Vrigstad pedagogi. ”Jag Jöran Güllenstierna Friherre till Lundholmen, Herren till Stäket, Björkesund och Helleröö, gör hermedh witterligt, att efter min sal. Herr Fader hade uti sinnet at uprätta en skola widh Friherreskapet Lundholmen, derutinnan de mästomkring boende kunde låta uptuchta och informera sine barn uti de konster och öfningar, som dem på framtiden kunna wara till gagn och nytta.” Så skriver den blott 16 år gamle Jöran Güllenstierna år 1648 då han startar upp en av Sveriges första landsbygdsskolor här i Vrigstad. Nu, efter faderns hastiga bortgång, ville sonen alltså förverkliga faderns vilja. Den ursprungliga tanken kommer troligen från den unge friherrens morfar, Johan Skytte, som bl.a. under nio år undervisat prinsen, den blivande kungen Gustav II Adolf. Skytte spred sina åsikter om folkbildningens välsignelser, vilket säkert påverkat dottersonen. Barn inom friherrskapet skulle alltså ha möjlighet att få undervisning vid Pedagogin. Friherrskapet var stort och omfattade Vrigstads och Almesåkra socknar med alla där befintliga skatte-, biskops-, kyrko- och klostergods, alla kyrko- och klostergods i Ödestugu socken jämte tre gårdar och ett torp i Svenarums socken. Det hade varit praktiskt omöjligt att ta emot alla barn inom detta område. Eftersom skolgången var frivillig räknade man med att elevantalet skulle bli begränsat till en mindre skara. Föräldrarna behövde barnen till arbete på gården. Skolan lär delvis ha varit ett internat, så att de avlägset boende barnen vistades i skolan längre tid utan avbrott. Skolan kom igång i Lilla Lunnaberg under läraren Wittenius ledning. Läroämnena var läsning, skrivning, räkning och kyrkosång.
Folkskola. Att staten har ansvaret för alla medborgares uppfostran och undervisning slogs fast i 1842 års folkskolestadga. Enligt denna skulle det i varje socken och varje stadsförsamling upprättas minst en skola med godkänd lärare. Kraven var alltså endast en skola per socken och en lärare per skola. Begreppet klass användes inte. Lärarna var av en enda kategori, folkskollärare. Folkskolan togs emot utan nämnvärd entusiasm. Framför allt i välbärgade bondehem fortsatte man lång tid efter 1842 med den då vanliga hemundervisningen. År 1847 var inte ens hälften av de skolpliktiga barnen inskrivna i skolan. I Vrigstad strävade man efter att göra pedagogin till en fast skola och tillämpa allmänna folkskolestadgan på pedagogin. Det skedde genom att lästiden utsträcktes till nio månader (tidigare fyra) och att barnen från olika rotar skulle avlösa varandra vid skolan i tioveckorsperioder.
När folkskolan infördes skulle man upprätta ett reglemente för skolan i Vrigstad. Här fastställdes att lästiden skulle vara sju månader för alla barn, dvs. samtliga skolpliktiga barn skulle vistas vid skolan 3 1/2 månader på våren och 3 1/2 på hösten. Detta var det första skrivna reglemente, som skolan någonsin haft under sin då 200-åriga tillvaro.
1880-talet är en ny epok. 1881 inordnas nämligen pedagogin i den fasta skolan och i den allmänna skolplanen. Lästiden blir åtta månader plus 1½ månads fortsättningsskola. Så småningom blir det heltidsläsning i hela socknen. Slöjdundervisning införs 1880 för flickor och till sist även för pojkar. Fortsättningsskolan blir obligatorisk. Tandvård och läkarundersökning ordnas. Ett skolbibliotek inrättas. Antalet skolpliktiga barn var på 1880-talet cirka 200.
Kunskapskrav. För att få betyget försvarligt i t.ex. innanläsning fordrades ”att i jämn, långsam takt utan föregående stavning redigt kunna uppläsa en längre följd av en-, två- och trestaviga ord i Nya testamentet eller psalmboken samt ha kännedom om stavningsreglerna och skiljetecknens namn.
År 1967 började braskande rubriker synas i bl.a. tidningar om hur brandfarlig den tre våningar stora gamla träskolan från 1930 var. Som tur var hade en ny skola börjat byggas. Samma år invigdes därför den första delen av det blivande skolhuset. Året därpå invigdes nästa tillbyggnad. Samma år tog skolstyrelsen ett viktigt beslut som påverkade elever och lärare – man beslöt att införa 5-dagarsvecka vid kommunens skolor fr.o.m. läsåret 1968/69.
Trots nya byggnader saknades nu lokaler och för att lösa problemet fick klasserna 5-7 föras över till den nedlagda skolan i Nydala. 1968 fick skolstyrelsen igångsättningstillstånd för byggande av tre paviljonger på skoltomten, en för personal och administration och två för främst lågstadieklasserna. De uppfördes 1968 och 1969. Barackerna fanns kvar till 2010, då den nya skolan byggdes.
