{"id":690,"date":"2015-07-18T16:01:43","date_gmt":"2015-07-18T16:01:43","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=690"},"modified":"2020-08-18T15:24:03","modified_gmt":"2020-08-18T15:24:03","slug":"natten-ar-drifwen-bort","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=690","title":{"rendered":"Natten \u00e4r drifwen bort"},"content":{"rendered":"

Julottan i Vrigstads kyrka \u00e5r 1785
\n<\/strong>L\u00e5t nu din tanke f\u00f6lja med l\u00e5ngt tillbaka i tiden, genom tv\u00e5 sekler, tillbaka till \u00e5ret 1785, till julnatten hos f\u00f6raren vid Sm\u00e5lands Infanteriregemente Henrik H\u00f6gberg i Hj\u00e4rtatorp.<\/p>\n

D\u00e4r \u00e4r stuggolvet t\u00e4ckt av halm, v\u00e4ggar och tak \u00e4r prydda av julbonader, julbrasan av nio sorters ved brinner i spisen och det stora julljuset, som skall r\u00e4cka hela natten, lyser p\u00e5 bordet. D\u00e4r ligger julbr\u00f6det framme och kannan med \u00e4ngla\u00f6let st\u00e5r fylld. Julnatten f\u00e5r bordet inte st\u00e5 avdukat och tomt, eld och ljus f\u00e5r inte slockna.<\/p>\n

N\u00e5gra stannar kvar i huset, men Henrik H\u00f6gberg, hans hustru Katarina och dottern Hedda-Stina rustar sig f\u00e4rden till julottan i Vrigstads kyrka. De har sina b\u00e4sta och varmaste kl\u00e4der p\u00e5. Ute p\u00e5 g\u00e5rden tr\u00e4nger de ihop sig i sl\u00e4den, bakom dem p\u00e5 medarna st\u00e5r dr\u00e4ngen Gudmund med ett v\u00e4ldigt, tre alnar l\u00e5ngt brinnande bloss. S\u00e5 stretar den lurviga \u00f6landsh\u00e4sten iv\u00e4g. Natten \u00e4r kall och klar, skogen tyst och m\u00f6rk. Men snart syns ljus – fr\u00e5n sl\u00e4den, tryggt inkl\u00e4md mellan mor och far, ser Hedda-Stina gestalter komma pulsande i sn\u00f6n, fr\u00e5n Granemoen och K\u00e4llunda, fr\u00e5n Stenhagen och Lestorpet, gestalter med bloss och lyktor, som kastar l\u00e5nga flackande skuggor \u00f6ver sn\u00f6n.<\/p>\n

I Horveryds by brinner ljus i alla f\u00f6nster. Kvarterm\u00e4stare Ljung i V\u00e4strag\u00e5rd l\u00e5ter sp\u00e4nna parh\u00e4star f\u00f6r sl\u00e4den, fr\u00e5n \u00d6streg\u00e5rd och Backeg\u00e5rd \u00e4r folket redan p\u00e5 v\u00e4g, till fots eller i sl\u00e4dar, alla med bloss, som flammar r\u00f6da mot natthimlen.<\/p>\n

P\u00e5 kyrkbacken kastas alla bloss i en h\u00f6g, som stadigt v\u00e4xer till ett v\u00e4ldigt v\u00e4rmande b\u00e5l. Henrik ger h\u00e4sten t\u00e4cke och h\u00f6tapp vid h\u00e4stabinnet och g\u00e5r med sin familj mot folkskaran kring elden. Hedda-Stina ser med blanka \u00f6gon hur kyrkans rappade stenv\u00e4ggar och svarttj\u00e4rade sp\u00e5ntak lyses upp av eldskenet. Hon skymtar den r\u00f6df\u00e4rgade klockstapeln med de vita luckorna \u00f6ppna, och ser hur tv\u00e5 dr\u00e4ngar fr\u00e5n Pr\u00e4stg\u00e5rden stampar och sl\u00e5r \u00e5karbrasor, beredda att ringa samman till ottes\u00e5ng och h\u00f6gm\u00e4ssa.<\/p>\n

”V\u00e4rm er\u201d h\u00f6r hon far s\u00e4ga. \u201dI kyrkan \u00e4r det kallt. Det \u00e4r som att sitta i sj\u00f6n.”<\/p>\n

Klockringningen b\u00f6rjar och de tr\u00e4nger sig l\u00e5ngsamt fram genom m\u00e4ngden, genom vapenhuset, fram till Hj\u00e4rtatorps r\u00e4tta stolrum i kyrkan. Hedda-Stina f\u00f6ljer mor till kvinnosidan, far har sin plats i karlaraden. Det \u00e4r tr\u00e5ngt – b\u00e4nkar, p\u00e5 l\u00e4ktaren, i koret, i g\u00e5ngen. Det \u00e4r ett myller av vadmal och f\u00e5rskinn, av hucklen och schalar, det sorlas och stampas, hostas och mumlas. Talgljusen ryker och fl\u00e4mtar: tv\u00e5 i varje b\u00e4nk, tjugofyra i ljuskronan i taket, fyra i varje stake p\u00e5 altaret, tv\u00e5 p\u00e5 predikstolen. Ingen g\u00e5ng under \u00e5ret k\u00e4nns m\u00f6rkret kring kyrkan s\u00e5 t\u00e4tt som julmorgonen, ingen g\u00e5ng \u00e4r kyrkan sa upplyst och grann.<\/p>\n

Fr\u00e5n sin b\u00e4nk ser Henrik genom valvb\u00e5gen in i koret, d\u00e4r st\u00e5ndspersonerna tar plats: ryttm\u00e4stare Finn\u00e9r i Blommedala, j\u00e4gm\u00e4stare Hafstr\u00f6m i Gnillinge, trakt\u00f6ren L\u00e5ng i G\u00e4stgivarg\u00e5rden, prostinnan Sandahl kl\u00e4dd i hatt, kyrkv\u00e4rdarna i svarta l\u00e5ngrockar. Han v\u00e4nder sig om och ser den \u00f6verfyllda l\u00e4ktaren, nym\u00e5lad i himmelsbl\u00e5tt och med sju bilder av h\u00e4radsm\u00e5laren H\u00f6rberg, l\u00e4ktaren, d\u00e4r knektar och torpare har sina stolrum. D\u00e4r sitter dragonen Wiss p\u00e5 Borstabygget, soldaten Lund p\u00e5 Sl\u00e4ttsj\u00f6n, ryttaren Kullberg p\u00e5 M\u00f6cklaberg. Mot Henrik, som \u00e4r underofficer och har pr\u00e4ktigt bost\u00e4lle, nickar \u00f6verallt v\u00e4lk\u00e4nda ansikten.<\/p>\n

Nu tystnar klockorna, det blir stilla i b\u00e4nkarna. Fr\u00e5n sin plats under predikstolen tar klockaren Peter Svensson upp julmorgonens f\u00f6rsta och k\u00e4raste psalm: Den signade dag som wi nu h\u00e4r se Af himmelen till oss nedkomma  Han lyser f\u00f6r oss ju l\u00e4ngre och mer  Oss allom till gl\u00e4dje och fromma  Gud l\u00e5t oss ej ske, i denna dag,  Hwarken skam, last, synd eller w\u00e5de.<\/p>\n

Den signade dag, den signade tid  W\u00e5r.s Herras f\u00f6delsetima  D\u00e5 kom d\u00e4r et ljus af himmelen nid  S\u00e5 widt \u00f6fwer werlden at skina  Det lyser f\u00f6r oss ewinnerlig  Nu och f\u00f6rutan all \u00e4nda.<\/p>\n

Framf\u00f6r altaret tr\u00e4der nu Johan Sandahl, 54 \u00e5r gammal, sedan 12 \u00e5r kyrkoherde i Vrigstad, sedan 2 \u00e5r prost i V\u00e4stra H\u00e4rads kontrakt. I dag b\u00e4r han den nya m\u00e4sshaken av vitt siden med inv\u00e4vd r\u00f6d sammet och broderier i silver. Han leder m\u00e4ssan. med h\u00f6g och kraftfull st\u00e4mma, han l\u00e4ser f\u00f6re i syndabek\u00e4nnelsen, han sjunger ”\u00c4ra ware Gud i h\u00f6gdene!” och han m\u00e4ssar juldagens epistel: ”Det folket, som i m\u00f6rkret wandrar, ser et stort ljus, och \u00f6fwer dem som bo i m\u00f6rka lande, skin det klarliga.\u201d<\/p>\n

St\u00e5ende i b\u00e4nkarna lyssnar Hedda-Stina och alla vrigstadborna till de v\u00e4lk\u00e4nda orden. Ingen k\u00f6ld, ingen tr\u00e4ngsel eller obekv\u00e4mlighet kan f\u00f6rta kraften och makten i profetens ord: \u201dTy du hafwer s\u00f6nderbrutit deras b\u00f6rdors ok, och deras skuldrors ris, och deras pl\u00e5gares staf; likasom i Midians tid. Ty oss \u00e4r f\u00f6dt et barn; En Son \u00e4r oss gifwen: hwilkens Herrad\u00f6me \u00e4r p\u00e5 hans axlar: och han heter Underlig, R\u00e5d, Gud, Hjelte, Ewig Fader, Fridsf\u00f6rste.”<\/p>\n

Tron l\u00e4ses, versen till predikan sjunges, kyrkv\u00e4ktaren snoppar ljusen. Hedda-Stina str\u00e4cker p\u00e5 halsen f\u00f6r att kunna se, n\u00e4r han med en lina hissar ner ljuskronan fr\u00e5n taket, f\u00f6r att n\u00e5 de 24 ljusen med sin sax.<\/p>\n

Prosten Sandahl stiger upp i den snidade f\u00e4rggranna predikstolen och sl\u00e5r upp den stora Bibeln.. Han blickar str\u00e4ngt \u00f6ver f\u00f6rsamlingen, tills allt \u00e4r stilla i b\u00e4nkarna, och l\u00e4ser det gamla, varje jul f\u00f6rnyade budskapet: ”Si, jag bodar eder stor gl\u00e4dje, hwilken allo folkena wederfaras skal; Ty i dag \u00e4r eder f\u00f6dder Fr\u00e4lsaren, som \u00e4r Christus, Herren, i Davids stad. Och detta skal wara eder f\u00f6r tekn: I skolen finna barnet swept i lindakl\u00e4der, nederlagdt i en krubbo.”<\/p>\n

Prosten v\u00e4nder timglaset, han predikar l\u00e4nge om ljus i m\u00f6rkret, om barnet i krubban, om .frid p\u00e5 jorden. Han l\u00e4ser kung\u00f6relser. Han har p\u00e5lysningar: vid h\u00f6gm\u00e4ssan p\u00e5 Helga Stephani Dag eller Annandag Jul bestrider \u00e5boarna i Lundby V\u00e4strag\u00e5rd sammanringningen och enligt turen, och har tvenne manspersoner att i r\u00e4tt tid infinna sig, eljest lejes p\u00e5 de f\u00f6rsumliges bekostnad. Han forts\u00e4tter med den p\u00e5 juldagen sedvanliga f\u00f6rmaningen: till f\u00f6rekommande av oordningar och tr\u00e4ngsel vid dagens nattvardsg\u00e5ng, skall, sedan st\u00e5ndspersonerna framg\u00e5tt, nattvardsg\u00e4sterna framtr\u00e4da i den ordning som deras stolrum i kyrkan \u00e4r numrerade, och \u00f6vervakas av kyrkv\u00e4rdarna att detta efterleves.<\/p>\n

P\u00e5 nytt ljuder psalms\u00e5ngen: ”Hwar Christtrogen fr\u00f6gde sig, Utaf hjertat innerlig\u201d. Nattvardsfirandet b\u00f6rjar. Under den stora m\u00f6rka altartavlan, d\u00e4r h\u00e4radsm\u00e5laren m\u00e5lat \u201dNattwardens Instiktelse\u201d b\u00f6jer Henrik H\u00f6gberg kn\u00e4 och tar emot br\u00f6det och vinet. Han h\u00f6r orden ”W\u00e5rs Herras Jesu Christi Blod beware din kropp och si\u00e4l till ewinnerligt lif\u201d, han ser silverkalken bl\u00e4nka i prostens hand. Duklag efter duklag g\u00e5r fram; ledda av klockarens ljusa st\u00e4mma Sjunger hela kyrkan \u201dO Guds Lamm, som borttafer werldenes synder, Gif oss din frid och w\u00e4lsignelse!”<\/p>\n

Timmarna g\u00e5r. Av tr\u00e4ngseln och ljusen har det blivit varmt i kyrkan. Hedda-Stina har f\u00f6r l\u00e4nge sedan somnat l\u00e4ngst in i sin b\u00e4nk, lutad mot den kalla kyrkv\u00e4ggen. Hon vaknar inte f\u00f6rr\u00e4n prosten l\u00e4ser v\u00e4lsignelsen och m\u00e4ssar ett ljudligt \u201dAmen!” Ljusen har brunnit ner, gudstj\u00e4nsten \u00e4r slut, det dagas ute. Alla skyndar ut. Det \u00e4r br\u00e5ttom att komma i sl\u00e4darna: n\u00e4r sk\u00f6rdetiden kommer f\u00e5r den f\u00f6rst b\u00e4rgat, som kommer f\u00f6rst hem fr\u00e5n julottan.<\/p>\n

Hedda-Stina kryper ner under \u00e5kt\u00e4cket i sl\u00e4den, och f\u00e4rden hem till Hj\u00e4rtatorp b\u00f6rjar. ”Natten \u00e4r drifwen bort, Med sitt m\u00f6rker\u201d har de nyss sjungit i psalmen. Och nu ljusnar det i \u00f6ster. Den l\u00e5nga natten \u00e4r f\u00f6rbi, juldagen 1785 b\u00f6rjar.<\/p>\n

Texten \u00e4r skriven av Rudolf Thunander.<\/p>\n

\u00a9 Rudolf Thunander<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Julottan i Vrigstads kyrka \u00e5r 1785 L\u00e5t nu din tanke f\u00f6lja med l\u00e5ngt tillbaka i tiden, genom tv\u00e5 sekler, tillbaka<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-690","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/690","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=690"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/690\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4259,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/690\/revisions\/4259"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=690"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}