Omkring 600 f Kr blev det kallare, någon grad kallare än idag, och granskogen började vandra in i landet. Bronsålderns odlingslandskap övergavs och den tidigare jämnare, vattensjuka marken, som så småningom dränerades av sig själv då klimatet förändrats, togs i besittning. Man började odla den jord, som odlas än idag.
Samtidigt skedde i hela Europa en social förändring. Överallt i skogarna började man tillverka inhemskt järn. Den yngre bronsålderns maktstrukturer i Nordeuropa, som i förlängningen var kopplade till kontinentala koppargruvor, raserades. I Sydeuropa blev Rom inflytelserikt, och i östra Centraleuropa härskade skyterna. Detta sammantaget kan ses som början på vårt medeltida samhälle. I Vrigstad ser man detta skifte i att flera av dagens by- eller gårdslägen etablerades: Biskopsbo; Köpsta; Sunnerby; Lundholmen; Lundby m fl. Med tanke på terrängen fanns det säkerligen även gårdar i nuvarande Vrigstad tätort. De synliga gravarna från denna tid, vår äldsta järnålder (600 f Kr-200 e Kr), är dock inte många. De gravar som är registrerade hos Riksantikvarieämbetet idag är endast ett tjugotal flacka stensättningar med 8-15 meters diameter, och de flesta ligger på slättmark. Inuti sådana gravar döljer sig vanligtvis en förvånansvärt oansenlig mängd brända benrester och kanske ett järnspänne eller en kniv.
Det finns säkert många fler fornlämningar från denna period att hitta i socknen – enligt den senaste forskningen brukar det nämligen finnas forntida odlingsrösen i anslutning till småländska stensättningar, odlingsrösen som ligger på torr, hög mark och som av arkeologer tidigare ansetts vara torpares odlingsrösen. De forntida odlingsrösena är dock lägre och mindre och består av mindre stenar.
1966 skadade en av Kommunalkontorets grävskopor en fyrsidig jordblandad stensättning 17x18x0,75m vid Lunden (Gubbakulans parkeringsplats). Kommunen stod därefter för undersökningskostnaderna för en tvåveckors utgrävning i juli 1966.
Vid mitten av den romerska järnåldern (200 e Kr) och fram till folkvandringstidens slut (600 e Kr) anlade man mer spektakulära gravmonument igen. Det är från denna tid vi får se domarringar, stenkretsar, skeppssättningar och resta stenar (”bautastenar”). Även dessa gravar är brandgravar, d v s att benen tillsammans med några personliga tillhörigheter såsom kniv och dräktspännen av brons bränts på bål och sedan skrapats ihop, kanske i en urna, och att man därefter rest stenar över alltihop. Fynden bär i slutet av den här perioden inte längre prägel av romerskt ”mode” utan får en mer egen nordeuropeisk eller germansk karaktär, med inspiration från både öster och väster, istället för just från Medelhavet, vilket under vikingatiden blir än mer tydligt.
Domarringar är vanliga i Jönköpings län men inte i övriga Småland. Sådana finns vid Strömsjö, Biskopsbo, Gyllebo och Åkaköp. Vid Strömsjö (eg Lilla Boda) finns en stenkrets och en skeppssättning intill Virestorpsvägen, som vid fornlämningsinventeringen 1936 bestod av 11 stenar, varav fem på sina ursprungliga platser och sex i diket. I Sunnerby står tre resta stenar på en ås, där vägen tidigare gick. Lundholmen och Lunnaberg har var sin rest sten. Man kan förutsätta att dessa gravar och gravfält låg i anslutning till gårdar.
Vad ruvar den gamla eken och bautastenarna över för hemligheter där de står på fältet strax norr om Sunnerby Norregård?
Under yngre järnåldern (600-1066 e Kr) ser det ut som om det fanns tre större gårdar i nuvarande Vrigstad socken: motsvarande Köpsta; Biskopsbo och Lundby.
Det är här man anlade höggravfält, enligt tidens sed. Även dessa är brandgravar, men man kan se att vikingatidsmänniskorna i de sist anlagda högarna, vid tiden för kristnandet, begravdes på ett av kristendomen inspirerat sätt: i kista inuti den hedniska högen, i kristlig öst-västlig riktning.
1984 skadades fornlämningar i Köpsta, då en vägsträckning lades i öst-västlig riktning över höggravfältets västra del. 3-5 anläggningar skadades. Vrigstad-Hylletofta pastorat bekostade en 22 dagar lång utgrävning i oktober 1984, som utfördes av Jönköpings läns museum under arkeolog Björn Verenius ledning. Fyndmaterialet förvaras numera på Jönköpings läns museum: Brynen, diverse järnfragment, spikar, kniv, flinta, och brända ben. Totalt sju anläggningar undersöktes, varav fyra kunde konstateras vara gravar. Undersökningen har publicerats: ”Arkeologisk rapport 1986:1. Fornlämning 20 Vrigstad socken”.
Texten bygger på ett föredrag av Nils Fabiansson, fil.mag i arkeologi.