Den 18 juni 1842 togs beslut om den nya folkskolestadgan i Sverige. Den 3 oktober samma år sammanträdde Vrigstads församlings sockenstämma som fattade beslut om den nya folkskolestyrelsen:
§ 5. Till ledamöter i Skolstyrelsen valdes Herr Lieutenanten O. Rydinsvärd, Herr Häradshöfdingen A. Rydbeck, Johannes Hafström i Holkaryd, Anders Lindqvist i Södra Virestorp, Jonas Pet. Jonasson i Horferyd, Esaias Jonasson i Köpstad och Isak Hafström i Sunnerby.
Som alltid kom ekonomin högt upp på dagordningen när skolfrågan diskuterades. Vid ett sammanträde den 7 maj 1844 beslutade man därför att anhålla om medel från Kungen:
S. D. Wrigstads Församling, som, till underdånig åtlydnad af Kongl. Majts. Nådiga Stadga, rörande folkundervisningen i Riket, af den 18 Juni 1842,
redan i October månad samma år till Allmän Socknestämma sammanträdde, för att höras och beslut fatta i detta viktiga ämne, förklarade sig belåten med den Pedagogi eller Fasta Skola, som redan i Wrigstad finnes, för vilken inrättning Församlingen på egen bekostnad uppfört ett dyrbart Skolhus med 2ne våningar, och därigenom förvärvat sig rättighet att denna inrättning, ehuru härledande sig ifrån privat donation, för sina barns undervisning begagna.
Undervisningen borde, så vidt möjligt vore, inom October månads utgång 1845 vara i det skick, som åberopande Kongl. Stadga bjuder, hvadan en Skol-Styrelse för undervisningens ordnande bildades, varuti 7 ledamöter invaldes. Denna SkolStyrelse är betänkt på upprättandet av ett reglemente, som kommer att underställas Högvördiga Domkapitlets pröfning.
Som Församlingen hyst den öfvertygelsen, att Pedagogen redan njuter lön ungefär till det belopp, som Kongl. Skol-Stadgan åt Folk-Skole-Lärare bestämmer, så har församlingen hittills icke ansett sig tillständigt att af Allmänna medel begära understöd, men det då vid beviljande av sådana medel, Kongl. Majt. lofvat sätta ett nådigt afseende å församlingarnas bristande tillgångar att på ett ändamålsenligt sätt ordna sitt undervisningsväsende, så anser sig Wrigstads församling med desto större skäl kunna i underdånighet begära ett sådant understöd, som säkerligan 3/4 af de inom skolåren varande barn äro så fattige, att de icke kunna af egna medel vid Skolan sig underhålla, och det skulle bliva högst betungande och snart omöjligt för de Föräldrar, som ännu några tillgångar ega, att bekosta både sina egna och de fattigare barnens underhåll vid Skolan. Och då till bestridande af kostnaden för de fattigare barnens undervisning ännu ingen tillgång finnes af Socken-Magasin eller redan bildade Skol-Cassor, så vågar Församlingen i djupaste ödmjukhet anhålla om Högvördiga Domkapitlets ynnestfulla förord hos Kongl. Majt. om nådigt understöd af allmänna medel till samma och, om möjligt vore, årligt belopp, som Kongl. Majt. i Nåder beviljat de flere församlingar, så som sådant understöd bönfallit. Församlingen förklarade sin benägenhet att, så vidt dess egna tillgångar medgifva, därtill bidraga, att Kongl. Majt.s Nådiga afsikter med den åberopade Stadgan om Folkundervisningen måtte vinnas.
Enligt folkskolestadgan skulle det finnas minst en skola i varje socken och eftersom det fanns det från starten gjorde man sig ingen brådska med förändringar. Man insåg naturligtvis att kostnaderna skulle öka och fattade därför beslut om en ny uttaxering vid ett sammanträde den 3 juni 1845.
§ 16. Frågan om Socknens Folk-Skola förekom. Till bildande af en Skolkassa beslöts, att 2 Banco skulle af hvarje mantalsskrifven person erläggas, hvilka medel genom Sexmännen böra utan dröjsmål insamlas.
Äfven beslöts, att undervisningen skulle, så vidt möjligt är, vara i gång den 1 nästkommande September.
Det var inte många veckor eleverna fick undervisning. I ett protokoll från den 24 augusti framgår det följande:
§ 2. …. förevisades ett projekt till den Ordning, uti hvilken Församlingens barn böra njuta undervisning. ….. fördelningen i Fem Rotar bibehålles, och undervisningen börjas med
Första Roten och några af nästa års Nattvardardsbarn den 22 nästkommande September och slutar med November månad.
2 Rotens Termin skulle börjas den 2 Mars och slutas den 9 Maj.
3 Rotarnas Termin skulle börjas den 9 Maj och slutas den 20 Juli.
4 Roten skulle undervisas ifrån den 21 Juli till den 27 Sept. och
5 Roten ifrån den 28 Sept. till November månads slut.
Uppvärmningen av lokalen var ytterligare ett problem som skulle lösas. Den 30 september 1845 fastställde skolstyrelsen vilket ansvar föräldrarna hade.
§ 11. Ved till skolrummet skulle aflämnas, efter framdeles skeende pålysning, i lass af hvarje förmedlat Mantal. På den skog å Pedagog-Boställets egor, som för detta ändamål får användas, lämnar indelningshafvaren anvisning. Den framförda veden sönderhugges af de Torpare, som hafva barn i Skolan, då de derom tillsägas.
Redan från skolstyrelsens inledande arbete hade en av de viktigaste uppgifterna varit att upprätta ett reglemente för skolan. Man eftersträvade att göra pedagogin till en fast skola och tillämpa allmänna folkskolestadgan på pedagogin. Det skedde genom att lästiden utsträcktes till nio månader (tidigare fyra) och att barnen från olika rotar skulle avlösa varandra vid skolan i tioveckorsperioder. Pedagogens lön, alltså avkastningen av de två hemmanen, ansågs svara mot vad en lärare enligt folkskolestadgan hade rätt att kräva.
Innan domkapitlet fastställde reglementet inhämtade de pedagog Palmgrens yttrande. Han skrev en lång inlaga och klandrade reglementet mycket skarpt paragraf för paragraf. Inte minst gick han till attack mot att lästiden mer än fördubblades utan att detta på något sätt påverkade löneförmånerna. Han karaktäriserade mycket träffande skolan som ”en ambulatorisk skola, där emellertid läraren slipper ambulera”.
Hans inlaga är hållen i en mycket amper ton och andas väl mycket egenintresse. Den blottar mycket skarpa motsättningar mellan pedagogen och skolstyrelsen, vilka sedan skulle ytterligare skärpas och sluta med en strid mellan å ena sidan Vrigstads socken, vars talan fördes av häradshövding Rydbeck, och å andra sidan domkapitlet och pedagogen.
Domkapitlet gav i allt väsentligt Palmgren rätt och upprättade ett reglemente för skolan, där lästiden skulle vara sju månader för alla barn, dvs. samtliga skolpliktiga barn skulle vistas vid skolan 3 1/2 månader på våren och 3 1/2 på hösten. Detta var det första skrivna reglemente, som skolan någonsin haft under sin då 200-åriga tillvaro.
Vrigstad församling överklagade reglementet hos Kungl. Maj:t och talan fördes av häradshövding Rydbeck. Han gick fram på den linjen, att barnen i den fattiga trakten inte kunde undvaras hemma i arbetet så länge som sju månader om året och att de skulle bli bortklemade av så mycket stillasittande. Han skriver:
”Den hand, som i sju månader årligen, under flera år efter varandra endast hanterat bok och penna, blir aldrig rätt förtrogen och ihärdig att sedan föra yxa och spade. Den gosse, som van vid dagliga på bestämda tider återkommande mål (Rydbeck tänker här på att de flesta barnen måste inackorderas vid skolan på grund av de långa avstånden) – vilka vid skolgång aldrig kan bliva så tarvliga som i hemmet, skall åtminstone hava svårt att sedan utplåna minnet härav, som alltid väcker lusten därefter, och därför på länge vantrivas vid det småländska hemmets icke blott torftiga utan oftast fördröjda kanske mången gång uteblivna måltider. Misslyckad vågar därför Vrigstad församlings anse denna uppfostran och därför ändamålslös.”
I början av sin klagoskrift hade Rydbeck också berört missförhållandena vid skolan och lagt stor del av skulden på domkapitlet. Detta bemöter konsistorium i ett långt utlåtande bl.a. med att hänvisa till det förhållandet, att skolan funnits, men föräldrarna ha endast i ringa utsträckning begagnat undervisningen för sina barn, eftersom skolgång tidigare inte varit obligatorisk. Vidare menade domkapitlet att Rydbeck framställt barnen som klemigare än de i verkligheten var. Läsning är också ett arbete heter det, och lär man sig sköta ett arbete med ordning och nit, så överflyttar man sedan lätt denna vana på ett annat. I en ny skrift fortsätter Rydbeck polemiken och ger bl.a. uppgiften att antalet skolelever är 229.
Kungen bekymrade sig inte om de många hårda ord som fällts om pedagogin, utan fastställde att den skulle vara en fast skola, och att man på annat sätt fick sörja för att de avsides boende barnen fick undervisning. Efter många om och men fick skolstyrelsen ett reglemente fastställt av domkapitlet, där undervisningen ordnades så att en fast skola – pedagogin – skulle finnas som förut. Dessutom inrättades en ambulatorisk skola, som skulle uppehålla sig tio veckor i varje rote. Detta medförde vad vrigstadborna under hela tiden mest fruktat, nämligen anställandet av ytterligare en lärare med därmed förenade kostnader. Kommunala angelägenheter sköttes ju på den tiden med en sparsamhet som gränsade till gnidenhet. En lärarlön betydde en stor utgift i en budget på ett par tusen riksdaler.
En kuriositet i reglementets 5 § handlar om läroämnena och visar, att Vrigstad skolstyrelse inte var anfäktad av Fredrika Bremer-läror: ”Från skrivning och räkning kunna efter skolstyrelsens förmenande flickorna befrias, därest deras föräldrar eller målsmän icke yrka undervisning i dessa ämnen.” Denna passus ströks emellertid av domkapitlet.
Först år 1847 godkändes reglementet och skolväsendet ordnades, enligt stadgarna, i Vrigstad. Det blev utöver den fasta även en flyttande. Den gamla skolan kallades nu den fasta skolan och tog barn från kyrkbyn och Sunnerby med fyra månaders lästid.
Lärarens lön hade av staten bestämts till 8 tunnor säd, bostad, bränsle, kofoder och kontant 53 riksdaler 16 shilling Banko. Omkostnaderna för skolan skulle bestridas av kommunerna, dock skulle mindre bemedlade kommuner erhålla ett litet bidrag till lärarnas avlöning. För hela landet beräknades det till 75 000 kr årligen.
Det förekom bevisligen löneförhandlingar även på den tiden. Vid ett sammanträde den 2 juni 1847 godkänner skolstyrelsen kantor Hultstedts önskemål.
§ 13. Slutligen företedde Cant. Hultstedt ett förslag till reglering af hans lönevillkor, hvilket med några jemkningar av Församlingen gillades. Enligt detta förslag, skulle han af hvarje förmedlat mantal erhålla 8 kappar spannmål af hittills betalda spannmål, och i stället för yste 32 sk. Banko samt ett lass ved eller 16 sk. Banko. Stortorpare …. skulle betala 1 skålpund smör eller deremot svarande penningar. Småtorpare …. skulle erlägga yste eller penningar. Handlande, näringsidkare och tjänstemän äfvensom Församlingens hantverkare bestämme själva den afgift, som bör erläggas. …. Då de åt Klockaren i Sockenstugebyggningen bestämda rum befinnas både osnygga och genom sitt läge obekväma samt dessutom för närvarande occuperade, beviljade Församlingen 13 R. Banko såsom årlig hushyra, hvarvid Klockaren, i synnerhet som ogift, ansågs kunna vara belåten.
Viss reparation krävdes varför skolstyrelsen, den 5 december 1847, begärde in material för arbetet.
§ 5. Den påsynta reparationen å Skolhuset i Wrigstad skulle verkställas nästa år på så sätt, att hvarje helt hemman därtill erlägger 2ne brädor samt nödig spik, och ville Församlingen framdeles besluta huru med arbetslönen för besagde reparation skall förhållas.
Att det kunde vara svårt att hitta lämpliga lokaler i byarna framgår av en skrivelse, som folkskolläraren och kantorn Sven Granqvist den 19 november 1864 lämnade till skolrådet: ”… allt sedan jag 1852 blev anställd här såsom folkskollärare, har jag alltid mött svårigheter att få lokal till nämnda (ambulatoriska) skolan, varför den ofta blivit i yttersta ändan av rotarna hållen i för små, mörka, osunda och dragfulla rum, stundom utan eldstad under kall årstid, och ofta har ej rum funnits till mig utan jag måst gå långt från skollokalen för att få natthärbärge. Dessa svårigheter är nu avhulpna uti trenne av skolrotarna medelst uppförda skolhus, men i fjärde roten Åkaköp är ovannämnda förhållande ännu fortfarande, vilket är ett stort hinder för skolans framåtskridande inom den roten, emedan där ej finnes någon tjänlig lokal.”
Vilken materiel som användes i skolarbetet framgår av ett inventeringsprotokoll från 1852. ”Vid denna inventering befunnos 8 st bänkar, 1 kateder, 1 svartmålad tavla, 1 skriv, 1 stol, 1 ringklocka, 1 stämgaffel, 45 st stavnings- och renläsningstabeller, 30 st dikteringstabeller, 8 st dito över fädernelandets historia, 6 st räknetabeller, 20 st bihang till Nordbloms sångskola, 1 st Lille Räknemästaren, 12 st Nya Testamenten, 10 st Ross Bibliska historia, mycket slitna, 2 st katekeser och 1 st hälsolära, författaren anonym.”
Det kostade socknen att anställa lärare, därför försökte man ibland komma undan de extra kostnaderna. Det framgår av protokollet från ordinarie Kommunalstämman med Wrigstads församling den 17 Oktober 1868.
§ 1. Det af Kommunal nämnden upprättade utgifts och inkomst förslaget å det löpande Årets Kommunalutskylder granskades och godkändes, med undantag af det till Claes Damberg upptagna understödet, som ej bör utgå, utan skall bemälde Damberg inställa sig hos Herr Kyrkoherde Wetter för undergående af prövning, huruvida han är skicklig till lärare i någon af församlingens småbarnsskolor; i så fall bör han underkasta sig ifrågavarande åtagande och sålunda ej erhålla fattighjälp från det han till lärare blir antagen; ävenledes ansåg stämman enhälligt, att den föreslagna kontanta avgiften pr fyrk, neml. 11 öre, vore alltför högt tilltagen – nära nog fyra dubbel mot förra året – och sålunda bör nedsättas till 7 öre pr fyrk.
1880-talet är en ny epok. 1881 inordnas nämligen pedagogin i den fasta skolan och i den allmänna skolplanen. Lästiden blir åtta månader plus 1½ månads fortsättningsskola. Så småningom blir det heltidsläsning i hela socknen. Slöjdundervisning införs 1880 för flickor och till sist även för pojkar. Fortsättningsskolan blir obligatorisk. Tandvård och läkarundersökning ordnas. Ett skolbibliotek inrättas. Antalet skolpliktiga barn var på 1880-talet cirka 200.