Gustaf Johansson (1882-1969), Kyrkarp

Under Köpstad Östergård låg ett litet torp kallat Oxhagen. Det verkar vara upptaget 1863 då den förste torparen flyttar in. 1869 kom Johannes Jönsson till Oxhagen. Han mister två hustrur inom loppet av tre år. Själv är han sjuklig och 1879 anhöll han om att få komma till fattighuset. Han får sin plats i fattighuset och flyttar dit 1880. Som tack upplåter han sin stuga och övriga tillhörigheter till fattigvårdsstyrelsens disposition.

Nu placerar fattigvårdsstyrelsen Per Johan Johannisson, som är ”sjuklig och utfattig”, på torpet. Han hade blivit änkeman 1875, men gift om sig 1879 med den 26 år yngre Kristina Sofia Johannisdotter, även hon sjuklig. Två söner föds på Oxhagen. Axel Albin, 1881, och Gustaf, den 27 december 1882. Som jag sa var båda föräldrarna sjukliga.

I februari 1884, då Gustaf är 15 månader gammal utackorderas han till sin moster Magdalena Johannisdotter, som är gift och bor i torpet Svenslund under Hökaberg i Nydala socken. Tre månader efter att Gustaf utackorderats dör modern i sockersjuka och den andra sonen utackorderas till änkan Sara Reinholdsdotter i granntorpet Råsen under Köpstad Larsgård. Bröderna var mantalsskrivna på Oxhagen under utackorderingstiden. Fadern dör i Oxhagen 1890 i vattusot (vattenansamling i kroppen troligen beroende på hjärtat). Axel Albin återvänder till Oxhagen 1895. Han är då 14 år. Gustaf flyttar tillbaka 1897, som 15 åring. Han har då konfirmerats i Nydala. Det har sagts att pojkarna bodde på torpet och fick erforderlig hjälp av grannarna. År 1900 flyttar bröderna från Oxhagen.

Axel Albin flyttar till Hylletofta och blir dräng i Brogård. Gustaf blir dräng på Lundholmen. 1905 flyttar Gustaf till fosterföräldrarna, som nu flyttat till Vrigstad och blivit torpare på Maden under Lundholmen. 1907 blir Gustaf egen torpare på Stora Göthstorp. Samtidigt gifter han sig med en flicka från Hjälmseyd. Redan 1908 är det slut med torparlivet och paret blir arrendatorer av Holkaryd Lillegård. De får inga egna barn, men 1912 tar de en fosterson, som jag tror de flesta av er kommer ihåg. Han hette Konrad Lönnborg. Han var född 1911 i Stockholm. 1914 dör Gustafs hustru och han gifter om sig 1917 med Helga Alfrida Karlsson i Holkaryd Kuragård. Hon var född den 5 februari 1885. På gravstenen står 1883, vilket är fel. Gustaf och Helga får två barn, Karl och Ingeborg. Karl gifter sig med Vivan Lundholm och Ingeborg med Sture Johansson, bror till Stig Ringefelt.

1959 gjorde Agneta Renshult en intervju med Gustaf. Hon studerade då teologi vid Lunds Universitet. Universitetet skickade ut sina studenter med en frågelista kallad ”Kyrklig Folklivsforskning”. Jag har gjort några utdrag av de svar Gustaf lämnade.
På frågan om hur julen och andra stora högtider firades svarade Gustaf:
”Vi gladde oss enastående åt julen och räknade dagarna dit flera veckor i förväg. Till julen fick vi lite riktig mat. Juldagsmorgonen skårades julosten och vi fick en rätt bra bit var. Julafton skulle man ha lutfisk och vit gröt och så skulle ljusen tändas på bordet. Ljusen skulle brinna hela natten, tills vi gick till julottan. På juldagsmorgonen doppade man i grytan. Julkvällen skulle kreaturen ha varsin nek, för även de skulle ha det lite bättre den dagen. På gödselstacken skulle man hacka tjockt med granris och mitt på stacken skulle man sätta en julnek. På golvet i stugan hade man finhackat enris och i taket en julduk. Bjälkarna låg bara och över julbordet hängde man upp julduken eller ett lakan.

Om påsken berättar han:
Påskkärringarna måste man vara förskrämd för. Man måste skjuta spjället och fick inte gå ut i träskor. Ovanför dörren hade man en skjuten uggla, krut eller en hästsko och ibland ritade man ett stort kors med kol över dörren.

Om begravningar berättar han bl.a:
Prästen kom utanför kyrkan och mötte liktåget och sedan gick de direkt till graven. De var aldrig inne i kyrkan. De anhöriga fick gräva graven, ringa själaringningen, ringa vid begravningen och skotta igen graven själva. Under gudstjänsten satt alla de sörjande och begravningsgästerna.

Utanför frågelistan bad Agneta Gustaf berätta om präster han minns. Om kyrkoherde Bergholtz, som tjänstgjorde i Vrigstad 1889 till 1907 berättar Gustaf:
Bergholtz var från Kronobergs län. När hans fru var död (1899), ville han inte såra några nykterister men ändå bjuda på brännvin. Då sa han: ”Här är inte sedan sån att det nyttjas brännvin vid begravningar, men det gjorde de i min hemtrakt. Om någon vill ha en sup får han gå upp på andra våningen och ta sig själv”. Och de sa att på en liten stund var det tomt nerepå.

Gustaf går ur tiden den 13 september 1969.

Berättat av Stig Marz vid en kyrkogårdsvandring den 19 juli 2017.
© Stig Marz