Inledning
Vi som haft i uppdrag att utarbeta denna historik över det andliga uppvaknandet i Vrigstadbygden, om församlingens uppkomst och fortsatta arbete, har som källmaterial haft tillgång till församlingens protokollböcker och övriga arkivalier, såsom tidningsurklipp från tidigare jubileum samt jubileumsskriften från 100-årsjubileet.
Historiken gör inte anspråk på att vara uttömmande och fullständig. Mycket material saknas också särskilt från den första tiden.
Men vår önskan är att denna historia över församlingens arbete under åren, skulle bli så levande för tredje och fjärde kanske femte generationens läsare att den sporrar till fortsatt hängivet arbete för Guds rikes framgång och utbredning på denna plats och varhelst vi blir ställda.
Än lever vara fäders tro, Må den i våra hjärtan bo, att genom tron vi segra må och i Guds härlighet ingå. (F W Faber 1849)
Vrigstad i november 1987 Lennart och Rut Crona
Vrigstads Missionsförsamlings historia Under den första delen av 1800-talet låg ett andligt mörker över våra bygder. Superi och ett dåligt leverne var rådande och den andliga sömnen var allmän. Mörkret skulle dock icke förbliva. De s.k. ”roparna” framträdde då och höjde ett allvarligt väckelsebudskap, frälsningsfrågan började bli allvarlig för många. Det eviga ljuset lyste in i människors hjärtan och skapade hunger efter Guds ord. Genom en prästman Per Nyman i Aneboda, liv och levande förkunnelse hade den fria andliga rörelsen kommit till Västra Härad. Då biskop Tegnér flyttat Nyman till Växjö domkyrka, gick folk till fots från Vrigstad till Växjö för att höra Nyman predika.
Till redskap i sitt verk använde Gud dels begåvade lekmän fyllda av ande och tro, dels väckta prästmän. Sådana stämplades som villoandar. Vid denna tid ljungade konventikelplakatets bannstrålar. Straff i form av fängelse på vatten och bröd kunde förekomma. Men trots detta spred sig elden vidare. Även i Vrigstad socken förmärktes dess kraft och de väckta samlades i hemmen till bön och predikan. Vid denna tid levde och verkade i Vrigstad en handlande Adam Mörk. Han inflyttade från Värnamo till Vrigstad år 1846 och byggde ett hus vid ån (nuvarande Perssons affär). Han upplät nu i sitt hus ett rum för möten och sammankomster. Redan år 1854 kom trubaduren Oskar Ahnfeldt på besök och predikade och sjöng till sin tiosträngade gitarr i Mörkens sal.
I trakten verkade också prästerna Svalander i Bringetofta samt Sjögren, Hörberg och Sandblad i Hjälmseryd. Även dessa kom på besök och predikade för Vrigstadborna. När Svalander en gång tillsammans med Ahnfeldt kom på besök till Mörkens sal infann sig prosten Bergkvist, han hade i sällskap lärare Johansson vid Vrigstad Pedagogi, de kom för att inspektera dessa villfarande, som de menade och för dem tillrätta. Därtill behövdes dock Domkapitlets hjälp. Svalander inkallades och försvarade sig med glans. En annan gång predikade Mattsson från Herrestad, då kom den nye Nydalaprästen Pettersson (en svåger till Lina Sandell) för att höra vad kolportören hade att säga. Istället för att stanna vid dörren, som han tänkt, bjöd en ung man honom att stiga längre fram och han kom så att sitta ända framme vid bordet där kolportören stod och predikade. Pettersson sade sedan själv att av Mattsons tal hörde jag inte så mycket, men så mycket mer av Herren Gud själv”. Denne präst blev omvänd och ett utkorat redskap i Guds tjänst. Under en längre tid höll han en månatlig bibelförklaring för de troende i Vrigstad.
År 1858 upphävdes konventikelplakatet och de troende kunde nu samlas fritt och skaran växte, därmed ökade också missionsintresset, ”Rosenie Pietist” lästes flitigt och predikanter utsända av Jönköpings Traktatsällskap började besöka Vrigstad. Dessa möten hölls i hemmen, någon gång begärdes att få vara i Kyrkan, men att i större utsträckning hålla möten i kyrkan stötte på oöverstigliga svårigheter.
Då nu mycket folk strömmade till och man inte hade lokal, som kunde rymma alla som kom, började de troende planera att bygga egen lokal. Ett beslut fattades och verkställdes år 1862. Var och hur skulle man nu få medel till detta bygge? Missionsvännernas grupp var liten och de flesta var fattiga. Den fria Andliga verksamheten hade bara fyra år tidigare blivit i lag tillåten. Blott två år tidigare byggdes det första Missionshuset i Jönköping. Nu vågade Vrigstadläsarna gå till verket och bygga det andra. Vad detta företag betydde för initiativtagarna är väl svårt för oss sena tiders barn att fatta, som står mitt uppe i en välordnad verksamhet.
De nödvändiga medlen till detta hus erhölls genom aktieteckning, insamling genom listor och sparbössor. Varje aktie kostade 5 riksdaler. Bland aktietecknarna finna vi många namn bl.a. Oskar Ahnfeldt.
Trots stor offervillighet vilade en skuld på 700 kronor då Missionshuset togs i bruk. Genom arbete och offer betalades denna skuld så småningom. Det var glädje bland ”läsarna” då de fått ett eget hus att samlas i, trots att det saknades värme och riktiga bänkar, och när skulden var betald var glädjen ännu större.
De ledande personerna vid arbetet var Salomon Lundberg, Jakobsson m.fl. Någon särskild invigningshögtid hölls inte, men troligen togs det i bruk i september månad 1862 då vi kan se att den första kollekten upptogs i Missionshuset den 7 september, en kollekt på 7:17 kr och en på 4:25 kr. Redan samma år predikade här lektor P.P. Waldenström, då ung adjunkt vid läroverket i Växjö.
Ungefär samtidigt att man tagit Missionshuset i bruk bildades en missionsförening med 35 medlemmar. I ett gammalt dokument från 1863 heter det att den nybildade föreningen betraktade sig såsom en filialavdelning till Jönköpings förening för yttre och inre mission. Stadgarna talade även om att varje ”fullväxt” man skulle betala en kvartalsavgift av en krona, kvinna femtio öre och barn tjugofem öre. För de mindre bemedlade kunde denna avgift nedsättas till hälften. Ordinarie föreningsmöten skulle hållas fyra gånger årligen och då skulle också tributen läggas.
Ledamöterna i styrelsen var fyra till antalet, nämligen apotekare Leidenfrost, Salomon Lundberg, Jakobsson i Bolagsgården och Lundberg i Sunnerby. Föreningens förste ordförande var Leidenfrost och han var samtidigt också kassör. Han efterträddes som ordförande av Lönnkvist i Kvarnagården, som efterträddes av Johan Ek , han innehade ordförandeskapet fram till år 1918.
Trots att de troende bildat förening tog de dock ej avstånd från statskyrkan. Och då den nuvarande kyrkan, under den kraftfulle Wetters regering byggdes år 1865, samlades man i Missionshuset till gemensamma gudstjänster. För övrigt sköttes predikoverksamheten av tillresande predikanter vi finna namn som Toll, Wigoff, Palmberg, Johansson, Stridbeck m.fl. Detta kan vi se i räkenskapsboken för de första åren, enär de erhållit skjutspengar, en resa för Toll till Sävsjö kunde t.ex. kosta 2:50 kr och respengar till Wigoff vid auktion kostade hela 10:- kr, vilket inte var så lite pengar på den tiden. I detta sammanhang kan vi också nämna den omtalade krögaren Karl Andersson, (senare i Vaxholm) som blivit omvänd genom prästen i Slätthög, Magnus Sjökvist, han kom till Vrigstad år 1862 då han tog plats som expedit hos handlande Samuel Lundberg. Under den tid han stannade där försummade han inte att bakom disken vittna om sin frälsning. Han höll också samlingar i Missionshuset, fylld aven sällsam andlig kraft predikade han för fullsatt lokal. Det var inte bara Vrigstadbor utan folk kom från kringliggande platser. ”Tänk det var ju krögaren i Hössjö, som slagit sönder alla sina brännvinsfat och låtit innehållet rinna ut i dikena”. Den nyss nämnde handlande Lundberg flyttade senare till Sävsjö med sin affär och bokstavligen med hela sitt hus, som står kvar där än i dag. Därav Lundbergs Plan.
Åren 1876-1877 gick en stor väckelse fram över trakten, som fortsatte även 1878-79. Under denna tid verkade bland andra August Skogsberg här. Som en följd av väckelsen bildades år 1877 Vrigstad Västra Friförsamling, som omfattade de västra platserna i socknen, såsom Holkaryd, Åkaköp och Lammafors. Där byggdes också efterhand missionshus. År 1878 började de fria nattvardsgångarna i Sunnerby, ledare var Claes Rehn, Karl Sjö, Fritjof Hegg och August Rundkvist. Ungefär samtidigt började de i Åkaköp. Samma år började också en arbetsförening, som förestods av Helena Rehn och hennes dotter Maria, Johansson. Denna förening har alltsedan dess varit verksam och fått tjäna till stor välsignelse. Redan 1864 hölls den första missionsauktionen som inbringade 11:65 kr.
Inte så långt efter att missionsföreningen bildats började den kristna ungdomsverksamheten i Vrigstad. Henrietta Rydingsvärd började hålla söndagsskola i Biskopsbo. Mot slutet av sextiotalet upptog Hedda Sahlberg samma verksamhet i Vrigstad samhälle. Under åtskilliga år uppehöll dessa söndagsskolverksamheten och biträddes sedermera av Johan Ek och Sergeant Wallsten.
Åren 1876-1877 hade församlingen i Vrigstad egen predikant och föreståndare. Han hette Lindell och var egentligen möbelsnickare till yrket. För övrigt har missionsvännerna i Vrigstadbygden haft goda förkunnare inom sina egna led.
I slutet av förra århundradet bildades i Vrigstad en Ynglingaförening samt i Västra kretsen en Jungfruförening. Omkring sekelskiftet sammanslog dessa båda till en ungdomsförening.
Så förflytta vi oss fram till år 1918 som i många avseende blev ett betydelsefullt år. Då skedde en sammanslagning av Vrigstads Missionsförening och Västra Friförsamlingen. Därmed voro de två ett med namnet Vrigstad Missionsförsamling. Ordförande för församlingen blev August Pettersson, Horveryd, som innehade denna post fram till sin död 1946.
Samma år alltså 1918 bildades också juniorföreningen. De första ledarna var August Pettersson, Simon Isaksson och Axel Rehn. Detta år anställdes också fast predikant, nämligen pastor Simon Isaksson, som tjänade församlingen åren 1918-1923. Pastor Isaksson fick utföra ett nästan banbrytande arbete då det gällde församlingens organisation och ledning. En andlig väckelse gick över bygden under 1920-talet och församlingen ökade med dem som läto sig frälsas. Vi kan således i verksamhetsberättelsen för år 1921 se att i det första församlingsmötet för året fick man hälsa 37 nya medlemmar in i församlingen och totalt detta år upptogs 50 medlemmar, 1 inflyttad med betyg, 3 hava hemkallats till den eviga vilan, 9 hava avflyttat till annan ort. Vid årsskiftet var medlemsantalet 198. Församlingen synes vara i stadig tillväxt. I nio söndagsskolor: undervisar 20 lärare närmare 300 barn. Förutom i Vrigstad hölls söndagsskolor ute i byarna såsom Sunnerby, Holkaryd, Horveryd, Lammafors m.fl. platser. Ungdomsföreningen samlades till enskilda möten två gånger i månaden, offentliga möten, anordnades då så var lämpligt. Medlemsantalet var vid årsskiftet 133. Juniorföreningen hade möten var fjortonde dag, medlemsantalet där var över 40. Sången och musiken intog en bemärkt plats, såväl sångkörer som musikföreningen tjänade flitigt. Under detta år togs Svenska Missionsförbundets nya sångbok i bruk. År 1922 firade församlingen 60 år sedan missionshuset byggdes. Vid detta tillfälle högtidstalade rektor Gustaf Mosesson Lidingö.
Sedan pastor Isaksson 1923 flyttade ifrån orten uppehölls predikoverksamheten av egna predikogåvor samt för kortare perioder av tillresande predikanter. Som en följd av den väckelse, som gick över bygden, i början av 20-talet framväxte så småningom Betaniaförsamlingen nuvarande Filadelfiaförsamlingen, som nyligen firat 60-årsjubileum. En grupp medlemmar ur missionsförsamlingen ingick i den nybildade församlingen.
Fram till år 1929 var församlingen utan pastor, då kom pastor Elis Kumlin att på halvtid tjäna församlingen här och samtidigt också Bodafors missionsförsamling.
1930 anställdes pastor Einar Fryborn, som föreståndare och predikant, han innehade denna tjänst tills han 1934 efterträddes av pastor Ernst Johansson. 1931 blev ett märkligt år i församlingens historia. Då byggdes det nya Missionshuset eller Missionskyrkan, som det sedermera fick heta. Då det gamla Missionshuset, trots flera reperationer var kallt och dragigt och ganska så bristfälligt, hade intresset för ett nytt Missionshus blivit allt större.
Församlingens nitiske ordförande August Pettersson fick i uppdrag att gå omkring med en teckningslista bland missionsvännerna. På mindre än tre veckor hade han samlat in omkring 14 000 kronor plus en del virke. Teckningsresultatet visade att missionsvännerna önskade sig en ny samlingslokal, varför styrelsen beslöt föreslå församlingen att redan samma år låta uppföra det nya Missionshuset. Tomt anskaffades, Fru Ester Hultén upplät mark och ett arrendekontrakt upprättades på 49 år. Rörande kostnaderna för byggnadsarbete kan följande siffror nämnas. Med Byggmästare Josua Persson, Lammhult, träffades uppgörelse om en entreprenadsumma på kronor 17 300 kronor därtill kom ett tillägg på 1.000 kronor att utbetalas. Grävning, cement, gatuanläggning, brunnsgrävning, planering m.m. kostade 3 707 kronor. Det hela belöpte sig på en summa på kr 23 307 kronor vilket ansågs billigt, då man erhållit så förstklassiga lokaler för verksamheten samt två präktiga lägenheter, avsedda, som pastors- och vaktmästarebostäder. Byggnadskommittén bestod av följande personer August Pettersson, Robert Lundberg, Oskar Karlsson, Gustaf Johansson, David Elg, Karl Klasson, Einar Fryborn och Märta Lundberg.
Det nya Missionshuset invigdes första söndagen i advent 1931. Redan på förmiddagens gudstjänst hade mycket folk samlats och på eftermiddagsmötet kom så mycket folk att bara hälften kunde beredas plats i salen. Högtidsdagens talare var ordf. i Sv. Missionsförbundet riksdagsman Sven Bengtsson, missionsföreståndare Viktor Johansson, distriktföreståndare Axel Henriksson samt pastorerna Simon Isaksson och Einar Fryborn. Efter kollekt och insamlingar på invigningsdagen uppgick skulden på 5 000 kronor.
Bild på Missionskyrkan från 1945 (Bildarkivet).
Så började då en ny epok för församlingen i ett nytt ändamålsenligare missionshus, vilket fått en vacker och central plats i samhället. Församlingen upplevde glädje och framtidstro, de hade fått pastor och föreståndare efter en lång vakanstid och oregelbunden mötesordning, en del medlemmar hade lämnat församlingen och övergått till annat trossamfund. Detta skapade missmod bland medlemmarna, därtill det gamla bristfälliga missionshuset. Nu blev det ett omslag i församlingslivet, det blev glädje i arbetet. Ungdomsverksamheten hade framgång. Pastor Fryborn berättar i 100-årsskriften att flera unga människor lämnade sig till Gud vid juniorlägren och kristendomsskolorna och vid möten kom också några äldre till tro. Dessa sökte sig till församlingen och den kristna gemenskapen där.
Offersinnet var starkt i församlingen, trots kyrkbygget och verksamheten på hemmaplan gjorde man sin insats för det gemensamma arbetet som Sv. Missionsförbundet bedrev i hednaland.
Under fyra år tjänade pastor Fryborn denna plats till rik välsignelse och uppbyggelse för alla inte minst för ungdomen, som i honom såg sin andlige ledare och lärare. Efter Fryborn kom så pastor Ernst Johansson och verkade i församlingen, fram till 1940. Även under denna tid hände det en del saker. Det inköptes en ny orgel år 1937. Samma år beställdes en tavla till fonden i stora salen. Det uppdrogs åt Ada Stark-Ahlberg, Gislaved, att måla densamma till ett pris av 100 kronor, därtill kom ramen, som ordnades av Fru Ahlberg. Tavlan kom på plats lagom till 75-årsjubileet i september 1937.
Rent andligt fick församlingen uppleva hur Gud gick fram i bygden till väckelse och förnyelse. Evangelist Erik Holmberg fick på vinter 1938-39 vara ett Guds redskap i Vrigstad. Det har berättats att en väckelse började bland juniorerna till stor glädje för ledarna, som under en längre tid efter varje juniormöte samlades till bön för juniorernas frälsning. De fick nu uppleva hur Gud hör bön. Väckelsen fortsatte och många unga såväl som äldre fick under dessa möten uppleva frälsning och börja ett nytt liv i sällskap med Jesus.
Vid ett församlingsmöte längre fram på våren kunde man hälsa ett antal nya medlemmar välkomna till församlingen. Dock blev väl skaran inte så stor, som man räknat med, många kom väl inte helt igenom utan återvände efter en tid till det gamla livet. Många unga gick inte då med i församlingen, men var med i ungdomsföreningen och bland sångarna.
Ungdomsföreningen kom nu fram med ett förslag till församlingen om att bygga ett sommarhem där ungdomen sommartid kunde samlas till möten och sammankomster. Församlingen beslöt att tillmötesgå ungdomarna i denna fråga, en kommitté tillsattes med representanter från församlingen och ungdomsföreningen. Var skulle då detta hus byggas? Ett förslag var Lunden där tidigare friluftsmöten brukade hållas, ett annat förslag var vid Slättsjön. Där ägdes marken av Greta och Simon Lindsten, de var nu villiga att upplåta mark för ett sommarhem. Beslut fattades, vid Slättsjön skulle det byggas. Arbetet påbörjades på våren 1939. Många frivilliga ställde upp och arbetade på olika sätt för en gemensam sak. Innan sommaren var slut stod Sommarhemmet färdigt att tagas i bruk. Det invigdes en söndag i augusti. Otaliga möten har sedan hållits på Sommarhemmet Strandliden och många människor både unga och gamla har här fått både andlig och lekamlig spis. Samtidigt också under många ljumma sommarkvällar här fått njuta av Guds underbara natur. Ungdomsarbetet var nu under en följd av år ganska livligt och förutom den tjänstgörande pastorn fanns en stab av ledare, som helhjärtat gick in för arbetet. Ett namn som är väl värt att nämnas är Natanael Rehn han var den verklige ungdomsledaren, som alltid fanns på plats, glad och positiv blev han respekterad och omtyckt av alla.
Så har verksamheten fortgått och det kristna arbetet är ju inte begränsat till vissa grupper vare sig det gäller ålder eller något annat. Det kristna budskapet gäller alla. Själars frälsning har varit och är alltfort Vrigstads Missionsförsamlings mål. Detta bevisar de många väckelseserier och tältmöteskampanjer, som församlingen under åren anordnat.
Pastor Vilhelm Thörn tjänade församlingen här under åren 1941 till 1948. Under denna tid hade församlingen tältmöten på gamla marknadsplatsen flera somrar en följd av år. Som talare under dessa möten var bl.a. Riksevangelisten Gustaf Landmér. Denne kraftfulle man fick här ge ut ett rent och klart budskap om synd och nåd. Sommaren 1945 kom den färgstarke evangelisten Karl Agaton Essloff och slog upp sitt stora mötestält med ett färgrikt flaggspel utanför ingången, detta väckte stor uppmärksamhet i samhället. Folk kom i skaror och lyssnade till Essloffs dynamiska predikningar och till sångarna med alla dragspelarna i bakgrunden. Människor blev frälsta och många segrar vanns rör Guds rike. Sommaren 1946 kom Essloff till Vrigstad igen och då med kanske ännu större tillslutning och även större framgång.
Under åren 1949 – 1957 var Gösta Hult pastor och föreståndare här. Även under denna tid hölls stora möteskampanjer, då i Missionskyrkan. Det var pastor Oskar Sunnergård och evangelisten Uno Davidsson, som i början av 50-talet verkade i Vrigstad till själars frälsning och församlingens förnyelse.
En uppmärksammad serie var Denis Clark kampanjen. Då var de flesta Vrigstadborna i rörelse och kyrkan kunde inte rymma alla som kom för att lyssna till denne evangelist från Johannesburg i Syd Afrika. Denna serie var väl den längsta den höll på i fem veckor. Det rådde en andligt förtätad stämning och gripenhet.
Under serien medverkade också en stor sångarskara, som troget sjöng kväll efter kväll. Med glädje och inspiration fick de också i fortsättningen vara till välsignelse i mötena. Det var vanligt att sångarna medverkade i varje kvällsmöte och både lördag och söndag var i regel möteskvällar, som var uppmärksammade i Vrigstad med omnejd. Tillsammans med pastorn var sångarna ute och sjöng i andra kyrkor och bönehus på andra platser. Sångarresor företogs tillsammans med Sävsjösångarna bl.a. till Göteborg och Alingsås.
Ordförande i församlingen var under denna tid Emil Crona, han tog flitigt del i mötena och hade ett varmt hjärta för alla i församlingen. Han blev ordförande 1947 och stannade kvar i uppgiften till 1969, då han efterträddes av Erik Jönsson, som fortfarande beträder denna post.
Det kan väl också i detta sammanhang nämnas att som vice församlingsföreståndare under åren tjänat Karl Isaksson från 1918 fram till sin död 1926, därefter i följande ordning August Pettersson, Oskar Karlsson, Axel Rehn, Axel Johansson, Lennart Råsmark, Lennart Crona och Anders Ljung, som innehar tjänsten sen ett par år tillbaka. När det gäller kassan har den förvaltats av följande personer, Leidenfrost som tillika samtidigt var ordförande, Johan Ek , som också hade båda dessa tjänster fram till 1918 då han efterträddes av Axel Rehn, år 1922 övertog Claes Ekdahl och skötte den fram till 1930 då han efterträddes av Oskar Karlsson, som var kassör framtill 1952 då Gunnar Mallander övertog kassan och innehade denna tjänst tills han för några år sedan lämnade över till Bengt Sverlander, som i dag är församlingens kassör.
Då Gösta Hult 1957, efter nära tio års tjänst i församlingen, som dess föreståndare och pastor lämnade den och Vrigstadbygden och flyttade till Donsö. Efter en tids vakans kom Olle Skytt och tjänade församlingen i fyra år. Då var det åter var dags för pastorsbyte, det blev David Andreasson, som fick vara denna församlings föreståndare, också han i fyra år, Lennart Engström var föreståndare här från 1966 till 1975 då han efter nära nio års tjänst lämnade Vrigstad. Församlingen hade nu en vakanstid på ett år, Anders Ljung uppehöll då tjänsten tills Leif Ohlzon kom och stannade till 1981 då han efterträddes av Alf Källström, som nu är församlingsföreståndare.
Många av oss har dessa åren i minne och det fodrar därför inga närmare utläggningar. Vrigstad Missionsförsamling har alltid haft och har förmånen att ha goda pastorer, som troget tjänat Guds församling på denna plats.
Så något om Missionskyrkan, som under åren varit föremål för flera reparationer och tillbyggnader. I slutet av 50-talet företogs en tillbyggnad på kyrkans baksida, då man fick en större utrymme i lilla salen, som kunde användas till serveringar, samt ett nytt predikantrum. Senare tog man en del av lilla salens nedre del så att man fick ett kapprum samt en ny trappa till källaren där samtidigt toaletter iordningställdes, denna reparation gjorde under 60-talet. I slutet av 70-talet var det dags för utgrävning under stora salen. Många frivilliga arbetare lade där ner ett inte helt riskfritt arbete, som inte nog kan uppskattas.
Allt gick i alla fall väl och snart kunde en vacker serveringlokal i källarplan tagas i bruk. Nästa etapp var en tillbyggnad av kyrkan på framsidan med en ny ingång och ett stort Kyrktorg. Vidare företogs ommålning av stora salen, samtidigt beställdes en vävnad till fonden i stora salen. Allt detta stod klart till hösten 1981 då församlingen firade femtio år sen kyrkan byggdes.
Här slutar historiken över församling och kyrka. Är det inte dags att lägga ned arbetet nu efter 125 år? Nej! Etthundratjugofemåringen lever och skall leva och fortsätta sin gärning för Guds rikes seger. Må så Guds nåd och frid även i fortsättningen vila över denna församling och över vår bygd.
I tro under himmelens skyar
ha fäderna skördat och sått
och än genom städer och byar
går väckelseropet de fått
Se tiden är fullbordad
för Herren Krist giv rum
gör bättring ifrån synden
tro evangelium
Än räckes Guds frälsning
Än räckes Guds frälsning
till den som sig ångrar och tror.
( G Widmark)