En hälsning från Vrigstads hembygdsförening 2024
Innehåll:
Sid 2. Information från Vrigstads Hembygdsförening – inbjudan till årsmöte, medlemsinformation, verksamhetsberättelse. Stort tack.
Sid 9. Bilder från 2014, 2004, 1994, 1984, 1974.
Sid 12. Fotografisten P.F. Bjelke.
Sid 15. Fredrique Runstedt, ett porträtt av en stark kvinna.
Sid 19. Hembygdsfilmer på Youtube.
Inbjudan till årsmöte med Vrigstads hembygdsförening
Välkommen till årsmöte med Vrigstads Hembygdsförening torsdagen den 14 mars, kl. 18.30 i Skeppet, Vrigstad Missionskyrka.
Program:
Årsmötesförhandlingar.
Film-/bildvisning.
Gamla och nya medlemmar hälsas hjärtligt välkomna!
Medlemsinformation
Medlemsavgiften för år 2024 betalar du antingen via vårt bankgiro eller via swish. Glöm inte att ange namn och adress, samt födelseår om du betalar som ungdom.
Enskild medlem: 100 kronor. Gift/sambo: 200 kronor.
Ungdom t.o.m. 25 år: 50 kronor.
Hembygdsföreningens bankgiro: 5560-4292
Hembygdsföreningens Swish: 123 471 36 40
Under de senaste åren har vi stadigt ökat antalet medlemmar i hembygdsföreningen. Vi har därför valt att fortsätta dela ut denna skrift till alla hushåll i Vrigstad och hoppas att inte bara våra tidigare medlemmar betalar in medlemsavgiften utan att vi även kan få nya medlemmar som uppskattar vårt arbete med att dokumentera det som hänt och händer i Vrigstad.
Vrigstads hembygdsförenings verksamhetsberättelse 2023
Styrelsen har under året haft följande sammansättning: Börje Cronvall, ordf., Kerstin Carlsson, sekr., Marita Magnusson, kassör, Catharina Andersson, Tommy Elg, Marie Olofsson och Sven-Olof Svensson.
Suppleanter: Sten-Anders Carlsson, Lennart Davidsson, Anders Johansson och Olof Karlsson.
Styrelsen har under det gångna året haft nio protokollförda sammanträden. Mycket glädjande är att vi även i år slagit nytt medlemsrekord.
Vi har ökat från 535 medlemmar till 559 under år 2023. Av dessa är 20 ungdomsmedlemmar!
Autografer och levnadsminnen stod på programmet då Vrigstads hembygdsförening bjöd in till en temakväll den 2 februari. Träffen inleddes med att Lars Lindblad visade ett litet urval ur sin över 6 000 autografer stora samling. Vi fick se autografer av politiker, skådespelare, författare och mediafolk.
En film från Göransgården 2019 avslutade kvällen.
Årsmöte den 9 mars
Andreas Ljung hade avböjt omval i styrelsen och Ted Wolfram som suppleant. I deras ställe valdes Tommy Elg in i styrelsen och Olof Karlsson som suppleant – båda på två år.
Vid Jönköpings läns hembygdsförbunds årsmöte den 22 april tilldelades Vrigstads hembygdsförening förbundets Hederspris 2023. I motiveringen framhåller man föreningens aktiviteter, flitiga dokumentation av Vrigstad, även i nutid, samt föreningens mycket positiva medlemsutveckling.
Mitt smultronställe
Nytt för året var programpunkten Mitt smultronställe. Det var Kerstin Carlsson som guidade deltagarna till två av sina smultronställen och Tommy Elg till ett av hans. Den första träffen hölls den 14 maj då ett 20-tal personer besökte ett av Kerstin Carlssons ”smultronställen”. Vi samlades vid Sunnerby Ågård med cykel. Efter ett par kilometers cykelfärd och en knapp kilometers promenad kom vi fram till Kerstins smultronställe – Bruskekälla.
Under sommaren anordnade föreningen en bildtävling, där deltagarna skulle hitta platsen där respektive foto var taget. Ett antal priser lottades ut i samband med föreningens 75-årsfirande.
Under våren har skolans s.k. hembygdsveckor genomförts. Hembygdsföreningen bistår alltid med en del information för flera klasser. Eleverna har bl.a. besökt och tagit del av de informationsskyltar föreningen satt upp i samhället, besökt Gamla Bankgården och Gröndal samt varit med om en lektion ”i gamla tiders skola”.
Den 30 maj förlade Jönköpings läns hembygdsförbund sitt styrelsemöte till Vrigstad. Man passade då på att dela ut det formella priset som Årets hembygdsförening – i form av en en. Förbundets ordförande Irene Oskars-son berättade om utmärkelsen och motiveringen till varför Vrigstads hembygdsförening tilldelats utmärkelsen bland länets 137 föreningar.
Under sommaren genomfördes ytterligare två aktiviteter under rubriken Mitt smultronställe. Tommy Elg guidadade deltagarna till naturreservatet Hatten och Kerstin Carlsson tog med gruppen till Rävön på Klinthulta mosse.
Öppet hus på Gröndal den 6 augusti
Söndagen den 6 augusti höll vi traditionsenligt Öppet hus på Gröndal. Regnet gjorde att alla aktiviteterna fick hållas inomhus i föreningens stuga, som var fylld till sista plats. Jan-Erik Karlsson och Sven-Erik Svensson underhöll med allsångsvänlig musik. Lilian Rooth, Nässjö, roade oss under rubriken ”Kåserier från då och nu”, med bl.a. berättelser om drömmar på Hollywood. Som vanligt serverades ostkaka till fikat.
Födelsedagsfirande i Badhuset
Söndagen den 17 september anordnade föreningen sitt stora 75-årsjubileum i Badhuset. Vi hade bjudit in alla våra medlemmar och de som kom bjöds på tårta samt underhållning med Femtinge teater.
Under eftermiddagen drogs även vinnarna i sommarens bildtävling. Försäljningen av den nya boken ”Vrigstads hembygdsförening 75 år” startade.
Bengt Gunnarsson har under flera år arbetat med att dokumentera Lund-holmens historia; dess ägare, dagsverkstorp m.m. Under sommaren gjordes videoinspelningar där Bengt berättade vad han samlat i sina pärmar och den 12 oktober visades hela filmen med hans information.
Den 9 november fick vi ett uppskattat besök av tidigare Vrigstadbon Lennart Edvardsson. Lennart bodde på 1970-talet i Vrigstad och var då en flitig fotograf. Vid träffen visade han ett antal av sina bilder över vrigstadbor och vrigstadmiljöer.
Stort tack!
Vrigstads hembygdsförening vill framföra ett stort tack till Kerstin och Mats Carlsson för den generösa gåvan till föreningen även under 2023.
Vrigstad 2014
Vrigstad 2004
Vrigstad 1994
Vrigstad 1984
Vrigstad 1974
Här återger vi ett par texter som Stig Marz har skrivit. Den första handlar om fotografen Bjelke. Tack vare Bjelkes tidiga foton så har vi ett antal bilder från 1800-talet i vårt numera rika bildarkiv. Den andra handlar om Fredrique Runstedt, dotter till grundaren av Runstedtska Färgeriet.
Fotografisten P. F. Bjelke
En aprildag 1871 kom en man dragande en kärra lastad med personliga tillhörigheter och överst på lasset satt hans tvååriga dotter och bredvid henne låg en stor fyrkantig låda, det var en kamera. Bland lasten fanns också framkallnings- och kopieringsutrustning. Vid sidan av vagnen gick hustrun, som var till hjälp i uppförsbackarna. Den muntliga traditionen berättar att det var traktens skönhet, som gjorde att ekipaget gjorde halt i Vrigstad. Det blev ett stopp, som varade livet ut för mannen och hans hustru.
Mannen hette Peder Friderich Bjelke, född i Nyborg, Danmark, 1832. Han hade kommit till Sverige redan 1863 och öppnat fotoateljé i Växjö. Därefter hade han varit etablerad i ett par skånestäder. När han nu kom till Vrigstad var hans senaste bosättningsort Malmö. Hustrun hette Maria Elise Ottolina, född Winkler, 1840 i Malmö. I fastig-heten Bodala inredde familjen nu sitt nya hem (nuvarande adress Sävsjö-vägen 10) och fotoateljé.
De första årens bilder var i huvudsak ateljéfoton. Rekvisitan var enkel och bestod av en sliten golvmatta, en skranglig stol och ett litet bord, kanske Ottolinas sybord. Här fotograferades vrigstadborna antingen sittande på stolen och med ena armen ledigt vilande på bordet eller stående med t.ex. hatten liggande på bordet och med en slät vägg med spännpapp bakom de porträtterade.
Några storslagna målade bakgrunder kunde inte Bjelke erbjuda sina kunder. Så fort som möjlighet gavs, tack vare fotomaterialets utveckling, gav sig Bjelke ut i samhället och fotograferade miljöer.
Tack vare detta kan vi idag se bilder på bebyggelse och andra vrigstadmiljöer från 1880-talets början. Hans bilder är idag en kulturskatt, som inte nog kan uppskattas. Man kan säga att Bjelke bevarat Vrigstads historia i bilder.
Vrigstads gamla kyrkas rivande var en kulturhistorisk katastrof, men inte långt efter ligger bortforslandet av Bjelkes alla glasplåtar till soptippen 1955.
Man frågade sig i Vrigstad hur Bjelke kunde försörja sig på sin fotografe-ringskonst. Men han klarade sig hyggligt på de fotograferingsuppdrag han hade. Utanför staketet till Bodala, mot Sävsjövägen, hade Bjelke en skyltlåda där han visade bilder ur sin produktion, och på det sättet fick han också sälja en bild då och då.
För att dryga ut inkomsterna hyrde hustrun ut rum till resande och vid marknaderna hade hon kaffeservering. I vanliga fall passerade folk förbi Bjelkes skyltlåda utan att ägna den någon speciell uppmärksamhet. Men så en dag blev det plötsligt folksamling framför Bjelkes skyltlåda.
Denna gång innehöll lådan en enda bild. På den uppförstorade bilden såg man handelspatronen Johan Ek, ordförande i Vrigstads Missionsförsamling och tillika stor nykterhetskämpe.
Det som tilldrog sig folkets intresse var att på bilden såg man Ek sitta sovande vid ett bord och på bordet stod det halvdruckna flaskor, som av etiketterna att döma innehöll brända och destillerade drycker.
Detta väckte självklart vrigstadbornas intresse och tungorna i Vrigstad gick varma och det tisslades och tasslades. Dagen efter skyltningen såg man patronen i egen hög person ställa sina steg mot Bodala, där han för ett oskäligt högt pris, sägs det, inköpte den olycksaliga bilden.
Men efter ett tag kom Bjelke i penningknipa och hängde på nytt ut en ny kopia av bilden i skyltskåpet. Proceduren upprepades och patronen inköpte även denna kopia, som nu hade stigit i pris. Till slut skall patronen och fotografisten dock ha kommit till en uppgörelse.
Hur kunde då Bjelke ha tagit denna bild av renlevnadsmannen patronen Ek? En dag hade Bjelke hittat patronen sittande sovande vid sitt trädgårdsbord. Mera på skämt, utan någon elak baktanke, arrangerade Bjelke med glas och flaskor på bordet, och knäppte bilden, som senare visade sig ge en bra utdelning.
Bjelke hade också en hushållsgris, som hade sin bostad i en av marknadsbodarna, som gränsade till Bjelkes trädgård. Till marknaderna fick han mocka ut och skura så gott det gick, men grisdoften satt i väggarna så den stackars knallen, som hade boden, fick då och då gå ut för att få lite frisk
luft.
Paret Bjelke hade också en get, som de mjölkade. När betet var slut i trädgården kunde man se fru Bjelke komma gående på vägarna runt samhället med geten i koppel, betande i vägrenen. Hon letade samtidigt efter cigarr- och cigarettfimpar, som hon plockade upp och på kvällarna kunde man se henne sittande på Bodalas veranda, rökande sin pipa stoppad med tobak från de upphittade fimparna.
Fram till sin död 1913 verkade Peder Friderich Bjelke som fotograf i Vrigstad.
Fredrique Runstedt, ett porträtt av en stark kvinna
Fredrique föddes den 24 augusti 1852 i Vrigstad, som första och enda barn till färgerifabrikören Fredrik Runstedt och hans hustru Stina Lovisa Tolf. Fadern var av gammal vaxblekarsläkt och kom till Vrigstad 1848, från Vaxblekargården i Eksjö och modern hade sina rötter i en gammal Vallonsläkt, som invandrat i början av 1600 talet. Stina Lovisas far var hammarsmed vid Lindefors järnbruk i Svenarums socken.
Fredrique var en livlig flicka och var vad man brukar kalla en ”pojkflicka”. En lärling vid färgeriet har berättat att han som 14 årig, 1864, kom till Runstedt för att lära sig yrket. Fredrique var då ett par år yngre. Han skriver: ”Fredrique det var dottern och jag brukade fånga småfisk, byggde oss dammar och hade roligt. Men så en dag kom Runstedt och fick se våra dammanläggningar. Han blev arg och rev ut dem, släppte ut fiskynglet. Fredrique fick ovett och förbjöds att sällskapa med oss arbetare, hon grät och var ledsen. Jag blev arg och beklagade mig för verkgesällen och sade honom att jag ämnade mig skälla ut Runstedt. Han rådde mig låta bli: det passar sig inte för en lärling att skälla ut sin mästare, det skulle säkerligen rendera mig ett kok stryk. Min lektid var slut, avståndet var rest mellan husbonde och tjänare, vilket jag även bibehöll under alla de år jag sedan tjänte hos Runstedt”.
Flickan skulle ju ha en ordentlig utbildning, ansåg föräldrarna. Därför skickades hon till fröken Aurora Storckenfelts pension i Jönköping. Aurora hade i Jönköping startat en flickskola i 1840-talets början. Skolan växte snabbt både i elevantal och anseende.
Aurora Storckenfelt var en stor understödjare av Emelie Petersens, ”Mormor på Herrestad”, hjälpverksamhet, vilket säkert påverkade den unga Fredrique. Efter skoltidens slut hade hon förmånen att genom resor, både inom och utom landet, skaffa sig goda kontakter och språkkunskaper, allt med tanke på hennes kommande engagemang i faderns företag.
I unga år drabbades Fredrique av en reumatisk feber, som gjorde att hon därefter, hela livet igenom, led av ett hjärtfel. Detta gjorde att hon ganska ofta fick känning av sitt hjärtbesvär, vilket hindrade henne i arbetet med att hjälpa fadern i hans dagliga arbete.
Hon hade, trots detta, en brinnande lust för att sätta sig in i faderns affärsverksamhet och jordbruksrörelse. Han hade inte bara färgeriet utan han arrenderade 1 mantal Biskopsbo av kronan. Biskopsbo var boställe åt chefen för Smålands infanteribataljon.
Anledningarna till att han arrenderade Biskopsbo var flera. Färgeriet var i stort behov av bränsle till de stora färgpannorna. På Biskopsbo kunde han genom avverkning tillgodose bränslebehovet. Genom ett jordbruk, drivet i egen regi, underlättades också hållandet av hästar, vilka förutom till vanliga körslor i jordbruket användes till de s.k. färgmötesresorna.
Dessutom fick han tillgång till vattenfallet i Boskvarn, där han anlade två stampar för beredning av vadmal. Fredrique satte sig väl in i skötseln av både färgeriet och Biskopsbo.
Vid faderns bortgång 1899, hade redan något år tidigare ledningen av verksamheten överlåtits till Fredrique. Hon var därför väl förberedd att på egen hand ta ansvar för företagets skötsel.
I de lokaler i fastigheten som användes som inlämningsställe för färggods startade hon nu försäljning av filtar och filtschalar. Därmed var grunden lagd till den manufakturaffär, som blev en av traktens ledande. Fram till 1912 ledde Fredrique med stark hand företaget. Hon sålde då både färgeriet och bostadsfastigheten till fabrikören Axel Dahlquist. Arrendekontraktet på Biskopsbo behöll hon dock till 1918 då det övertogs av handlanden David Ek. Fredrique bodde kvar i fastigheten Runö, som den kallades, fyra år efter försäljningen.
1909 hade författarinnan Ulla Linder kommit från Stockholm till Vrigstad och flyttade då in i Runö till Fredrique. De bodde här tillsammans till 1916 då Ulla inköpte fastigheten Annelund, som hon döpte om till Solhaga (senare läkarbostaden). I Solhaga bodde de båda väninnorna tillsammans till Fredriques bortgång 1919.
Det var i Runö Ulla författade nyckelromanen ”Byarydskungen”, där romanens huvudperson Erik Örnberg, är ingen mindre än Fredriques far Fredrik Runstedt och Byaryd är Vrigstad. Boken gavs ut 1913. Här figurerar även andra vrigstadbor i inflytelserik ställning i Vrigstad på 1860 till 1880-talet. Så får t.ex. handelspatron Johan Ek figurera i boken under namnet patron Lönnblad. Det är Fredriques berättelser om Vrigstad och händelserna där som fått lämna stoff till boken.
Runstedt börjar mer och mer förstå nödvändigheten av en bank i Vrigstad. Redan 1865 börjar han intressera folk för detta. Ulla Linder skriver ”Utan Örnberg (d.v.s. Runstedt) skulle de aldrig fått någon sparbank”. När Vestra Härads Sparbank stiftades 1867 var Runstedt en av 15 bidragsgivare, som lämnade bidrag utan krav på återbetalningsskyldighet. Han var också en av de större kunderna i banken. Den traditionen vårdade Fredrique då hon övertog rörelsen efter faderns bortgång.
Bankens första lokal var i doktor Lindskogs fastighet, som är det röda huset bakom Bankmuseet. Själv bodde Lindskog i huvudbyggnaden ”Bolagshuset”. Vid Lindskogs bortgång 1886 skulle fastigheten säljas. Fredrik Runstedt föreslog då att banken skulle inköpa fastigheten. Förslaget röstades ner då man ansåg ”det i högsta grad obetänksamt och lättsinnigt att bortslösa större delen av reservfonden på inköp av gamla hus”. Man hyrde nu lokal i handlanden David Eks hus vid torget (nuvarande Jotosfastigheten). Men 1913 inköptes de ”gamla hus”, som man 1886 ansåg lättsinnigt att bortslösa reservfonden på. Det vittnar lite om
Runstedts framsynthet.
Runstedt var styrelseledamot i banken under åren 1881-1893. Fredrique hade med all säkerhet haft en plats i bankstyrelsen om hon inte varit kvinna.
Vestra Härads Skarpskytteförening tillkom på initiativ av Fredrik Runstedt 1861. Föreningen bestod av två kompanier, Vrigstads- och Svenarums kompani. Chef för Vrigstadkompaniet var Runstedt. 1893 ombildades skarpskytteföreningen till skyttegille, som 1902 i sin tur ombildades till Vrigstads skytteförening.
I samband med den årligen återkommande skyttefesten, skänkte Fredrique 1904 ett standar till Vrigstads skytteförening. Hon lät en hemväverska i Vrigstad väva duken, som sedan färgades i Runstedtska Färgeriet. Tyget är av ylle och färgerna gult och blått. På standarets övre högra fält sitter länsvapnet i siden. I övre vänstra fältet fanns ursprungligen unionsmärket, som togs bort i samband med unionsupplösningen 1905. Standaret bär devisen ”För hem och härd”, samt initialerna V S, som står för Vrigstads Skytteförening. Genom gåvan ville Fredrique hedra sin far och hans insatser för skytterörelsen. Standaret finns bevarat och hänger i Vrigstads Hembygdsgård, Gröndal.
Fredrique avled den 8 april 1919. Att hon värnade om sin hembygd och arbetarna framgår av nekrologen, som följande utdrag vittnar om, ”Hennes huvudintresse har rört sig omkring hennes älsklingstanke de senare åren, att den lilla vackra kyrkbyn med den nya vattenkuranstalten måtte kunna bliva en allmänt erkänd viloort, dit till själen uttröttade arbetare kunde få samlas under några vackra sommarveckor att där andas ut och hämta krafter för framgångsrik fortsättning på deras arbeten”.
Hembygdsfilmer på Youtube
Under 2023 har ett antal hembygdsfilmer lagts ut på Youtube och de finns nu tillgängliga på Internet. Sök på Vrigstads hembygdsförening eller via “Digitalt arkiv” på föreningens webb.
1954 – Vrigstads höstmarknad och besök av kungen. (13 minuter).
Andersbo – Allan och Paul Johansson berättar. (8 minuter).
Bengt Dahlquist berättar om Runstedska 2009. (28 minuter).
Besök på Örgölen 1992. Erik Axelsson berättar. (10 minuter).
Bland kolmilare och andra kulturbärare 1991 och 1999. (42 minuter).
Dansbaneeländet – en dokumentation av festplatsen. (113 minuter).
Einar Ahnstedt berättar om torpet Tåen 1998. (17 minuter).
Elisabeth Ralf – en ”märkeskvinna”, 2008. (22 minuter).
Elisabeth Ralf berättar i och om Gamla Bankgården. (33 minuter).
Ester Gustavsson intervjuas av Bengt Crona 1998. (50 minuter).
Gamla Bankgården i Vrigstad – renovering och invigning. (31 minuter).
Gertrud Fasth berättar om livet som piga i Bankgården – 2003. (16 min.).
Gubbdagis i Vrigstad 2014. Intervjuer med deltagare. (31 minuter).
Gunnar Lägersten berättar 1999. (13 minuter).
Gustav Andersson på Skogsdal. (15 minuter).
Gösta Carlströms tändkulemotor. (20 minuter).
Hemvändardagar 1995. (23 minuter).
Hur Vrigstad blev Vrigstad. (10 minuter).
Ingrid Svensson berättar – 2009-08-20. (84 minuter).
Invigning av Eva Spångbergs ”Framtidstro” 2005. (29 minuter).
Invigning av Vrigstads Marknadshus 1999. (29 minuter).
I stormen Gudruns spår (2006). (43 minuter).
Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår – 2018. Elvy Carlsson och Margareta Vink samtalar med Stig Marz. (42 minuter).
Josef och T-Forden. J. Karlsson berättar om sin T-Ford år 1999. (27 min.).
Kulturvandring 2001. Rudolf Thunander berättar om Lundbyhus, Koppardammen och Kvarnfallet. (33 minuter).
Kärringasjön – inplantering av regnbåge 1996. (6 minuter).
Lisa Johansson – på Nyhem. (34 minuter).
Lundbergs Pressgjuteri AB, 1999. (31 minuter).
Lundholmens historia del 1 – Bengt Gunnarsson berättar. (48 minuter).
Lundholmens historia del 2 – Bengt Gunnarsson berättar. (59 minuter).
Magnus Gustafsson berättar om musik från Vrigstad 1819. (16 minuter).
Margit Stålhammar berättar om Gamla skolgården, 1998. (34 minuter).
Minnesträning på Göransgården 1995 – I och I Nyström. (19 minuter).
Nyfiken scout – Vrigstad scoutkår 1969. Stumfilm. (17 minuter).
Per August Johansson, Köpstad Lassagård, och hans ättlingar. (40 minuter).
Rundvandring i familjen Dahls våning i Bankgården 2006. (33 minuter).
Samtal på Göransgården med Ragnar Jönsson, Gun-Maj Svensson och Karin Bodefält 2014. (41 minuter).
Samtal på Göransgården med Siv Lindblad, Rut Karlsson Elg och Vivianne Andersson 2019. (58 minuter).
Skomakarverkstaden skänks av Lisa Johansson 2010. (10 minuter).
Strandliden 1992 – Hilding Fagerberg. (11 minuter).
Sunnerby – byn sunnan om Vrigstadbyn. Åke Johansson och Martin Carlsson berättar. (66 minuter).
Sunnerby Missionshus 100 år, 2013. (45 minuter).
Så minns vi Rudolf Thunander. (45 minuter).
Tage Sjögren – en uppfinnare, 2012. (45 minuter).
Thure Persson berättar, 2001. (40 minuter).
Utställningar valdagen den 20/9 1998. Vrigstads hembygdsförening firar 50 år, Posten 150 år och Vrigstad skola 350 år. (10 minuter).
Vrigstad Bryggeri. Simon Svensson berättar. (8 minuter).
Vrigstad från ovan 1996. (10 minuter).
Vrigstad genom kameraögat 1941-1944. Jan Hulténs filmer. (16 minuter).
Vrigstad vägkyrka 1996 – Dopet. (11 minuter).
Vrigstad vägkyrka 1997 – Vrigstadbygden i konsten. (18 minuter).
Vrigstads hembygdsförenings årsberättelse 2001. (20 minuter).
Vrigstads hembygdsförenings årsberättelse 2003. (34 minuter) m.fl.
Vrigstads hembygdsförenings årsberättelse 2004. (30 minuter).
Vrigstads hembygdsförenings årsberättelse 2005. (39 minuter). Störningar på filmen.
Vrigstads hembygdsförenings årsberättelse 2006. (26 minuter).
Vrigstads hembygdsförenings årsberättelse 2007. (33 minuter).
Vrigstads hembygdsförenings årsberättelse 2017. (22 minuter).
Vrigstads hembygdsförenings årsberättelse 2019. (18 minuter).
Vrigstads hembygdsförenings årsberättelse 2020. (8 minuter).
Vrigstads sista djurmarknad – 2001-08-10. (20 minuter).
Åkaköps skola, Oskar Isén och Roland Larsson berättar – 1992. (15 minuter).
Öppet hus på Gröndal 1992-08-02. Intervjuer med besökare. (33 minuter).