Handlanden Sven Johan Ek var född i Hylletofta 1849. Efter några år som arbetare vid Kvarnagårdens Kvarn och Såg blev han 1869 bodbiträde hos Albert Wadell. Där hade han kommit på rätt plats. Han var som klippt och skuren till affärsman.
Han fick därför förtroendet att förestå saluboden i Bolagshuset, som Wadell behöll som filial efter att ha etablerat sig vid torget. 1879 blev Ek sin egen. Då övertog han affären i Bolagshusets salubod, där han i tio år varit bodbetjänt och föreståndare.
När ”Lelle Vännen” flyttade från Vrigstad 1890 köpte Ek både fastigheten vid Torget och affären, som han utvecklade till en mycket betydande handelsrörelse. Saluboden i Bolagshuset behöll han som filial med brodern Axel som föreståndare.
Saluboden stängdes 1913, när Vrigstads Sparbank blivit ägare till huset och flyttat sitt kontor dit. Därmed var en epok i lanthandelns historia i Vrigstad slut: saluboden som nu blev bank var en av de allra första affärerna i socknen och existerade faktiskt i 60 år.
Johan Ek öppnade dessutom en affär i Nydala.
1908 överlät Johan Ek affären till äldste sonen David, som var född 1880. Förutom speceriaffären drev han en manufakturhandel i ett tillbygge på södra sidan av huset.
David dog 1924, bara 44 år gammal. Tre år
tidigare hade hans hustru Berta, född Rydström, gått bort, så affären ägdes nu av ett dödsbo, som
bestod av Davids tre minderåriga barn. Den drevs för barnens räkning av deras moster, Hilma Rydström, till 1926, då affären och fastigheten köptes av Mandli Svensson.
Patron Johan Ek gick ur tiden den 2 maj 1933.
Minnen: Johan Ek blev betrodd med flera kommunala uppdrag. Han var också ledande i Missionsförsamlingen och nykterhetsföreningen. Han gjorde en konkret insats för nykterheten genom att ropa in Ölbryggeriet, när detta såldes på konkursauktion.
Han sålde det sedan vidare till en bryggare, som förband sig att bara brygga svagdricka. I norra delen av fastigheten hade Sparbanken sitt kontor fram till 1913.
Då flyttade Svenska Handelsbanken (senare Skånska Banken) in och Johan Ek blev ordförande i lokalstyrelsen. Han tjänstgjorde också bakom disken i banken. När en kund kom och ville ha pengar på en växel, så berättas det, att Ek satte på sig ett par extra glasögon för att riktigt närgånget kunna granska den, innan den godkändes.
Gustaf Dahl har berättat att Ek inte gärna expedierade själv. Han hade alltid en snygg mörk kostym och styv blank krage med halskrås. Det enda onödiga han unnade sig var att röka pipa, men han var rädd för eld och hade ett litet lock över piphuvudet för att det inte skulle bli några gnistor, när han gick omkring bland ofta eldfängda varor i lagerbyggnaden.
Han hade helskägg, som började nästan under ögonen på honom och det såg ut som om pipan var instucken någonstans i det där skägget. Han satt gärna inne på kontoret och sysslade med böckerna. Affären fick biträdena sköta.
