Den äldsta i skrift omnämnda kvarnen i Vrigstad socken är Mölnarpskvamen.
Kung Karl Sverkersson, kung under åren 1161-1167, ägde under tidig medeltid Sunnerby, vilket även omfattade Mölnarp vid den tiden. Kung Karl bytte bort Sunnerby till biskop Gisle i Linköping. Bytet bör ha skett vid 1160-talets mitt. Biskopen Gisle skänkte i sin tur Sunnerby till Nydala kloster, som grundats 1143. Sunnerby kom alltså i klostrets ägo ungefär 20 år efter grundandet.
I Nydala klosters kopiebok omtalas att munkarna ägde en kvarn och kvarnström i Sunnerby vid Brusatorp. Var detta Brusatorp låg vet vi inte, men med ganska stor sannolikhet där gården Mölnarp ligger idag. Kvarnen låg då troligen i Lillåns cirka 300 meter långa biflöde, cirka 150 meter öster om nuvarande boningshuset till Sunnerby Södergård. Lämningar tyder på detta.
År 1307 bytte munkarna bort Molnathorp (Mölnarp) mot gårdar i Vrigstad. Hur länge kvarnen var i drift är svårt att säga. I Kongliga Qvarn Commissionens förteckning från 1697 är inte Mölnarpskvanen upptagen. Däremot finns förtecknat ”Sunnerby Söregård en Quarn af ringa värde, på byens ägor uti hvilken samteliga Byens åboer lika interessere”. Detta tyder på ett samfällt ägande där även gården Mölnarp ägde en andel.
Detta bekräftas på storskifteskartan från 1757 där en ”Såg och enfota mjölkvarn till Sunnerby och Mölnarp” är markerad i Lillån mitt för där Sunnerby Södergårds boningshus ligger idag och 100 meter väster om den gamla kvarnen i biflödet.
Kanske upphörde Mölnarpskvarnens existens i samband med ägobytet 1307?
År 1781 köper Måns Persson 1/6 i kvarnhemmanet Möllnarp av Pehr Jansson och Ingeborg Månsdotter för Etthundrade Riksdaler Specie. ”Jorden – skäligt att fastan bevilja och bliver alltså en sjättedel av kvarnhemmanet i Möllnarp honom Måns Persson och hans hustru, barn och arvingar härigenom tillägnad och tillerkänd att med alla tillhörigheter uti hus, jord, åker, äng, skog och mark – och kvarn oärlig och fjärran intet undantagit nyttja , bruka och ewinnerligen behålla”.
Bland de uppräknade tillhörigheterna ingår, som synes kvarnen, som får tolkas som andelen i den samfällt ägda kvarnen. Rester av en ”fotasten” samt dito av en fördämning är det enda som idag minner om den gamla ”munkkvarnen” i Lillåns biflöde.
