Per Anton Jacobsson föddes 1863 i Hagshult där fadern var mjölnare vid Gräshults kvarn. Under uppväxtåren flyttade han med föräldrarna till olika kvarnar, bl.a. Herrestad i Kärda socken, Långö i Nydala och Hubbestad i Svenarum.
År 1886 köpte fadern, Carl Jacobsson, Stenshults Kvarnagård i Vrigstad av sterbhuset efter apotekaren Lejdenfrost. Köpet omfattade både kvarn och sågverk. Både kvarn och såg var ganska förfallet, men sattes i brukbart skick av Jacobsson.
Kvarnen i Kvarnagården är mycket gammal. Den nämns redan i slutet av 1600-talet och malde då för tull, vilket innebar att man malde åt en vidare kundkrets mot betalning som kallades tull till skillnad mot de små kvarnarna som malde endast för eget behov. Fallhöjden på Kvarnagåtdsfallet var 4,5 meter och vattentillgången var god varför man kunde mala året om.
1904 går Antons far ur tiden och Anton och hans yngre bror Fridolf tar över både jordbruk, kvarn och sågverk. Kvarn och såg drevs av ett vattenhjul. Men bröderna var tekniskt intresserade och installerade under 1910-talet en vattenturbin med en effekt av 110 hästkrafter som gjorde att kvarn och såg nu drevs med elektrisk kraft.
Nu försökte bröderna Jacobsson intressera Vrigstad och Stockaryd för att elektrifiera samhällena utan att riktigt lyckas. Men de var så säkra på att de skulle lyckas att turbinen förbereddes för anslutning till ett yttre nät.
I januari 1918 hade de fått med sig handlanden J. K. Bengtsson med flera företagare i Vrigstad på idén. Det resulterade i att Bengtsson och övriga intresserade tillställde Kungl. Majt. En skrivelse med anhållan om tillstånd att från Kvarnagården dra en högspänningledning till en transformator i Vrigstad samhälle samt från transformatorn dra lågspänningsledningar för belysning i samhället.
Tillstånd erhölls och transformatorn placerades i torgets nordöstra hörn vid Gästgivargården dit ledningen från Kvarnagården drogs. Nu var det så att turbinen klarade av att försörja driften av kvarnen och sågen under dagtid. Först efter mörkrets inbrott skickades kraften ut på nätet till belysningen i Vrigstad.
Bröderna Jacobsson förberedde dock en utbyggnad av turbinen för att även leverera kraft till industrierna i Vrigstad om intresse fanns.
Någon lärd person har sagt att den viktigaste förändringen hittills i människors vardagstillvaro skedde när det elektriska ljuset kom. Man kan med fog säga att bröderna Jacobsson var de som såg till att Vrigstadborna fick elektriskt ljus på gator och i hemmen, Det har gått 101 år sedan det blev verklighet.
Anton Jacobsson avled 1943. Han var då 80 år och några månader. Brodern Fridolf ligger här i samma grav. Han var född 1875 i Nydala och kom till Kvarnagården med föräldrarna 1886. Han förblev ogift och Kvarnagården trogen livet ut.
Fridolf var en duktig sångare. Han var tenor. I det hemliga ordenssällskapet STF var han i gott sällskap med operasångaren Oscar Ralf. STF stod för ”Smålänningar tutar friskt”. Fridolf var under många år medlem i Vrigstads kyrkokör. Han sjöng med hela kroppen. Vid höga toner gick han upp på tåspetsarna.
I minnesrunan står bl.a. ”Medan stenarna i Din kvarn roterade och sjöng sin monotona sång, sjöng också Du”.
Fridolf var kyrkligt intresserad och var kyrkvärd under åren 1938 till 1951. Fridolf gick ur tiden 1959 vid 84 års ålder.
© Stig Marz