Enligt prästens antackningar i födelseboken var Rudolf född den 1 januari 1921. Det kan vara både sant och falskt. Han har berättat att när fadern frågade barnmorskan om barnet var fött före eller efter 12-slaget blev svaret – ”han är född i slaget”. Det kunde alltså lika gärna varit den 31 december 1920, men man beslöt att 1921 skulle vara hans födelseår.
Rudolf föddes Svenarum och var son till Hans Axel Josua Thunander, född 23/3 1888, och Nanny Emilia Lovisa, född Henriksson den 15/2 1891. Hans var disponent vid Hagafors stolfabrik.
Rudolf var näst äldsta barnen och fick totalt fem syskon, varav ett tvillingpar. Alla pojkarna hette Hans som ett av förnamnen – så även Rudolf som alltså hette Hans Rudolf.
Självstudier har varit naturligt för Rudolf. Hemma i Svenarum studerade han för att ta studenten som privatist. Detta gjorde han vid sidan om arbetet på Hagafors stolfabrik.
Efter studentexamen och militärtjänstgöring vid Kronobergs regemente, som avslutades med reservofficersexamen, gifte han sig med Kerstin, född Svensson den 2/10 1920. Kerstin var barn till Mandli och Nanna Svensson. Vid giftemålet den 16/9 1944 står Rudolf som officersaspirant i de officiella handlingarna. Nio dagar senare flyttar de till Enebacken i Vrigstad, nuvarande Jönköpingsvägen 5. Senare flyttar de till Boliden, Växjövägen 18, innan de köper hus på Tegnérvägen. Paret fick sedan tre barn: Ulla, Johan och Hans.
1946 avled Mandli Svensson och då övertogs ledningen av skofabriken av sonen Svenning Svensson och svärsonen Rudolf Thunander. Rudolf hade dock andra ambitioner än att förbli vid sin läst. Han började att studera tyska, engelska och kristendom. Detta resulterade i en ny yrkesbana. Någon gång under 1960-talets början blev han lärare vid realskolan och senare i högstadiet i Sävsjö i engelska och tyska. Han undervisade även vid en yrkesskola.
Tittar man t.ex. på Liber läromedels hemsida ser man att han gett ut ett antal läromedel, skrivna antingen av Rudolf själv eller tillsammans med andra. Han arbetade även för länsskolnämnden med lärarnas fortbildning.
Hans stora hembygds- och historiaintresse fick ytterligare ett lyft efter att han gått i pension. Då började han läsa historia på universitetet i Växjö och 1994 doktorerade han med avhandlingen ”Hovrätt i funktion, Göta Hovrätt och brottmålen 1635-1699”. Under studietiden hann han publicera två böcker – ”Förbjuden kärlek” som behandlar sexualbrott i 1600-talets Sverige samt ”Skytten och Draken” som berättar om två småländska adelsmän som på 1600-talet ägnade sig åt sjöröveri på Östesjön.
Rudolf var också en föreningsmänniska. Hans betydelse för Vrigstads hembygdsförening är enorm. Dels hans faktiska kunskaper och dels hans berättarförmåga där han med medmänsklig humor och värme kunde beskriva människor han mött eller hört talas om.
Rudolf var den som tog initiativet till att blida Vrigstads hembygdsförening 1948 och han blev också föreningens första ordförande. Men redan 1945 skriver Rudolf i en tidningsartikel att en hembygdsförening i Vrigstad planeras. Han fortsätter så här: Det är en stor brist, att det inte finns en sådan organisation med uppgift att samla och bevara minnena från gången tid. ”Ur forntids grund skall framtid spira” lyder hembygdsföreningarnas vackra motto. Det är att hoppas, att en sådan förening, när den kommer till stånd, får stor anslutning och mångas stöd, i synnerhet som Vrigstad är så rikt på värdefulla minnesmärken och har en så intressant historia”.
När han sedan slutade som ordförande övertog han sysslan som kassör och han hade kvar denna uppgift fram till sin bortgång. På hembygdsföreningens hemsida har vi publicerat några av de många föredrag som Rudolf höll.
När Stiftelsen Gamla Bankgården i Vrigstad bildades var Rudolf en självskriven representant från hembygdsföreningen. Han hade själv suttit med i Vrigstads Sparbanks styrelse som ordförande och han hade inför bankens 100-årsjubileum också sammanställt en skrift om banken 1867-1967.
Redan 1952 visade Rudolf prov på sina historiakunskaper då hans krönikespel ”Det rika Nova Vallis” uppfördes för första gången i samband med Nydala klosters 850-årsfirande. Rudolf själv medverkade som munken Ingar. Spelet uppfördes igen 1993 och har sedan fortsatt att spelas. Rudolf har efter sin bortgång ersatts av sonen Hans i spelet.
Rudolf har även varit engagerad i kommunpolitiken och har bl.a. suttit somk ordförande i Kommunfullmäktige och i andra kommunala sammanhang. Han har också varit en flitig skribent i våra tidningar, där han ofta presenterade historiska fakta med koppling till Vrigstad.
Rudolf, bl.a. tillsammans med framför allt Stig Marz, har också varit ansvariga för utgivningen av flera hembygdsböcker om Vrigstad. Rudolf sista bok ”Luther i Värnamo och andra historier från Smålands inre” kan varmt rekommenderas. Här berättas om många personer från Vrigstad – om än med en del fingerade namn. Boken inleds med ett citat från en anonym Stavlundabo: ”Vi satt hos gästgivar’n till långt fram på natten och ljög. Men sen på morgonen, när jag tänkte efter, så var det sant alltihop”.
Rudolf avled den 21 december 2003.
© Vrigstads hembygdsförening