Det fanns fyra stora kvarnar i Vrigstad: Stenshults Kvarnagård, Biskopsbos kvarn, Boda och Gisabo. De var alla så kallade tullkvarnar och malde till skillnad från de små husbehovskvarnarna åt en
vidare kundkrets mot en avgift som kallades tull och i regel utgick i form av säd eller mjöl. De gick som det heter i en rannsakning ”år över”, det vill säga de var inte beroende av tillfälliga vattenflöden höst och vår.
Det enda som kunde få deras stora vattenhjul att sluta snurra var om kvarndammen var bottenfrusen någon gång vid stark köld på vintern eller tom på vatten någon sommar vid extrem torka. De var belägna vid de större vattendragen och bästa fallen, fallhöjden var 4 1/2 meter i både Boda och Kvarnagården.
Mjölnaren var en yrkesman, som inte bara måste känna kvarnens alla tekniska funktioner utan också veta att anpassa sin malning till de olika sädesslagen. Han tjänade också relativt bra. Mjölnaren Daniel Svensson i Gisabo tjänade till exempel 500 riksdaler år 1865. Det var lika mycket som kakelugnsmakare Ekelöf och bara 100 riksdaler mindre än den kände handlanden och glasmästaren ”Glasare-Johan”.
Vid sidan av de stora kvarnarna gick de små skvaltkvarnarna. De var femton till antalet, när de räknades 1697, och några av dem fick betyget ”af ringa värde” och var bara igång när det fanns vatten i bäcken eller ån. I dag återstår bara fundamenten, Platserna där de en gång stod är i flera fall utmärkta med skyltar genom Hembygdsföreningens försorg.
Till de stora kvarnarna knöts tidigt också legosågar och vid skvaltkvarnarna förekom viss sågning till husbehov. En ångsåg fanns tidigt vid Virestorp Norregård: i taxeringslängden för 1884 finns näm-ligen en ångsåg upptagen där, ägd av Sven Carlström, född 1833 i Vrigstad och ägare till 3/8 mantal Virestorp Norregård, och taxerad till 3 000 kronor. Några andra uppgifter om denna såg har emellertid inte framkommit.
Efter första världskriget blev det vanligt med ambulerande sågar med en encylindrig råoljemotor, en så kallad tändkulemotor som drivkälla. Motorn, sågbord och annat tillbehör transporterades då med häst och vagn och placerades strategiskt nära råvaran och transportvägarna.
Albert Mars i Sunnerby var en av dem som drev ett
sådant sågverk.
Den äldsta kända kvarnen i Vrigstad är från 1200-talet och låg vid Brusatorp i Sunnerby. Den ägdes av munkarna i Nydala. I dag har alla vattenhjul stannat och alla tändkulemotorer tystnat. Ingen av dessa kvarnar eller sågar är längre i verksamhet i socknen.
Kvarnar som malde mjöl för både hushålls och foderändamål fanns i Boda, där Axel och Arvid Karlsson var mjölnare, samt i Kvarnagården, där Helmer och Fridolf Jakobsson fanns.