Den 24 november 1865 kunde Vrigstads nya kyrka besiktigas och förklaras helt färdig. Detta var slutet på en långdragen process, som inletts redan 1847 då apotekare Lejdenfrost väckte frågan om en ny kyrkobyggnad. Sockenstämman biföll Lejdenfrosts förslag och beslutade att ” en ny kyrka af sten skulle inom 10 år vara uppförd på den gamla vackra kyrkoplanen. Förberedande åtgärder borde snart vidtagas.”
Den gamla kyrkan hade då, i omkring 750 år, samlat den gudstjänstfirande församlingen i Vrigstad till andakt. Det ständigt ökade underhållet av kyrkan kostade pengar och den explosionsartade folkökningen under 1800-talets första hälft gjorde att kyrkan var otillräcklig. År 1853 besiktigades kyrkan av häradshövding Gyllenkrok, som förklarade kyrkan för oduglig.
Man ingick nu till Kongl. Öferintendentsembetet med en begäran om upprättande av ritning och kostnadsförslag. I skrivelsen framförde man några ”fromma önskningar”.
”1:o att Embetet benäget ville afse den omständigheten, att Wrigstad synes så småningom utveckla sig till köping och kanske i en aflägsen framtid till stad”.
2:o att den nya kyrkan måtte så construeras, att talaren höres, hvilket i allmänhet icke skall vara förhållandet med de nya kyrkorna.
3:o att kyrkan må blifva helt enkel, hvilket mest öfverensstämmer med församlingens tillgångar.
4:o att kollekt och stambok tillstyrkes(d.v.s. rätt att i rikets alla kyrkor uppta kollekt för kyrkobyggnaden).
Ritningar till en ny kyrka presenterades och godkändes, men i övrigt blev inte mycket gjort.
År 1855 skriver dåvarande prosten Bergqvist i ett protokoll: ”Det omtalades för flera år sedan , att en ny kyrka skulle i Wrigstad uppföras. Man utsatte redan tiden då tempelbyggnaden skulle begynnas och templet stå fullbordat. Man utstakade plan för det nya templet, detta var år 1847, 10 år därefter skulle allt vara färdigt och då nu blott tvenne år af den utstakade tiden återstår har man knappt börjat. På detta sätt blir ingen kyrkobyggnad fulländad i Wrigstad, det är klart och tydligt.”
Man kan förstå hans frustration över att inget hände. Kanske vilade lite av ansvaret på honom själv. Men så dog prosten Bergqvist i november 1856 och efterträddes av kyrkoherden Lars Conrad Wetter, som tillträdde tjänsten 1858. Han var en man som inte lät gräset gro under fötterna och han visste hur man hanterade tröga sockengubbar. En byggnadskommitté tillsattes med Wetter som ordförande. Det första som nu hände var att Wetter reviderade de framtagna ritningarna. De föreslagna sidoläktarna togs bort då de ”undanskymma dagsljuset”. För att inte göra avkall på kravet att kyrkan skulle rymma 1.200 personer förlängdes långhuset med 6 alnar.
Platsen för den nya kyrkan utstakades och koret kom i det närmaste att tangera den gamla kyrkans norra långvägg. Då den nya kyrkan skulle ligga norr om den gamla behövde kyrkogårdsmuren flyttas c:a 30 meter mot norr. Detta innebar att landsvägen (Jönköpingsvägen) måste flyttas norr ut i motsvarande grad. Den nya kyrkan skulle uppföras med tornet i norr och koret i söder, vilket inte hör till vanligheten. Troligen var det markförhållandena som låg bakom detta.
Redan den 11 april 1859 påbörjades arbetet med vägens omläggning efter av Wetter noggrant uppgjorda dagsverkslängder. Arbetet tog sin början kl. 06.00 på morgonen och om någon uteblev ”lejes på den resterandes bekostnad”. Ingen kom undan. Alla skulle ställa upp. I dagsverkslängden står antecknat att inhysesänkan Maja Petersdotter på torpet Ekenäs under Knutsbråten, hade kallats två gånger ”men ej komit”. Det var kanske inte så förvånande. Hon var född 1790 och alltså 69 år då omläggningen av vägen påbörjades. Vad skulle hon kunna göra vid ett vägbygge? Men som sagt, alla skulle hjälpa till. En som hade giltigt förfall var soldaten Mell på soldattorpet Dammen under Holkaryd Norregård, då han var på kommendering enligt dagsverkslängden.
Den 1 oktober 1862 var det dags att påbörja grundläggningen för kyrkan, även detta efter uppgjorda dagsverkslängder. Själva uppförandet av kyrkan skulle enligt den uppgjorda planen, ske under 1865 men redan 1861 hade entreprenörer antagits. De som fick förtroendet var kyrkobyggmästarna Anders Persson från Bollebygd och Anders Johansson från Tvärred. När upphandlingen var gjord avslutar Wetter protokollet med orden ”Hvile Herrans välsignelse öfver utförandet!”
Den uppgjorda tidplanen följdes och den 20 april 1865 påbörjades uppförandet av kyrkan på den då färdigställda grunden. Det förekom då och då ”oordning” bland dagsverkskarlarna, som noterades av Wetter. Då ”vida över 100 personer dagligen äro samlade vid kyrkobyggnaden” sökte nu Wetter få Gästgivargårdens utskänkning av öl och brännvin stoppad under tiden bygget pågick. Hans framställan rönte ingen framgång.
Under byggmästarnas ledning växte sig väggarna allt högre under sommaren 1865. Den gamla kyrkan revs samtidigt, sedan riksantikvarien Hildebrand undersökt den, och Vitterhetsakademiens tecknaren C. F. Lindberg avbildat de märkliga romanska målningarna, som framkom vid de tegelslagna valvens rivande. Målningarna har daterats till 1140-talet.
När nu den gamla kyrkan var riven och den nya ännu inte var färdig hölls gudstjänsterna i det år 1862 uppförda missionshuset vid Växjövägen. Hit flyttade man altarrund och predikstol. Detta är lite märkligt då förhållandet mellan de fria andliga rörelserna och kyrkan inte var det bästa. På kyrkplanen hanterade dagsverkskarlarna sten, virke, grus, kalk och takskiffer från Fredriksbergs skifferbrott i Fröderyd och hammarslagen ekade i templet, allt för att tidplanen skulle hållas.
Och den 24 november 1865, efter sju månaders byggtid, kunde kyrkan synas in som fullt färdig. Man blir imponerad av vad man åstadkom på endast sju månader. Man hade planerat att julottan skulle bli den första gudstjänsten i den nya kyrkan, men så blev det inte. Då man var rädd att målningen skulle skadas av värmen från ljusen hölls därför den första gudstjänsten nyårsdagen 1866.
Vad hade det hela kostat? Ja, en sammanställning av kostnaderna slutar på drygt 40.000 riksdaler, vilket var en stor ekonomisk uppoffring av församlingsborna. Wetter hade av misstag utbetalat 50 riksdaler för mycket till byggmästaren. Han ålades av kyrkostämman att hålla kyrkokassan skadeslös. I räkenskapsboken har Wetter skrivit en bitter kommentar: ”Se där erkänslan för hafde beswär och omsorger under kyrkobyggnaden”.
Kyrkan försäkrades i ”Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet”, som ”hus utan eldfarlig inrättning” för 39.500 riksdaler med en årlig premie av 29:63 riksdaler riksmynt. Kyrkan hade alltså ingen uppvärmning från början. Besökarna och ljusen var den enda värmekällan. Först 1903, insattes två stycken 2 ½ meter höga järnkaminer från Klavreström, som enligt protokoll från maj 1903 inte motsvarade sitt ändamål ”emedan den under gudstjänsten ingen värme åstadkom utan blott kvalmig och ohälsosam luft”.
De gudstjänstfirande Vrigstadborna fick vänta ända till 1930 på att få fungerande värme i kyrkan. Då installerades en värmepanna och värmeledning i samband med en planerad större renovering, som egentligen bara blev en halvmesyr. Kostnaden för renoveringen beräknades till 40.000 kr. vilket stämman tyckte var alldeles för mycket och beviljade endast 15.000, där man prioriterade värmeinstallationen.
Mycket av den restaurering, som skulle gjorts 1930, genomfördes senare vid den stora och genomgripande restaureringen 1963. Då kyrkan insyntes 1865 var den trots allt inte riktigt färdig. På läktaren stod platsen för orgeln tom och i tornet saknades uret.
Kantor Sven Granqvist hade dittills lett församlingen i psalmsången till tonerna från sitt ensträngiga psalmodikon. Men 1874 ansåg sig församlingen stadd vid kassa och uppdraget att installera orgeln gick till orgelbyggaren A. V. Lundahl i Malmö. 6.900 kronor kostade kalaset. (1873 hade Sverige fått ett nytt myntsystem och övergått från riksdaler riksmynt till kronor).
1883 förberedde församlingen bildandet av en fond för att så småningom kunna investera i tornur. När kyrkan byggdes gjordes uttag för urtavlor i tornets fyra väderstreck. I uttagen monterades svartmålade runda träskivor med påmålade siffror och visare, som i alla fall visade rätt tid två gånger per dygn.
Men så kom en skrivelse från tornursfabrikanten Tornberg i Stockholm med begäran om ritningar på kyrkans torn. Han meddelade samtidigt att han av en nuvarande Stockholmare, född i Vrigstad, fått en beställning på ett bättre tornur för Vrigstads kyrka. De begärda ritningarna levererades och vid midsommartid 1884 satt tidmätaren för Vrigstads kyrkby på plats. Givaren var anonym fram till sin död 1899 då det i nekrologen avslöjades att det var den bortgångne, som velat hedra sin födelsebygd med gåvan. Hans namn var Gabriel Johnsson, född 1822 i torpet Hagen under Biskopsbo. Han hade flyttat till Stockholm 1843 där han blev hyrkuskägare. Det gick bra för torparpojken och hans företag utvecklades och blev grunden till det kända Freys Express.
Nu står hon där, vår kyrka, som hon gjort i 150 år och sett generationer komma och gå. De som förkunnat Guds ord har också växlat. Nu på kyrkans 150-årsdag bör vi sända en tacksamhetens tanke till kyrkoherden Lars Conrad Wetter, som ”erkänsla för hafde beswär och omsorger under kyrkobyggnaden”.
Stig Marz