Lundholmen, vars ägor gränsar till ån vid Lammafors, anlade här en damm och byggde ett sågverk på platsen. Vilket år är okänt.
År 1884 gjorde dåvarande ägaren konkurs och det blev auktion på sågverket. Den som hade högsta budet, ettusen kronor, var Clas-Petter Johansson från Göransbygget. Clas-Petter var en företagsam och idérik man och här på Lammafors såg han möjligheterna, här fanns dammen och vattenkraften. Han började att handla med skog för att kunna driva sågverksrörelsen. I slutet av 1880-talet lät han uppföra en fabrik för tillverkning av pinnstolar. Fabriken inreddes med för den tiden modern
utrustning, sågar, hyvlar, svarvar m.m.
Energin till maskinerna alstrades i en vattenturbin. Clas-Petter hade under etableringen god hjälp av J.P. Karlsson från Lunden i Svenarum, som senare blev disponent vid stolfabriken i Nässjö. Ett halvdussin duktiga yrkesmän sysselsattes med tillverkningen av pinn- och gungstolar, även amerikanska sådana, allt under Clas-Petters skickliga ledning.
När rörelsen var som mest blomstrande fraktades varje vecka dussintals pinnstolar med hästskjuts till järnvägsstationen i Stockaryd för vidare transport ut i världen. Största delen exporterades till England.
I Lammafors Stolfabriks priskurant för år 1900 framgår att pinnstolarna kostade 16 kronor per dussin, salsstol med faner 25 kronor per dussin och gungstolarna 10 kronor per styck.
Vid denna tid var det liv och rörelse på Lammafors. Förutom stolfabriken och sågen fanns även en smedja och totalt sysselsattes 10-12 man i Lammafors. Fabrikören på Lammafors, som var benämningen på Clas-Petter, var en känd och aktad man i vida kretsar. Men det var inte bara medgång. Även sorger, motgångar och prövningar gjorde sig kännbara.
År 1904 uppstod brand i fabriken och sågen, som nästan helt förstördes. Sågen rustades upp igen och drevs vidare så att bönderna omkring kunde få sitt virke sågat. Clas-Petters ålder och motgångar gjorde att han inte orkade bygga upp fabriken igen. Därför lades denna verksamhet ned efter branden. Istället uppförde Clas-Petter en kvarn 1914, som även den drevs av vattenkraft.
Byggnaden gjordes så stor att Clas-Petters måg, Arvid Johansson, kunde inreda en verkstad för tillverkning av möbler av olika slag. Kraft till maskindriften togs från turbinen. Tillverkningen fortsatte till 1925. 1927 avled Clas-Petter och det blev auktion på byggnaderna för avflyttning och det som blev kvar revs. En epok var avslutad,
Något om den driftige Clas-Petter som person bör väl sägas. Han föddes 1844 i Lilla Gettersryd eller Göransbygget, som det senare kom att kallas. Fadern, Johan Magnus Andersson, var smed men också bonde, Clas-Petter fick tidigt lära sig smedyrket genom att vara sin far behjälplig i smedjan, Dessutom lärde han sig att arbeta i trä.
Han inrättade en verkstad där han tillverkade fina möbler bl.a. chiffonjéer men började redan här på Göransbygget tillverka pinnstolar. Hans far och han gjorde också yxor i smedjan, vilka de tillsammans med pinnstolar lastade på en kärra dragen av oxar, och så bar det ut till marknader där de sålde sina produkter. Att Clas-Petter var en driftig och företagsam man bevisas av att han 1874 reste till Uppsala läns Kungliga Hushållningssällskaps utställning för att ställa ut sina stolar. Han blev vid utställningen tilldelad pris i form av en bronsmedalj.
Clas-Petter blev även banbrytare för en andlig verksamhet i Lammafors med omnejd. Han upplät sin fabrik for religiösa sammankomster. Här tog han emot kringresande kolportörer och samlade bygdens folk till gudstjänst.
Den originelle skolläraren Daniel Andersson från Hjälmseryd, allmänt kallad ”Skol-Daniel”, predikade här varje annandag jul. Det berättas, att hans skolpojkar brukade dra honom till Sunnerby på en kärra, där hästskjuts väntade för transport till Lammafors.
