Människor har rest i alla tider. Samhällsutvecklingen under medeltiden medförde ett ökat behov av att resa. För dåtidens resenärer var inte mycket ordnat för att tillgodose de nödvändigaste behoven. Lite halvhjärtade organisationsförsök hade gjorts men först på 1600-talet tog man tag i problemet. År 1649 lät drottning Kristina utarbeta en förordning med bestämda regler för resandet. Dessa regler kom att kallas ”Krögare- och Gästgifware Ordningen”.
Skjutsväsendet knöts nu till Gästgivargårdarna, som skulle ligga med cirka 2 mils avstånd från varandra utmed de allmänna landsvägarna. Vrigstad, som stor marknadsplats och dessutom beläget vid häradsvägarnas möte, hade säkert haft krog eller gästgivargård tidigare.
På en karta från 1600-talets första hälft är gästgivargården markerad vid platsen för huset som idag är Torglägenhet 1.
År 1666 ansågs Lunnaberg vara den lämpligaste platsen för gästgiveriverksamheten, varför man kan anta att den flyttades från torget till Lunnaberg då eller något år senare. Gästgiveriet vid torget kanske inte uppfyllde kraven i 1649 års förordning. Denna skärptes i en komplettering 1651, där det sades att gästgivargården förutom gästgivarens egna rum skulle ha tre kammare, en för ”adlige ståndspersoner”, en för ”annat hederligt folk” och en för ”gemene man” (vanligt folk). Troligtvis var gästgiveriet kvar i Lunnaberg till omkring 1688 då det flyttade tillbaka till Torglägenhet 1.
Kanske var det så att dåvarande gästgivaren Nils Andersson lät bygga på en våning på det tidigare gästgiveriet för att klara kraven i 1651 års förordning. Köpmannen John Johansson (1890-1982), som länge ägde fastigheten Torget 1, har berättat att det vid en renovering tydligt framgick att huset byggts på med en våning. Han kunde också berätta att huset var byggt på 1600-talet och varit gästgivargård in på 1800-talet.
Fastigheten Torget 9 uppfördes under perioden 1835 – 1840 av Magnus Bolander, som stod som ägare av fastigheten. Gästgiveriet flyttade då hit från Torget 1.
Gästgivare var Johan Peter Lundberg, född 1803 i Hagshult och anfader till nuvarande släkten Lundberg i Vrigstad. Han efterträds i slutet av 1840-talet av Peter Daniel Tolf, från Svenarum som drev verksamheten till 1861. Då flyttade traktören Anders Johan Larsson, född i Järstorp 1823, in med familjen från Jönköping och övertog gästgiverirörelsen.
På 1880-talets början överlät Larsson rörelsen till Johannes Andersson, som då flyttade verksamheten till det vi idag kallar Gästgivargården i torgets nordöstra hörn, med adress Gästgivaregatan 2.
År 1887 övertog hans son Anton Andersson gästgiveriet. Han innehade det till 1917 då gästgivaren Petersson tog över. Efter hans bortgång drev hustrun Edit gästgiveriet in på 1940-talet. Edit blev alltså den siste gästgivaren i Vrigstad.
Den sista skjutsstadgan utfärdades 1911 och upphävdes 1933. Då hade järnvägarna och automobilerna gjort att gästgivargårdarna spelat ut sin roll. Vissa gästgivargårdar, som i Vrigstad, levde dock kvar några år som matställe och festlokaler.
Hur många hästar som skulle finnas tillgängliga vid varje gästgivargård bestämdes av de lokala myndigheterna. Utefter de större vägarna kunde det röra sig om 15-20 hästar per dygn. Alla fanns inte uppstallade på gästgivargården utan ute hos bönderna (hållkarlar) som s.k. håll- eller reservhästar. Men det krävdes ändå rejäla uppstallningsmöjligheter i anslutning till gästgivargårdarna. Förmodligen har bara några få spiltor funnits i uthuslängan vid Torget 9. Det troliga är att de flesta platserna fanns i stall tillhörande det tidigare gästgiveriet. Dessa var uppförda på planen nordöst om torget.
Efter att fastigheten Torget 9 upphört som gästgiveri på 1880-talet, fick också ekonomibyggnaden andra funktioner. På 1920-talets slut öppnade charkuteristen Samuel Johansson charkuteriaffär i huvudbyggnaden. Ekonomibyggnadens lokaler byggdes om för tillverkning av charkvaror och kokgryta samt rökugn installerades i norra delen av byggnaden. Dessutom inrymdes brygghus, ”bekvämlighetsinrättning” samt vedbodar för hyresgästerna.
Många prominenta vägfarande har under åren tagits om hand av gästgivarna i Vrigstad. En ättling till gästgivaren Anders Johan Larsson har berättat att självaste kung Karl XV en gång övernattade här. Ett föremål som kungen använt (oklart vad) placerades i en ostkupa av glas där det kunde beskådas av gästgiveriets gäster under lång tid.
Linné övernattade i Vrigstad natten mellan den 17-18 augusti på sin Gotländska resa 1741.
En som beskrivit sitt besök är tulltjänstemannen Magnus Hollertz, som medföljde generaltullinspektören Gyllenhaal som sekreterare på en resa 1853. Så här skriver Hollertz:
”Det var en söndagsafton, då vi framkommo till Vrigstads stora gästgivargård, där vi skulle ha nattläger. Bondpojkarna voro här församlade i hundratal, klädda i sina helgdagskläder och lika varandra som bär. Det var roligt att se deras småväxta figurer, klädda i ofantligt höga ullhattar, korta blå jackor, gula skinnbyxor, blå strumpor och skor. Därjämte syntes det även vara å la bondmode att ha käpp i hand. Då vagnen stöttades för att smörjas, samlades de i massa däromkring, frågade mig var den var gjord, kände på smidet och gjorde sina reflexioner över det fina och solida däruti, och så många, som kunde, kröpo under vagnen för att ännu bättre kunna skärskåda allt. De voro, som drängen sade, färdiga att skruva sönder hela underredet för att lära sig dess hemligheter. Jag hörde ideliga utrop av: ”De ä då faun, de ä’ då faun, du Petter, va ”de matte ha kaustat de smiet!” Vi lågo gott på Vrigstad, avreste i god tid och anlände klockan ett middag till Växjö”.
Det var ett gott betyg åt både gästgivaren Tolf och Vrigstadpojkarnas vilja att lära.
