Timmerflottning

Timmerflottning förekom i stor omfattning i Sunnerby och söder därom, under andra halvan av 1800-talet fram till 1926. Det var på den tiden ett mycket rationellt transportförfarande, då vägnätet vanligtvis var undermåligt.

Mottagare av timret var Ohs bruk, sågverk och senare sulfitfabrik. Efterfrågan på papper ökade starkt och priserna på främst massaved var god. Skogsägarna i Sunnerbytrakten fick också ett extra pristillägg tack vare att timret flottades.

Flottningen har Henry Renshult beskrivit i Folk och Fornt i Nydala med tyngdpunkten på förfarandet efter Långö.