{"id":856,"date":"2015-07-21T15:48:08","date_gmt":"2015-07-21T15:48:08","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=856"},"modified":"2015-07-21T15:48:08","modified_gmt":"2015-07-21T15:48:08","slug":"elisabeth-hafstrom-gnillingefrun","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=856","title":{"rendered":"Elisabeth Hafstr\u00f6m &#8211; &#8221;Gnillingefrun&#8221;"},"content":{"rendered":"<p><strong>En sm\u00e5l\u00e4ndsk majorska p\u00e5 Ekeby.<\/strong><\/p>\n<p>Tegn\u00e9r gynnade sin faders hembygd. Redan i juni 1825 bes\u00f6kte biskopen Vrigstad d\u00e4r han p\u00e5 allm\u00e4n sockenstuga ge\u00adnomdrev beslut om uppf\u00f6randet av <em>ett nytt <\/em>skolhus <em>till <\/em>den s. k. Gyllenstiernska donationen f\u00f6r folkundervisning.<\/p>\n<p>Problemet med Vrigstads skola var emellertid inte l\u00f6st med att kommunen beslutat uppf\u00f6ra en ny skolbyggnad. L\u00f6\u00adnen till l\u00e4raren var otillr\u00e4cklig och fordrade f\u00f6rst\u00e4rkning. Biskopen hade sin s\u00e4rskilda utr\u00e4kning, hur detta kunde ske. Efter st\u00e4mman samlades mera prominenta personer i pr\u00e4stg\u00e5rden och d\u00e4r sammantr\u00e4ffade biskopen med en av sitt stora stifts mest unika personer, \u00e4nkefru Elisabeth Hafstr\u00f6m. Maken hade d\u00f6tt redan 1810, d\u00e5 fru Hafstr\u00f6m var 70 \u00e5r. Han st\u00e5r i kyrkb\u00f6cker\u00adna som j\u00e4gm\u00e4stare. En ansenlig f\u00f6rm\u00f6genhet fanns redan d\u00e5 i boet. \u00c4nkan, som aldrig sysslat med n\u00e5gra aff\u00e4rer, slog sig ge\u00adnast p\u00e5 att k\u00f6pa och s\u00e4lja fastigheter med en dj\u00e4rvhet, som ald\u00adrig bevittnats i bygden.<\/p>\n<p>Efter 10 \u00e5r \u2013 fru Hafstr\u00f6m var d\u00e5 80 \u00e5r gammal \u2013 \u00e4gde hon 1\/4 av alla g\u00e5rdarna i socknen. Vid Tegn\u00e9rs bes\u00f6k 1825 var hon 85 \u00e5r och fastighetsbest\u00e5ndet hade ytterligare \u00f6kats. Bland annat \u00e4gde hon \u00bc mantal Holkaryds Lilleg\u00e5rd, till vilken Tegn\u00e9r hade ett mycket gott \u00f6ga. Fram emot kv\u00e4llen startade biskopen en charmoffensiv mot &#8221;gumman&#8221; \u2013 Tegn\u00e9r anv\u00e4nde detta uttryck om alla \u00e4ldre fruntim\u00admer, \u00e4ven sin egen moder. Ett ing\u00e5ende samtal inleddes mellan biskopen och fru Hafstr\u00f6m, vilken alltj\u00e4mt var i full besittning av sin s\u00e4regna intelligens och f\u00f6r \u00f6vrigt en mycket representativ dam. Hon f\u00f6ll ingalunda i farstun f\u00f6r Hans H\u00f6gv\u00f6rdighet, men hon beundrade Tegn\u00e9rs f\u00f6r hans diktning, framf\u00f6r allt den som gick i karolinsk anda. Tegn\u00e9r mobiliserade all sin v\u00e4ltalighet. Fru Hafstr\u00f6m nj\u00f6t tydligen av att h\u00e5lla honom p\u00e5 str\u00e4ckb\u00e4n\u00adken. Efter ett l\u00e4ngre ing\u00e5ende samtal s\u00e5g man biskopen och fru Hafstr\u00f6m hj\u00e4rtligt skaka hand. Den senare hade d\u00e5 som dona\u00adtion \u00f6verl\u00e4mnat Holkarydsg\u00e5rden till f\u00f6rst\u00e4rkning av Pedago\u00adgins st\u00e4llning. Spr\u00e5ket i dona\u00adtionsbrevet r\u00f6jer vem som formulerat satserna. Det \u00e4r ett enast\u00e5ende dokument \u00f6ver sammantr\u00e4ffandet mellan en s\u00e4regen 85-\u00e5rig sm\u00e5l\u00e4ndska och en nyutn\u00e4mnd 43-\u00e5rig biskop, tillika en stor stilist.<\/p>\n<p><strong>Donation<\/strong><br \/>\nUnder min 85-\u00e5riga lefnad har \u00e4nnu ingen Paedagog i Wrigstad funnits, som uppfyllt \u00e4ndam\u00e5let med denna v\u00e4lg\u00f6rande inr\u00e4tt\u00adning. Men sedan Herr Doctorn, Biskopen och Ordensledamoten Tegn\u00e9r f\u00f6rs\u00e4krat mig, att h\u00e4danefter skicklige och f\u00f6r barna\u00adundervisningen verksamme L\u00e4rare ofelbart skola h\u00e4rtill f\u00f6rordnas och tillsyn f\u00f6r deras kall ej fela, s\u00e5, under glad f\u00f6rhopp\u00adning och f\u00f6rbeh\u00e5ll att Veterandum Consistorium f\u00f6r en kom\u00admande framtid alltid tills\u00e4tter h\u00e4rst\u00e4des kunnige, nitiske och r\u00e4ttskaffens m\u00e4n, som befr\u00e4mja ett s\u00e5 aktningsv\u00e4rdt f\u00f6rem\u00e5l, ansl\u00e5r, donerar och sk\u00e4nker jag h\u00e4rmedelst f\u00f6r ev\u00e4rderliga tider s\u00e5som ego och till\u00f6kning i l\u00f6nen f\u00f6r Wrigstad F\u00f6rsamlings Paedagogie 1\/4 Holkaryd Lilleg\u00e5rd af mina inom F\u00f6rsamlingen \u00e4gande Hemman Hvilken g\u00e5fva jag med sundt f\u00f6rnuft och af fri vilja, genom mitt namns och sigills unders\u00e4ttande, o\u00e5terkal\u00adleligen enligt f\u00f6rut till Herr Doctorn och Biskopen m. m. Tegn\u00e9r gifvet l\u00f6fte i tillkallade vittnens n\u00e4rvaro bekr\u00e4ftar.<br \/>\nGnillinge den <em>8 <\/em>Augusti <em>1825<br \/>\n<\/em><em>Elisabeth Hafstr\u00f6m, <\/em><em>f\u00f6dd Askerin<\/em><\/p>\n<p>N\u00e4r Tegn\u00e9r \u00e5terkom till Lund, skrev han ett brev till kungen om vad som f\u00f6revarit i Vrigstad. Han var glad \u00f6ver att socknen f\u00f6rbundit sig att uppf\u00f6ra ett nytt skolhus, och s\u00e4kert stolt \u00f6ver den utverkade donationen. Den 21 oktober kom svar fr\u00e5n kungen till domkapitlet som slutade med f\u00f6ljande harang: &#8221;Varj\u00e4mte jag f\u00f6rklarar \u00e4nkan Hafstr\u00f6m V\u00e5ra N\u00e5diga V\u00e4lbe\u00adhag \u00f6ver hennes f\u00f6r ifr\u00e5gavarande skolinr\u00e4ttning \u00e5dagalagda uppoffring.&#8221;<br \/>\nKarl Johan<\/p>\n<p><strong>Domkapitlet skriver till Fru Hafstr\u00f6m<em><br \/>\n<\/em><\/strong>Redan 1 september hade Domkapitlet till fru Hafstr\u00f6m avl\u00e5tit ett l\u00e5ngt brev, vari konstaterades att denna &#8221;icke blott rest sig ett of\u00f6rg\u00e4ngligt minnesm\u00e4rke i sin hembygd utan \u00e4ven med \u00e4del uppoffring verkat till ett m\u00e5l som f\u00f6r varje medborgare b\u00f6r vara det viktigaste p\u00e5 jorden&#8221;. Vad som hj\u00e4lper det uppv\u00e4xande sl\u00e4ktet till kunskap och dygd \u00e4r s\u00e5 viktigt, att dess f\u00f6ljder \u00e4ro o\u00e4ndliga. Det fr\u00f6 till det goda som nedl\u00e4gges i en uppfostran i barnets hj\u00e4rta kan genom den H\u00f6gstes v\u00e4lsignelse uppblomstra och b\u00e4ra frukt i otaliga \u00e5ld\u00adrar. Fru J\u00e4gm\u00e4starinnan st\u00e5r redan efter naturens ordning n\u00e4ra den allvarliga stunden, d\u00e5 man m\u00e5ste taga avsked av solens ljus, av jordens gr\u00f6nska, av sl\u00e4kt och v\u00e4nner, av allt vad som \u00e4r k\u00e4rt h\u00e4r nere. Men ett b\u00e4ttre, ett s\u00e4krare f\u00f6rebud kan man inte skicka f\u00f6re sig p\u00e5 den l\u00e5nga resan \u00e4n en v\u00e4lg\u00e4rning som \u00e4r nyttig f\u00f6r m\u00e4nniskor och behaglig f\u00f6r Gud. En s\u00e5dan l\u00f6nar sig visserligen sj\u00e4lv h\u00e4r i tiden och i evigheten bel\u00f6nar henne den r\u00e4ttvise L\u00f6naren som \u00e4lskar sitt m\u00e4nniskosl\u00e4kte och dem i synnerhet, som efter f\u00f6rm\u00e5ga arbetar f\u00f6r dess f\u00f6rkovran. Men Fru J\u00e4gm\u00e4starinnan b\u00f6r ej heller f\u00f6rsm\u00e5 samtidens tacksamhet och det uttryck d\u00e4rav som Consistorium h\u00e4rmedelst framf\u00f6r.<br \/>\nLund och V\u00e4xj\u00f6 af Domkapitlet den 1 september 1825.<br \/>\n<em>Es. Tegn\u00e9r<\/em><\/p>\n<p>Biskopen hade s\u00e4kert v\u00e4ntat sig att tackbrevet fr\u00e5n Kungen resp. domkapitlets h\u00f6gst\u00e4mda lovord skulle resultera i donation av ytterligare en g\u00e5rd, men d\u00e4ri hade han r\u00e4knat alldeles fel. Den &#8221;stenrika gumman&#8221; visste att st\u00e5 p\u00e5 sin kant och var inte imponerad av vare sig biskopen eller Kungen.<\/p>\n<p>Fru Hafstr\u00f6m, 85, l\u00e4r tagit illa upp att Tegn\u00e9r talade om hennes snara h\u00e4danf\u00e4rd. Annars kanske Tegn\u00e9r f\u00e5tt b\u00e5de en och tv\u00e5 bondg\u00e5rdar till. Hon levde ytterligare tolv \u00e5r, tills hon l\u00e4mnade sitt imperium \u2014 barnl\u00f6s.<\/p>\n<p>Vid sin d\u00f6d 1837 &#8211; hon var d\u00e5 97 \u00e5r gammal &#8211; \u00e4gde fru Haf\u00adstr\u00f6m en tredjedel av hela Vrigstad socken. &#8221;Gnillingefrun&#8221; \u00e4r dess genom tiderna st\u00f6rste jorddrott. Hennes minne \u00e4r \u00e4nnu levande i orten. N\u00e5got av ett tidsdokument \u00e4r f\u00f6ljande uppgift till mantals- och skatteskrivningen i Vrigstad \u00e5r 1820.<br \/>\nTax. v\u00e4rde 137.700.<br \/>\nAreal 81 ha, varav 10 ha \u00e5ker.<\/p>\n<p>Vad som f\u00f6rklarar fru Hafstr\u00f6ms enast\u00e5ende framg\u00e5ng \u00e4r utom en medf\u00f6dd aff\u00e4rsskicklighet och p\u00e5taglig dj\u00e4rvhet att hennes verksamhet sammanf\u00f6ll med ett inflationsskede liknan\u00adde 1950-talets. Inflationen gynnar innehavare av realv\u00e4rden, s\u00e4rskilt om dessa \u00e4r starkt bel\u00e5nade, s\u00e5som fallet m\u00e5ste ha varit hos fru Hafstr\u00f6m. Inflationen medf\u00f6r en amortering av skulderna genom att realv\u00e4rdet av dessa st\u00e4ndigt reduceras. Om d\u00e4remot fru Hafstr\u00f6m skulle f\u00f6rs\u00f6kt g\u00f6ra liknande aff\u00e4rer p\u00e5 t. ex. 1880-talet, d\u00e5 hela V\u00e4st-Europa hade deflation, skulle hon icke tilln\u00e4rmelsevis lyckats samla ihop s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5rdar. Man m\u00e5ste beundra denna gamla dam f\u00f6r hennes f\u00f6rm\u00e5ga att p\u00e5 den tiden genomsk\u00e5da inflationens f\u00f6ljder, \u00e5tskilliga \u00e5rtion\u00adden innan v\u00e5ra teoretiker, s\u00e5som Knut Wicksell och Gustaf Cas\u00adsel, klarat begreppen f\u00f6r <em>v\u00e5r <\/em>tids m\u00e4nniskor. Respekten f\u00f6r &#8221;Gnillingefru&#8221; b\u00f6r vara stor och best\u00e4ndig, \u00e4ven om hon haft ett mycket gott utg\u00e5ngsl\u00e4ge. Man m\u00e5ste r\u00e4kna med att fru Hafstr\u00f6m \u00e4ven \u00e4gde s\u00e4llsynt god intuition. Man saknar alltj\u00e4mt en tillfredsst\u00e4llande definition p\u00e5 vad denna \u00e4r. Det b\u00e4sta som skrivits \u00e4r fortfarande nobelpristagaren Henri Berg-sons (1855\u20141941) analys. Denne skildrar intuitionen som en fr\u00e5n det logiska t\u00e4nkandet skild skapande kraft (elan vital), genom vilken vissa m\u00e4nniskor blixtsnabbt kan komma fram till viss kunskap, \u00e4ven s\u00e5dan som icke kan f\u00f6rv\u00e4rvas med hj\u00e4lp av logiska slutledningar. Inom aff\u00e4rslivet har intuitionen stor be\u00adtydelse men den m\u00e5ste kombineras med kunskaper och rutin.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>En sm\u00e5l\u00e4ndsk majorska p\u00e5 Ekeby. Tegn\u00e9r gynnade sin faders hembygd. Redan i juni 1825 bes\u00f6kte biskopen Vrigstad d\u00e4r han p\u00e5<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-856","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/856","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=856"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/856\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":857,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/856\/revisions\/857"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=856"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}