Boda Kvarn

Ur 1697 års utredning: ”Boda en qvarn som nästan går år öfver, och mal för Tull, hafver landfäste mot Lundby Frälse”.

Boda kvarn drevs av vatten från sjösystemen i nordöstra delen av Vrigstad. Vattenfallet hade en fallhöjd på 4,5 meter. Kvarnen betjänade bygden väster och norr om Vrigstad samt östra delen av Nydala och Svenarums socknar.

Utrustningen var god och följde tidens krav. Här fanns valskvarnar, kvarnar för framställning av produkter för såväl hushållen som djurfoder. Vid kvarnen fanns även ett sågverk som utgjordes av cirkelsåg med enkelt kantverk.

Mjölnare och arrendator Carl Emil Johannisson (Johansson), född 1871 i Almesåkra kom till Boda 1893. Han friköpte kvarn, såg och jordbruk 1926. Kvarnen hade byggts om 1890. Nuvarande kvarn och sågbyggnad lät Carl Emil uppföra 1920 i tre våningar på samma plats som den gamla. Kvarnverket drevs av två turbiner om tillsammans 42 hästkrafter samt vid behov tillskottskraft från en råolje-motor. Verket bestod av två par stenar, en dubbel valsstol, kross och korngrynsverk samt rensningsmaskin. Carl Emil hade fått en gedigen yrkesutbildning vid en större handelskvarn samt hos fadern i Västanå kvarn i Malmbäcks socken.

Carl Emil och Lydia Kristina fick elva barn. Ruth, född 1906, berättar i boken ”Barn och ungdom i Sävsjöbygden”. ”I kvarnen var det mycket som skulle göras. Det var en stor kvarn, som var känd runt omkring och bönderna kom långväga för att få mala sin säd i Boda Kvarn. Gubbarna kom med sina säckar. Ofta gick de och hade särskilda säckar lagda över axeln. De var delade på mitten så att det skulle bli lite tyngd bak och lite fram. Ibland kom hela kärror lastade med säd. Från den stora herrgården Lundholmen kom det ofta lass med havre, som skulle malas till kross. För det ändamålet hade Boda Kvarn en särskild grynkvarn. Havrekrossen var till hästarna och på herrgården fanns många hästar, så de kom ofta med sin havre. En gång när jag var ensam i kvarnen kom det ett lass från Lundholmen med 90 säckar, som skulle hissas upp till krossen. Man förstår vilket slit det var. Eftersom det var stor efterfrågan på kvarnens tjänster, gick den för det mesta dygnet runt. Då fick man vara där hela tiden för att se till så inget gick snett. När det var mörkt fick man lysa sig med fotogenlampor. Karbid användes inte i kvarnen. Till det var den alltför vansklig”.

År 1945 övertog Ruth:s bror Arvid Karlsson kvarn och såg och brodern Axel jorden.

Boda kvarn, som antagligen funnits sen 1500-talet, upphörde som mjölkvarn den 1 juni 1970.

Några mjölnare:
Johannes Svensson, född 1809 i Hultsjö, 1845-1852. (Kom från Gisabo kvarn).
Johannes Brewitz, född 1811 i Värnamo, 1853-1868. (Emigrerade detta år).
Jonas Peter Andersson, född i Nydala 1831, 1868-1877.
Johannes Karlsson, född i Fryeled 1857, 1881-1889. Johannes Jonasson, född i Vrigstad 1839, 1884-1890.
Johan Alfred Fritz, född i Norra Sandsjö 1851, 1890-1893. Därefter se ovan.

Boda kvarn 1897.
Arbetare vid Boda såg omkring 1920. Fr.v. Albin Holm, Edvin Claesson, Ivan på Strömsjö och Oskar Karlsson, Boda.