En av Sveriges första huvudpostvägar etablerades över Sunnerby, f.o.m 1657 (Kyrkarp 1636 – 1657) med Qvighult i norr och Fägerhult i söder., som närmsta postgårdar.
Axel Oxensteinars postbådhem stadgades våren samma år, denna byggde på ett stafettpostupplägg, där postgårdarna ligga ca 2 mil (12000 famnars avstånd), avskilt från gästgiveriverksamhet, som bedömdes negativt kunna påverka disciplinen i postens verksamhet.
Stafettpostverksamheten pågick dygnet runt, utan avbrott. Ankommande postbärare gav sig tillkänna genom att blåsa i det klassiska posthornet, i god tid innan ankomsten, så att mottagande postbärare, utan dröjsmål, kunde föra posten vidare, oavsett tid på dygnet. Den första tiden fick postbärarna vandra till fots, men redan 1646 var postbärarna beridna, dvs postrytteriet hade fullt genomförts på huvudpostvägarna.
Stafettpostverksamheten, även kallad kronoposten, avvecklades först okt. 1862. Postkontoret i Sunnerby hade då redan 1848 flyttat fram till Vrigstad.
En starkt bidragande orsak till införande av stafettpostsystemet, var bl.a. att först den åttonde december, nåddes ständerna i Stockholm av budskapet att Gustav II Adolf stupat i Luzen den sjätte november, samma år, dvs 1632, Stockholm var härmed den sist informerade i det trettioåriga kriget, övriga aktörer blev snabbt informerade genom det taxisska stafettposten. Kontrasterna är stora i förhållande till dagens kommunikationssystem!
Postrytteriet företogs på kungsvägen Jönköping – Stigamo (Stighemoth) – Wäxjö. Strax söder om Sunnerby, finns denna kungsväg fortfarande intakt. ½ milstenen Mölnarp till ¼ postamentet på Nässja dvs av en längd av den klassiska ”en fjärdings väg”, som bl.a. passerar Skärbäcken, där bäcken skär vägen, vilket också utgjorde södra gränsen för munkarna i Nydalas markinnehav i Sunnerby.
Många kungar har ridit denna väg och föregicks under ofredsåren av kungliga förryttare, som tidsmässigt låg ca dygnet före kungen.
Källa: Sven-Åke Carlsson, temakväll 120927 – ”Sunnerby, glimtar från en svunnen tid”, år 1630-1880.