Texten \u00e4r utskriven efter bandinspelning vid temakv\u00e4llen, varf\u00f6r vissa stav- och sakfel kan f\u00f6rekomma i texten.<\/p>\n
En gammal bok fr\u00e5n Vrigstad, och det \u00e4r den h\u00e4r lilla boken. Den \u00e4r ungef\u00e4r 13 cm h\u00f6g, 7,5 cm bred och 4 cm tjock. Det kallas f\u00f6r duodes, det h\u00e4r formatet. Det betyder 12 f\u00f6r man viker arket 12 g\u00e5nger, och d\u00e5 f\u00e5r man det h\u00e4r formatet. Den \u00e4r bunden. Jag kan inte riktigt sv\u00e4ra p\u00e5, om det \u00e4r kalvskinn eller f\u00e5rskinn. Jag tror det \u00e4r kalvskinn. Det har funnits band h\u00e4r, att knyta ihop den med, fast de har g\u00e5tt av. Det sticker fram sm\u00e5 band\u00e4ndar h\u00e4r p\u00e5 2 st\u00e4llen p\u00e5 framp\u00e4rmen och 2 p\u00e5 bakp\u00e4rmen. Det har allts\u00e5 g\u00e5tt, att binda ihop den s\u00e5 h\u00e4r.<\/p>\n
Den \u00e4r skriven p\u00e5 papper f\u00f6rst\u00e5s, och p\u00e5 den tiden gjorde man papperet av lump i regel. Det \u00e4r s\u00e4kert handgjort. Jag tror inte att det p\u00e5 den h\u00e4r tiden fanns n\u00e5got pappersbruk i Lessebo. Men det fanns ett i Link\u00f6ping och Stockholm. Bl\u00e4cket som anv\u00e4ndes p\u00e5 den tiden bestod av l\u00f6sta salter som man l\u00f6ste i vatten. Det var j\u00e4rnsalter. Pennan var f\u00f6rmodligen fr\u00e5n en stor tupp eller g\u00e5s. De brukade kalla dem f\u00f6r g\u00e5spennor eller fj\u00e4derpennor.<\/p>\n
Papperet \u00e4r r\u00e4tt s\u00e5 sk\u00f6rt. Det har g\u00e5tt s\u00f6nder p\u00e5 sina st\u00e4llen, och det saknas en del blad som har fallit bort, tyv\u00e4rr. En del \u00e4r s\u00e4kert bortrivna eller bortklippta. Andra blad har pga. andra anledningar f\u00f6rsvunnit. Om man tittar p\u00e5 sidnumreringen, s\u00e4ger den, att den skulle inneh\u00e5lla 2.000 st sidor, men s\u00e5 \u00e4r det inte. Andreas, som har skrivit den, har numrerat sidorna ganska lustigt. Han har t ex skrivit 100, 101 och g\u00e5r till 109, och d\u00e5 b\u00f6rjar han p\u00e5 200 igen och g\u00e5r till 209, och s\u00e5 b\u00f6rjar han p\u00e5 300 till 309. Det \u00e4r \u00f6verhuvudtaget allm\u00e4n oordning, n\u00e4r det g\u00e4ller att numrera sidorna. I b\u00f6rjan har han b\u00e5de numrerat h\u00f6ger- och v\u00e4nstersidan, och sedan lite l\u00e4ngre fram, har han bara numrerat uppslaget. N\u00e4r man r\u00e4knar, blir det ungef\u00e4r 400 sidor som den inneh\u00e5ller.<\/p>\n
Han har linjerat varje uppslag med dubbla linjer v\u00e4ldigt prydligt. Det \u00e4r 2 linjer rakt upp s\u00e5, 2 s\u00e5 och 2 s\u00e5. Jag ska visa fotografier sedan. Tyv\u00e4rr kan vi inte skicka runt denna. Ni m\u00e5ste nog l\u00e5ta mig ha monopol p\u00e5 att h\u00e5lla i den ikv\u00e4ll. Om vi t\u00e4nker efter, hur gammal den \u00e4r, f\u00f6r f\u00f6rst ska vi igenom hela v\u00e5rt 1900-tal. Det \u00e4r 1983 nu. Vi ska f\u00f6rst ner till 1900, och sedan igenom alla 100 \u00e5ren p\u00e5 1800-talet, och ner alla 100 \u00e5r p\u00e5 1700-talet, innan vi \u00e4r nere i 1600-talet. Den \u00e4r allts\u00e5 300 \u00e5r gammal. Jag vet inte om vi i Vrigstad kan plocka fram n\u00e5got f\u00f6rem\u00e5l som \u00e4r fr\u00e5n den tiden. Det enda jag p\u00e5 rak arm kan t\u00e4nka mig och som alla ser eller kan se, som \u00e4r daterat fr\u00e5n den tiden \u00e4r gravstenen i vapenhuset. Prosten Komstadius som begravdes 1670. Det \u00e4r s\u00e4llsynt med ett s\u00e5dant h\u00e4r f\u00f6rem\u00e5l. Den \u00e4r allts\u00e5 inte tryckt, utan den \u00e4r handskriven av en man.<\/p>\n
P\u00e5 f\u00f6rsta sidan st\u00e5r det \u201d\u2026Andreas Petri anno 1648, 3 mars”. Antagligen \u00e4r det den dagen, som han har b\u00f6rjat skriva p\u00e5 boken. Sedan har han gjort noteringar, som g\u00e5r l\u00e4ngre fram, men antagligen \u00e4r det d\u00e5 han har b\u00f6rjat. Vi ska \u00e5terkomma till den h\u00e4r boken, och vad det st\u00e5r i den.<\/p>\n
Jag t\u00e4nkte, att vi f\u00f6rst ska titta lite grann p\u00e5 den person, som har skrivit boken och lite data om honom, som han sj\u00e4lv har angett i boken. Jag har f\u00f6rs\u00f6kt att g\u00f6ra n\u00e5gra stordior.<\/p>\n
Vi f\u00e5r se om det fungerar. Jag ska l\u00e4sa, vad det st\u00e5r h\u00e4r. Han hette allts\u00e5 Andreas Petri. Han kallade sig f\u00f6r det. Det betyder Andreas Pettersson. Namnet Wallander har han aldrig n\u00e4mnt sj\u00e4lv. Det har han f\u00e5tt av andra. Det st\u00e5r Wallander i ett brev fr\u00e5n friherren, n\u00e4r han blev pedagog. Det har han inte hittat p\u00e5 sj\u00e4lv. Han har inte skrivit det i boken i alla fall. Han var f\u00f6dd 1605 i Kalvsvik. Det \u00e4r en socken som ligger ett par mil s\u00f6der om V\u00e4xj\u00f6. Grannsocknarna \u00e4r Skatel\u00f6v och T\u00e4vels\u00e5s. De ligger i norra \u00e4nden av \u00c5snen.<\/p>\n
1626 kom jag till V\u00e4xj\u00f6 skola, st\u00e5r det. Man kan undra lite \u00f6ver, vad det kan vara f\u00f6r en skola. Det fanns skolor i st\u00e4derna p\u00e5 den tiden s.k. trivialskolor, och d\u00e4r har han antagligen g\u00e5tt. Men det fanns ocks\u00e5 vid Domkapitlet en utbildning f\u00f6r pr\u00e4ster. Varje stift sk\u00f6tte sin egen pr\u00e4stutbildning. De som ville bli lite b\u00e4ttre pr\u00e4ster \u00e5kte till \u00c5bo, Dorpat, Greifswald och andra st\u00e4llen i Europa. N\u00e5gra \u00e5kte till Uppsala. Lunds universitet fanns inte d\u00e5, och dessutom var Sk\u00e5ne danskt.<\/p>\n
Ni ser att han tog tid p\u00e5 sig. Nu \u00e4r folk inte s\u00e5 gamla som 32 \u00e5r, n\u00e4r de f\u00e5 venia. Det kanske de \u00e4r f\u00f6rresten, men han var 21 \u00e5r, n\u00e4r han kom till skolan. 1637 fick han venia. Det betyder, till\u00e5telse att tala till f\u00f6rsamling, som det st\u00e5r. 1643 pr\u00e4stvigdes han. Jag tror, att han har tillbringat de h\u00e4r \u00e5ren i V\u00e4xj\u00f6. Han har utbildats till pr\u00e4st, och den som ledde utbildningen var den s.k. teologie lektorn vid Domkapitlet. Han var s\u00e4kert pr\u00e4st n\u00e5gonstans i n\u00e4rheten av V\u00e4xj\u00f6. Han hade en pr\u00e4sttj\u00e4nst, och d\u00e4r har Andreas hj\u00e4lpt till som hj\u00e4lppr\u00e4st under de h\u00e4r \u00e5ren. 1643 blev han allts\u00e5 pr\u00e4stvigd.<\/p>\n
1644 ”valedixit” sitt V\u00e4xj\u00f6 st\u00e5r det. Han l\u00e4mnade V\u00e4xj\u00f6, och kom till Vrigstad den 5 juni. Han var s.k. domesticus f\u00f6r prosten Komstadius h\u00e4r. Prosten Komstadius vars gravsten som allts\u00e5 sitter i vapenhuset. Han hade kommit hit 1637 som kyrkoherde. Han var hj\u00e4lppr\u00e4st h\u00e4r \u00e5t Komstadius. Allt detta som jag visar nu, \u00e4r uppgifter som han sj\u00e4lv har l\u00e4mnat i boken.<\/p>\n
1655 den 15 maj utsedd till pedagog, och d\u00e5 kallas han Wallander i ett brev, som de har skrivit till h\u00e4radsfogden. Det st\u00e5r, att ”Du fogde ska inte kr\u00e4va ut n\u00e5gon skatt av pedagogen Andreas Wallander”. Han har f\u00e5tt l\u00f6fte om, att han ska slippa det. Men sj\u00e4lv kallar han sig inte f\u00f6r Wallander.<\/p>\n
1658-64 var han hofpredikant p\u00e5 Lundholmen. Han var kallad av friherren G\u00f6ran Gyllenstierna . ”Det jag Gudi lovat med \u00e4ran bestod”, st\u00e5r det.<\/p>\n
Den 6 januari 1661 gifte han sig med Maria Nikolai. Det betyder Nilsdotter. Han gifte sig i Fagerhult. Hon var f\u00f6dd 1637. Det var en ganska rej\u00e4l \u00e5ldersskillnad p\u00e5 makarna. De gifte sig den 6 januari. Om man f\u00e5r citera Anna-Maria Lenngren, hur var brudens tillst\u00e5nd ”det var runt”. Det var det faktiskt, f\u00f6r den 21 januari f\u00f6ddes dottern Anna. Det har han skrivit.<\/p>\n
1663 f\u00f6ddes dottern Margaretha, och 1665 f\u00f6ddes dottern Malin. 1686 har han inte skrivit sj\u00e4lv i boken f\u00f6rst\u00e5s, men d\u00e5 dog Wallander h\u00e4r i Vrigstad.<\/p>\n
Det h\u00e4r har jag tagit med, f\u00f6r jag t\u00e4nkte, jag skulle visa, hur han skriver ordet psalm. Han skriver det, med den grekiska bokstaven ”psi”. N\u00e4r han skriver hj\u00e4rta, skriver han s\u00e5, han ritar ett litet hj\u00e4rta, och ta. Det \u00e4r r\u00e4tt s\u00e5 trevligt egentligen. Jag vet inte, vad det kan betyda, att han var hofpredikant.<\/p>\n
Jag har hittat, att en kyrkoherde i Hj\u00e4lmseryd, som hette Chor\u00e9us, var hofpredikant hos fru Bok. Det fanns lite s\u00e5dana uppdrag f\u00f6r pr\u00e4sterna. Jag vet inte riktigt, vad de betydde. Men n\u00e5gonting i alla fall, f\u00f6r han skriver ”att vid sidan av min skoletj\u00e4nst vara hofpredikant p\u00e5 Lundholmen”. F\u00f6r \u00f6vrigt tror jag, att han under sin tid h\u00e4r, fick hj\u00e4lpa till med allt m\u00f6jligt som hade med pr\u00e4stsysslan att g\u00f6ra. Han var hj\u00e4lppr\u00e4st \u00e5t Komstadius f\u00f6rst, och sedan \u00e5t hans eftertr\u00e4dare ocks\u00e5.<\/p>\n
Jag t\u00e4nkte, att jag skulle f\u00f6rs\u00f6ka att s\u00e4ga n\u00e5got, om hur det kunde ha sett ut i Sverige, i Sm\u00e5land och i Vrigstad p\u00e5 den h\u00e4r tiden. Detta f\u00f6r att vi ska f\u00e5 lite bakgrund till, vad som sedan avhandlas i Wallanders bok. Det \u00e4r en tid som \u00e4r v\u00e4ldigt dramatisk 1600-talet i Sverige. Jag ska bara ta n\u00e5gra punkter h\u00e4r. De som kommer ih\u00e5g det h\u00e4r fr\u00e5n historieboken, m\u00e4rker att det \u00e4r mest \u00e5rtal om kungar och krig. Men det var ocks\u00e5 det som dominerade tankarna, och folks verklighet v\u00e4ldigt mycket, just dessa dramatiska saker. Karl IX var kung i Sverige n\u00e4r 1600-talet b\u00f6rjade. Han var den 3:e av Gustav Vasas s\u00f6ner som blev kung. F\u00f6rst var det Erik XIV, sedan var det Johan III. Johan III:s son Sigismund f\u00f6rsvann. Han man\u00f6vrerades ut, eller man\u00f6vrerade ut sig sj\u00e4lv, kanske man kan s\u00e4ga. Det var bl. a mots\u00e4ttningar mellan katolicism och protestantism. Det var nog maktanspr\u00e5k fr\u00e5n Polen ocks\u00e5 p\u00e5 Sverige, och d\u00e5 blev det s\u00e5 att den tredje av Gustav Vasas s\u00f6ner Karl IX blev kung. Det skedde inte utan blodiga mots\u00e4ttningar. Ni har s\u00e4kert h\u00f6rt om blodbadet i Link\u00f6ping. Det var s\u00e5 i Sverige p\u00e5 den tiden, att man klarade motst\u00e5ndarna genom att avr\u00e4tta dem.<\/p>\n
Han var kung fram till 1611, och d\u00e5 dog Karl IX. Gustaf II Adolf blev kung bara 17 \u00e5r gammal. Han hade vid sin sida ett antal r\u00e5dsherrar med Axel Oxenstierna i spetsen. Han var nog, en av de mest beg\u00e5vade kungar vi haft. Det hindrar allts\u00e5 inte att man \u00e4r h\u00f6gt beg\u00e5vad. Man kan faktiskt vara det, \u00e4ven om man \u00e4r kung. Det \u00e4r Gustaf II Adolf ett bevis f\u00f6r.<\/p>\n
Det var ofta krig under 1600-talet. 1613 blev det \u00e4ntligen fred med danskarna. Vi fick betala \u00c4lvsborgs l\u00f6sen. F\u00f6r att beh\u00e5lla f\u00e4stningen \u00c4lvsborg fick vi l\u00f6sa den. Summan motsvarade sk\u00f6rden i Sverige i 4 \u00e5r. Det var en enorm p\u00e5frestning f\u00f6r ekonomin.<\/p>\n
1629-30 gick Sverige in i 30-\u00e5riga kriget. Gustaf II Adolf stupade 1632 i L\u00fctzen. Kriget fortsatte under en f\u00f6rmyndarregering, eftersom drottning Kristina var f\u00f6r ung f\u00f6r att bli drottning. 1644 tr\u00e4dde hon till. 1648 blev det \u00e4ntligen fred och slut p\u00e5 det 30-\u00e5riga kriget. Fr\u00e5n det \u00e5ret, kan man s\u00e4ga, att Sverige \u00e4r en stormakt. Sverige hade allt land runt \u00d6stersj\u00f6n egentligen. Vi hade Finland, Baltiska staterna, landomr\u00e5den i Pommern och 20 \u00e5r senare allts\u00e5 1658, hade vi ocks\u00e5 Sk\u00e5ne, Blekinge och Halland. Sverige var d\u00e5 \u00d6stersj\u00f6ns stormakt.<\/p>\n
Sedan \u00e4r det de h\u00e4r stora h\u00e4ndelserna 1654, n\u00e4r drottning Kristina abdikerar. Hon vill inte vara drottning l\u00e4ngre. Hon flyttar till Rom och \u00f6verg\u00e5r till katolicismen. Hennes kusin, Karl X Gustaf blir kung.<\/p>\n
Karl X Gustaf var en tuffing. Han satte ig\u00e5ng att kriga \u00e5ret efter han blivit kung. Han b\u00f6rjade kriga mot Polen. Danskarna b\u00f6rjade br\u00e5ka och d\u00e5 gick han runt och in i Danmark via Jylland. Han t\u00e5gade \u00f6ver Stora B\u00e4lt p\u00e5 isen, och det har Ni s\u00e4kert l\u00e4st om. Han riskerade m\u00e5nga, 1000 man om isen skulle h\u00e5lla eller inte. Det lyckades och han besegrade danskarna. Sverige fick Sk\u00e5ne, Halland, Blekinge och Bohusl\u00e4n.<\/p>\n
Han dog 1660 och eftertr\u00e4ddes s\u00e5 sm\u00e5ningom av Karl XI. Han var en stor aff\u00e4rsman. 1682 tog han tillbaka alla friherrskap, f\u00f6rl\u00e4ningar, adelsgods och Lundholmens friherrskap. Detta tog han tillbaka till kronan och med hj\u00e4lp av detta, kunde han inf\u00f6ra indelningsverket.<\/p>\n
Det d\u00e4r var n\u00e5gra \u00e5rtal fr\u00e5n 1600-talet och Sverige. Man kan fundera p\u00e5 n\u00e5gra andra saker. Hur mycket folk fanns det i Sverige under 1600-talet? Det finns inga officiella siffror. Vi hade inte n\u00e5gon kyrkobokf\u00f6ring. Den kom f\u00f6rst 1686 i den kyrkolagen. Man kan uppskatta Sveriges folkm\u00e4ngd till ungef\u00e4r 800.000-900.000 m\u00e4nniskor och kanske 300.000 i Finland.<\/p>\n
Stockholm hade ungef\u00e4r 9.000 inv\u00e5nare omkring \u00e5r 1600. Under n\u00e4sta hela detta \u00e5rhundrade var det krig. Det var krig med Danmark, med Polen och med Ryssland. Det sl\u00f6ts freder, men det var v\u00e4ldigt korta fredsperioder, som vi lyckades ha.<\/p>\n
Under 1600-talet skapades byr\u00e5kratin i Sverige. Vi inf\u00f6rde l\u00e4nsindelningarna och l\u00e4nsstyrelsen. Hovr\u00e4tterna kom till. Regementen sattes upp av Gustaf II Adolf. Det bildades nya st\u00e4der t ex G\u00f6teborg som grundlades under 1600-talet. Industrin b\u00f6rjade komma ig\u00e5ng. Vallonerna kom in till Sverige med Louis de Geer i spetsen. Huseby Bruk kom ig\u00e5ng. Vi gjorde kanoner i Sverige. Det var en av v\u00e5ra b\u00e4sta exportartiklar. Under en 7-8 \u00e5rs period n\u00e5gon g\u00e5ng vid 1650-60-talet tillverkades det 11.000 kanoner i Sverige varav 8.000 exporterades. Det var f\u00f6r att polackerna, danskarna och ryssarna skulle kunna skjuta p\u00e5 varandra. Vi tj\u00e4nade samtidigt p\u00e5 krigen.<\/p>\n
Det kom ocks\u00e5 till skolor. Det kom till skolf\u00f6rordningar och Gustaf II Adolf satsade p\u00e5 att ta upp universitet som hade legat nere och var d\u00e5liga. D\u00e5 fick g\u00e5rdar och hemman bidraga. Lunds universitet, startades n\u00e4r Sk\u00e5ne hade blivit svenskt. Det ingick i politiken. Man skulle se till att sk\u00e5ningarna verkligen f\u00f6rsvenskades och att de inte h\u00f6ll p\u00e5 att prata danska.<\/p>\n
Om vi f\u00f6rs\u00f6ker skissa lite p\u00e5 hur det kan ha sett ut i Vrigstad och Sm\u00e5land under den h\u00e4r tiden. H\u00e4r var Lundholmens friherrskap. Det tillkom 1570, och det var friherren Nils Gyllenstierna som fick Lundholmen i f\u00f6rl\u00e4ning.<\/p>\n
Friherrskapet omfattande Vrigstad, Almes\u00e5kra socknar med alla d\u00e4r befintliga skatte-, kyrko-, biskops- och klostergods. Alla kyrko- och klostergods i \u00d6destugu socken, och 3 g\u00e5rdar och 1 torp i Svenarums socken. Friherrskapet omfattande sammanlagt 68 3\/4 hela hemman.<\/p>\n
Man kan undra, vad det betydde f\u00f6r en bonde i Vrigstad som satt p\u00e5 ett s\u00e5dant h\u00e4r hemman och var bonde. Antagligen betydde det ingenting f\u00f6r honom. Det var en skatteteknisk fr\u00e5ga, det h\u00e4r friherrskapet. Ist\u00e4llet f\u00f6r att han betalade skatt till kronan, betalade han skatt till friherren. Friherren hade gentemot kungen, \u00e5tagit sig att f\u00f6r per viss intj\u00e4nad skattem\u00e4ngd, skulle han utrusta en soldat till h\u00e4st.<\/p>\n
Dessutom hade friherren domsr\u00e4tten inom friherrskapet. Han skulle ha b\u00f6terna. B\u00f6terna skulle inte g\u00e5 till kronan, om n\u00e5gon blev d\u00f6md till b\u00f6ter, utan de skulle friherren ha. Men den friherren som var h\u00e4r, brydde sig inte om det, utan \u00f6verl\u00e4t detta till v\u00e4stra h\u00e4radsr\u00e4tt att sk\u00f6ta r\u00e4ttskippningen h\u00e4r i socknen.<\/p>\n
F\u00f6r den enskilde h\u00e4r i socknen, tror inte jag, att det betydde s\u00e4rskilt mycket. M\u00f6jligtvis f\u00f6r de bondg\u00e5rdar som inte h\u00f6rde till friherrskapet. Det var n\u00e4mligen best\u00e4mt i friherrebrevet, att den bonde som byggde under friherren d\u00e4r, hade han inte r\u00e4tt att p\u00e5l\u00e4gga honom n\u00e5gon extra skatt. Han skulle betala den skatt han skulle, men inte n\u00e5gon extra. Men d\u00e4remot de andra b\u00f6nderna, som inte tillh\u00f6rde friherrskapet, kunde uts\u00e4ttas f\u00f6r extra skatter och p\u00e5lagor. Det var kanske b\u00e4ttre att h\u00f6ra till friherren. Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga. Vi kan inte se n\u00e5gra tecken p\u00e5, att det var maktmissbruk h\u00e4r i alla fall.<\/p>\n
Den som l\u00e4ser Wilhelm Mobergs bok ”Rid i natt” fr\u00e5n 1650, kan f\u00e5 det intrycket, att friherrar var riktiga bondepl\u00e5gare. Det \u00e4r m\u00f6jligt, att det fanns s\u00e5dana. Om man l\u00e4ser domb\u00f6ckerna, finns det inga tecken p\u00e5 det egentligen. Vi kan hoppas p\u00e5, att det var r\u00e4tt skapligt f\u00f6r folk h\u00e4r \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n
Danskarna h\u00e4rjade i Norra Ljunga, Malmb\u00e4ck och antagligen drev de f\u00f6rbi h\u00e4r ocks\u00e5 1611. 1637 blev Komstadius kyrkoherde h\u00e4r. Det var en h\u00f6gt l\u00e4rd man. Han var f\u00f6dd i Norra Ljunga. Han hade tagit namnet efter Komstad. Han hette Bengt, men p\u00e5 latin var det Benedictus.<\/p>\n
1644 kom d\u00e5 Wallander hit. Jag vet inte riktigt, var han bodde d\u00e5, men troligen var det p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rden. 1648 inr\u00e4ttades pedagogin, och den \u00e4r intressant. Det var friherren som inr\u00e4ttade en skola, och det gjorde han p\u00e5 det s\u00e4ttet, att han anslog en g\u00e5rd, i det h\u00e4r fallet Lilla Lunnaberg. Han uts\u00e5g en pedagog, som skulle ha det d\u00e4r hemmanet som l\u00f6n. Han skulle bo d\u00e4r och vara bonde. P\u00e5 avkastningen skulle han leva, och f\u00f6r det skulle han undervisa friherrskapets barn. Den pedagogen som kom f\u00f6rst hette Wittenius.<\/p>\n
1655 st\u00e4llde Karl X till krig mot Polen. Wittenius f\u00f6ljde med som regementspastor med Ridderhielms rytteri. Han kom i f\u00e5ngenskap och avr\u00e4ttades i Polen. Under tiden var Wallander pedagog. Han fick forts\u00e4tta, att vara det. Han eftertr\u00e4dde allts\u00e5 den f\u00f6rste pedagogen.<\/p>\n
Fr\u00e5n 1666 bodde han s\u00e4kert p\u00e5 Lilla Lunnaberget, n\u00e4r han hade blivit Wittenius eftertr\u00e4dare. 1666 blev det en \u00e4ndring i hans villkor. Friherren bytte ut Lilla Lunnaberg mot M\u00e5nsg\u00e5rden. Det som vi idag kallar f\u00f6r Skolg\u00e5rden. Det hade kommit en ny f\u00f6rordning av g\u00e4stgivarg\u00e5rdar och marknadsplatser. Friherren best\u00e4mde sig f\u00f6r, att han skulle ha Lilla Lunnaberg till marknadsplats. Pedagogen fick flytta, och han fick Vrigstad M\u00e5nsg\u00e5rd nuvarande Skolg\u00e5rden ist\u00e4llet. Han bodde s\u00e4kert d\u00e4r fr\u00e5n 1666 tills han dog.<\/p>\n
1670 dog prosten Komstadius. Det kom en ny kyrkoherde hit, som hette Lars Ternerus. Han var f\u00f6dd p\u00e5 Ternlunds g\u00e5rd i Sandsj\u00f6 socken. Vi kan ju gissa, var han fick sitt namn ifr\u00e5n.<\/p>\n
1682 upph\u00f6rde friherrskapet och kungen tog tillbaka alltihop. Han tog tillbaka ocks\u00e5 skolg\u00e5rden d\u00e4r Wallander bodde. Han fick ett brev av kungen, d\u00e4r det stod ”att den gamle pedagogen ska \u00e5tnjuta sina f\u00f6rm\u00e5ner otur berade”. Han fick g\u00f6ra detta till 1686.<\/p>\n
H\u00e4r \u00e4r n\u00e5gra data fr\u00e5n Vrigstad. Vi kan spekulera lite f\u00f6r \u00f6vrigt, hur det kan ha sett ur h\u00e4r. N\u00e4stan alla Vrigstadsbor sysslade med jordbruk. Det fanns egentligen inte n\u00e5gra andra yrken h\u00e4r runt. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var de knuta till jordbruk. Det var 95-96 % av alla. Hur m\u00e5nga m\u00e4nniskor kan det ha bott i Vrigstad p\u00e5 1600-talet? Vi kan bara uppskatta det, men troligtvis r\u00f6r det sig om 900 st.<\/p>\n
Folkm\u00e4ngden i Sverige \u00f6kade n\u00e5got under 1600-talet, tror man, trots krig, pest och andra epidemier. Pr\u00e4sten och pedagogen var ocks\u00e5 b\u00f6nder. De fick sin l\u00f6n fr\u00e5n en tillg\u00e5ng till en g\u00e5rd. Det fanns ingen telefon, f\u00f6rst\u00e5s, TV eller s\u00e5dant, det vet vi. Men vad vi kanske inte t\u00e4nker p\u00e5 s\u00e5 ofta, \u00e4r att det fanns ingen potatis. Det hade m\u00e4nniskor p\u00e5 1600-talet aldrig h\u00f6rt talas om. De odlade alla rotfrukter, k\u00e5lr\u00f6tter t ex. N\u00e5got som inte odlas l\u00e4ngre, men som odlades i stor omfattning var lin.<\/p>\n
Man fortsatte med det h\u00e4r svedjebruket, n\u00e4mligen att br\u00e4nna av en bit skog och sedan s\u00e5dde man rovor d\u00e4r f\u00f6rsta \u00e5ret. Sedan kunde man kanske ta en v\u00e5rsk\u00f6rd, och s\u00e5 br\u00e4nde man ett nytt omr\u00e5de.<\/p>\n
Jag l\u00e4ste ig\u00e5r i Dagens Nyheter, att en svensk ko i genomsnitt 1981 mj\u00f6lkade 5.500 liter, d v s det skulle bli ungef\u00e4r 15 liter om dagen. Man har ber\u00e4knat, att p\u00e5 1600-talet var folk lyckliga, om en ko mj\u00f6lkade 1 liter om dagen.<\/p>\n
Det var inte vanligt med h\u00e4star p\u00e5 de mindre g\u00e5rdarna. Det var oxar som dragdjur, men ocks\u00e5 kor. Man hade f\u00e5r, h\u00f6ns och getter. N\u00e4r man slaktade, tog man tillvara p\u00e5 allt som senor, hinnor, kl\u00f6var och horn. Man kunde anv\u00e4nda allting till att g\u00f6ra n\u00e5got av.<\/p>\n
Det finns en paragraf i domboken 1639 om pr\u00e4stg\u00e5rden, f\u00f6r pr\u00e4sten klagade p\u00e5, att den var s\u00e5 d\u00e5lig. D\u00e4r kan man f\u00e5 en liten uppfattning, av hur det var att vara bonde, och att bo i Vrigstad. Det st\u00e5r s\u00e5 h\u00e4r, ”pr\u00e4stg\u00e5rden i Vrigstad \u00e4r ganska skryn och ringa till \u00e4gor b\u00e5de \u00e5ker och \u00e4ng. \u00c5ker \u00e4r h\u00e5rda sandbackar, bliver d\u00e4rf\u00f6r n\u00e4r torr\u00e5r \u00e4r ganska ringa och svag \u00e5rsv\u00e4xt, s\u00e5 man m\u00e5ste ibland l\u00e5ta \u00e5kern bliva oborgen stundom avsl\u00e5 med lien som o f\u00f6rtid \u00e4n skedde. Men n\u00e4r flod kommer bliver \u00e4ngarna platt borta och f\u00f6rd\u00e4rvade, att man d\u00e4r inte b\u00e4rga kan, bliver allts\u00e5 gemenligen \u00e5r ifr\u00e5n \u00e5r ganska ringa h\u00f6 och halm, att f\u00f6da boskap med. Dessf\u00f6rutan faller mycken g\u00e4stning vid pr\u00e4stg\u00e5rden, efter han \u00e4r bel\u00e4gen vid stora landsv\u00e4gen”.<\/p>\n
Pr\u00e4sten klagade flera g\u00e5nger p\u00e5 att det var d\u00e5ligt, och 1683 kom K\u00f6pstad Lassag\u00e5rd som f\u00f6rst\u00e4rkning till pr\u00e4stg\u00e5rden.<\/p>\n
F\u00f6r \u00f6vrigt hade de det ganska hyggligt under 1600-talet. Det visar, att i Sm\u00e5land \u00f6kade antalet g\u00e5rdar fr\u00e5n 17.000 till 23.000. Det l\u00f6nade sig allts\u00e5 att ta upp nya. Man tror, att det var en relativ positiv inkomstutveckling f\u00f6r b\u00f6nderna p\u00e5 den tiden. Man tror ocks\u00e5, att det var en viss befolknings\u00f6kning.<\/p>\n
S\u00e5d\u00e4r kan man allts\u00e5 t\u00e4nka sig, att det s\u00e5g ut i Sverige. Sverige var en stormakt, och i Vrigstad var det lugnt. Fast d\u00e5 och d\u00e5 kom de och skrev ut soldater. Det var detsamma, trodde man, som att bli d\u00f6dsd\u00f6md. Det finns en siffra fr\u00e5n 1629, fr\u00e5n Rut Sven hette han som hade Sm\u00e5lands storregemente. Han m\u00f6nstrade 1200 man, men 900 saknades. De var sjuka, tredskande och f\u00f6r runde. Det var l\u00e4tt att sticka iv\u00e4g, f\u00f6r Sm\u00e5land var ett gr\u00e4nsland. Gr\u00e4nsen till Danmark var inte s\u00e5 l\u00e5ngt borta. De hade f\u00f6rs\u00f6kt klara sig genom att sticka iv\u00e4g.<\/p>\n
Nu ska vi g\u00e5 tillbaka till boken, och titta vad den inneh\u00e5ller. Jag har tagit n\u00e5gra exempel ur avsnitt som finns. Man kanske kan dela upp det h\u00e4r, s\u00e5 att det \u00e4r f\u00f6rst en viss typ av inneh\u00e5ll. Det \u00e4r b\u00f6ner, ”tr\u00f6st f\u00f6r de kvinnor som i barnsn\u00f6den kv\u00e4ljas. En b\u00f6n f\u00f6r alla som \u00e4r stadda i n\u00e5gon n\u00f6d och frestelse. Hur man ska tala den sjuka till, n\u00e4r han ligger i sitt yttersta och uti sj\u00e4lat\u00e5get. En besynnerlig tr\u00f6st mot l\u00e5ngsamma och obotliga sjukdomar”.<\/p>\n
Det finns m\u00e5nga fler s\u00e5dana h\u00e4r, f\u00f6r jag har bara tagit med n\u00e5gra stycken. Det visar, att han hade boken med sig, n\u00e4r han var ute. Han fick s\u00e4kert g\u00f6ra de sv\u00e5ra jobben \u00e5t pr\u00e4sten. Han fick ge sig ut i socknen, n\u00e4r folk var sjuka, i barnsn\u00f6d eller i n\u00e5gon n\u00f6d. Det d\u00e4r ska vi titta lite n\u00e4rmare p\u00e5, n\u00e4r han gav sig ut p\u00e5 s k sockenbud.<\/p>\n
Sedan kom det h\u00e4r r\u00e4tt s\u00e5 roliga, ”hurulunda en talman uti br\u00f6llop i nedriga st\u00e5nd och uti brudgummens och brudens namn sitt tal st\u00e4lla skall”. Det \u00e4r en formul\u00e4r bok ocks\u00e5. Det \u00e4r hur talemannen skulle tala, och hur det gick till. S\u00e5 h\u00e4r g\u00f6r man p\u00e5 l\u00f6rdagen, och s\u00e5 h\u00e4r g\u00f6r man p\u00e5 s\u00f6ndagen, och s\u00e5 h\u00e4r g\u00f6r man p\u00e5 m\u00e5ndagen, f\u00f6r br\u00f6llopet h\u00f6ll p\u00e5 i 3 dagar. Lysning f\u00f6r brudafolk h\u00f6r ihop. Det \u00e4r en typ av formul\u00e4r. Han har skrivit av det i olika formul\u00e4rb\u00f6cker och handb\u00f6cker. Det finns psalmer och s\u00e5nger. ”Andeligen visor om morgon och afton att sjunga”. Det finns t ex ”den signade dag, som vi nu h\u00e4r se”, har han skrivit av. En andlig visa ur Matteus 25 ”vak upp av synden Du kristendom” och om br\u00f6llopet vid Kaana.<\/p>\n
Han var inte bara en god pr\u00e4st och kristen. Han var ocks\u00e5 en skrockfull person. Han har skrivit en utf\u00f6rlig beskrivning ”om m\u00e4nniskornas kvalitet och art” som uti vid 12 himmelstecken f\u00f6dd vader. Det st\u00e5r hur den \u00e4r som \u00e4r f\u00f6dd i Skorpionen, och det st\u00e5r i tidningen ibland ocks\u00e5, horoskopet.<\/p>\n
Han har m\u00e5nga sidor om s.k. dies ominosa. Det betyder f\u00f6rkastade dagar. Det finns ett antal dagar, n\u00e4r man inte ska g\u00f6ra vissa saker. Det kanske var deras s\u00e4tt att ha semester, jag vet inte. Det fanns ju ingen lagstadgad semester. Kunde man hitta p\u00e5 ett antal dagar, d\u00e5 det var farligt att g\u00f6ra n\u00e5got, s\u00e5 kunde man med gott samvete ta ledigt. Det ska vi ocks\u00e5 ta och titta p\u00e5 lite n\u00e4rmare.<\/p>\n
Sedan st\u00e5r det, och det \u00e4r de uppgifter, som jag redan har sagt. Det \u00e4r de uppgifter som han har l\u00e4mnat om sig sj\u00e4lv. N\u00e4r han \u00e4r f\u00f6dd, vad han gjort f\u00f6r n\u00e5got och om hans d\u00f6ttrar och hustru.<\/p>\n
Det finns n\u00e5got annat intressant ocks\u00e5, och det \u00e4r runstav som han har skrivit. En runstav ska egentligen smidas i tr\u00e4, men han har skrivit en med bl\u00e4ck p\u00e5 papper. Det \u00e4r egentligen en evighetsalmanacka. Det \u00e4r ett s\u00e4tt, att g\u00f6ra en almanacka som g\u00e4ller mer \u00e4n ett \u00e5r. Den ska vi ocks\u00e5 titta lite n\u00e4rmare p\u00e5. Det var lite om inneh\u00e5llet.<\/p>\n
Jag ska bara ta n\u00e5gra exempel. Om vi tar det h\u00e4r, n\u00e4r det var sjukbud, och han skulle ut i socknen till en sjuk. ”N\u00e4r han ligger i sitt yttersta och uti sj\u00e4lapl\u00e5gor”. Han har ett antal olika varianter p\u00e5 det d\u00e4r. Han b\u00f6rjar med, och det f\u00f6ljer handb\u00f6ckerna ganska v\u00e4l att tala om att nu n\u00e4r Gud har sk\u00e4nkt Dig, som det heter, d v s nu n\u00e4r Du har blivit sjuk. ”S\u00e5 tvivla inte d\u00e4rp\u00e5, att s\u00e5dant skett, d\u00e4rf\u00f6r Ditt b\u00e4stas skull, d\u00e4rf\u00f6r giv Dig under hans faderliga hand och lid t\u00e5ligen denna verk och sveda” o s v. Han h\u00e5ller p\u00e5 med olika bibelst\u00e4llen, och motiverar att man kan bli sjuk. Det \u00e4r inte sj\u00e4lvklart att man ska vara frisk.<\/p>\n
Sedan kommer syndabek\u00e4nnelsen, och det \u00e4r v\u00e4ldigt raka r\u00f6r h\u00e4r. Fr\u00e5gor ”haver Du n\u00e5got utst\u00e5ndandes med n\u00e5gon? Vill Du det utav allt hj\u00e4rta tillbedja och f\u00f6rl\u00e5ta?” Det var fr\u00e5ga 2 och fr\u00e5ga 3 ”beg\u00e4r Du v\u00e4nskap, av dem som Du f\u00f6rt\u00f6rnat haver? G\u00f6r Ditt samvete Dig n\u00e5got kval? G\u00f6ra Dina synder vid n\u00e5got bekymmer?” Det \u00e4r rakt fram s\u00e5 h\u00e4r och vederb\u00f6rande ska d\u00e5 svara p\u00e5 detta. Sedan f\u00e5r han tr\u00f6steord och lite st\u00f6d, att bek\u00e4nna sina synder.<\/p>\n
Sedan kommer n\u00e5got, som jag tycker \u00e4r ganska intressant, i samband med alla debatter och diskussioner, som vi har haft om pr\u00e4stens uppgifter och \u00e4mbetets inneh\u00e5ll. Det st\u00e5r s\u00e5 h\u00e4r, ”tror Du, att Gud haver givet dem fullmakt hos sitt egna predik\u00e4mbete i sin f\u00f6rsamling genom sitt eviga ord till att f\u00f6rl\u00e5ta synderna, och att min f\u00f6rl\u00e5telse \u00e4r Guds f\u00f6rl\u00e5telse p\u00e5 \u00e4mbetets v\u00e4gnar”? Sedan g\u00e5r det vidare efter syndabek\u00e4nnelsen, och sedan \u00e4r det den vanliga g\u00e5ngen med nattvardsfirandet med olika varianter ocks\u00e5 d\u00e4r och alternativ till b\u00f6ner och s\u00e5 vidare. Det var ett exempel p\u00e5 detta.<\/p>\n
Ett annat formul\u00e4r som handlar om br\u00f6llopet, ger oss en liten inblick i hur det var att fira br\u00f6llop i Vrigstad p\u00e5 1600-talet och ”hurulunda een Taaleman uthi Br\u00fclop i Nedriga St\u00e5nd uthi Br\u00fcdg\u00fcmens och brudennes Nampn sitt Taal stella skall”. Det b\u00f6rjar p\u00e5 l\u00f6rdagsaftonen, ”om l\u00f6rdagsaftonen n\u00e4r m\u00e5ltiden \u00e4r h\u00e5llen”. \u00c4ta och dricka var det mest v\u00e4sentliga p\u00e5 den tiden n\u00e4r det firades br\u00f6llop. Det var egentligen en sl\u00e4ktangel\u00e4genhet, fast kyrkan kom in s\u00e5 sm\u00e5ningom, och gjorde det till en kristlig angel\u00e4genhet. Talmannen b\u00f6rjade s\u00e5 h\u00e4r ”\u00e4rev\u00f6rdige, v\u00e4llovlige och hederlige, gudfruktige och gode m\u00e4n samt gudfruktige och dygdesamme matronor, dannekvinnor, jungfrur och pigor som uti denna afton f\u00f6rsamlade \u00e4ro”.<\/p>\n
”S:t Paulus betygar antingen vi \u00e4tom eller drickom, eller vad vi g\u00f6rom, det skolom vi g\u00f6ra allt till \u00e4ra och pris. Eftersom vi nu undkommit Herrans v\u00e4lsignelse, och \u00e4rom bespisade med mat och dryck, s\u00e5 viljom vi nu samtligen g\u00f6ra de pliktiga \u00e4ro. Vi tackar den allsm\u00e4ktige f\u00f6r sina v\u00e4lg\u00e4rningar, och det vilja vi g\u00f6ra f\u00f6rst med b\u00f6nen och med en kristlig psalm”. Sedan \u00e4r det en b\u00f6n och en psalm. Det var l\u00f6rdagsaftonen och det var talmannens roll p\u00e5 l\u00f6rdagen. Han ska i stort sett tacka f\u00f6r maten och avsluta med en b\u00f6n och psalm.<\/p>\n
Sedan kan man t\u00e4nka sig, att det h\u00e4nde mycket annat i br\u00f6llopsg\u00e5rden \u00e4n det h\u00e4r. P\u00e5 s\u00f6ndagsmorgonen var det s\u00e5 att var \u00e4n brudgummen hade varit skulle han och hans sl\u00e4kt, v\u00e4nner och talmannen komma till brudens g\u00e5rd. De skulle stiga in, brudgummen och hans medf\u00f6lje, i stugan och s\u00e5 st\u00e4ller talmannen sitt tal till brudens f\u00f6r\u00e4ldrar. Det h\u00e4r var det egentliga br\u00f6llopet. Det var vad folk menade med en vigsel, och det skedde nu. Det var inte helt utanf\u00f6r kyrkan. Talmannen s\u00e4ger till brudens f\u00f6r\u00e4ldrar, ”K\u00e4re broder och gode v\u00e4n”, och s\u00e5 sa han namnet p\u00e5 brudens far, ”k\u00e4ra syster”, och hennes namn, besynnerligen goda v\u00e4nner. ”Jag l\u00e5ter Eder v\u00e4nligt f\u00f6rnimma, att den hederlige och v\u00e4llovlige mannen”, och s\u00e5 sa han namnet p\u00e5 brudgummen, ”betackar Eder k\u00e4rleken f\u00f6r all faderlig och moderlig god vilja och ben\u00e4genhet besynnerligen f\u00f6r det i nu ett \u00e5r sedan haver tillst\u00e5tt honom uti \u00e4ktenskapsf\u00f6rbund med Eder k\u00e4ra dotter”, namnet, ”och nu f\u00f6r den skull, p\u00e5 det som k\u00e4rligast tillfr\u00e5ga Eder, om honom nu \u00e4r lovlig att p\u00e5 denna dag som \u00e4r”, datum, ”uti Guds f\u00f6rsamling n\u00e4rvaro samma \u00e4ktenskap med henne att fullgoda”. Ja, svarar fader och moder.<\/p>\n
Sedan kom det man kallade f\u00f6r handf\u00e4stningen. Brudgummen skulle ta fadern, modern och bruden i hand, och d\u00e5 var det klart liksom. Nu \u00e4r det inte mer att resonera om, och nu \u00e4r de ett par. Sedan s\u00e4ger talmannen ”vad morgong\u00e5va anbelangar skall i morgon vid Gud bliva avhandlat. Vid det vi \u00e4nnu st\u00e5r”, s\u00e4ger talmannen, och sedan kommer det en h\u00e4nvisning till Paulus brev. ”Allt vad man g\u00f6r, ska man g\u00f6ra i Herren Jesu namn och tacka Gud och fader genom Jesus”. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger han, ”p\u00e5 det att detta v\u00e5rt gudeliga f\u00f6rehavande med detta v\u00e5rt lovliga p\u00e5bjudet \u00e4ktenskap och dess prydning, m\u00e5 hava sin r\u00e4tta fortg\u00e5ng, s\u00e5 vilja vi nu bege oss upp i Guds tempel”. De ska g\u00e5 fr\u00e5n br\u00f6llopsg\u00e5rden upp till kyrkan.<\/p>\n
Men en viktig sak skulle de g\u00f6ra f\u00f6rst. ”F\u00f6rst h\u00e4r i huset inneligga bedja Gud, att han ville bortdriva h\u00e4rifr\u00e5n den lede \u00e4ktenskapsdj\u00e4vulen Asmodeus, och det vilja vi g\u00f6ra med v\u00e5r himmelske b\u00f6n Fader V\u00e5r”. Asmodeus, jag vet inte, om Ni har l\u00e4st de Apokryfiska b\u00f6ckerna i Bibeln som Syrak, Spok, Judith, det finns n\u00e5gra stycken. En av b\u00f6ckerna heter Tobias bok. I den finns beskrivet, hur en kvinna som heter Sara d\u00f6dade i tur och ordning sju karlar, som hon gifte sig med. Hon d\u00f6dade den ene efter den andre p\u00e5 br\u00f6llopsnatten. Det berodde p\u00e5, att hon var besatt av en ond ande som hette Asmodeus. Man trodde, att han var en \u00e4ktenskapsfiende. Den lede \u00e4ktenskapsdj\u00e4vulen Asmodeus. Han skulle utdrivas, och det gjorde man genom att l\u00e4sa Fader V\u00e5r. Jag har sett andra uppgifter, att man ropade, och sedan skulle man s\u00e4tta ig\u00e5ng att skjuta, f\u00f6r att Asmodeus skulle ge sig iv\u00e4g och inte f\u00f6rst\u00f6ra \u00e4ktenskapet.<\/p>\n
Jag vet inte, om vi skjuter p\u00e5 br\u00f6llop, utan att veta varf\u00f6r vi g\u00f6r det, men nu vet Ni det. D\u00e5 var det s\u00e5, att det var vigsel i kyrkan efter det h\u00e4r, och d\u00e5 var det samtidigt h\u00f6gm\u00e4ssa. Under h\u00f6gm\u00e4ssan satt brudparet i den s.k. brudstolen. Den sattes fram, n\u00e4r det fanns ett brudpar i kyrkan. Det uttrycket som vi har, att g\u00e5 i brudstol, kom s\u00e4kert fr\u00e5n det h\u00e4r. Det fanns mycket skrock i samband med det h\u00e4r. Bruden skulle inte titta p\u00e5 ett visst h\u00e5ll, och det fick inte vara det och det, och n\u00e4r hon skulle kl\u00e4 sig, var det vissa ceremonier annars kunde det g\u00e5 illa.<\/p>\n
Det var en viss ordning, n\u00e4r man skulle g\u00e5 fr\u00e5n g\u00e5rden till kyrkan. Det var en rangordning mellan g\u00e4sterna. Sedan kom man tillbaka till brudhuset, och d\u00e5 f\u00f6rekom den s.k. s\u00e4ngledningen. I gamla tider var det en verklig s\u00e4ngledning, f\u00f6r d\u00e5 gick man till s\u00e4ngen. Brudparet gick till s\u00e4ngs, men s\u00e5 sm\u00e5ningom n\u00e4r kyrkan fick hand om det h\u00e4r, fick det inte vara s\u00e5. Jag t\u00e4nkte s\u00e4ga, att s\u00e5 fort man blandar in pr\u00e4ster, fick det inte vara roligt.<\/p>\n
Sj\u00e4lva ceremonin f\u00f6rekom i alla fall. Det fanns i kyrkohandboken hur s\u00e4ngledningen skulle g\u00e5 till. N\u00e4r bruden och brudgummen ledsagades till brudahuset, \u00f6nskade man dem den helga ande med denna psalm och sj\u00f6ng den. De skulle b\u00f6ja kn\u00e4 vid s\u00e4ngen, och sedan sj\u00f6ng man en ny psalm ”S\u00e4g den man som fruktar Gud och g\u00e4rna vandrar i hans bud o s v”.<\/p>\n
P\u00e5 s\u00f6ndagsaftonen kom det en ny uppgift f\u00f6r honom, och det var att f\u00f6rs\u00f6ka avsluta det hela, s\u00e5 gott det nu gick. Jag tror, att det d\u00e5 b\u00f6rjade bli ganska vilt i br\u00f6llopsg\u00e5rden. Det var mycket mat, men ocks\u00e5 mycket dryck. Jag tror inte, vi kan f\u00f6rest\u00e4lla oss hur mycket starka drycker som konsumerades p\u00e5 den tiden. Det s\u00e4gs, att det var hemskt p\u00e5 1800-talet, men det var s\u00e4kert inte mycket b\u00e4ttre p\u00e5 denna tid. Han s\u00e4ger, ”efter det nu fast lider \u00e5t aftonen och Gud haver oss idag b\u00e5de p\u00e5 sj\u00e4lens och kroppens v\u00e4gnar s\u00e5 rikeliga och rundeliga v\u00e4lsignat. Dess like sak i denna framlidna dag och i alla v\u00e5ra livsdagar med sina heliga \u00e4nglar fr\u00e5n all skada och farlighet som ligger bevarad”. ”D\u00e4rf\u00f6r \u00e4ro vi pliktiga och skyldiga av allt v\u00e5rt hj\u00e4rta honom tacka och lova”. Sedan kom en b\u00f6n och psalm. N\u00e4r psalmen \u00e4r \u00e4ndat, dricker talemannen brudfr\u00e4mjan till och brudgummen sin brud till. Brudfr\u00e4mjan eller bruds\u00e4djan var den kvinna som hade kl\u00e4tt bruden, och hon kunde kanske vara talemannens hustru.<\/p>\n
”N\u00e4r vi hava suttit en halv eller en timma begynner talemannen \u00e5ter sitt tal allts\u00e5”. Det \u00e4r egentligen en v\u00e4lg\u00e5ngs\u00f6nskan \u00f6ver brudparet, och sedan en inbjudan, att komma tillbaka n\u00e4sta dag. Och d\u00e5 s\u00e4ger han s\u00e5 h\u00e4r, ”och l\u00e5ter hederlige, v\u00e4llovlige och gudfruktige man”, och s\u00e5 namnet, ”och hans k\u00e4ra hustru samt brudgummen och hans brud. Ganske v\u00e4nligen Eder bedja att i alle samtliga man och kvinna samt dock Edra barn vill \u00e5ter imorgon i r\u00e4tt tid f\u00f6rfoga Eder tillsammans i detta hus och samma p\u00e5begynte brudloppsh\u00f6gtid uti gl\u00e4dje och fr\u00f6jd kristeligen full\u00e4nda, och \u00f6nskar Eder Guds v\u00e4lsignelse och v\u00e4lf\u00e4rd och oss alla en lycksalig god natt”. D\u00e5 var s\u00f6ndagen slut.<\/p>\n
M\u00e5ndagen kom, och d\u00e5 skulle man tillbaka till kyrkan igen, och bruden skulle h\u00f6ra sin s.k. brudapredikan. Det var s\u00e4kert f\u00f6rvirring p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll. Ibland blev det ingen brudapredikan och ibland blev det. Det var f\u00f6rblandning med gamla seder och bruk och med nya. Det gamla var egentligen, att p\u00e5 m\u00e5ndagen skulle det r\u00e4tta brudloppet \u00e4ga rum, d v s d\u00e5 skulle brud och brudgum ut och visa sig ordentligt i bygden. Men h\u00e4r var det allts\u00e5 igen s\u00e5, att man tr\u00e4ffades p\u00e5 m\u00e5ndagen gick till kyrkan, och det var brudapredikan. N\u00e4r de kom tillbaka, stiger talemannen in p\u00e5 golvet med brudgummen, och f\u00f6rv\u00e4ntar till dess bruden kommer och l\u00e4ser strax till bords. Sedan \u00e4ter man igen. N\u00e4r nu m\u00e5ltiden \u00e4r h\u00e5llen och tacks\u00e4gelsen gjord, p\u00e5minner talemannen brudgummen och fr\u00e5gar honom, hur mycket morgong\u00e5va han vill sin brud utf\u00e4sta. Begynner talemannen sitt tal allts\u00e5, och s\u00e5 \u00e4r det hela den h\u00e4r ramsan d\u00e5 hederlige, v\u00e4llovlige och gudfruktige v\u00e4nner. Man l\u00e4ser icke allenast uti gamla recesser utan ocks\u00e5 uti Sveriges lag, att n\u00e4r brud och brudgum hava sammanlegat, \u00e4r han hennes r\u00e4tte m\u00e5lsman, och d\u00e5 ska han henne morgong\u00e5va giva. Det var ett s\u00e4tt att s\u00e4kerst\u00e4lla hustrun egentligen. Det var en slags pensionsf\u00f6rs\u00e4kring eller vad man kan s\u00e4ga eller en slags \u00e4nkepension. Om brudgummen skulle d\u00f6 och hon skulle bli l\u00e4mnad skulle hon ha n\u00e5got. Det h\u00e4r var mycket en sl\u00e4ktangel\u00e4genhet, och d\u00e4rf\u00f6r begr\u00e4nsade man morgong\u00e5van. Han fick inte ge hur mycket som helst, f\u00f6r skulle han d\u00f6 skulle hennes sl\u00e4kt kanske f\u00e5 f\u00f6r mycket. D\u00e4rf\u00f6r var morgong\u00e5van begr\u00e4nsad i lagen.<\/p>\n
En bofast bonde fick ge h\u00f6gst 3 mark. L\u00f6skerman 1 mark. Wallander har skrivit i marginalen, och d\u00e5 st\u00e5r det 1 mark \u00e4r lika med 32 lod. Det \u00e4r allts\u00e5 silver det h\u00e4r. Jag vet inte, hur man r\u00e4knar silvervikt i lod, men jag tror, det r\u00f6r sig om ganska mycket silver 3 mark, kanske 3-4 hg. Det var maximum.<\/p>\n
Morgong\u00e5van \u00f6verl\u00e4mnas, och sedan hoppas de att hon tycker den \u00e4r bra. Sedan kommer n\u00e5gonting v\u00e4ldigt vackert h\u00e4r egentligen, och det \u00e4r en ceremoni n\u00e4r bruden och brudgummen skulle dricka varandra till som det hette. Det gick till s\u00e5, att talemannen b\u00f6rjade, ”efter det vi med v\u00e5ra kristelige \u00e4ktenskapsf\u00f6rehavanden nu s\u00e5vida komna \u00e4re, att ibland de ceremonier som till samma handel uti v\u00e5rt f\u00e4dernesland \u00e4r brukliga och sedvanliga, nu inga fler \u00e5terst\u00e5r, utan att allenast att brudgummen och bruden dricka varandra till. Strax tager brudgummen bruden i hand. De sjunger en psalm. N\u00e4r psalmen \u00e4r \u00e4ndat, tilldricker brudgummen henne sin husbonde sk\u00e5l. Han lovar sin brud ett \u00e4rligt och stadigt manssinne, och han vill st\u00e4lla sig emot henne s\u00e5 som en \u00e4rlig man \u00e4gnar och b\u00f6r”. Sedan forts\u00e4tter talemannen, f\u00f6r han har det h\u00e4r i sin hand och styr det. Nu s\u00e4ger han, ”har Ni sett hur brudgummen har tilldruckit sin brud, sin husbondes sk\u00e5l. Nu st\u00e5r d\u00e4r hans brud, och vill g\u00f6ra honom r\u00e4tt och dricka honom till sin hustrusk\u00e5l. Hon lovar sin tillkommande man ett \u00e4rligt dannekvinnas hj\u00e4rta och sinne. Att hon vill st\u00e4lla sig emot honom, s\u00e5 som en \u00e4rlig hustru \u00e4gna och b\u00f6r. D\u00e4rn\u00e4st lovar hon honom alltid vilja ih\u00e5gkomna detta namnet hustru, som hon nu tilltr\u00e4tt haver, och vill sig alltid d\u00e4rom beflita, att bliva en god v\u00e4rdinna och en aktsam bokvinna och idgesam hustru i sitt hus. Strax tager bruden brudgummen i sin hand och tilldricker honom sin hustrusk\u00e5l”. Sedan forts\u00e4tter det med drickandet, och sedan dricker hon sina f\u00f6r\u00e4ldrar till, och tager dem i hand och undf\u00e5r den sk\u00e4nk som de henne \u00e4rnat hava. Sammalunda g\u00f6r hon n\u00e5got med de andra g\u00e4sterna.<\/p>\n
D\u00e4refter stiger bruds\u00e4ttian och bruden upp och g\u00e5r ut med jungfrur och pigor som \u00e4ro dem f\u00f6ljaktige ut i en kammare och avl\u00e4gger sin brudaskrud, och ikl\u00e4der sig hustrukl\u00e4der och intr\u00e4der sedan med sina sk\u00e4nker och dem utdelar var efter sin nyttighet. Allts\u00e5 blir allt slutat. D\u00e5 \u00e4r det hela klart efter tre dagar. Talemannen har haft sina uppgifter. Eftersom talemannen ibland ocks\u00e5 kallas f\u00f6r brudbonde, kanske man kan t\u00e4nka sig att Wallander uppfattades lika mycket som bonde som pr\u00e4st. Han hade den h\u00e4r uppgiften d\u00e5, och d\u00e5 n\u00e4r inte prosten sj\u00e4lv tyckte det var en s\u00e5 pass bra g\u00e5rd, s\u00e5 det var kanske l\u00e4mpligast, att han sk\u00f6tte det h\u00e4r uppdraget.<\/p>\n
Det kunde ocks\u00e5 vara 2 talem\u00e4n. Det kunde vara en taleman som sk\u00f6tt frieriet och en som sk\u00f6tte sj\u00e4lva ceremonin f\u00f6r br\u00f6llopet.<\/p>\n
En del av Wallanders bok inneh\u00e5ller en runstav. Det \u00e4r en slags almanacka, kan man s\u00e4ga. Det typiska f\u00f6r en almanacka \u00e4r, att den g\u00e4ller bara f\u00f6r ett \u00e5r. Det fanns inga almanackor p\u00e5 Wallanders tid, s\u00e5 som vi \u00e4r vana vid. De kom f\u00f6rst 1749 n\u00e4r Vetenskapsakademin fick sitt privilegium. Om Ni ser i en riktig hederlig almanacka st\u00e5r det i den n\u00e5gonstans, jag hittar inte det nu. Men det st\u00e5r, att den \u00e4r utgiven av Kungliga Vetenskapsakademins privilegium. P\u00e5 denna tid fanns det inte, utan almanackor var ett privatf\u00f6retag. Det utgavs av olika personer, och de var inte lika alla. B\u00f6rjan \u00e4r en l\u00e4ngd eller lista \u00f6ver helgonen s.k. helgonkalendrar. Alla helgonnamnen var uppr\u00e4knade med sina dagar. Sedan plockade man in diverse kungliga personer och andra saker i det h\u00e4r. Det blev ibland r\u00e4tt s\u00e5 r\u00f6riga saker.<\/p>\n
Det fanns ocks\u00e5 n\u00e5got som hette bondepraktikan, som inneh\u00f6ll en del s\u00e5dana saker som r\u00e5d om s\u00e5dd, sk\u00f6rd, \u00e5derl\u00e5tning, och hur man skulle se hur v\u00e4dret blev och s\u00e5dant. Det var egentligen ingen almanacka. Man kan s\u00e4ga, att det var en kommentar till almanackan snarare. N\u00e4r det g\u00e4ller Sverige, tror jag inte att bondepraktikan spelade s\u00e5 stor roll. Den var egentligen skriven f\u00f6r Europa, l\u00e4ngre s\u00f6der ut. Det finns t ex i bondepraktikan ett exempel, att man skulle s\u00e5 \u00e4rtor tre dagar f\u00f6re nyt\u00e4ndningen i mars. Det kan inte vara s\u00e4rskilt g\u00e5ngbart p\u00e5 v\u00e5ra breddgrader. En bonde i Vrigstad kunde inh\u00e4mta upplysningar, att om det \u00e4r solsken p\u00e5 Vincentius, den 24 maj, blev vinsk\u00f6rden god. N\u00e5gra vindruvor har det nog inte vuxit h\u00e4r. Almanackorna som fanns har Wallander k\u00e4nt till i alla fall. Jag ska visa, hur han ocks\u00e5 har skrivit av dem. Det verkliga kalendariet som man hade f\u00f6rr i tiden var runstaven.<\/p>\n
Runstaven var skuren i tr\u00e4. Det var inte tvunget, att det var en stav, f\u00f6r det kunde vara n\u00e5got annat. Det kunde vara en ask eller ett klapptr\u00e4, som man satte de h\u00e4r runorna p\u00e5. Det var l\u00e4tt att rista runor i tr\u00e4. Det \u00e4r inga runda tecken, s\u00e5 de l\u00e5ter sig ristas l\u00e4tt b\u00e5de i tr\u00e4 och sten. Den h\u00e4r runstaven var en evighetskalender, som man kunde anv\u00e4nda vilket \u00e5r som helst.<\/p>\n
Wallander har skrivit en s\u00e5dan runstav i sin bok, och man kan undra, varf\u00f6r han har gjort det. En runstav ska i alla fall vara ristad i tr\u00e4. Det kan h\u00e4nda, att han har anv\u00e4nt den som almanacka. Det \u00e4r m\u00f6jligt. I s\u00e5 fall har han kommit fel ibland, f\u00f6r den st\u00e4mmer inte riktigt. Han kanske hade den i skolan, f\u00f6r att barnen i sina hem hade runstavar. Han l\u00e4rde dem hur runstaven fungerade, eller kanske var han rentav bara intresserad.<\/p>\n
Vad det nu beror p\u00e5 finns det en runstav, och den g\u00e5r fr\u00e5n januari till augusti och sedan fattas resten. Det m\u00e5ste bero p\u00e5, att de sidorna har fallit bort i boken p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Det jag ska visa \u00e4r m\u00e5naderna juni och juli p\u00e5 den h\u00e4r runstaven.<\/p>\n
Jag ska f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rklara, hur den fungerar. Den best\u00e5r av 3 rader. Det \u00e4r 1 rad, det \u00e4r 1 rad och det \u00e4r 1 rad. F\u00f6r att man ska f\u00e5 en almanacka att fungera, m\u00e5ste man veta m\u00e5nens g\u00e5ng, och n\u00e4r det \u00e4r s\u00f6ndag. M\u00e5nen m\u00e5ste man veta, f\u00f6r att man ska kunna r\u00e4kna ut, n\u00e4r det blir p\u00e5sk och pingst, eftersom det f\u00f6ljer m\u00e5nen. S\u00f6ndagsbokstaven m\u00e5ste man veta f\u00f6r att veta veckodagen. Det \u00e4r s\u00e5, att om vi tar den raden f\u00f6rst b\u00f6rjar Junius, det b\u00f6rjar den 1 juni, s\u00e5 \u00e4r det de sju f\u00f6rsta runorna i runraden. Sedan b\u00f6rjar det igen p\u00e5 den, och s\u00e5 kommer den igen och den igen. Och s\u00e5 visste man, att \u00e5rets s\u00f6ndagsbokstav var den, och d\u00e5 visste man att den 1 juni var en s\u00f6ndag och m\u00e5ndag, tisdag, onsdag och s\u00e5 vidare. Man m\u00e5ste allts\u00e5 veta s\u00f6ndagsbokstaven, f\u00f6r att klara veckodagarna.<\/p>\n
Sedan \u00e4r det fr\u00e5gan, om hur man ska klara p\u00e5sken. Det klarar man med det s.k. gyllentalet. Vart 19:e \u00e5r st\u00e4mmer m\u00e5nen. Det tar 19 \u00e5r innan man \u00e4r tillbaka p\u00e5 samma datum p\u00e5 nyt\u00e4ndningen. Det finns 19 olika runor p\u00e5 den h\u00e4r raden, och visste man d\u00e5 vilken runa som var gyllentalet f\u00f6r \u00e5ret, kunde man r\u00e4kna ut n\u00e4r p\u00e5skfullm\u00e5nen kom, och d\u00e4rmed kunde man l\u00e4gga ut p\u00e5sken och pingsten r\u00e4tt. Om vi t ex tar den 2 juni, \u00e4r det den runan som betecknar gyllentalet 19. Ett \u00e5r n\u00e4r det var 19, var det fullm\u00e5ne, den 2 juni, 1 juli och 30 juli. Det ska st\u00e4mma, f\u00f6r det ska vara 29 dagar emellan. Nu \u00e4r det h\u00e4r inte aktuellt l\u00e4ngre, f\u00f6r vi kan inte anv\u00e4nda en s\u00e5dan h\u00e4r runstav.<\/p>\n
Det f\u00f6rklarade en p\u00e5ve som hette Gregorius p\u00e5 1500-talet \u00e5t oss. Han var mycket smart. Om jag ber\u00e4ttar snabbt, s\u00e5 den h\u00e4r kalendern som vi har haft, den julianska, kom till 47 f\u00f6re Kristus. Man l\u00e4t \u00e5ret f\u00e5 365 dagar. Men det st\u00e4mde inte riktigt, f\u00f6r det slog fel lite grann. N\u00e4r det hade g\u00e5tt 1500 \u00e5r, var det fel p\u00e5 en 10 dagar. Den gjordes om, och den Gregorianska kalendern, som vi har, kom till. Nu st\u00e4mmer det, genom att man tar bort 3 skottdagar p\u00e5 400 \u00e5r. Det sl\u00e5r fel p\u00e5 10 minuter, tror jag. Det \u00e4r skickligt, att f\u00e5 sol\u00e5ret att st\u00e4mma med \u00e5ret s\u00e5 noga.<\/p>\n
H\u00e4r \u00e4r det s\u00e5, att man kan sl\u00e5 upp i en tabell gyllentalet, och det \u00e4r s\u00e5 och s\u00e5, och titta i gyllentalstabellen vilket datum \u00e4r p\u00e5skfullm\u00e5ne. Vi ska titta lite p\u00e5 den nedersta raden ocks\u00e5. Den \u00e4r ganska rolig, f\u00f6r d\u00e4r har han markerat de viktiga dagarna. Innan juni m\u00e5nad har han t ex p\u00e5 den 25 april, det \u00e4r Markus, har han ritat en g\u00f6k. G\u00f6ken skulle komma och den 14 april, Tiburtius var den f\u00f6rsta sommardagen, sa man, och det \u00e4r ett l\u00f6v. Den 12 maj har han n\u00e5got som inte finns p\u00e5 n\u00e5gon annan runstav. Det st\u00e5r Linfr\u00f6dagen. Man skulle s\u00e5 linet.<\/p>\n
Man f\u00e5r komma ih\u00e5g att 1753 inf\u00f6rde vi den Gregorianska tider\u00e4kningen. Vi flyttade fram 11 dagar i februari m\u00e5nad. Jag tror det var februari. Vi hoppade \u00f6ver 11 dagar i almanackan f\u00f6r att komma r\u00e4tt. Jag l\u00e4ste fr\u00e5n Gotland 1808, n\u00e4r ryssarna ockuperade Gotland, att ryssarna \u00e4nnu inte hade inf\u00f6rt det. Vi hade inf\u00f6rt det. Gotl\u00e4nningarna hade firat p\u00e5sk L\u00e5ngfredagen, p\u00e5skdagen och annandagen. S\u00f6ndagen efter kom ryssarna och sa att nu ska vi fira palms\u00f6ndagen. De var 11 dagar f\u00f6rsenade med sin p\u00e5sk. H\u00e4r \u00e4r den 25 maj utm\u00e4rkt. Det \u00e4r Urban. Jag vet inte riktigt, vad det d\u00e4r ska f\u00f6rest\u00e4lla egentligen. Urban ska leda sommaren st\u00e5r det i bondepraktikan. Det \u00e4r Eskil, som var S\u00f6dermanlands skyddshelgon. Det ser ut som ett l\u00f6v eller hj\u00e4rta. Det d\u00e4r \u00e4r Vitus, och nu heter den dagen Justina. Det verkar som n\u00e5got slags kors. Det \u00e4r Botulf. Han var r\u00e4tt k\u00e4nd i Sm\u00e5land, och han kallades f\u00f6r rovgubben, f\u00f6r att man skulle s\u00e5 rovfr\u00f6 den dagen. Jag kan t\u00e4nka mig, att det kan ha varit marknader i Vrigstad. Det var ju marknader i Vrigstad p\u00e5 den tiden. Det \u00e4r midsommardagen, som man m\u00e4rkt ut v\u00e4ldigt kraftigt med b\u00e5de kors och det ser ut som n\u00e5gon slags kvistar eller n\u00e5got. Den d\u00e4r nyckeln \u00e4r den 29 juni. Det var helgdag i Sverige p\u00e5 den tiden. Den kallades f\u00f6r Persm\u00e4ss och Petri och Pauli dag. Man tror att Petrus och Paulus dog samma dag. Det var den dagen. Petrus tecken \u00e4r nyckeln.<\/p>\n
Den 2 juli \u00e4r Maria bes\u00f6kelse, n\u00e4r Maria bes\u00f6kte Elisabeth. Det var ocks\u00e5 helgdag i Sverige fram till 1772. Det verkar ocks\u00e5 som en kvist eller gren eller n\u00e5got s\u00e5dant. Den 10 juli \u00e4r Knut, men idag \u00e4r Knut den 13 januari. Kanutus \u00e4r det latinska namnet. Knut med lien eller Knut den helige. Den 20 juli \u00e4r det Margaretha, som betyder p\u00e4rla. Hon slukades av en drake. Hon hade korsstav i sin hand, som v\u00e4xte ut till ett tr\u00e4d. Jag vet inte, om Wallander har f\u00f6rs\u00f6kt att rita kors d\u00e4r. Det ser i alla fall ut som en helgonkrona.<\/p>\n
Det \u00e4r Maria Magdalena den dagen, och d\u00e4r \u00e4r Christina. Det \u00e4r Jakob och slutligen Olof med en yxa, Olof den helige.<\/p>\n
Som vi sa ligger han 11 dagar efter, s\u00e5 om man trodde att Olof skulle kunna ge ax den 29 juli, f\u00e5r vi t\u00e4nka p\u00e5, att det i verkligheten var 11 dagar senare. Man var allts\u00e5 framme vid 9 augusti, och d\u00e5 \u00e4r det kanske inte riktigt s\u00e5 osannolikt, att det kunde bli ax.<\/p>\n
Vi ska bara ta en sak till. Karl XI skrev i n\u00e5got sammanhang, att han \u00e5beropade Moseboken. ”En trollkrona ska Du icke l\u00e5ta leva” och som vi vet, under den h\u00e4r tiden, br\u00e4nde man h\u00e4xor. Det var mycket vidskepelse. I samma sammanhang sa han ocks\u00e5, att ”tecknatydare och daghav\u00e4ljare” ville han inte veta av. Wallander var lite drabbad av detta. Han var lite av en tecknatydare och daghav\u00e4ljare. Tittar man p\u00e5 de anteckningar, som han gjort om sig sj\u00e4lv och sin familj, har han skrivit vilka stj\u00e4rnbilder de \u00e4r f\u00f6dda i. Han har om sig sj\u00e4lv skrivit, att han \u00e4r f\u00f6dd 1605, men han har inte skrivit datum. Han har skrivit sub libra, d v s f\u00f6dd i V\u00e5gens tecken eller Vikten, som det hette d\u00e5. Det \u00e4r mellan 14 september och en m\u00e5nad fram\u00e5t, tror jag. Han har skrivit p\u00e5 alla sina d\u00f6ttrar och sin hustru, vilken stj\u00e4rnbild de \u00e4r f\u00f6dda i. Han var lite av en tecknatydare allts\u00e5. Han var ocks\u00e5 en daghav\u00e4ljare, f\u00f6r det fanns n\u00e4mligen f\u00f6rkastade dagar som de sa. ”Det \u00e4r nyttigt och gott att veta. 33 dagar \u00e4ro om \u00e5ret f\u00f6r vilka alla m\u00e4nniskor skola taga sig tillvara. Ty det likas intet v\u00e4l, ej heller kommer det till n\u00e5gon god \u00e4nde vid tagas sig f\u00f6re begynna p\u00e5 dessa 33 dagar”. Det \u00e4r enligt en almanacka, som \u00e4r utgiven av en tysk som hette Fyhrman. Sedan har han skrivet av en annan almanacka, av en annan tysk som hette David Herlicius. Han har 46 f\u00f6rkastade dagar i sin almanacka, men de \u00f6verensst\u00e4mmer r\u00e4tt s\u00e5 bra. Men sammanlagt blir det r\u00e4tt s\u00e5 mycket att h\u00e5lla reda p\u00e5, om det skulle g\u00e5 bra, med det man sysslade med.<\/p>\n
”Man ska granneligen taga sig tillvara f\u00f6r de h\u00e4r dagarna, ty de \u00e4ro skadeliga och f\u00f6rd\u00e4rvliga. Vilken som bliver sjuker p\u00e5 dessa dagar, han bliver sent eller aldrig till pass igen. Vilken som bliver f\u00f6dd i dessa dagar, den lever icke l\u00e4nge, men om han lever l\u00e4nge, f\u00e5r han stor motg\u00e5ng och vederv\u00e4rdighet i allt han tager sig f\u00f6re. Vilken som f\u00e4ster hustru eller g\u00f6r br\u00f6llop i samma dagar, honom sker varken lycka eller gott. Vilken som flyttar hus emellan, eller av en tj\u00e4nst till en annan, eller reser av ett land till ett annat, skall alltid bliva bedr\u00f6vad. Det som begynner vandra p\u00e5 dessa dagar, kommer s\u00e4llan eller aldrig till sitt eget igen”. S\u00e5 h\u00e4r h\u00e5ller de p\u00e5 att uppr\u00e4kna s\u00e5dant h\u00e4r. Man ska inte k\u00f6pa eller s\u00e4lja, inte g\u00e5 till r\u00e4tteg\u00e5ng, och inte begynna det man vill skall hava n\u00e5gon fortg\u00e5ng.<\/p>\n
Jag vet inte, om Ni t\u00f6rs f\u00e5 reda p\u00e5, vilka dagar det h\u00e4r \u00e4r? Ni kanske blir helt lamslagna. Vi tar risken. D\u00e4r st\u00e5r Stephen Fyhrman. Det \u00e4r den h\u00e4r almanacksutgivaren. Han gav ut m\u00e5nga almanackor p\u00e5 1600-talet. Han passade p\u00e5, n\u00e4r det var kometer och s\u00e5dant d\u00e4r i farten, f\u00f6r d\u00e5 gick de l\u00e4ttare att s\u00e4lja naturligtvis. Han kunde f\u00f6ruts\u00e4ga farligheter. Det d\u00e4r ”dies omnius” betyder f\u00f6rkastade dagar. Det finns 33 st. Januari, det d\u00e4r betyder januari, har 7 st och det \u00e4r den 1, 2, 4, 6, 11, 12 och 29, s\u00e5 se upp i morgon. Stenmark kommer att ramla imorgon, det \u00e4r jag helt \u00f6vertygad om. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 den 11, f\u00f6r den \u00e4r alldeles s\u00e4rskilt farlig. Det var en av de v\u00e4rsta, trodde man. Jag kom p\u00e5, att det var den kv\u00e4llen, vi hade styrelsesammantr\u00e4de i hembygdsf\u00f6reningen och best\u00e4mde om den h\u00e4r kv\u00e4llen. Jag vet inte hur detta slutar.<\/p>\n
Sedan \u00e4r det 3 dagar i februari och det \u00e4r 11, 17 och 18. I mars \u00e4r det 4 dagar och det \u00e4r 1, 4, 14 och 16, och i april 3 dagar och s\u00e5 vidare. Lugnt och bra \u00e4r det bara i juni egentligen, f\u00f6r d\u00e5 \u00e4r det den 6 och vi har gjort den som nationaldag idag. I oktober \u00e4r det ocks\u00e5 ganska lugnt och bra, f\u00f6r d\u00e5 \u00e4r det bara 1 dag ocks\u00e5, och det \u00e4r den 6 oktober. Det var ett s\u00e4tt att f\u00e5 ledigt ibland.<\/p>\n
Ett annat s\u00e4tt att visa vilken tecknatydare han var, \u00e4r att han har skrivit om m\u00e4nniskornas kvalitet, och hur de \u00e4r som \u00e4r f\u00f6dda i vissa tecken. Hans hustru, som \u00e4r f\u00f6dd i Vattumannen, st\u00e5r det om, att de barn som f\u00f6ds i Vattumannen mellan den 10 januari och 10 februari, Ni kan ta \u00e5t er, om det \u00e4r n\u00e5gon som \u00e4r det, ”vader vis, v\u00e4ltalande, renhj\u00e4rtad, hatar l\u00f6gn och l\u00f6gnare, talar g\u00e4rna med sig sj\u00e4lv, vader k\u00e4r h\u00e5llen och \u00e4rad. Hennes barn l\u00e5ta sig v\u00e4l tukta och vill g\u00e4rna f\u00e4rdas”.<\/p>\n
Wallander var sj\u00e4lv f\u00f6dd i V\u00e5gen, och de sidorna saknas h\u00e4r. Men i bondepraktikan st\u00e5r det, det kan vara roligt, f\u00f6r vi vet, inte hur han s\u00e5g ut, att de som \u00e4r f\u00f6dda i V\u00e5gen ”bliver en sannf\u00e4rdig m\u00e4nniska utan falskhet bliver och underlig, f\u00e5r en tjock n\u00e4sa, stora \u00f6gonbryn och stora skuldror”. Vill man f\u00f6rest\u00e4lla sig Wallander, kan man kanske tro p\u00e5 bondepraktikan, eller p\u00e5 den h\u00e4r och t\u00e4nka sig honom med tjock n\u00e4sa, stora \u00f6gonbryn och stora skuldror.<\/p>\n
Han har gjort n\u00e5gra sm\u00e5 anteckningar om annat ocks\u00e5. Han har t ex skrivit om solen, och det \u00e4r kanske s\u00e5dant som han l\u00e4rde barnen i skolan i pedagogin. Hon \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n jorden, 166 3\/8-dels g\u00e5nger st\u00f6rre \u00e4n jorden. Sedan st\u00e5r det, det \u00e4r r\u00e4tt roligt, hon l\u00f6per i 1 timma 225 milar hastigare \u00e4n ett b\u00f6sselod. Det \u00e4r solen det. Det \u00e4r fortfarande solen som g\u00e5r, f\u00f6r det \u00e4r inte jorden som snurrar.<\/p>\n
Det \u00e4r egentligen ganska bra det h\u00e4r, f\u00f6r vad barnen hade f\u00f6r uppfattningar om det som g\u00e5r riktigt fort, var det kanske ett b\u00f6sselod. Det kvittar om det \u00e4r 225 g\u00e5nger fortare eller 225.000 g\u00e5nger fortare, f\u00f6r fort g\u00e5r det i alla fall.<\/p>\n
Det \u00e4r bara en enda sak till som jag tycker vi ska klara ut och det \u00e4r hur har denna bok och vilka \u00f6den har den g\u00e5tt igenom. Jag har en liten teori om hur den har l\u00e4mnat Vrigstad och kommit tillbaka igen.<\/p>\n
Vi utg\u00e5r ifr\u00e5n att n\u00e4r han dog fanns boken hos honom i hans \u00e4go. Han beh\u00f6ll den tills han dog \u00e4r utg\u00e5ngspunkten. 1700 vet jag att hans \u00e4nka levde kvar i Vrigstad och jag utg\u00e5r fr\u00e5n att boken fanns kvar hos henne, eller om hon l\u00e4mnade den ifr\u00e5n sig, det \u00e4r m\u00f6jligt. Sedan \u00e4r det os\u00e4kra antaganden h\u00e4r men detta h\u00e4nde i alla fall. 1713 dog prosten Ternerus. Den som Wallander var hj\u00e4lppr\u00e4st hos. Hans dotter Ingrid gifter sig 1714 med Johan Sellin, komministern i Svenarum, f\u00f6dd 1677. 1747 blir Johan Sellins son Lars komminister i Svenarum. Det var allts\u00e5 far och son, som eftertr\u00e4dde varandra som pr\u00e4ster. Han dog 1770. Hans namn finns p\u00e5 baksidan, p\u00e5 bakp\u00e4rmen i boken. Det st\u00e5r L Selin. Han har s\u00e5ledes haft boken i sin hand. D\u00e4rf\u00f6r tror jag, att den kommit in i prosten Ternerus hem, p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Via dottern Ingrid har den kommit till pr\u00e4stg\u00e5rden i Svenarum och varit i Lars Selins \u00e4gor, eftersom han har skrivit sitt namn i den. 1789 gifter sig Lars Selins dotter Ingegerd med rusth\u00e5llaren Nikolaus Samuelsson i Harkeryd. Sedan \u00e4r det ett os\u00e4kert hopp igen. Men Nikolaus i Harkeryd hade en son som hette Klas, och Klas hade en son som hette August eller kallades f\u00f6r Gusten i Harkeryd. Jag har sett med mina egna \u00f6gon en stor l\u00e5da med b\u00f6cker fr\u00e5n det Sellinska hemmet och som \u00e4gts av komministern Sellin i Svenarum och som kommer fr\u00e5n Gusten i Harkeryd, som de sa. D\u00e4rf\u00f6r tror jag, att den h\u00e4r boken har varit med i Harkeryd och funnits d\u00e4r till 1896.<\/p>\n
D\u00e5 kom fornforskaren J F Johansson fr\u00e5n V\u00e4sterg\u00f6tland till Vrigstad med den h\u00e4r boken i sitt f\u00f6rvar. Han hade hittat den p\u00e5 ett st\u00e4lle i Svenarum. Det st\u00e5r i Sm\u00e5lands-Posten, som jag fick f\u00f6r en tid sedan av Stig. Han hade med sig den.<\/p>\n
J\u00f6nk\u00f6pings-Posten stod p\u00e5 en vind i Svenarum, och d\u00e4r kallades han f\u00f6r antikhandlare. Han kom hit med den 1896, och \u00f6verl\u00e4mnade den till folkskoll\u00e4rare Hultqvist. Den skulle s\u00e5 sm\u00e5ningom komma p\u00e5 ett blivande skolmuseum i Stockholm. Omkring 1940, kanske n\u00e5got senare, kom den fr\u00e5n Hultqvists efterlevande till kyrkoarkivet i Vrigstad. D\u00e4r har den sedan funnits. 1956 hade jag den i min hand, och skrev en liten uppsats om den i den h\u00e4r boken som heter Hembygdsbok f\u00f6r v\u00e4stra och mellersta Njudung. Jag har skrivit att den blev unders\u00f6kt men det \u00e4r att ta i kanske, men jag gick i alla fall igenom den och f\u00f6rs\u00f6kte beskriva den.<\/p>\n
1970 inlevererades den med andra kyrkoarkivarier till landsarkivet i Vadstena. D\u00e4r finns den nu, och nu har vi tack vare Sven-Erik Svensson som har varit sn\u00e4ll och gjort sig besv\u00e4r f\u00e5tt l\u00e5na hit den f\u00f6r den h\u00e4r temakv\u00e4llen.<\/p>\n
Det \u00e4r allts\u00e5 en bok som har genomg\u00e5tt r\u00e4tt s\u00e5 m\u00e5nga och underliga \u00f6den, om nu detta st\u00e4mmer. Han var s\u00e4kert en enkel man, Wallander, och levde ett enkelt liv. Han fick ingen stor gravsten som Komstadius fick, men genom \u00f6dets nyck har han genom den h\u00e4r lilla boken \u00e4nd\u00e5 inte blivit gl\u00f6md. Tack vare honom \u00e4r det liksom ett litet, som Elin W\u00e4gner s\u00e4ger ”rop ur det f\u00f6rg\u00e5ngna”.<\/p>\n
F\u00f6redrag av Rudolf Thunander vid Hembygdsf\u00f6reningens temakv\u00e4ll
\n1983-01-28.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Texten \u00e4r utskriven efter bandinspelning vid temakv\u00e4llen, varf\u00f6r vissa stav- och sakfel kan f\u00f6rekomma i texten. En gammal bok fr\u00e5n<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-684","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/684","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=684"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/684\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":685,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/684\/revisions\/685"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=684"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}