Karl Johansson föddes 1896 i Norra Ljunga. År 1916 flyttade han till Vrigstad där han fick anställning som bokhållare hos handlanden J. K. Bengtsson. Här arbetade sedan tidigare brodern John.
Karl intog sina måltider på Gästgivargården och blev bekant med gästgivaren Gunnar Pettersson (senare Gunler). Gästgivarna var skyldiga att hålla skjutsmöjligheter varför Karl anlitades för persontransporter till Sävsjö station. Han körde då med Gästgivargårdens hästdroska.
Då körningarna ökade i antal och bilar mer och mer kom till användning i persontrafik insåg Karl möjligheterna att starta något eget. Karl, brodern John och gode vännen Josef Ek köpte nu tillsammans en T-Ford, som de omväxlande körde.
Det blev mer och mer Karl som ombesörjde körningarna, varför han 1920 ansökte hos Länsstyrelsen om tillstånd för yrkesmässig trafik. Han fick sitt tillstånd och började nu yrkesmässig biltrafik för personbefordran. Efter en tid byggde han på ett flak på personbilen för att även kunna transportera gods.
År 1923 hade Rudolf Strand från Jönköping, startat busslinjen Sävsjö-Komstad-Norra Ljunga-Vrigstad-Boda. 1925 kände sig Karl mogen för att även ge sig in i större personbefordran med buss, varför han övertog busslinjen Sävsjö-Vrigstad av Strand.
Den 15 kilometer långa sträckan (före vägens ombyggnad) tillryggalades på cirka 40 minuter och en enkel biljett kostade 1 krona och 50 öre.
När Länsstyrelsen i Jönköping 1925 utfärdade tillståndet för Karl att trafikera linjen uppsattes följande regler: ”För trafiken må av sökande uppbäras högst 10 öre per person och kilometer. För barn över tre men under tolv år utgår halv avgift.
Med automobilen F 1366, som för ändamålet godkännes, må på en gång befordras högst elva personer utom föraren och må densamma icke framföras med större hastighet än högst tjugo kilometer i timmen”.
Dessutom var samtal med föraren strängeligen förbjudna och på fordonets yttersida skulle i tydliga bokstäver anges slutstationerna för trafikleden. Inuti automobilen skulle också skylt ange att tobaksrökning var förbjudet. Passagerare som var ”osnygga” eller hade opassande uppträdande, som kunde vålla obehag för medresenärer fick vägras tillträde.
I början trafikerades linjen med en tur per dag. Det utökades successivt till fem turer per dag.
Vid krigsutbrottet 1939 bestod åkeriet av taxi, buss och två lastbilar. Den nästan nya lastbilen togs av försvaret och den andra var inte lämplig för gengasdrift. Bussen och personbilen utrustades med gengasaggregat.
Uppe på vinden i fastigheten Björkvik, där Karl bodde med familjen, satt Jarl Nilsson och högg ”gengaspluttar”, för drift av bussen.
Under kriget såldes busslinjen till Axelson-Johnson (senare till Linjebuss).
När Karl sålde lastbilsrörelsen omkring 1960, omfattade den tre lastbilar.
Karl Johansson slutade sina dagar 1979.
