Martin Sten var borstbindare och korgmakare. Han föddes i Hjälmseryd 1927 och kom med föräldrarna till gården Fällan året efter. Vid 17-18 års ålder förlorade han en stor del av synen.
För att skaffa sin försörjning födde han upp kycklingar och hade värphöns. Det blev 500-600 ägg per vecka som såldes till H.G. Svensson i Stockaryd. Några höns fick äran att ruva ankägg, så när hösten kom fanns 30-40 ankor att slakta. Ytterligare en
binäring var en liten besättning med angorakaniner, då ullen var eftertraktad.
Förtjänsten var blygsam, men att ha en sysselsättning hjälpte honom att komma över sorgen av en förlorad funktion.
Gården Fällan låg i det, som verkligen kunde kallas mörka Småland. I ett radioprogram i slutet av 1940-talet berättades att här fanns i ett samlat område 22 bosättningar med ett 100-tal personer, som inte hade tillgång till elektricitet. Martin
insåg att det han höll på med inte kunde utvecklas i denna miljö men kanske var det mest att han ville bekanta sig med de verktyg blinda/synskadade hade hjälp av.
Åren 1949-1951 utbildade Martin sig vid blindskolan i Kristinehamn. Det var de då aktuella och traditionella yrkena borstbinderi och korgmakeri. Hösten 1951 gjordes det gamla hönshuset om till en arbetsplats. Allt fick bli i stor enkelhet, vid denna tidpunkt fanns inga allmänna medel för hjälp till arbetsplats. Borsttillverkningen tog fart. Gårdfarihandlare och marknadsknallar var ofta köpare av alstren.
Den effektiva arbetsdagen var 13 timmar, 300 dagar om året. Då kunde han på en arbetsdag tillverka 100 sopborstar, de där med kort skaft och brun borst. Värdet för arbetsinsatsen var i början 14 öre styck, ungefär en krona i timmen. Tillfredsställelsen över att brutto har tjänat 14 kronor var enligt Martin värt mödan.
Kampen mot fabriksproducerat var ekonomiskt hård men det fanns nischer där maskiner inte passade in. Som exempel kan nämnas valsar för sopmaskiner till gator/vägar. Huvuddelen var dock handgjorda borstar för hushållsbruk. Hästryktborsten han gjorde var eftertraktad och skulle man få tag på den var det en tidig morgon på en marknad. För att fylla en gårdfarihandlares väska eller ett marknadsbord ökades sortimentet med enkla köpta varor för användning i hushåll och på bondgårdar.
Borstbinderiet var länge huvudnäring och varor med stämpeln FMS hade viss värdighet. F för Jönköpings län M för Martin och S för Sten.
Den märkningsrätten fick han först efter att prov avlagts och godkänts.
Från de enkla förhållandena på Fällan flyttade Martin 1963 till Esplanaden i Vrigstad och fortsatte tillverkning av borstar men kompletteringssortimentet blev efter hand större. Garage och källare var såväl verkstad som lager och försäljningslokal. Senare blev det utöver borstbinderi och handel över disk även viss grossistverksamhet.
Som kuriosa kan nämnas leveranser av penslar till några platser i Afrika. I tropikmiljö stod deras enklare byggnader bättre pall om de fick någon form av oljeskydd påstruken med penslar från Vrigstad!
Martins liv slutade 1994. I minnesord skrivna av ”Fren” stod: ”han var alltid på väg att tjäna andra”. Det var bästa sammanfattningen av hans liv.
