Skolan i Vrigstad – Folkskolans införande

Folkskolans införande i Vrigstad
Skolan/pedagogin i Vrigstad

Den 3 oktober 1842 valdes på sockenstämma Vrigstads första folkskolestyrelse. Den bestod av prosten Gustaf Wetterling som självskriven ordförande, löjtnant O Rydingsvärd på Biskopsbo, häradshövding Axel Rydbäck på Lundholmen, hemmansägaren Johan Hafström i Holkaryd, Anders Lindqvist i Virestorp, J P Rylander i Horveryd, Esaias Jonasson i Köpstad och Isak Hafström i Sunnerby.

Det första sammanträdet höll skolstyrelsen 1845, och det viktigaste ärendet var att upprätta reglemente för skolan. Man eftersträvade att göra pedagogien till en fast skola och tillämpa allmänna folkskolestadgan på pedagogien. Det skedde genom att lästiden utsträcktes till nio månader (tidigare fyra) och att barnen från olika rotar skulle avlösa varandra vid skolan i tioveckorsperioder. Pedagogens lön, alltså avkastningen av de två hemmanen, ansågs svara mot vad en lärare enligt folkskolestadgan hade rätt att kräva.

Innan domkapitlet fastställde reglementet inhämtade de pedagog Palmbergs yttrande. Han skrev en lång inlaga och klandrade reglementet mycket skarpt paragraf för paragraf. Inte minst gick han till attack mot att lästiden mer än fördubblades utan att detta På något sätt på verkade löneförmånerna. Han karaktäriserade mycket träffande skolan som ”en ambulatorisk skola, där emellertid läraren slipper ambulera”.

Hans inlaga är hållen i en mycket amper ton och andas väl mycket egenintresse. Den blottar mycket skarpa motsättningar mellan pedagogen och skolstyrelsen, vilka sedan skulle ytterligare skärpas och sluta med en strid mellan å ena sidan Vrigstads socken, vars talan fördes av häradshövding Rydbäck, och å andra sidan domkapitlet och pedagogen.

Emellertid, domkapitlet gav i allt väsentligt Palmgren rätt och upp rättade ett reglemente för skolan, där lästiden skulle vara sju månader för alla barn, d v s samtliga skolpliktiga barn skulle vistas vid skolan 3 1/2 månad på våren och 3 1/2 på hösten. Detta var det första skrivna reglemente, som skolan någonsin haft under sin då 200-åriga tillvaro.

Vrigstad församling överklagade reglementet hos Kungl. Maj:t och talan fördes av häradshövding Rydbäck. Han gick fram På den linjen, att barnen i den fattiga trakten inte kunde undvaras hemma i arbetet så länge som sju månader om året och att de skulle bli bortklemade av så mycket stillasittande. Han skriver:

”Den hand, som i sju månader årligen, under flera år efter varandra endast hanterat bok och penna, blir aldrig rätt förtrogen och ihärdig att sedan föra yxa och spade.

Den gosse, som van vid dagliga på bestämda tider återkommande mål (Rydbäck tänker här på att de flesta barnen måste inackorderas vid skolan på grund av de långa avstånden) vilka vid skolgång aldrig kan bliva så tarvliga som i hemmet, skall åtminstone hava svårt att sedan utplåna minnet härav, som alltid väcker lusten därefter, och därför på länge vantrivas vid det småländska hemmets icke blott torftiga utan oftast fördröjda kanske mången gång uteblivna måltider. Misslyckad vågar därför Vrigstad församling anse denna uppfostran och därför ändamålslös.”

I början av sin klagoskrift hade Rydbäck också berört missförhållandena vid skolan och lagt stor del av skulden På domkapitlet. Detta bemöter konsistorium i ett långt utlåtande bl. a. med att hänvisa till det förhållandet, att skolan funnits, men föräldrarna ha endast i ringa utsträckning begagnat undervisningen för sina barn, eftersom skolgång tidigare inte varit obligatorisk. Vidare menade domkapitlet att Rydbäck framställt barnen som klemigare än de i verkligheten var. Läsning är också ett arbete heter det, och lär man sig sköta ett arbete med ordning och nit, så överflyttar man sedan lätt denna vana på ett annat. I en ny skrift fortsätter Rydbäck polemiken och ger bl. a. uppgiften att antalet skolelever är 229.

Kungen bekymrade sig inte om de många hårda ord som fällts om pedagogien, utan fastställde att den skulle vara en fast skola, och att man på annat sätt fick sörja för att de avsides boende barnen fick undervisning. Efter många om och men fick skolstyrelsen ett reglemente fastställt av domkapitlet 1842, där undervisningen ordnades så att en fast skola – pedagogien – skulle finnas som förut. Dessutom inrättades en ambulatorisk skola, som skulle uppehålla sig 10 veckor i varje rote. Detta medförde vad Vrigstadborna under hela tiden mest fruktat, nämligen anställandet av ytterligare en lärare med därmed förenade kostnader. Kommunala angelägenheter sköttes ju på den tiden med en sparsamhet som gränsade till gnidenhet. En lärarlön betydde en utgift på 189 rd, vilket ansågs som en svindlande summa i en budget på ett par tusen rd.

Som en kuriositet bör anföras reglementets 5 § som handlar om läroämnena och som visar, att Vrigstad skolstyrelse inte var anfäktad av Fredrika Bremer-läror: ”Från skrivning och räkning kunna efter skolstyrelsens förmenande flickorna befrias, därest deras föräldrar eller målsmän icke yrka undervisning i dessa ämnen.” Denna passus ströks emellertid av domkapitlet.

Skolan i Vrigstad hade nu alltså fått sitt första skrivna reglemente, och från och med detta har undervisningen bedrivits enligt vad man kan kalla tidsenliga metoder.

Den ambulatoriska skolan uppehöll sig som nämnts 10 veckor i vardera av rotarna Holkaryd, Virestorp, Åkaköp och Horveryd, fem veckor på våren och fem på hösten, och efter varje period transporterades bänkar, böcker och annan materiel till nästa rote. Lokal uppläts i någon av rotens gårdar till fram på 1860-talet, då skolhus uppfördes i Holkaryd och Åkaköp. Även i Virestorp uppfördes en skolbyggnad av roteintressenterna.

Att skolorna i Holkaryd och Virestorp var byggda i början av 1860-talet framgår aven skrivelse, som folkskolläraren och kantorn Sven Granquist den 19 november 1864 lämnade till skolrådet: ”… allt sedan jag 1852 blev anställd här såsom folkskollärare, har jag alltid mött svårigheter att få lokal till nämnda (ambulatoriska) skolan, varför den ofta blivit i yttersta ändan av rotarna hållen i för små, mörka, osunda och dragfulla rum, stundom utan eldstad under kall årstid, och ofta har ej rum funnits till mig utan jag måst gå långt från skollokalen för att få natt härbärge. Dessa svårigheter är nu avhulpna uti trenne av skolrotarna medelst uppförda skolhus, men i fjärde roten Åkaköp är ovannämnda förhållande ännu fortfarande, vilket är ett stort hinder för skolans framåtskridande inom den roten, emedan där ej finnes någon tjänlig lokal.”

Men före 1870 fanns det skolhus även i Åkaköp. Där bodde skräddaren Lundin ett fåtal år och från 1871 änkan Albertina Frimodig med fyra söner. Änkan bodde kvar till sin död 10/9 1901.

Vilken var då den tredje skolroten, där det fanns skola? En gissning är att det var Stenshult/Sunnerby skolrote, som före 1864 fått en skollokal i Vrigstadbyn, troligen i den sockenstuga som blev klar 1860. När nya kyrkan byggdes (den var klar 1866) måste gamla sockenstugan rivas, och en ny uppfördes norr om landsvägen, som samtidigt flyttades ett trettiotal meter norrut förbi kyrkogården. I denna sockenstuga inflyttade 1860 från Bolagsgården folkskolläraren och klockaren Sven Granquist och bodde kvar till 1883, då han byggde en egen stuga Gransberg i samhället.

Den ambulerande undervisningen synes ha upphört 1897 i Virestorps skolrote, 1904 i Åkaköps skolrote och 1909 i Holkaryds skolrote. Det var hela tiden kantorn som ambulerade. Han måste gå till fots till de olika rotarna. Till Holkaryd var det knappt 5 km, till Åkaköp och Virestorp var det dubbelt så långt. Den siste ambulerande läraren J A Celén använde en hög tvåhjuling att cykla på, åtminstone till Åkaköp, dit större delen av vägen var landsväg, om än stenig och spårig.

I husförhörslängderna finns antecknat var husförhör i olika rotar hölls. Det var första gången 1862 i Virestorps skolhus, 1865 i Holkaryds skolhus och 1867 i blivande skolhuset i Åkaköp. Det ger troligen rätt bild av när skolorna var så färdiga, att de kunde användas.

Från omkring 1900, när de tre mindre folkskolorna fått ”bofasta” lärare, fanns det vid Vrigstads skola generellt en småskollärare och en folkskollärare.

Från omkring 1920, när man började med heltidsläsning, fördubblades antalet. Så flöt allt lugnt, tills de mindre folkskolorna drogs in 1948. Då övergick man i Vrigstad efter ett par år till a-, A-form med en lärare för varje klass.

Den nygamla sockenstugan från 1860 användes som små- och folkskola till 1930, därefter endast som lärarbostad. 1956 flyttades huset till Kyrkogatan 4 och renoverades och blev ett vanligt hyreshus.

Vrigstads ”genom tiderna fulaste hus” är den skola, som byggdes 1930. Skolan stod kvar till 1967. Den innehöll fyra klassrum, gymnastiksal och en kommunalsal samt källarvåning, där pojkslöjden försiggick. Från 1948 användes kommunalsalen som skolsal, och en barack sattes upp på skoltomten för att ge ett sjätte klassrum.

1957 byggdes ny skola, den gången ett tegelhus med fem klassrum, biblioteksrum, litet lärarrum, en än mindre expedition för överläraren, som nu hade blivit rektor. Den tidigare expeditionen bestod av en chiffonier i överlärarens privata bostad. Den expeditionen användes även av vikarien, när överläraren åtnjöt semester under sommarlovet. 1958 byggdes i vinkel mot den nya skolan ett tegelhus i 2 plan, med träslöjdsal i undervåningen, textilslöjdsal, lärosal och materielrum på andra våningen.

1955 köptes tomt för ny lärarbostad. Den låg på den för ändamålet nyanlagda Göransgatan. Bostaden innehöll två lägenheter, som användes av småskollärare.

1960 byggdes ny lärarbostad på Kyrkogatan 6. Den innehöll två lägenheter för folkskollärare.

Från och med läsåret 1961/62 infördes enhetsskola i Vrigstad. Från och med läsåret 1966/67 infördes grundskola i Vrigstad. Det minns alla inblandade parter mycket väl. ”Det var då när vi inte hade det minsta lilla utrymme, där det inte var undervisning.” Det man då trots allt lyckades mycket bra med, det var att skaffa kvalificerade och bra lärare. Ytterligare ett problem dök upp samtidigt. Det var att statistiken visade, att klass 1 och 5 hade så m ånga elever att de måste delas i två paralleller. De här problemen löstes år 1967 genom en annan kommunal myndighets ingripande. Brandförsvaret dömde ut lokalerna på andra våningen i gamla skolan På grund av brandrisk. Och det var nog inte utan skäl. Många lärare hade, trots alla brandövningar, undrat över: Hur ska vi agera, om det verkligen blir eldsvåda i detta trähus, där det inte finns den minsta lilla brandmur eller något som hindrar lågorna mellan olika våningar. Av insändare i tidningen framgår emellertid, att man anade en maskopi mellan brandförsvar och skola i sammanhanget.

Klasserna 5-7 överfördes till den då nedlagda skolan i Nydala. 1968 fick skolstyrelsen igångsättningstillstånd för byggande av två ytterligare byggnader På skoltomten. De hann uppföras samma år, och man skulle göra sig av med gamla träskolan.

Den 2/6 1967 hade skolstyrelsen diskuterat huruvida gamla skolan kunde vara ett lämpligt övningsobjekt för brandkåren. Men så dök det upp en spekulant på virket. På så sätt blev man av med ganska mycket material, men till sist blev det brandkårens sak att sanera bort resten. Det syntes inga tårar, när huset försvann i rök.

1968 beslöt skolstyrelsen – eftersom Värnamo kommun beslutat införa fem dagarsvecka för skolbarnen – att även Vrigstad, som sände elever till gymnasiet i Värnamo, skulle ta samma djärva steg fr.o.m. 1/7 1968. För ett djärvt steg var det. Det blev en våldsam diskussion antingen mot att det skulle bli för långa läsdagar i övrigt för eleverna, eller för: en tacksam suck att äntligen har vi barnen hemma på lördagen och kan disponera vår lediga tid lite bättre och kan göra något tillsammans i familjen. De energifyllda barnen, vars raster då och då avbröts aven stunds lektioner, kände enbart glädje. Och skulle vi nu egentligen vilja gå tillbaka till det gamla systemet?

Förskola infördes från 1/7 1969, och en ny byggnad för verksamheten uppfördes utmed Horverydsvägen, mycket nära de övriga skolbyggnaderna.

Den 1/1 1970 överfördes den nedlagda skolan i Nydala från skolstyrelsen till kommunen.

Före kommunsammanslagningen /l 1972 hade Vrigstad gamla kommun beslutat att uppföra badhus på skoltomten, delvis finansierat genom medel man fick in på försäljning av skog på skolgårdarna och övriga donationsgårdar. Det var klart 1974. Det fyllde sin funktion men kostade en hel del i reparationer. 1991 stängdes badhuset.

Det senaste bygget på skoltomten, en idrottshall, stod klar 1992.

Från 1962 fick skolbarnen äta lunch på Värdshuset. Det gällde t o m 12/6 1969.

1969-1971 ägde bespisning rum i skolans egen lokal utmed Horverydsvägen och i omedelbar anslutning till skolan. Maten kom från J L S i Jönköping. En föreståndarinna och en biträdande anställdes. Fr.o.m. 1971 kommer skolmaten från centralköket i Sävsjö.

1966 diskuterades behovet aven skolpsykolog. En sådan tjänst inrättades efter kommunsammanslagningen för hela Sävsjö kommun.

En kort episod i skolväsendet var den s.k. yrkesskolan, som från mitten av 1950-talet till kommunsammanslagningen 1971 var igång i Vrigstad. Det var en mycket lös organisation med ett diffust program. Rektorer får den skolan var till 1960 Henry Renshult, därefter Axia Carlsson, då i Hylletofta, och från 1/7 1964 Axel Jyllnor, slöjdlärare i Vrigstad och Sävsjö.

Vid kommunsammanslagningen flyttades högstadieeleverna över till högstadiet i Sävsjö. Då äntligen lättade lokalbristen i Vrigstad. Det blev inga utrymmen över, men man kunde åter använda grupprum, materielrum och andra utrymmen för sitt ändamål.

Informationen om skolan i Vrigstads socken är hämtad ur ”Vi byggde skolan – Historien om skolorna i Sävsjö kommun”, utgiven av skolstyrelsen 1992.
Författare: Elna Nilsson och Henry Renshult.