Text från torgvandring 2017-09-03
Det som nu heter Torget 11 byggdes 1848. På en karta från 1808 fanns ett stort hus inritat, ungefär där fabriken på Rundstedtska ligger. Vägen gick snett över torget och på var sida fanns det marknadsbodar. Det var 23 st på västra sidan och 21 st på den östra.
Henry Renshult har gissat att den stora byggnaden var stall för marknadsbesökare. På andra sidan finns också ett ganska stort hus, som inte är markerat som marknadsbod, och det kan också ha varit stall.
Den som byggde huset 1848 var Fredrik Rundstedt, som var född i Bromma 1826. Som 3-åring flyttade han till Stockholm med sina föräldrar. 1830 flyttade han till Eksjö och 1848 till Vrigstad. Hans far var vaxblekare. Han var gift med Stina-Louisa Tolf, född 1824. De hade en dotter Fredrika, född 1852.
Rundstedt hade alltid två-tre färgmästare, gesäller eller lärlingar. Många av dem flyttade runt och stannade bara en kort tid, även om det fanns undantag.
Verksamheten startade med beredning och färgning av vadmal. Företaget organiserade s.k. färgmötesresor minst en gång per månad. Dessa resor varade flera dagar och längs vägen tog man emot och lämnade tillbaka färggods. Initialt skickades tyger för färgning från hela landet till färgeriet, men så småningom organiserades ett nät av inlämningsställen runt om i bl.a. Småland, Östergötland och Västergötland. Dessa resor gjordes med med häst och vagn.
När huset byggdes hade det en gavel ut mot torget och framsidan låg mot ån.
Fredrik dog 1899 och innan dess gjorde man tillbyggnaden i vinkel ut mot torget – som det är nu.
Fredrik lär ha varit en man med många strängar på sin lyra. Han var ju troligen en av de första som kom på tanken att tillverka en velociped i Sverige. I en tidning 1867 hade han läst om velocipeden på världsutställningen i Paris – och tyckte att man borde kunna göra en sådan i Vrigstad också. Med hjälp av en vagnsmakare och en smed kunde man året efter inviga sina stålhästar – som kallades Runstedts träbult. Det tillverkades flera ex som såldes bl.a. till Vetlanda, Jönköping och även till Stockholm. Det finns nu ett ex av cykeln som förvaras på Nordiska Museet i Stockholm.
Han var också initiativtagare till ”Västra härads frivilliga skarpskytteförening” som bildades 1861. I vår bok skriver vi också om en fantastisk historia där Runstedt inte är nöjd med några bilder på sig själv, utan de säljs på marknader där de sägs föreställa Luther.
Året innan Fredrik dog, 1898, tog dottern Fredrique, som nu var 46 år, över verksamheten. Det var också hon som startade affär i byggnaden. 1903 dog modern Stina-Louisa. Sex år senare, 1909, flyttar författarinnan Ulla Linder in hos Fredrique – antagligen lite ovanligt på den tiden. Ulla kom från Stockholm och båda bodde kvar i lägenheten till 1916.
Jag ska läsa upp lite som Ulla Linder har skrivit. Det är från Eksjö-tidningen 1915. Redaktören har bett henne att skriva något om Vrigstad och varför hon slog sig ner här.
Hon säger att det allra första som hon kom att tänka på när man talar om den här biten Sverige är luften. ”Luften är härlig helt enkelt. Den är ren, lätt och klar. Det är som om man fick något gott i munnen när man sticker ut huvudet genom fönstret förklarar den Vrigstad-besökanden en gång. De orden tänker jag på var gång jag varit ute i världen och åter befinner mig på landsvägsskjuts till Vrigstad. Det är verkligen som om man fick något gott i munnen och i hjärta, lungor, ögon och i hela varelsen. Tankarna blir stilla och sömnen kommer lugn, djup och vilande”.
Ulla Linder har även skrivit Byarumskungen – där Byarum är Vrigstad och kungen som i boken heter Erik Örnberg har den gamle färgaren Fredrik Runstedt som förlaga.
Ulla Linder var alltså förtjust i Vrigstad och det är därför hon också fått en gata uppkallad efter sig – Ulla Linders väg.
1912 hade färgeriet övertagits av Axel Dahlquist och företaget utvecklades i mer industriell inriktning. 1926 gjordes ett stort steg. Då köptes den första lastbilen, av John Johansson, och den ersatte då hästtransporterna på färgresorna.
1952 överlämnade Axel verksamheten till sina söner. Bengt fick ansvar för manufakturaffären i Vrigstad, Håkan för färgeriet och Hans för affären i Sävsjö. Bengt övertog senare även färgeriet, som då också hade kemtvätt. Den här verksamheten lades ner 1975. 1985 lades även affären ner.
I lokalerna har sedan bl.a. MYSAK – 1985-1987, Ramhörnan – 1987-1988 och senare antikaffärer funnits.
Inka Dahlquist har sedan sålt fastigheten till familjen Fyhrlund.
Idag finns salongen Rätt Stil i tidigare affärslokalen.
