En häslning från Vrigstads hembygdsförening 2022
Innehåll:
Sid 2. Vrigstads Hembygdsförening informerar, Gamla Bankgården
Sid 3. Vi behöver din hjälp
Sid 6. Gamla bilder från 1972, 1982, 1992, 2002 och 2012
Sid 14. Det blev ingen konstnärsgrupp i Vrigstad
Sid 19. Mer information från hembygdsföreningen
Sid 20. Infotavlor i Vrigstad, Stort tack!
Inbjudan till årsmöte med Vrigstads hembygdsförening
Välkommen till årsmöte med Vrigstads Hembygdsförening torsdagen den 10 mars, kl. 19.00 i Vrigstads församlingshem. Vi försöker också sända årsmötet digitalt för att ge långväga medlemmar möjlighet att delta.
Program:
• Årsmötesförhandlingar.
Gamla och nya medlemmar hälsas hjärtligt välkomna! P.g.a av pandemin vet vi ännu inte om vi kommer kan genomföra årsmötet på traditionellt vis eller om det bara kommer att genomföras digitalt. Vi återkommer med mer information på vår hemsida och med affischer.
Medlemsinformation
Medlemsavgiften för år 2022 betalar du antingen via vårt bankgiro eller via swish. Glöm inte att ange namn och adress, samt födelseår om du betalar som ungdom.
Enskild medlem: 100 kronor. Gift/sambo: 200 kronor. Ungdom t.o.m. 25 år: 50 kronor.
Hembygdsföreningens bankgiro: 5560-4292. Hembygdsföreningens Swish: 123 471 36 40
Under 2021 slog vi återigen ett nytt rekord i antal medlemmar i hembygdsföreningen. Vi har därför valt att även i år dela ut denna skrift till alla hus-håll i Vrigstad och hoppas att inte bara våra tidigare medlemmar betalar in medlemsavgiften utan att vi även kan få nya medlemmar som uppskattar vårt arbete med att dokumentera det som hänt och händer i Vrigstad.
Gamla Bankgården
Stiftelsens syfte var och är fortfarande att för framtiden bevara och underhålla fastigheten både vad gäller den yttre som den inre miljön. Banklokalen återspeglar tiden från början av 1900-talet och tillsammans med sekelskiftesvåningen gör man en tidsresa drygt 100 år tillbaka.
Vi presenterar även en helt ny utställning i år – om hur Vrigstad blev dagens Vrigstad. Vi presenterar nytt material och visar enskilda människor som genom sina insatser byggt och format vår tids samhälle.
Vi behöver din hjälp med vår nya bok!
Just nu håller vi på att samla in material till årets hembygdsbok, som vi planerar att börja sälja i samband med årets julskyltning. Den kommer att handla om perioden 1863-1970 – d.v.s. den period som Vrigstad kommun existerade.
Utöver textmaterialet vill vi även presentera urklipp från våra lokaltidningar. Har du någon urklippsbok med tidningsklipp fram t.o.m. 1970? I så fall vill vi gärna låna den – för att fotgrafera av eller skanna de texter som är intressanta. Vi tror att även gamla tidningsklipp kan ge ytterligare en dimension i vår historiebeskrivning.
Som avslutning i boken så kommer vi också att plocka med ett antal bilder från vårt rika bildarkiv. Men även här lånar vi gärna i material från dig som har bilder som du tror kan passa in i vår bok.
Vrigstad hade före 1863 varit en socken bland alla övriga landbygdssocknar i riket, men år 1862 beslutades att det skulle bildas kommuner i hela riket.
Rätten att delta på den beslutande stämman utökades 1863 till inte bara jordägare eller brukare av annans jord. Rösträtten graderades samtidigt så att den stod i proportion till förmågan och skyldigheten att betala skatt. Reformen innebar också att kyrkans inflytande över de borgerliga gemensamheterna minskade. Borgerliga och kyrkliga ärenden avgjordes från 1863 i skilda instanser. Men fortfarande var det t.ex. så att det var kyrkan som ansvarade för skolans verksamhet.
Fattigvården var kanske den viktigaste uppgifter för den nya kommunen. Genom att läsa alla kommunala protokoll fr.o.m. 1863 och plocka ut valda delar presenterar vi i text samhällets utveckling under de drygt 150 år som Vrigstad kommun fanns.
Här ger vi ett par exempel på korta texter från den kommande boken:
”Försvarslös”
”Försvarslöse mannen Johan Peter Carlsson från L:a Boda var idag inkallad till detta sammanträde, (den 5 mars 1863) men lät sig ej avhöra vadan kommunalnämnden finner skäl att för uteblivande ålägga Johan Peter Carlsson att till kommunens kassa böta en riksdaler riksmynt och förelägger vid 2 riksdaler riksmynts vite att vid nästa sammanträde sig infinna efter skedd pålysning.”
(Ett centralt rättsligt begrepp i Sverige under många sekler var det så kallade tjänstetvånget. Fram till 1885 riskerade alla de som var ålagda att ta årstjänst men inte hade en sådan, att anklagas för ”lösdriveri” eller – som det kallades i en förordning från 1833 – försvarslöshet. Att vara utan årstjänst eller på annat sätt sakna laga försvar var förknippat med stora risker för en människa då hon riskerade att dömas till straffarbete eller utsättas för någon annan tvångsåtgärd.)
Dricka brunn
Den 9 juni 1863 beslutade kommunalnämnden att Sven Nilsson på Kronoberg skulle detta år fortsätta med brunnsdrickning vid Lannaskede brunn. Även pigan Lotta Andersdotter Patron i Kvarnagården skulle dricka brunn detta år, efter läkarens tillstyrkan. Kostnaden för skjuts och inträdesavgift betalas av fattigvården.
Vårda som eget barn
”Efter utlyst auktion förliden söndag utropades flickan Johanna Carlsdotter från Nyhagen som Gustaf Nilsson på Råsen åtog sig mot 25 riksdaler riksmynt för ett år räknat från denna dag, med förbindelse att lämna flickan en ny beklädnad av alla slag vid detta ackords slut samt låta henne begagna skolan hela terminen samt dagligen tillse att hon övas i Gudsfruktan samt för övrigt vårda henne som eget barn”. Betalning sker halvårsvis till fosterföräldrarna beslutade nämnden den 15 april 1869.
(Den som vid barnauktionen gav det lägsta budet, d.v.s. den som krävde lägst ersättning fick ta hand om barnet, något som innebar att kommunen kunde hålla nere kostnaderna för barnens uppehälle. Först 1918 blev barnauktioner förbjudna.)
Om vi flyttar oss 50 år framåt i tiden, men 100 år bakåt från idag, så behandlar vi bilarnas framfart.
Förbud mot biltrafik
Hemmansägare Gustav Johansson, Köpstad, har i en skrivelse till stämman den 15 december 1919 påtalat ”de många olägenheter och svåra olyckstillbud den fria biltrafiken och det myckna motorcykelåkandet å den alltför smala vägen mellan Vrigstad och Stockaryd”. Han anhåller därför om att stämman ska förbjuda bil- och motorcykeltrafik på den nämnda sträckan.
”Så fort uppläsningen slutat bad ett stort antal hästägare att få instämma i de i skrivelsen gjorda uttalandena och yrkade att stämman genast skulle besluta om förbud.”
Vid stämman uttalade landsfiskal Alfred Dahl en helt annan mening. Han menade att med ömsesidig god vilja kan man samsas på vägen. Denna är inte i sämre skick än andra som har biltrafik och förhoppningsvis kommer hästarna med tiden att vänja sig vid biltrafiken.
Hemmansägare Oskar Hafström framhöll att han köpt en bil och att han börjat med yrkesmässig trafik och att kommunens inte kunde förhindra bilarnas framfart.
Stämmans ordförande vägrade att låta behandla ärendet vilket alltså innebar att inga förändringar skulle ske.
Mycket av texterna i boken kommer att bestå av protokollsutdrag från de drygt 150 åren med Vrigstad kommun. Här kommer också att finnas fakta om socknen före 1863 samt information om hur den nya kommunen skulle fungera. Vi beskriver också storkommunreformen som trädde i kraft 1952, där Vrigstad, Svenarum, Nydala och Hylletofta gick samman och bildades Vrigstad kommun i en större skala och denna ”storkommun” fanns kvar till 1971 då Vrigstad och Hylletofta gick till Sävsjö kommun, Nydala till Värnamo kommun och Svenarum till Vaggeryds kommun.
Vrigstad 1972
samhällsföreningen fått pengar för att riva den nu förfallna byggnaden.
Vrigstad 1982
Biblioteket hade då flyttat rakt över torget från Torget 1.
I och med utbyggnaden ändrades namnet till Jour-butiken. Fr.v.: Marie, Arne och Gunilla Gustavsson.
Vrigstad 1992
Vrigstad 2002
Vrigstad 2012
Det blev ingen konstnärsgrupp i Vrigstad
Från Stig Marz dödsbo har vi fått en mängd material (som vi ännu inte hunnit sortera fullt ut). I kartongerna fann vi bl.a. en text som Gustaf Dahl skrivit om en planerad konstnärsgrupp i Vrigstad – som tyvärr inte blev av – men vi publicerar ändå Dahls text här:
Är det huvudstadspressens litteratur- och konstkritiker som bestämmer? Eller är det bokförlagen som bestämmer vilka författare eller konstnärer som skall betraktas såsom ‘erkända’?
Omkring sekelskiftet kom emellertid en ’erkänd’ författarinna till Vrigstad – Eva Wigström som skrev under signaturen AVE. Eva Wigström (1832-1901) hade i sin krafts dagar idkat ett flitigt författarskap, folklivsskildringar men även inlägg i sociala frågor. Under Vrigstadtiden sågs hon allt mera sällan vid sitt skrivbord. Eva Wigström bodde på sin ålders dagar hos sin dotter Gerda Wigström, hon som byggde Villa Granebo. Gerda Wigström, pensionerad sjuksköterska, hade under sin aktiva tid haft att göra med prinsessan Eugenie (1830-1889). I Gerdas hem fanns nämligen en hel del småsaker, enligt uppgift gåvor från prinsessan. (När jag konfirmerades 1906 fick jag av Gerda en liten guldknapp, som suttit i prinsessans nattlinne. Jag har alltjämt kvar knappen).
Efter några år flyttade Gerda från Vrigstad och omkring 1912 blir Hugo Carlberg ägare till Villa Granebo och gifter sig med Elisabeth Lundgren, dotter till kyrkoherde Ivan Lundgren.
Gerda Wigström.
Hugo Carlberg, den framstående målaren, som i sina tavlor framför allt skildrat det småländska landskapet var ju redan 1912 ‘erkänd’ konstnär. På tavlorna från Vrigstadtiden känner man igen Slättsjön och Myrmaden. Man ser också de typiska timmerlassen, dragna av hästar i yttersta kraftansamling.
Hugo Carlberg berättade gärna om sina år såsom elev vid Konstakademien i Stockholm, då han en tid bodde hos en befattningshavare vid Veterinärhögskolan. Där fanns ju allehanda djur, hästar, hundar, katter m.fl. Hugo fick tillfälle att studera djurens exteriör, ställningar i vila och framför allt djurens (särskilt hästars) satt att röra sig. Han gjorde otaliga skisser över sina iakttagelser.
Men Hugo nämnde aldrig hur han ekonomiskt klarade sitt uppehälle i Stockholm. En liten inblick i hans besvärligheter fick jag av en händelse under min egen Stockhomstid (1920-1926). Jag blev vid några tillfällen bjuden hem till en av mina arbetskamrater kanslisekreteraren Gunnar Holmström. Det finns gott om konstverk i det Holmströmska hemmet och bland tavlorna upptäckte jag två små tuschteckningar signerade Hugo Carlberg. Nu fick jag veta att Holmströms fader ägt ett stort apotek i Stockholm. Apoteket hade då och då fått besök av en fattig pojke, en konst-studerande, som bjöd ut teckningar och akvareller till apotekspersonalen.
Pojken hade alltid sett sjuk och utsvulten ut, varför apotekaren själv och ibland någon av personalen brukade köpa små tavlor och teckningar av pojken. Min vän Holmström, som alltså ärvt konstverk efter sin far, trodde att Hugo Carlberg brukade uppvakta även andra apotek i Stockholm.
Men med tiden blev Hugo en välbärgad man som, åtminstone under Vrigstadtiden, uppträdde i ytterst eleganta kostymer. Hugo hade missbildad rygg varför det var svårt att få den rätta passformen på hans kläder men den berömda skrädderifirman Holmberg i Lund lyckades förvånansvärt bra. Såsom betalning för kostymerna fick firman några av Hugos oljemålningar.
Under åren i Vrigstad höll Hugo och hans fru Elisabeth ett gästfritt hem. Där träffade man bl.a. författaren Carl Svenson-Graner (f. 1881), en mycket vänlig och mycket tillbakadragen herre. Även han föreföll vara noga med sin klädsel – alltid mörk kostym samt bländvita stärkmanschetter och styv krage. Bland Svenson-Graners produktion kan nämnas romanen ‘Skogarnas folk’. Bokens omslag prydes av en bild som föreställer en lång rad lastfordon, dragna av ihärdiga hästar. Bokomslaget är gjort av Hugo Carlberg.
Det Carlbergska hemmet brukade också gästas av författarinnan Ulla Linder (f. 1873). Ulla Linder var ju etablerad författare när hon omkring 1910 kom till Vrigstad, där hon i många år höll ihop med sin goda vän Fredrique Runstedt. Genom Fredrique Runstedt fick Ulla Linder inblickar i Vrigstads historia – från både äldre och nyare tider. Resultatet av dessa inblickar blev en roman: ‘Byarydskungen’ som ju handlar om personer och händelser I Vrigstad på 1860-1890-talen.
Under årens lopp skrev den flitiga Ulla Linder mer än femton romaner. Men hon gav sig ändå tid till umgängesliv och i kretsen av vännerna lät Ulla förstå att hon ämnade samla ett större antal konstnärer till Vrigstad – hon ville med andra ord bilda en Vrigstadgrupp av författare, målare och andra. Stamtruppen, d.v.s. Ulla Linder, Hugo Carlberg och Carl Svenson-Graner fanns ju redan på plats. (Ernst Jansson räknades ju inte till de ’erkända’).
Troligen samrådde Ulla Linder om sina planer med Elin Wägner, som ju hade många och djupa rötter i Småland. Man kanske kan gissa att Ulla fått rådet att intressera några yngre och kända förmågor att an-sluta sig till den planerade Vrigstad-gruppen. Vad var då naturligare än att Ulla vände sig till den unga författarinnan Ester Blenda Nordström (1891-1948), känd över hela Sverige för sin bok ‘En piga bland pigor’ – den boken gick ut i femton upplagor!
Så en dag kom Ester Blenda. Nordström till Vrigstad – hon torde ha varit c:a 25 år vid det här laget. Hennes entré chockerade Vrigstadborna. Hur kunde en bildad författarinna klä sig som en pojke i tätsittande kortbyxor. Och ännu värre – hon kom åkande på en motorcykel.
Ulla Linders planer på en konstnärsgrupp i Vrigstad blev aldrig förverkligade. Det kanske berodde på första världskriget (1914-1918). Det kan ju också tänkas att Ester Blenda Nordströms pojkbyxor och motorcykel ansågs lite för avancerade och alltså rubbade cirklarna för Ulla Linders planer.
Hur som helst. Den där motorcykeln har spelat viss roll i annat litterärt sammanhang. Det är, såsom förut antytts, troligt att Elin Wägner på ett eller annat sätt medverkat till Ester Blenda Nordströms korta besök i Vrigstad.
Som bekant var Elin Wägner under åren 1910-1922 gift med litteraturkritikern (sedermera professorn) John Landquist. Makarna hade sitt hem i Stockholm och i det hemmet var Ester Blenda Nordström en trägen gäst. Det förefaller som om förhållandet mellan John Landquist (f. 1881) och Ester Blenda Nordström varit särskilt gott, ja så gott att det omnämnts i litteraturhistoriska sammanhang. Sålunda heter det i Ulla Isakssons och Erik Hjalmar Linders bok om Elin Wägner: “Ester Blenda och han red ut till häst och på motorcykel (det var hennes), drog t.o.m. till fjälls tillsammans”. Och John Landquist själv berättar i sin bok ‘I ungdomen’: “Några gånger tog hon mig med ut på sina motorcykelfärder. Jag fick sitta bakpå med händerna om hennes liv och i sträng anständighet”.
Det blev, som sagt inte någon konstnärsgrupp i Vrigstad, som Ulla Linder och hennes vänner hade hoppats. Men, tänk om Ulla Linders planer hade förverkligats, om några yngre förmågor blivit bosatta i Vrigstad, och anslutit sig till konstnärskolonin. Det skulle blivit en uppmärksammad och intressant sammanslutning.
Särskilt tjusigt hade det ju varit om man i fortsättningen fått se Ester Blenda Nordström susa omkring per motorcykel på vägar och stigar i Vrigstad med omnejd.
Men så blev det alltså inte.
Gustaf Dahl
Mer info från hembygdsföreningen
År 2021 blev ett år med ändrade planer. Vi planerade för tematräffar och Öppet hus, men pandemin gjorde att nästan allt vi planerat fick ställas in.
Vi kunde genomföra årsmötet i mars – för första (och förhoppningsvis sista) gången gjordes det digitalt. Någon fördel fanns. Vi hade t.ex. med en del medlemmar på årsmötet som bor långt från Vrigstad, men vi vill ju helst träffa så många som möjligt rent fysiskt. Hur det går i år återstår att se, men vi planerar för ett vanligt årsmöte och håller tummarna för att smittan ska avta.
Under sommaren anordnade vi, liksom förra året, ett cykeltrim. Vi hade nog fått med lite för många jobbiga backar i år och antalet deltagare var något färre än år 2020. Som vanligt lottade vi ut Trisslotter bland alla som lämnat in sin svarslapp.
Medlemsrekord igen
Vi får framföra ett jättestort tack till alla våra medlemmar. Återigen slog vi nytt medlemsrekord. Vi hade 452 medlemmar år 2020 och 2021 hade vi 526 betalande medlemmar, varav 11 ungdomsmedlemsskap. Trots att vi knappt haft några aktiviteter blir vi fler. Fantastiskt roligt!
År 2020 gav vi ut boken “Från sandbänk till lärplatta. Skolorna i Vrigstad socken – förr och nu”. Boken utsågs till Årets hembygdsbok i Jönköpings län och gick därför vidare till den nationella tävlingen Årets Hembygdsbok. Vi hoppades naturligtvis att vi skulle vara framgångsrika även där, men nu i december kom Sveriges hembygdsförbunds beslut att en hembygdsbok om Mariestad får den nationella utmärkelsen.
I samband med förra årets julskyltning startade vi försäljningen av 2022 års almanacka som även denna gång innehåller bilder från vår bildarkiv samt gott om plats för anteckningar. Vi har fortfarande kvar några ex.
Vid 2021 års sista styrelsesammanträde fick vi besök av representanter för kristdemokraterna i Sävsjö kommun som överlämnade blommor, diplom och 1 500 kronor samt informerade att vi erhållit deras Vitsippspris 2021 för ett gott arbete under det gångna året. Vi tackar för detta!
Infotavlor i Vrigstad
Vi har dock inte varit helt sysslolösa. Vi har t.ex. satt upp skyltar vid Gamla skolgården, Granbacken, Gröndal, Gubbakulan, Marknadsplatsen, Torget 1 och Vrigstads skofabrik. Skyltarna är 60 x 40 cm och monterade på stolpar i hållbart material.
Här finns skriftlig information samt bilder från respektive plats. Målsättningen är att sprida kunskap om Vrigstads historia. Om skyltarna uppskattas så kan vi säkert hitta fler platser att sätta upp infotavlor på.
Stort tack!
Vrigstads hembygdsförening vill framför ett stort tack till Evald Karlssons dödsbo, Roland Larssons dödsbo och Stig Marz dödsbo samt till Kerstin och Mats Carlsson för generösa gåvor till föreningen. Totalt har vi erhållit gåvor på 34 050 kronor under 2021.