Folktandvården i Vrigstad öppnades den 19 augusti 1940 och var därmed landstingets äldsta i drift varande klinik. För 60 år sen öppnades därmed möjligheten för framför allt de unga vrigstadborna att slippa onda tänder och få bättre hälsa och välbefinnande. Som bekant mår man bra med hela tänder.
I äldre tider var tandvärk ett verkligt gissel. De många knepen att bota den var oftast verkningslösa. Det hjälpte inte att droppa brännvin i tanden eller lägga heta grytlock på den svullna kinden, utan slutet blev i regel att tanden måste dras ut. Här och där fanns händiga personer som stod till tjänst med detta, i Vrigstad bl.a. smeden August Hegg i Sunnerby, som för 25 öre befriade patienten från värkande tänder. Under senare tider kunde man gå till provinsialläkaren Hultén, som under mera ordnade former drog ut sjuka tänder.
Möjligheten att få tänder lagade var begränsad. I städerna i närheten fanns tandläkare, men de sysslade mera med att förse folk med löständer än med andra behandlingar. Det påstods t.o.m. att många fick en lösgom i konfirmationspresent. Därför var tandvårdsreformen och tillkomsten av folktandvården så viktig. Sådant skulle barnen slippa i framtiden. Kliniken var i första hand inriktad på att ge skolbarnen tandvård och att förebygga att tänderna alltför tidigt blev ruiner. Skolklass efter skolklass kallades till kliniken två gånger om året för behandling och kontroll. Första året var det 788 barn. De fick också rätt att utnyttja folktandvården även efter skolgången eller upp till 19 års ålder, vilket också många gjorde.
Tandvårdsdistriktet omfattade från början Vrigstads och Hjälmseryds församlingar, vilket 1953 ändrades så att distriktet i stället utgjordes av Vrigstads storkommun (Vrigstad, Svenarum, Nydala och Hylletofta). Under krigsåren var det ofta besvärligt att ta sig till kliniken, flera av skolorna i Hjälmseryd hade t.ex. ett par mil till Vrigstad och vintertid kunde vägarna vara svårframkomliga.
Kliniken stod emellertid i mån av tid öppen även för vuxna, som fick möjlighet att få tänderna lagade och omsedda. Att behovet var stort framgår bl.a. av att det under 1942 gjordes 62 proteser. (Priset på en s.k. helprotes var då 70 kronor). Folktandvården skulle än i många år tvingas kämpa i det man kallade kariesträsket med reparationsarbete innan man kunde ägna mer tid till förebyggande vård.
Klinikens första föreståndare var Karin Sandberg, som redan följande år efterträddes av Daniel Stålhammar. Han förestod sedan kliniken till 1957, då Anders Wicén blev klinikchef. Redan 1960 kom emellertid Stålhammar tillbaka och kvarstod med några uppehåll i tjänsten till 1967, då Sture Pettersson övertog chefskapet. Han stannade till 1972, då han efterträddes av Inger Berntson. Vid sin sida har tandläkaren haft en tandsköterska; Anna-Lisa Öskog och Barbro Lindegren är två av dem som i många år tjänstgjort vid kliniken. Sedan 1981 är Kaj Silfver föreståndare och har tillsammans med sin personal, Ingvor Lund, Suzanne Johansson och Karin Nilsson, lyckats skapa en mottagning med en trygg harmonisk atmosfär. Vi gratulerar denna ovärderliga tillgång för bygden och önskar den populäre 60-åringen allt gott!
Från folksjukdom till hälsa – Folktandvården i Vrigstad 60 år – Tandläkarna Magnus Qvarford, Huskvarna, Sigurd Poppen, Värnamo och Kaj Silfver, Vrigstad
Fältskärer, smeder, kloka gubbar med flera har under århundraden fått befria människor från tandvärk. Under 1800-talets början flyttade utländska män till Sverige och etablerade sig här som tandläkare. 1833 etablerade sig den förste svensken som tandläkare, dock med en utländsk utbildning. I första hand var tandläkarna verksamma i de större städerna, men med tiden blev de även ambulerande på landbygden.
År 1860 bildades ett tandläkarsällskap i Sverige och året efter, 1861, fick vi den första förordningen, där man slog fast hur man prövade och godkände tandläkare. 1898 fick vi tandläkarutbildning i Sverige.
Tandvårdsfrågan utreddes sedan fram till 1935 då man i riksdagen föreslog en organisation som motsvarar vår folktandvård. År 1838 beslöt riksdagen om införande av folktandvård, där barntandvården prioriterades.
Tandvärk var på denna tiden den vanligaste orsaken till att barn var borta från skolan. En varbildning i käken ledde förr i tiden till döden i hela tio procent av fallen.
Landstinget i Jönköpings län tillsatte efter detta en utredning och 1939 fattade man beslut om införande av folktandvård i länet. År 1940 startades folktandvård på följande platser och i följande ordning: Gränna, Aneby, Gnosjö och Vrigstad. I Vrigstad startade man den 19 augusti 1940.
Daniel Stålhammar är den tandläkare som varit verksam under längst tid i Vrigstad – hela 28 år.
Av den Erfarenhetsliggare som tandläkarna i Vrigstad har fört framgår att intresset för tandvården var svagt till en början. Föräldrarna ville inte köra barnen till tandvården på grund av dåliga vägar, förlorad arbetsförtjänst m.m. och skolan visade heller inte något intresse. Man var också dålig på att passa tiderna. ”Föräldrarna är mer eller mindre ovettiga när jag påpekar att barnen ska vara punktliga” skrivs i liggaren.
Informationen om Folktandvården i Vrigstad är hämtad från Medlemsskriften år 2000 samt från den Temakväll Hembygdsföreningen anordnade den 23 november 2000 med anledning av klinikens 60-årsjubileum. Vid träffen medverkade tandläkarna Magnus Qvarford, Huskvarna, Sigurd Poppen, Värnamo och Kaj Silfver, Vrigstad.
Utdrag ur ”Taxa för folktandvård” av Kungl. Maj:t fastställd den 3 juni 1938
Tandutdragning
| Åtgärd | Kronor |
| Utdragning utan lokalbedövning, för 1 tand | 2:- |
| Utdragning utan lokalbedövning, för varje ytterligare tand vid samma tillfälle | 1:- |
| Utdragning med lokalbedövning, för 1 tand | 3:- |
| Utdragning med lokalbedövning, för varje ytterligare tand vid samma tillfälle (dock högst 15 kr. för en käke och 25 kr. för båda käkarna, allt inklusive bedövning) | 1:- |
| Svårare fall av tandutdragning (utmejsling) | 5-15:- |