden Ivan Lundgren och fru Fredrika Lundgren ledde själva kistläggningen. Medlemmarna i Vrigstads ungdomsförening hava tagit de yttre anordningarna till begravningen om hand och ett behövligt antal unga män äro redan utsedda att bära stora kistan. Den mindre skall bäras av gossarnas skolkamrater. Begravningen sker vid allmänna gudstjänsten nästa söndag.

Inga dyrbara kransar skola förekomma, i stället har utskrivits ett stort antal listor för frivillig teckning till en gravvård. Avlägset boende kunna sända bidrag till kyrkoherden Ivan Lundgren, adress Vrigstad. Skulle teckningen bli avsevärt stor insättes överskottet i sparbank att lyftas av lille Gunnar till utstyrsel, då han en gång skall ensam göra sitt utträde i världen. Lille Gunnar är i gott förvar hos gamla mormor. Ofta yttrar han: ”Mamma kastade Gunnar” eller ”I vårt (hus) var det så ljust i taket”. Icke har han minsta aning om den gräsliga tilldragelsens innebörd för honom.

Vid avresan från Vrigstad samlades ihop litet gamla barnleksaker åt honom, däribland en liten trähäst med skadat ben. Den lille hästen är bittida och sent hans allt och hans enda sorg är egentligen bara att få skadan å hästens ben botad. ”Inte farligt, det lagar pappa, när han kommer hem”, så tröstar han sig själv. Stackars lille Gunnar, pappa kommer aldrig åter. Men ville snälla människor även å andra orter hjälpa din fars och mors fattiga vänner här i Vrigstad med rikligare bidrag till vården å graven, så kanske de fingo så mycket över till dig, att du vid ditt utträde i livet kunde få sela en egen häst med i allo friska lemmar, skrives från Vrigstad till Jönköpings-Posten.

För dem i Jönköping med omnejd, som vilja teckna bidrag till ovannämnda ändamål, är lista utlagd i Halls bolags bokhandel vid Östra Storgatan.

Så långt vad tidningarna skrev. Per Johansson, närmare känd som ”Per i Nässjö” eller ”Himla-Per” född i Sunnerby, skrev en begravningsdikt, som han uppläste vid graven. Vi presenterar den första av de sex stroferna:

Det spreds så fort, det dystra budskap, Om dessa vänners levnadsslut
Det var så sorgligt att få höra, Att deras timglas så rann ut.
Det var ju nyss vi såg varandra, Båd hem och barn, båd mor och far.
Men ock i dag vi se ju andra, Men utav er blott Gunnar kvar.

Hammarströms hus låg där fastigheten Växjövägen 5 ligger idag. Ett nytt hus uppfördes efter branden. Detta hus brann även det ner till grunden 1973. Hammarströms verkstad finns dock fortfarande kvar och är idag uthus till huset på Växjövägen 5.

Gravstenens inskription ”C. Hammarström * 1863 med hustru och fyra barn omkomna genom olyckshändelse 15/9 1909. Vänner reste vården”.

Carl Hammarström var född 1863 i Strömstad och hustrun Maria f. Lindal, 1873 i Svenarum. Sonen Gunnar bodde i Värnamo och arbetade som målare. Han avled 1983 och är begravd i föräldrarnas och syskonens grav.