Detta är också en av de äldre stenarna på kyrkogården. Här vilar commendeuren och presidenten Carl Harald Strömfelt, friherre och greve. 1683 blev hans farfar och den Strömfeltska familjen ägare till Lundholmen efter släkten Gyllenstierna. Denne den förste Strömfelt var en av kungens betrodda män, bl.a. var han landshövding i Skaraborgs län, titeln president fick han när han blev vice president i Göta Hovrätt i Jönköping.
När han kom till Lundholmen var huvudbyggnaden förfallen och i dåligt skick, så han lät då bygga en ny. Den stod kvar till 1885, då den brann men byggdes strax efter upp igen i samma stil. Så det hus Strömfelt lät bygga på 1680-talet kan alltså ha sett ut ungefär som den nuvarande huvudbyggnaden på Lundholmen.
Tillsammans med sin hustru Maria Mörner skänkte han en ståtlig vinkanna till kyrkan, den stals tyvärr tillsammans med det övriga nattvardssilvret för några år sen. Vi har bara ett fotografi kvar. Vi har emellertid ett annat minne från Strömfeltarnas tid i socknen, nämligen en s.k. mässhake, som syddes av Hans Georg Strömfelts brudgumsfrack. Vi hade den förresten framme häromåret vid en utställning i samband med vägkyrkan. Hans Georg var son till Harald Strömfelt och bland många andra uppdrag hovrättsråd i Göta Hovrätt.
Harald Strömfelt, alltså den förste Strömfelt på Lundholmen. önskade få en särskild gravplats för sig och familjen och utverkade då tillstånd av församlingen att bygga ett gravkor. Det byggdes i början av 1700-talet i skarven mellan långhuset och koret i den gamla kyrkan på den södra sidan. (Se bilden!)
Där begravdes han själv 1707, hans hustru Maria Mörner 1718, sonen Hans Georg 1733, dennes första hustru Ebba Leijonhufvud 1728, en annan son till Harald Strömfelt, som hette Carl Gustaf och var överstelöjtnant 1713. Den siste Strömfelt som begravdes i gravkoret var alltså just denne Carl Harald, vars namn står här på stenen och som dog 1775 och som liksom sin far och farfar var commendeur och president.
Här i det här gravkoret vilade sedan medlemmarna av Strömfeltska ätten fram till 1830 – då hade den gamla kyrkan blivit alldeles för liten för befolkningen i Vrigstad, den rymde helt enkelt inte alla som ville komma in. Det var stora problem med trängsel och oordningar. Man hade gjort en del försök tidigare att utöka antalet platser, bland annat byggde man in en läktare. Nu gjorde man ett nytt försök: släkten Strömfelt, som lämnat Lundholmen och Vrigstad i slutet av 1750-talet, gick med på att kistorna i gravkoret flyttades ut på kyrkogården och begravdes där. Och den nya platsen för den Strömfeltska graven blev just den här, där stenen står.
I och med detta blev gravkoret tomt och användes sen till en utvidgning av kyrkan. Där kunde ytterligare några besökare få plats, det var kanske inte sittplatser utan de som hamnade där fick stå. Det gick under namnet ”graven”.
Informationen om Harald Strömfelt framfördes av Rudolf Thunander vid Hembygdsföreningens Kyrkogårdsvandring den 9 september 2000. © Rudolf Thunander