Skottet i Gamla Bankgården
Cand phil Fritz Baggesen född 1830 död 1891 står det på hans gravsten och det finns kanske några av Er som har undrat vem det kan vara som ligger begravd där, och som vill bli lite närmare bekant med denne medlem av byalaget där på andra sidan muren.
Som sagt: Fritz Baggesen hade titeln cand phil – tveksamt vad det innebar – det kan ha varit en examen från universitetet – det kan ha varit ett sätt att beteckna en person med rätt att studera vid universitetet – osäkert.
Säkert i alla fall att han hade en utbildning. Han var född på Jylland 1827 enligt kyrkböckerna – inte 1830 som det står på gravstenen och han flyttade in till Vrigstad i maj 1871 från Själland och Nydala som står det i inflyttningslängden.
Han kom alltså närmast från Nydala hit och man kan undra då hur han hamnat i Nydala. Jag har inte hunnit undersöka när han flyttade dit eller var han bodde – troligen hade hans flyttning samband med att Herrgården i Nydala ägdes av baronen Blixen-Finecke, som var av dansk släkt och möjligen har Baggesen kommit till Herrgården som informator eller någon annan befattning. Flera bokhållare och inspektorer på Nydala vid den här tiden var danskar.
Hur som helst – 1871 kom Baggesen till Vrigstad. Han hade titeln privatlärare. Han flyttade in i det röda huset vid Gamla Bankgården – det huset som ligger längs ån. Han var ensam, hans hustru hade dött 1865 och deras son bodde kvar hos släktingar i Köpenhamn.
Samma år fick han anställning i Sparbanken som sekreterare och kamrer, vilket innebar att han skötte den löpande bokföringen och de skriverier som erfordrades. Banken var inrymd i samma hus – alltså i det röda vi nämnde – och där skötte alltså Baggesen Sparbanken tillsammans med ordföranden doktor Lindskog, som förresten också ägde huset. Det var öppet varje torsdag, då det också var torgdag i Vrigstad och folk ändå var i rörelse. Omsättningen var inte så stor på den tiden: när Baggesen började 1871 omsatte banken ca 50 000 kr och när han slutade 20 år senare ca 170 000 kronor. I lön fick han 300 kronor om året – den steg efter hand till 400 och när han slutade 1891 uppgick den till 500 kronor om året.
Baggesen var som sagt ensam, när han kom till Vrigstad, men 1873 kunde han ta hit sin son August från Köpenhamn. Troligen var det då han började med ytterligare en verksamhet vid sidan om banktjänsten. Han drev nämligen en privat skola och förmodligen var hans förste elev just hans egen son, som då var 13 år och som han förberedde för att komma in vid lämplig läroanstalt. Lärare var ju hans ursprungliga yrke så det kan mycket väl tänkas att andra föräldrar med samma ambitioner för sina barr! skickade dem till Baggesens privatskola.
Hans son flyttade så småningom över till Apoteket på andra sidan vägen – det var då inrymt i Mörkedala, nuvarande Perssons affär. Han skrevs då som provisor. Två år senare flyttade han till Göteborg och Baggesen var åter ensam. Sonen blev förresten apotekare i Huskvarna år 1906, där han sedan stannade till 1927.
Det finns ett brev som en av Baggesens elever har skrivit, som ger oss en inblick hur det kunde gå till i Baggesens privatskola i Vrigstad. Den som berättar om skolan och läraren heter Knut Lindvall och var son till kapten Lindvall på Moboda i Nydala. Han var född 1876 och började tillsammans med en äldre bror hos Baggesen någon gång i mitten på 80-talet.
Knut Lindvall nämner i ett brev Baggesens stora intresse för botanik och det är väl inte för djärvt att anta, att Baggesen medverkade mycket aktivt till den Flora från Vrigstad, som filosofie doktorn Vilgot Wetter, en son till kyrkoherde Wetter, och en annan av den tidens rätt originella Vrigstadbor, sammanställde. Ni har kanske hört talas om den här Floran – den har varit omnämnd i tidningen flera gånger och en grupp botaniskt intresserade har med Vilgot Wetters Flora i handen arbetat med att inventera växtvärlden här i Vrigstad.
Till sist ska jag nämna lite mer om Baggesens andra yrke, bankkamrerns. Han började som sagt i Sparbanken som sekreterare och kamrer redan 1871 – det var hans enda regelbundna inkomst. Verksamheten som privatlärare var förmodligen både knapp och osäker. Han fick lita till kamrersjobbet. 1886 flyttade banken ut från det röda huset där Baggesen bodde och där banken en gång hade börjat och hade från och med det året sitt kontor vid Torget i det hus där nu Jotos är. Det var stora förändringar som inträffade det året: det var dels flyttningen av kontoret, och dels byte på posten som ordförande och chef för banken. Bankens grundare och ägaren till husen på Gamla Bankgården doktor Lindskog hade dött. Han efterträddes av häradsskrivaren Robert Samsioe, som från och med nu blev Baggesens chef, vilket knappast var något fördelaktigt byte ur Baggesens synpunkt. Dessutom fick han ny hyresvärd: ny ägare till fastigheterna blev änkefru Elin Gustafschöld.
För Baggesen var det mycket på en gång. Ingenting var längre som förut som det varit i 15 år, och nu började katastrofen närma sig. 1891 den 28 februari skulle huvudmännen ha sitt årssammanträde och de första tecknen på den annalkande olyckan började visa sig: revisorerna hade inte kunnat färdigställa revisionsberättelsen på grund aven del oklara poster i bokföringen, så man fick vidta den synnerligen ovanliga åtgärden att uppskjuta årssammanträdet. En månad senare, den 28 mars, lämnade Baggesen in en skrivelse till styrelsen, där han tackade för ”det förtroende jag i en längre räcka av år åtnjutit” och meddelade samtidigt att han ”frånträder sin ställning som sparbankens sekreterare och räkenskapsförare från innevarande års utgång”. Som skäl angav han ”framryckande ålder och andra omständigheter,” Hur frivillig den här uppsägningen var kan säkert diskuteras. Förmodligen visste alla vid det laget att allt inte stod rätt till med räkenskaperna.
Nu följde händelserna slag i slag: den 27 mars var en torsdag och alltså bankdag. Då förde Baggesen protokoll och kassabok som vanligt. Dagen efter den 28:e lämnade han sin avskedsansökan som nämnts. Det gick några dagar och det blev torsdag igen, och bankdag, men den dagen är protokoll och kassabok förda av en annan hand än Baggesens. På kvällen denna torsdagen den 2 april 1891 small skottet i Gamla Bankgården. Den som sköt skottet var Fritz Baggesen och den som träffades var han själv. Han hade bestämt sig för att ta rättvisan i egna händer och att själv utmäta straffet för det eventuella brottet.
Inte förrän den 23 juni när Baggesen varit död i bortåt 3 månader kunde banken äntligen hålla sitt årssammanträde. Då hade revisorerna konstaterat, att Baggesen tagit emot pengar från allmänheten för att sätta in i banken, men behållit pengarna för egen del. Det fanns bland hans efterlämnade papper en ordentlig förteckning på beloppen. Sammanlagt rörde det sig om 626 kronor och 30 öre, en summa som för oss inte framstår som så imponerande – i dagens bankverksamhet är det väl knappt felräkningspengar en gång. För att få en uppfattning vad 626 kronor var värda på den tiden kan vi sätta den i relation till Baggesens årslön, som var 500. Den motsvarade alltså lönen för ett och ett kvarts år. I förra årets hälsning från Hembygdsförening berättade vi om några priser som noterats på Vrigstad marknad: 1888 kunde man för 626 kronor t ex köpa 2 par prima oxar. En bra ko kostade det året 75 – 100 kronor. 626 kronor hade alltså räckt till 6 á 7 kor, vilket faktiskt långt ifrån alla lantbruk i socknen var försedda med.
Summan var alltså inte obetydlig, och om skottet i Gamla Bankgården aldrig avlossats hade Baggesen antagligen inte kunnat undgå ett ganska kännbart fängelsestraff. Det finns visserligen en uppgift om att man i styrelsen hade beslutat att inte vidta några rättsliga åtgärder och att skottet föll just som en styrelsemedlem var på väg uppför trappan för att meddela Baggesen detta, men några uppgifter om detta finns inte i några bevarade handlingar, vilket ju inte hindrar att de kan vara riktiga och frågan är hur avsiktlig hans förskingring egentligen var: mellan torsdagarna lämnade folk som inte kunde passa bankens öppethållande pengar till honom, som han sedan skulle sätta in. Det visar om inte annat att man hade förtroende för honom. Sen förde han aldrig in beloppen och pengarna blandades med hans egna. Så småningom gjorde dessa insättare anspråk på pengarna och då tvingades han ta andra pengar igen och så var en ohållbar karusell i gång. Troligen hoppades han kunna reda upp det hela, eftersom han ju faktiskt förde noteringar över pengarna han fick. I 3 år kämpade han med sina problem innan det upptäcktes. En tragisk omständighet i sammanhanget, som man faktiskt kan fundera över var, att en av de revisorer, som uppdagade felaktigheterna hette Vilgot Wetter, mannen bakom Vrigstad-Floran och säkerligen en nära och god vän till Baggesen.
Nu bor han på undantaget, Baggesen, på kyrkogården, en ensam främling som hamnat i Vrigstad långt bort från hemlandet. Kanske var han i själva verket mer slarvig än kriminell, och kanske var han förlåten av styrelsen, som kanske var beredd att låta det hela stanna vid hans avskedande. Det är många ”kanske”. Vi vet inte. Vad vi vet är att han själv satte en definitiv punkt för hela affären och också för sitt liv med skottet i Gamla Bankgården, torsdagen den 2 april 1891 kl. 6 eftermiddagen.
Informationen om Fritz Baggesen framfördes av Rudolf Thunander vid en kyrkogårdsvandring samt vid Öppet hus på Gröndal i augusti 2003. @ Rudolf Thunander