Carl Erik Edlund föddes i Stockaryd 1923. Hans föräldrar hette Karl och Olga och han hade tre systrar och en bror.
Fadern hade en rörfirma och Carl-Erik började arbeta där efter skolan. I arbetet tillsammans med fadern fanns det uppdrag även utanför Stockaryd. På så sätt skapades underlag för att flytta till Vrigstad och fortsätta där på egen hand. Därmed startades ”Carl Erik Edlunds Rörledningsfirma”. Samma år, 1947, gifte sig Carl Erik med Margit Mermelstein. Carl Erik och Margit flyttade in i ”Gamla Skyttepaviljongen” som byggmästaren Carl Claessons ägde och hade iordningställt. Huset låg bakom Claessons fastighet vid Stockarydsvägen 5. I en förrådsbyggnad på gården fick han tillgång till ett eget skjul för förvaring av sina arbetsverktyg. Färdmedlet för att ta sig ut till jobb under inledningsåren var en cykel. Efter något år växlade han upp till motorcykel, en ”lättviktare”, innan första bilen anskaffades (troligen 1953).
Inledningsvis handlade uppdragen om reparationer av rörsystem för vatten och värme, såväl i
bostäder som i byggnader inrymmande verksamhet. I takt med ökad nybyggnation i Vrigstad blev det mer installationsarbete. Vattenburen centralvärme var ett ganska nytt påfund och självklart skulle både äldre och nya hus innehålla badrum intill sovrummen och tvättstuga i källaren. Det fanns således inte brist på uppdrag för en rörmokare när det moderna bostadsbyggandet expanderade runt halvsekelskiftet.
Bland dem som jobbat under längre perioder med Carl Erik i rörledningsfirman kan nämnas Ingvar Stendahl, Hugo Klasson, Allan Karlsson och Karl Strömqvist.
Verksamheten upphörde 1968 och därefter arbetade Carl Erik som verksamhetsansvarig för det kommunala vatten- och avloppsnätet i Vrigstad.
Carl Erik gick bort i december 1998.
Bengt Edlund och syskonen minns: Så som för merparten av ungdomar bosatta i små samhällen som Stockaryd och Vrigstad under 1900-talets första hälft, vart Carl Eriks skolutbildning klar efter 6 år i folkskolan.
Fadern var reparatör med egen liten verkstad.
Allehanda rörarbeten fanns med bland arbetsuppgifterna och det blev naturligt att Carl Erik fick hjälpa till i dessa. Militärtjänsten och krigsberedskapen blev ett påtvingat avbrott på utvecklingen av yrkeskunskaperna. Efter freden tog Carl Erik ett lärlingsår på en rörledningsfirma i Huskvarna.
Carl Erik Edlunds Rörledningsfirma tycks ha fungerat tillfredsställande direkt från start. Efter fem verksamhetsår kunde Carl Erik och Margit bygga och flytta in i ett eget hem 1952, på nuvarande adressen Esplanaden 12. En villa på 1 1/2 plan plus källare med garage. I garaget monterades väggfasta hyllor och utdragslådor samt en arbetsbänk med skruvstäd.
Rörtång och skiftnyckel var de viktigaste verktygen, men där fanns även diverse annan handdriven specialutrustning för arbeten med rör. Lagret med rördelar växte successivt och efter några år sattes ett skärmtak upp i ett hörn på villatomten. Där förvarades bland annat många längdmeter av svarta rör, galvade rör och kopparrör samt avloppsrör i gjutjärn.
Rördelar och utrustning för installation inhandlades från ”resande”. I Nässjö fanns/finns ”Värmemateriel” som hade det mesta som kunde behövas i dagliga rörledningsarbetet och en gång i månaden kom deras representant (”resande”) hem för att ta upp inköpsorder. Varorna levererades med deras lastbil vid ordinarie turer i länet.
Vid brådskande efterfrågan fick Carl Erik ta sin bil tidigt om mornarna tur och retur Nässjö. En släpkärra inhandlades i slutet av 1950-talet och blev till mycket stor hjälp i både det dagliga arbetet och för de tillfälliga inköpsresorna. Vissa prylar köptes direkt från tillverkare, till exempel värmepannor från Norrahammars Bruk och sanitetsporslin från Gustavsberg.
I byggprojekten var de olika hantverkarna (snickare, murare, elektriker, plåtslagare, rörmokare) avhängiga av varandra och samarbetet dem emellan medförde både ömsesidig handräckning och genererande nya uppdrag. Arbetsbördan var förhållandevis jämn men så fanns det heller inte några begränsningar på arbetstiden inom veckans sju dagar och dygnets 24 timmar.
Administrationen i småföretag på 1940-1950-
talen innehöll i stort samma huvudmoment som hos småföretag i dag, 70 år senare. Inköp och lön ska betalas och utfört arbete ska debiteras. Men med den betydande skillnaden att nu har byråkratin tagit helt andra, större, proportioner. Fast proportionellt sett så är det kanske ingen skillnad?
För det egna företagets administration fanns ett avdelat utrymme i villans övervåning. Där stod ett skrivbord med tillhörande attiraljer samt en bokhylla med en del böcker och pärmar med för verksamheten intressant innehåll. Men på ”kontoret” befann sig Carl Eric allt för sällan…
Carl Erik engagerade sig en hel del i samhället, bland annat i kyrkobröderna, hälsovårdsnämnden (ordförande), marknadskommittén (”general”), brandkåren, hembygdsföreningen och scouterna.
Frågan från Hembygdsföreningen om vår fars verksamhet har gett oss en djup tankeställare. Vi blev varse att vi hade mycket begränsad vetskap om hans ungdomsår och start i arbetslivet. Bland alla fotografier vi förtvivlat letat igenom hittar vi inte något foto där han syns i sitt yrkesarbete. Emellertid har detta letande gett oss en utmärkt start på en fortsatt fördjupning i våra föräldrars första år i Vrigstad.
