Garveriverksamheten vid Annedal började 1848 då den 31-årige garvaren Johan Edvard Rystrand från Hjälmseryd flyttade till Vrigstad. Han var född i Hjälmseryd 1817. I husförhörslängderna hade garveriet då inget namn men står under Lunnaberg.
Garveribyggnaden var, som nödvändigt för verksamheten, belägen vid ån. I en intilliggande byggnad hade fyra år tidigare, 1844, etablerats ett färgeri av den då 32- årige färgaren Anders Algot Forssander. Rystrand byggde som bostad huset Karlsborg (som senare blev poststation och därefter Hafströms taxi) Växjövägen 6. Garvare Rystrand och färgare Forssander hade sina hantverkslokaler vid ån vid Annedal skriver Henry Renshult i samband med en studiecirkel om Vrigstad. Rystrand drev garveriet till sin död 1880.
1881 stod Lambert Hafström, Vrigstad Månsagård, som ägare till hus med färgeri vid
Annedal. Det är oklart hur garveriet fungerade 1880–1886. 1886 övertogs garveriet av garvare
Johan Sahlberg, född 1829 (i Bredared, Elfsborgs län). Han kom från Säby (Tranås) till Vrigstad. I husförhörslängden 1887 – 1891 står Sahlberg även som ägare till Ådala garveri och han drev båda fram till 1900.
Hösten 1897 arrenderade Sahlberg ut sina båda garverier på tio år till Anders Johan Lilja, grenadjär vid Smålands Grenadjärregemente. Han flyttade från Norra Ljunga till Vrigstad samma år med
familjen. Men så hände något oförklarligt. Han lämnade 1899 både arbete, hustru och sex barn och bara försvann.
I Smålandsposten den 4 november 1899 stod att läsa: ”En försvunnen Vrigstadbo är, tillskrives oss, garvaren A. J. Lilja som ej synts till i hembygden, sedan han avreste till Vetlanda marknad den 17
oktober.
Till att börja med väckte försvinnandet mycken oro i Vrigstad, särskilt i den försvunnes familj, men sedermera lade sig oron sedan man fått tämligen säkra bevis för att Lilja via Vetlanda marknad tagit vägen ner åt Danmark, troligen i akt och mening att resa till Amerika, där han lär hava nära anförvanter i goda ekonomiska omständigheter.
Lilja var tillika soldat, och vederbörande befäl lär redan tagit hand om de kronopersedlar han som soldat innehade. Garverirörelsen fortgick dock under ledning av den person som under Liljas frånvaro under möten och längre resor brukat åt honom förestå garveriet”. Vem denne inhoppare var är oklart. Kanske var det ägaren Sahlberg själv?
Garvare Per Otto Lindegren, arrenderade först och efter fyra år köpte han garveriet. P.O. Lindegren var född 1865 i Askers förs. Örebro län. Han hade lärt sig yrket på sedvanligt vis och efter sex år som lärling och gesäll flyttade han till Moheda där han drev garveriet Östanåkra i Torpsbruk tills han år 1900 övertog Annedal i Vrigstad.
I arrendet av Annedal ingick även Ådala garveri med enligt kontraktet: ”vad därtill hörer”.
I köpekontraktet för Annedal ingick ”Boningshus och garveri och alla till lägenheten hörande hus däri inbegripet en marknadsbod och till garveriet och dess drift hörande inventarier, ävensom å Vrigstad Prästgårds ägor belägna Ådala garveri med därtill hörande barkkvarn och kar”.
Jordarrendekontraktet för lägenheten Annedal överfördes på köparen. Ang. tomtarrendet för Ådala garveri får köparen ”därom överenskomma med indelningshavaren”. Lindegren avslutade garveriet vid Ådala och all verksamhet koncentrerades till Annedal.
Köpesumman 1904 var 4 000 kronor och de första tio årens renovering kostade 1 850 kronor. Bl.a. revs ladugård och svinhus och nytt svinhus och kalkbod byggdes. Garveriets verksamhet förbättrades även genom investering i träpump, stenkista och brygga. Husen målades/rödfärgades och taklades. Staket uppsattes runt tomten.
1927 inköptes jordområdet på Annedal av kommunen för 1 350 kronor.
Det har inte kunnat fastställas när garveribyggnaden uppfördes. Huset är timrat och på andra våningen kan man se imponerande drygt 7 meter långa timmerstockar, som sträcker sig från sida till sida samt från dessa en gammal konstruktion med cirka fem meter långa hängande trolor. För att få god luftcirkulation fanns inga glasfönster utan snedställda träribbor som en persienn.
Industrialismen tog över, och då det ej längre lönade sig att garva hantverksmässigt avslutades garveriverksamheten.
I sin inlämningsbok har P.O. Lindegren antecknat: OBS! Den 27 nov 1933 sände jag elva fårskinn till Tranås!
