Gårdarna kom i familjen Hulténs ägo på 1930-talet, då doktor Gustaf Hultén inköpte Sunnerby Norregård (1934) och Sunnerby Ågård (1938). De var utarrenderade fram till 1949. Sista arrendatorerna var Bertil Rydell och Karl Salomonsson på Norregården och Simon och Nathanael Rehn på Ågården.
1949 tog sonen Jan Hultén över driften av fastigheterna som då även inkluderade Gnillinge,
total areal 600 ha, därav 70 ha åker. Bostadshuset på Ågården renoverades och Jan med familj flyttade dit. Mangårdsbyggnaden till Norregården renoverades 1955, när doktor Hultén pensionerades och flyttade dit med frun Ester.
Det fanns 1949 och framåt arbetshästar och en fårbesättning på gården, i övrigt drevs lantbruket utan djur vilket var ovanligt på den tiden. Främsta grödan har alla år varit potatis, men även oljeväxter och spannmål har odlats.
Redan från 1949 användes traktorer på gården parallellt med hästar. Den första skördetröskan
inköptes 1951. Gamla ekonomibyggnader på gården byggdes om till potatislager och silo. Då kunde hela skörden lagras och säljas efterhand. Potatisen såldes till en grossist i Jönköping, Bruuns, för vidare transport och försäljning i Stockholm. De senare åren såldes den till affärer, storkök och grönsakshandlare i närområdet.
Anställda under många år var Holger Skörd (mellan 1951-1975), Rune Lanz och Gunnar Lanz, som
arbetade i skogen. Extra personal behövdes till potatisplockningen på hösten och sorteringen av potatis under vintern.
När sönerna Magnus och Gustaf var klara med sina utbildningar på 1970-talet kom de att delta i driften, först tillsammans med Jan och sedan under namnet Bröderna Hultén. Då hade de även ungdjur under några år och sedan ett 100-tal tackor från 1979 och framåt. Under denna tid inköptes Dalhem och en släktgård i Kännestubba, Hultsjö.
Skogen har alltid varit en viktig inkomstkälla.
Lantbruket upphörde 1999 och åkrarna arrenderades ut till Leif och Birgitta Carlsson, Sunnerby Södergård. År 2000 delades brukningsenheten upp mellan Magnus, Gustaf och en syster, Kerstin Carlsson.
Kerstin Carlsson minns: Vi fick ibland hjälpa till med sortering av potatisen på vintern. Det var inte roligt, mörkt och kallt i lagerutrymmet. Pappa ordnade infravärme bakom oss, vilket var varmt och skönt tills man sträckte lite obetänksamt på sig och brände sig i nacken.
Att stå på potatisupptagaren och plocka undan sten på hösten var desto trevligare, ofta fint väder och lite annat att titta på än bara potatis.
Det behövdes extra folk till sorteringen och en av de som jobbade hos oss var Birgitta Carlström Gunnarsson. Vi flickor tyckte hon var så fin!
Målade naglar och läppstift på morgonen när hon kom, det piggade upp oss. Att det sen var jord i
ansiktet och under naglarna vid frukost brydde vi oss inte om, hon var fin ändå!
På hösten torkades spannmålen i silon på Norregård. Pappa skötte pannan dagtid men på natten var det Gunnar Lanz som hade ansvaret. Då sov han på en säng i pannhuset. Han var en mästare på att berätta historier, så där satt vi barn och lyssnade på kvällarna på det ena värre än det andra!
Både på Sunnerby Ågård-Norregård och på Lundholmen besprutades potatisodlingarna med hjälp av flyg på 1980-talet.