Biskopsbo har anor som biskopsgård under Linköpings stift sedan 1100-talet. Biskop Gisle som nämns i samband med Biskopsbo medverkade till att Nydala kloster fick mark och grundades 1143. Troligen skedde en indragning av egendomen från kyrkan till staten under 1600-talet.
1695 infördes indelningsverket på Smålands kavalleriregemente i Eksjö. En major fick bostället Biskopsbo och den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes 1743–1745. Till huvudbyggnaden hörde två flygelbyggnader.
Fredrik Runstedt arrenderade gården/jorden från början av 1870-talet för att få tillgång till Boskvarn med fallet och skog för bränsle till ångpannan i färgeriet.
Han hade rättare som skötte jordbruket. Efter Runstedts död övertogs arrendet av dottern Fredrique. 1904 till 1915 var Oskar Karlström arrendator och 1916 till 1919 var Nils Olsson Sjöstedt arrendator.
Indelningsverket upphörde 1901 och ägaren till Biskopsbo, svenska staten, såg sig om efter nya
hyresgäster i husen. 1915 kom Maria Pettersson som arbetat på Slagsta, en s.k. uppfostringsanstalt för sinnesslöa, till Biskopsbo.
I början av 1920-talet köpte fröken Pettersson, som hon allmänt kallades, byggnaderna och cirka 100 ha av den ursprungliga egendomen. I dag ägs huvudparten av den gamla egendomen Biskopsbo av Sveaskog.
1927 lät Maria Pettersson bygga en paviljong, som ännu finns nere i trädgården. Paviljongen
användes som uppehållsplats under sommartid. Där serverades mat och där fanns toaletter. Framför byggnaden fanns två rastgårdar. En för pojkar och en för flickor. Man hade inte skor på fötterna – det var lyx. När det var dags att gå tillbaka fick man tvätta fötterna i en zinkbalja som stod vid trappan. Sedan skulle man torka sig med en säckhandduk. Under några år hade huset en annan funktion – ett sommarcafé som gavs namnet Biskoppen.
1933 tillkom Biskopsbo arbetshem. Här bodde endast utvecklingsstörda män, som inte kunde klara sig på egen hand i samhället men som ändå kunde utföra en del arbetsuppgifter. Några som blev kända i samhället var Adolf Svensson, Sven Ragnar och Arvid Johansson.
1944 kom nya ägare – Brita och Gunnar Axelson. De hade varit verksamma på skolhemmet Furuhagen i Bräcke i Jämtland. I samband med ägarskiftet avstyckades huvudbyggnaden och ett omgivande markområde. Biskopsbo gård behöll Maria Pettersson ytterligare några år men sålde den sedan till Hjalmar Johansson, farfar till nuvarande ägaren Göran Hjalmarsson.
1956 byggdes en personalbostad på höger sida längs uppfarten. Sex enkelrum och en trerumslägenhet. På ett gammalt foto kan man se att där tidigare var stora grönsaksodlingar. I källarplan på den då moderna personalbostaden etablerades terapiverksamhet. Dagny Jacobsson från Kvarnagården svarade för vävsalen och Ally Hellkert för den enklare sysselsättningsterapin.
1971 upphörde arbetshemmet som begrepp. 1972 såldes Biskopsbo vårdhem till Bertil och Karin Zettergren, som kom från Göteborg.
1979 invigdes ett nybyggt dagcenter. 1981 flyttade en grupp på fyra personer in i det nyförvärvade inackorderingshemmet på Sävsjövägen 20, det som i dagligt tal kallades Kullen. Det var ett vanligt
enfamiljshus där var och en av de boende fick eget rum men delade på resten av huset. 1984 togs ytterligare ett inackorderingshem i bruk på Växjövägen.
1992 stod en nybyggd gruppbostad klar på Marknadsgatan 2. Gruppbostaden bestod av fyra fullvärdiga lägenheter med en gemensam del för dem som bodde och arbetade där.
1993 hade huvudbyggnadens undervåning förvandlats till en modern gruppbostad för fyra
boende. Under några år fanns alltså både vårdhem och gruppbostad på Biskopsbo
I samma takt som vårdhemmet krympte frigjordes ytor i husen som kunde användas till något
annat. Då kom tanken på den omvända integreringen. Personer med utvecklingsstörning skulle integreras i samhället och här skulle man försöka göra det omvända – integrera samhället i vårdhemmet. Lägenheter byggdes om till vanliga hyreslägenheter och försöket blev lyckat.
1995 upphörde Biskopsbo vårdhem. Därmed var en 80-årig epok slut. Året efter avvecklades även gruppbostaden på Växjövägen. År 2000 övertog Sävsjö kommun driften av gruppbostäderna och samtidigt upphörde dagcenterverksamheten.
Den 1 december 2004 köpte Anders Sandin fastigheten av Bertil Zettergren. Fastigheten omfattade cirka 20 000 m2 tomtmark med sju olika byggnader och cirka 1 700 m2 uppvärmd yta.
Bertil Zettergren hade påbörjat en ombyggnation av lokalerna till hyreslägenheter vilket Anders fortsatte med. Han byggde dessutom om och till ytterligare sex nya lägenheter.
Vid ägarskiftet 2004 värmdes lokalerna upp enbart med olja, totalt cirka 25 m3/år. Anders gjorde direkt en investering med att konvertera uppvärmningen till bergvärme och det borrades sex djupa hål á cirka 140 meter till tre olika värmepumpar. Dessa ersatte oljeuppvärmningen.
Det var aldrig någon vakans i de 16 olika lägenheter som nu fanns i Biskopsbo AB under den tid Anders ägde fastigheten.
Lokalerna, där det på vårdhemmets tid fanns ett dagcenter, hyrdes ut till olika företag. Här hyrde t.ex. AG Touring, Nagelfröjd (med en nagelsalong), ett massageföretag och även en
tatueringsstudio (som snabbt blev populär och lokalen blev för liten och de flyttade vidare till Sävsjö). Här fanns även ett drop-in solarium med fyra solsängar.
Imre Schnierer köpte fastigheten av Anders Sandin den 12 januari 2012 och sommaren 2014 sålde han den vidare till Björn Engberg, Borås.
Förteckning över innehavare av Biskopsbo.
Boendestatistik på vårdhemmet
