Personerna är följande:
Fredrique Runstedt, vid vars grav vi nu står
Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström
Sjuksköterskan Gerda Wigström
Författarinnan Ulla Linder
Man kan nog säga att allt tog sin början hos Sveriges första kvinnliga läkare, Karolina Widerström i Stockholm. Karolina föddes 1856 i Helsingborg och studerade först till gymnastiklärare men övertalades att fortsätta studierna till läkare, vilket hon också gjorde. 1888, vid 32 års ålder, avlade hon sin läkarexamen vid Karolinska institutet och blev därmed Sveriges första kvinnliga legitimerade läkare. Hon specialiserade sig på kvinnomedicin och gynekologi.
1889 öppnade hon sin privatklinik i Stockholm. Till sin hjälp hade hon sjuksköterskan Gerda Wigström. De båda förkovrade sig i yrket genom studier utomlands bl.a. i Tyskland och Frankrike där de studerade operationsteknik.
Ett av Karolinas stora intresse bredvid praktiken, var sexualupplysning. Hon reste land och rike runt och höll föredrag i ämnet. Hennes mål var att detta skulle införas som ett ämne i den svenska skolan. 1933 bildades RFSU för att förverkliga Karolinas idé. Först 1955 kom sexualupplysning att bli ett obligatoriskt ämne i skolan.
Karolina fick aldrig uppleva detta, hon avled 1949, alltså sex år före reformens genomförande.
Som jag nämnde hade Karolina en sjuksköterska som hette Gerda Wigström. Hon och Karolina bodde tillsammans. Men så hände något. Gerda flyttade till Vrigstad 1895 och en Maria Aspman blev Karolinas nya livskamrat. De kamperade ihop till 1944 då Maria gick ur tiden. Karolina levde ytterligare fem år och avled 1949 vid 93 års ålder.
Så till nästa person i handlingen, Gerda Wigström. Gerda var jämnårig med Karolina, alltså född 1856. Även hon var skånska, född i Raus, Malmöhu län. Som jag nyss nämnde flyttade hon till Vrigstad 1895 från Stockholm. Hon hyrde in sig i Lunnaberg där hon bodde till 1900. Hon flyttade då in i sitt nyuppförda hus ”Granebo”, som idag ägs av Klas Hjalmarskog med adress Gerda Wigströms väg 8. Gerda Wigströms väg går in vid och bakom busstationen mot skolan. Gerda har alltså fått en egen väg uppkallad efter sig.
Att Gerda och Fredrique hade ett nära förhållande är omvittnat av äldre vrigstadbor. Men sådant talade man tyst om vid den här tiden. Skiljsmässan från Karolina var inte helt bekymmersfri, vilket framgår av bevarade brev mellan dessa.
I ett brev daterat Lunnaberg den 9 november 1895 skriver Gerda till Karolina: ” Kära Lina! Fredrique har skrivit till dig angående våra gemensamma affärer, jag orkade ej skriva själv, men som jag de senaste dagarna varit bättre har jag tänkt på och kommit ihåg en del saker. Vill du lösa dig till mina två depositionsbevis och i så fall får jag väl sända fullmakt. Så hade jag 30 kr. i guld tyska mark, vill du köpa dem eller låta växla dem i svenskt mynt. Mina obligationer är också bäst att jag får hit”.
Längre fram i brevet skriver hon att av de 1 500 kronor hon lånat av Karolina vid deras första utlandsresa har hon avbetalat 870 kr. Alltså kvarstår 130 kr. och inte 600 kr, som Karolina hävdar.
I ett annat brev skriver Gerda:” Som du minns fick jag ett par handvävda gardiner av dig. Dem har du kvar, vill du ej köpa dem av mig så sänd dessa hit. En svart urna som jag fått av Hults är också kvar. Den kan du också få köpa om du så vill.”
Det var mycket skriverier om prylar hit och dit. I ett brev står det bl.a. ”Om jag ej missminner mig finns i Solbacken (Karolinas sommarställe) 35 st. trädgårdssnäckor á 20 öre styck, vill du köpa dem eller sända dem? Min stora trädgårdskanna fick jag ej hit, istället sändes till mig en liten obrukbar, vilken jag sänder tillbaks.”
Gerda köper i Sävsjö en stor kanna för 1.75 och ber Karolina sända pengar för denna. Trots bråk om småsaker skickar varje år Gerda en jul- och nyårshälsning till Karolina.
Den 5 januari 1901 dör Gerdas mor, författarinnan Eva Wigström i Helsingborg. Hon har tidvis vistats hos Gerda i Vrigstad. Hon begravs här på Vrigstads kyrkogård och Gerdas far och syster flyttar till Gerda i Granebo. När fabrikören Fredrik Runstedt begravdes 1899 hade Gerdas mor författat en dikt som lästes vid graven.
Gerda fick se sig sviken än en gång. Författarinnan Ulla Linder kom till Vrigstad. Hon flyttar in hos Fredrique Runstedt i fastigheten Runö (Runstedtska fastigheten). Detta kunde troligen inte Gerda Wigström acceptera, varför hon 1910 sålde sitt hus Granebo och flyttar från Vrigstad. Mammans grav grävdes upp och stoftet flyttades från Vrigstad till Helsingborg.
Gerdas mor Eva var folklivsforskare och författare och skrev under pseudonymen AVE (Eva bakvänt). Hon fick en ståtlig gravsten rest över sig på Helsingborgs kyrkogård med inskriften:” Åt AVE restes stenen för ädel diktning för gagnande forskning av tacksamma landsmän”.
Gerda dog 1936 i Helsingborg.
Författarinnan Ulla Linder kom, som jag sa, till Vrigstad 1909 och bosatte sig hos Fredrique Runstedt. Fredriques föräldrar var båda döda.
Fredriques far Fredrik Runstedt hade betytt mycket för Vrigstads utveckling. Han kom till Vrigstad redan 1848 då han grundade Runstedtska färgeriet. Detta intresserade Ulla och hon fick Fredrique att berätta hela hans levnadshistoria. Resultatet blev en nyckelroman från Vrigstad som kom ut i två band 1913 med titeln ”Byarydskungen”. Byaryd är alltså Vrigstad och huvudpersonen ”Kungen” i boken heter Erik Örnberg, som då är Fredrik Runstedt. Handelspatronen Johan Ek får i boken heta patron Lönnblad o.s.v.
Ulla var en kreativ kvinna och hon gjorde ett försök att bilda en ”Vrigstadgrupp” av konstnärer, författare och andra kulturarbetare. Ulla fanns ju redan på plats liksom Ernst Jotson, som bodde i Wadells pensionat. Konstnären Hugo Carlberg kom 1912 och författaren Carl Svensson Graner, hyrde in sig i Lunnaberga. De enda som var erkända av dessa var Hugo Carlberg och Ulla själv. Hon försökte då få mera etablerade författare till gruppen och en dag kom Elin Wägner på besök för att få information om projektet. Hon kom i sällskap med journalisten och författaren Ester Blenda Nordström på motorcykel till Vrigstad, vilket väckte stor uppmärksamhet. Ester Blenda är just nu aktuell i en utställning på Skarhults slott i Skåne. Några kanske har läst biografin om henne ”Ett jävla solsken”.
Tyvärr rann Ullas projekt ut i sanden. Det har dock lämnat några spår efter sig. Förutom Ullas nyckelroman ”Byarydskungen” skrev hon också en ungdomsbok med titeln ”Gunnar och Granebobarnen”. Troligen syftar hon på Gerda Wigströms hus Granebo. Ernst Jotson skrev boken ”Den underbare prinsen” och Carl Svensson Graner gav ut boken ”Skogarnas folk” där bilden på omslaget är tecknat av Hugo Carlberg.
Ulla och Fredrique bor i Runö till 1916 då Fredrique köper fastigheten Annelund, nuvarande adress Växjövägen 2 och de båda flyttar dit. De döper om fastigheten till Solhaga. Här dör Fredrique 1919. Ulla bor kvar till 1921 då hon flyttar till Torglägenhet 6. Kommunen köper Solhaga av Ulla och huset blir läkarmottagning och bostad för provinsialläkaren Gustaf Hultén. Hösten 1922 flyttar Ulla från Vrigstad. Hon går ur tiden 1954 i Flen, Södermanland.
Fredrique Runstedt, vid vars grav vi nu står, föddes den 24 augusti 1852 i Vrigstad som första och enda barn till färgerifabrikören Fredrik Runstedt och hans hustru Stina Lovisa Tolf.
Fredrique var en livlig flicka under uppväxten och var vad man brukar säga en ”pojkflicka”. Flickan skulle ju ha en ordentlig utbildning tyckte fadern Fredrik varför hon skickades till Aurora Storckenfelts flickskola i Jönköping.
Efter utbildningen i Jönköping fick hon på föräldrarnas bekostnad möjlighet att göra resor både inom och utom landet. På det sättet skaffade hon sig goda kontakter och språkkunskaper, allt med tanke på hennes kommande engagemang i faderns företag, Runstedtska Färgeriet här i Vrigstad.
I unga år drabbades Fredrique av en reumatisk feber, som gjorde att hon därefter hela livet igenom led av hjärtbesvär. Kanske var det sjukdomen som gjorde att hon fick kontakt med läkaren Karolina Widerström?
Trots sin sjukdom så hade hon en vilja att sätta sig in i faderna företag. Fadern arrenderade Biskopsbo då färgeriet var i stort behov av bränsle till de stora färgpannorna. På Biskopsbo kunde han genom avverkning täcka bränslebehovet. Fredrique satte sig väl in i skötseln av både färgeriet och Biskopsbo.
Apotekaren Persson kom till Vrigstad 1908. I ett brev jag fick från hans son beskriver han Fredrique helt kort så här: ”Fröken Runstedt hon både hördes och syntes när hon var ute. Där satt hon i sin gigg, karlklippt och med cigarr i munnen och den stora gulfärgade Ulmerdoggen springande runt ekipaget, under ideliga skall. Ibland om somrarna kunde man se en späd kvinna bredvid henne. Det sades vara en författarinna.”
I ett annat brev skriver han om Fredrique så här: ”Färgeriet ägt och drivet av en fröken Runstedt, en medelålders , manhaftig kvinna med kortklippt grått hår. Hon kör själv sina hästar och har vid sina utflykter sällskap av en stor gul hund, som genom sitt skällande upplyser folk om vad som sker. Att den bålda fröken är manhaftig, understryks av att hon sköter piska och tömmar på ett perfekt sätt samt att hon alltid har en stor cigarr i munnen.”
Hennes manhaftighet påtalas också av Gustaf Dahl.
Efter att Ulla Linder och Fredrique flyttat till Solhaga 1916, började Fredrique känna att krafterna började avta. Hon överlät då fastigheten till Ulla. Den 8 april 1919 avled Fredrique vid 67 års ålder. Hon hade då sålt färgeriet 1912 till Axel Dahlquist.
© Stig Marz