Jag vill f\u00f6rst tacka f\u00f6r v\u00e4lkomstorden och f\u00f6r inbjudan att komma hit. Du f\u00e5r prata om vad Du vill, sa fru Qvist n\u00e4r hon ringde och bad mig komma hit och nu f\u00e5r ni se vad det kan vara som jag vill prata om. Jag h\u00e5ller det hemligt \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n
Jag ska i alla fall b\u00f6rja med att citera en sak som Kurt Weibull, den gamle historieprofessorn i G\u00f6teborg sa. Namnet Weibull \u00e4r s\u00e4kert bekant f\u00f6r Er. J\u00f6rgen Weibull \u00e4r ju en person som man ofta har kunnat se och h\u00f6ra i radio och TV, han \u00e4r ocks\u00e5 historiker och son till Kurt Weibull.<\/p>\n
Kurt Weibull, var f\u00f6dd 1886. Han dog f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan 105 \u00e5r gammal och pigg och aktiv in i det sista. Han var som sagt f\u00f6dd 1886 och 1986 fyllde han f\u00f6ljaktligen 100 \u00e5r och sl\u00e4kt och v\u00e4nner och barn och barnbarn var samlade f\u00f6r att fira honom. D\u00e5 fick han som levt i 100 \u00e5r fr\u00e5gan vad som hade varit den mest betydelsefulla f\u00f6r\u00e4ndringen i tillvaron under de 100 \u00e5ren – i fr\u00e5ga om arbetslivet t.ex. med arbetstider och semester eller i den tekniska utvecklingen som ju hade ju g\u00e5tt i ett rasande tempo – med flyg och bilar och TV och allt vad det kan vara, och fr\u00e5gan var, vad i den utveckling som 100-\u00e5ringen hade varit med om som tyckte han var det viktigaste och d\u00e5 inte bara f\u00f6r honom personligen utan f\u00f6r svensken i allm\u00e4nhet i det dagliga livet.<\/p>\n
Kurt Weibull t\u00e4nkte l\u00e4nge innan han svarade. Jag t\u00e4nker l\u00e5ta er t\u00e4nka lite ocks\u00e5 Vad tror ni han svarade?
\nTror Ni det var r\u00f6str\u00e4tten eller semestern eller frysboxen eller flyget eller vad tror Ni det var?
\nEfter moget \u00f6verv\u00e4gande svarade Kurt Weibull: den viktigaste f\u00f6r\u00e4ndringen i m\u00e4nniskors vardagstillvaro skedde n\u00e4r det elektriska ljuset kom \u2013 ljuset och gl\u00f6dlampan. Ingenting har betytt s\u00e5 mycket f\u00f6r t.ex. kvalit\u00e9n p\u00e5 arbetet, nu kunde man se vad man gjorde i verkstan, i lag\u00e5rn, i k\u00f6ket. Dessutom f\u00f6rsvann tomtarna och trollen som hade smugit omkring i m\u00f6rka skrymslen p\u00e5 vindarna och i bodar, det kom ljus i huset, samvaron i hemmet p\u00e5 fritiden blev annorlunda. Vardagslivet \u00f6verhuvudtaget, menade Kurt Weibull, f\u00f6r\u00e4ndrades totalt och f\u00f6r\u00e4ndrades till det b\u00e4ttre.<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4r ju en pension\u00e4rsf\u00f6rening och det betyder rimligtvis att alla h\u00e4r \u00e4r minst 65 \u00e5r gamla, d.v.s. f\u00f6dda senast 1927. M\u00e5nga \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s \u00e4ldre, f\u00f6dda b\u00e5de 10 och 20 \u00e5r tidigare kanske. I alla fall \u00e4r det nog en hel del av Er som kan komma ih\u00e5g en tid utan elektriskt ljus. I mitt eget hem hade vi visserligen elektriskt ljus, men inte hela dygnet. Det kom fr\u00e5n en liten kraftstation f\u00f6r fabriken och t\u00e4ndes n\u00e4r det m\u00f6rknade fram p\u00e5 eftermiddagen och sl\u00e4cktes sen vid 10-tiden p\u00e5 kv\u00e4llen. Det fanns ett rel\u00e4 vid den h\u00e4r stationen och den som sk\u00f6tte det hela varnade d\u00e5 genom att med det h\u00e4r rel\u00e4et tona ner tv\u00e5 g\u00e5nger med ljuset. Sen dr\u00f6jde det 5 minuter innan det sl\u00e4cktes helt och folk fick lite tid p\u00e5 sig att plocka fram sina fotogenlampor och stearinljus. \u201dNu blinkar Emil!\u201d sa man i stugorna – den som t\u00e4nde och sl\u00e4ckte hette n\u00e4mligen Emil – och d\u00e5 visste man att nu slocknar det f\u00f6r natten.<\/p>\n
Till Vrigstad kom elektrisk str\u00f6m 1918, det var fr\u00e5n en kraftstation vid Kvarnag\u00e5rden och den fullst\u00e4ndiga elektrifieringen som vi \u00e4r vana vid och som ju utnyttjas till allt t\u00e4nkbart f\u00f6rutom till belysning har ju sedan utvecklats s\u00e5 sm\u00e5ningom. Gatljus fanns det f\u00f6rresten i Vrigstad f\u00f6re det elektriska ljusets tid. Redan omkring \u00e5r 1900 fanns det 6 oljedrivna gatlampor utplacerade som t\u00e4ndes av en s.k. nattvakt och lyktt\u00e4ndare. Den som sk\u00f6tte jobbet kallades f\u00f6rresten R\u00e4nnare-Johan och avl\u00f6nades med 25 kronor om \u00e5ret av Sparbanken.<\/p>\n
Alla som kan f\u00f6rest\u00e4lla sig och minns en tillvaro utan elektriskt ljus och elektriska gl\u00f6dlampor kan nog h\u00e5lla med Kurt Weibull – det \u00e4r nog inte s\u00e5 mycket annat som f\u00f6r\u00e4ndrat tillvaron och vardagslivet s\u00e5 genomgripande som just det elektriska ljuset. Men det finns andra genomgripande f\u00f6r\u00e4ndringar som vi varit med om \u2013 radion \u00e4r en, telefonen en annan. M\u00e5nga av er som kan komma ih\u00e5g en tillvaro utan elljus, kan kanske komma ih\u00e5g en tid n\u00e4r det inte fanns telefon i huset heller inte hos grannen eller kanske inte i hela byn – nu f\u00f6rtiden har man en apparat i n\u00e4stan varje rum och dessutom kanske en i bilen. Till Vrigstad kom telefonen f\u00f6r n\u00e4stan precis 100 \u00e5r sedan, 1896, – d\u00e5 var det bara 7 personer som hade telefon h\u00e4r: det var handlanden Albert Wadell, han hade nr 1,. handlanden Johan Ek, patron Wessberg p\u00e5 Lundholmen, provinsiall\u00e4karen Lindegren, l\u00e4nsmannen Alfred Dahl, kronoj\u00e4garen Hallstr\u00f6m och fabrik\u00f6ren Fredrik Runstedt. Ytterligare en abonnent fanns det, det var h\u00e4radsh\u00f6vding Geijer i Nydala, s\u00e5 sammanlagt var det 8. Nydala fick f\u00f6rresten inte telefonstation f\u00f6rr\u00e4n 1932.<\/p>\n
Det var inte Televerket som svarade f\u00f6r telefonen p\u00e5 den tiden utan ett privat bolag, Telefonbolaget L M Ericsson. V\u00e4xeln var inrymd i Wadells hus i ett litet utrymme innanf\u00f6r sj\u00e4lva aff\u00e4ren – Wadells aff\u00e4r fanns i det huset vid Torget d\u00e4r Dans Fritidsbod nu \u00e4r och v\u00e4xelf\u00f6rest\u00e5ndare var Joachim Dahlstr\u00f6m. En yngling som man brukar s\u00e4ga inte kr\u00e4vde s\u00e5 mycket arbete – att koppla telefonsamtal till 8 abonnenter r\u00e4ckte mer \u00e4n nog f\u00f6r honom.<\/p>\n
R\u00e4tt snart tog Televerket \u00f6ver, det blev fler och fler abonnenter, och flinkare fingrar \u00e4n Dahlstr\u00f6ms kr\u00e4vdes f\u00f6r att koppla alla samtalen. I b\u00f6rjan av 1930-talet fanns det 48 abonnenter i Vrigstad, 1944 passerades 100-strecket och 10 \u00e5r senare var det \u00f6ver 200. Det var den tid n\u00e4r det fanns en liten vev p\u00e5 apparaterna, man vevade, det svarade ”Vrigstad” och man best\u00e4llde sitt samtal, inte alltid genom att s\u00e4ga numret utan f\u00f6r det mesta bara namnet. P\u00e5 telefonstationen kopplade man d\u00e5 samtalet manuellt genom ett invecklat flyttande av sladdar. Rikssamtal best\u00e4llde man, t ex \u201dKan jag f\u00e5 Lasarettet i J\u00f6nk\u00f6ping” och sen satt man och v\u00e4ntade till det ringde tv\u00e5 signaler – tv\u00e5 signaler betydde alltid riks, lokalsamtal var bara en – och telefonisten sa ”Klart J\u00f6nk\u00f6ping” och s\u00e5 blev det ett samtal. N\u00e4r 3 minuter g\u00e5tt h\u00f6rde man telefonisten s\u00e4ga \u201den period\u201d i luren, och n\u00e4r 6 minuter hade g\u00e5tt sa hon \u201dtv\u00e5 perioder\u201d. Det kunde man tolka ungef\u00e4r som s\u00e5, att \u201dnu har Du pratat l\u00e4nge, har Du verkligen r\u00e5d med det\u201d. Klockan 9 p\u00e5 kv\u00e4llen st\u00e4ngde man och p\u00e5 s\u00f6ndagarna gick det att ringa bara vissa timmar. M\u00e5nga var ovana vid telefon – man skrek i luren som om man trodde att det m\u00e5ste h\u00f6ras hemma hos mottagaren utan ledning.<\/p>\n
Sen kom automatiseringen, var i b\u00f6rjan av 1960-talet, det blev fingerskiva i st\u00e4llet f\u00f6r veven, telefonstationen las ner och telefonisterna f\u00f6rsvann. Nu \u00e4r det knapptelefoner, man ringer direkt till b\u00e5de USA och Australien – telefonen h\u00f6r till allas vardagsliv. Men det har den inte alltid gjort – det \u00e4r under de 100 \u00e5ren som Kurt Weibull levde som den blev var mans egendom och t\u00e5gade in i vardagstillvaron, en av de stora f\u00f6r\u00e4ndringar som ocks\u00e5 vi har varit med om.<\/p>\n
\u00d6verhuvudtaget \u00e4r det intressanta fr\u00e5gor detta, n\u00e4r s\u00e5dana h\u00e4r genomgripande f\u00f6r\u00e4ndringar har kommit. Vi vet att det har h\u00e4nt – men n\u00e4r? Jag skulle kunna testa Er med ett par fr\u00e5gor och t ex fr\u00e5ga om Ni vet n\u00e4r frysboxarna gjorde sitt int\u00e5g i hemmen? Eller n\u00e4r det blev m\u00f6jligt att se TV h\u00e4r? B\u00e5da sakerna \u00e4r s\u00e5dana genomgripande f\u00f6r\u00e4ndringar i vardagslivet – det \u00e4r v\u00e4l knappast n\u00e5gon numera som vill t\u00e4nka bort varken TV:n eller frysboxen. Hur l\u00e4nge sen \u00e4r det vi inte hade n\u00e5gondera. Vilket kom f\u00f6rst \u2013 TV eller frysbox?<\/p>\n
S\u00e5dana fr\u00e5gor intresserar historikerna i dag, inte bara runstenar och gamla krig och kungar. F\u00f6r\u00e4ndringar som dem vi pratar om elektriskt ljus, telefon, TV, nylon och plast o s v har ju intr\u00e4ffat i modern tid och \u00e4r trots allt relativt l\u00e4tta att datera – andra \u00e4r sv\u00e5rare. N\u00e4r kom gaffeln t ex? N\u00e4r slutade man att ta mat med fingrarna och i st\u00e4llet anv\u00e4nda gaffel? N\u00e4r kom den f\u00f6rsta v\u00e4ndplogen, som s\u00e5 radikalt f\u00f6r\u00e4ndrade jordbruket Vem hade de f\u00f6rsta glas\u00f6gonen? Ju l\u00e4ngre tillbaka vi kommer ju sv\u00e5rare blir det. Vi m\u00e4rker att det \u00e4r sv\u00e5rt nog med det som h\u00e4nt i v\u00e5r egen tid \u2013 n\u00e4r b\u00f6rjade man brygga kaffe i Melitta-filter t.ex. eller n\u00e4r en klok person kom p\u00e5 att konstruera tippflak p\u00e5 lastbilar. Ja det kan man fundera p\u00e5.<\/p>\n
S\u00e5 d\u00e4r kan man h\u00e5lla p\u00e5 att r\u00e4kna upp gamla och nya f\u00f6r\u00e4ndringar – n\u00e4r de v\u00e4l har skett tycker vi de \u00e4r sj\u00e4lvklara, de bara finns d\u00e4r. Men det \u00e4r intressant att f\u00f6rs\u00f6ka svara p\u00e5 fr\u00e5gorna – n\u00e4r h\u00e4nde det, var kom nyheterna ifr\u00e5n, vem b\u00f6rjade o s v. Det ger m\u00e5nga g\u00e5nger nya perspektiv och ett annat s\u00e4tt att se p\u00e5 det sj\u00e4lvklara som vi har omkring oss och som vi tror alltid har funnits h\u00e4r.
\nJag ska sluta med att ber\u00e4tta lite om bakgrunden till en annan viktig f\u00f6reteelse i tillvaron, n\u00e5gonting som ing\u00e5r i det dagliga livet och som vi \u00e4r beroende av, och som dessutom har en intressant historia just i Vrigstad. Det \u00e4r Posten.<\/p>\n
Som Ni kanske vet s\u00e5 kom det f\u00f6rsta frim\u00e4rket i Sverige 1855, men redan innan frim\u00e4rkena fanns, hade vi ett postkontor h\u00e4r. Det kom 1848 och var d\u00e5 det trettonde i Sm\u00e5land. Mellan kontoren fanns ett antal stora postlinjer d\u00e4r man befordrade posten med h\u00e4st och vagn. En s\u00e5dan gick t ex mellan J\u00f6nk\u00f6ping via Vrigstad till Alvesta, en annan \u00f6ver Vetlanda mot M\u00e5lilla.<\/p>\n
Det hus som vi kallar Gamla Bankg\u00e5rden h\u00e4r i Vrigstad, d\u00e4r \u00e4r Bankmuseet \u00e4r numera, byggdes p\u00e5 1840-talet och kallades Bolagshuset eftersom det byggdes av ett bolag f\u00f6r att ge rum \u00e5t l\u00e4kare och apotek. Men bolaget erbj\u00f6d ocks\u00e5 fri bostad om tv\u00e5 rum och k\u00f6k i huset \u00e5t en postm\u00e4stare, om Vrigstad fick ett postkontor. Det fick man \u2013 1848, 7 \u00e5r f\u00f6re frim\u00e4rkets tid, besl\u00f6t regeringen att det skulle bli ett postkontor h\u00e4r och den f\u00f6rste postm\u00e4staren utn\u00e4mndes. Han hette Johan Bergdahl, han bodde som sagt i Bolagshuset eller Gamla Sparbanken och postkontoret inredde han i ett hus som l\u00e5g vid V\u00e4xj\u00f6v\u00e4gen d\u00e4r Taxi \u00e4r nu.<\/p>\n
1855 h\u00e4nde n\u00e5got intressant – d\u00e5 fick Bergdahl f\u00f6r sig att han ville flytta postkontoret till Sunnerby, d\u00e4r en av g\u00e5rdarna var s.k. posthemman och l\u00e5g vid str\u00e5kv\u00e4gen mot V\u00e4xj\u00f6. L\u00e4nsstyrelsen skulle yttra sig och infordrade fr\u00e5n kronofogde Wallerstr\u00f6m h\u00e4r i Vrigstad lite underlag om f\u00f6rh\u00e5llandena och kronofogden han skrev att det inte vore bra med postkontoret i Sunnerby. Det vore som han skrev \u201dtill nackdel f\u00f6r korrespondenterna\u201d och dessutom skulle det vara st\u00f6rre risk f\u00f6r postr\u00e5n och st\u00f6lder av pengar och v\u00e4rdepost om kontoret l\u00e5g i Sunnerby.<\/p>\n
Men Bergdahl bem\u00f6tte honom och skrev att \u201dSunnerby by \u00e4r med redbara och ordentliga inv\u00e5nare befolkad\u201d och vad v\u00e5ldsverkare och r\u00e5nare betr\u00e4ffade, skrev Bergdahl, s\u00e5 \u201d\u00e4ro s\u00e5dana snarare att befara i Vrigstad, emedan h\u00e4r ofta samlas varjehanda slags d\u00e5liga m\u00e4nniskor och inbrottsst\u00f6lder hava \u00e4ven h\u00e4r blivit beg\u00e5ngna, varemot det i Sunnerby \u00e4r stilla och lugnt\u201d.<\/p>\n
N\u00e5gon flyttning av posten till Sunnerby blev det emellertid inte. I st\u00e4llet flyttades postkontoret till ett hus vid Tegn\u00e9rv\u00e4gen som heter Granstugan – det \u00e4gs i dag av familjen Bj\u00f6rn Cel\u00e9n – och f\u00f6rest\u00e5ndare blev fr\u00f6ken Charlotte Granfelt \u2013 hennes fullst\u00e4ndiga namn var Charlotte Josefina Bernhardina Albertina Eugenia Granfelt. I Granstugan fanns allt som skulle finnas i ett gammaldags postkontor, en lucka som postfr\u00f6ken \u00f6ppnade n\u00e4r n\u00e5gon knackade p\u00e5 och som hon kunde sl\u00e5 igen med en ilsken sm\u00e4ll framf\u00f6r n\u00e4san p\u00e5 den som inte upptr\u00e4dde som han skulle. D\u00e4r fanns inget kassask\u00e5p, men en kassakista som var fastskruvad med stora skruvar i golvet.1894 eftertr\u00e4ddes Charlotte av sin brorsdotter Anna som sedan f\u00f6restod posten till 1938, d\u00e5 den flyttades igen. Nu till Torget, till det hus d\u00e4r Biblioteket nu \u00e4r. D\u00e5 hade de b\u00e5da fr\u00f6knarna Granfelt f\u00f6rest\u00e5tt posten i Vrigstad i 67 \u00e5r. De var f\u00f6r \u00f6vrigt de sista medlemmarna av den finlandssvenska adelssl\u00e4kten Granfelt.<\/p>\n
N\u00e4r stambanan blev f\u00e4rdigbyggd 1864 \u00f6ppnades sen postkontor vid flera av j\u00e4rnv\u00e4gsstationerna, i t.ex. S\u00e4vsj\u00f6 och Stockaryd. I Stockaryd var en s k f\u00f6renad poststation, d v s j\u00e4rnv\u00e4gens och postens expeditioner sk\u00f6ttes av samma personal i j\u00e4rnv\u00e4gsstationen. Den ordningen g\u00e4llde till 1916, d\u00e5 posten i Stockaryd skildes fr\u00e5n j\u00e4rnv\u00e4gen och fick egen personal och egna lokaler. F\u00f6renad poststation blev det i R\u00f6rvik 1916 som inte f\u00f6rr\u00e4n 1949 fick posten skild fr\u00e5n j\u00e4rnv\u00e4gen.
\nJag m\u00e5ste f\u00e5 ber\u00e4tta en episod fr\u00e5n en s\u00e5dan f\u00f6renad poststation, d\u00e4r stinsen sk\u00f6tte b\u00e5de t\u00e5gen och posten. Min farfar som hade Stolfabriken i Hagafors var ju beroende av j\u00e4rnv\u00e4gstransporterna fr\u00e5n stationen i Hok – han brukade s\u00e4ga att han inte kunde hj\u00e4lpa att det var 8 km fr\u00e5n fabriken till stationen, fabriken fanns n\u00e4mligen innan j\u00e4rnv\u00e4gen var byggd. D\u00e5 hade det i alla fall kommit en ny stins till Hok. En riktig byr\u00e5krat som var ytterst noga med att alla regler f\u00f6ljdes till punkt och pricka. Farfar hade skickat iv\u00e4g en dr\u00e4ng med h\u00e4st och vagn och ett lass stolar. Det togs emot och klarerades av stinsen, men sen hade han ocks\u00e5 post\u00e4renden med sig. Men det gick inte – posten \u00e4r st\u00e4ngd f\u00f6r dagen f\u00f6rklarade stinsen och pojken fick k\u00f6ra de 8 kilometrarna hem med of\u00f6rr\u00e4ttat \u00e4rende.<\/p>\n
Farfar blev ju inte precis glad n\u00e4r fick h\u00f6ra talas om s\u00e5dan kitslighet, s\u00e5 hade det aldrig g\u00e5tt till f\u00f6rut, s\u00e5 han funderade ut ett s\u00e4tt att fostra den nye stinsen lite. N\u00e4sta dag k\u00f6rde pojken iv\u00e4g till Hok igen med instruktioner fr\u00e5n farfar. Han gick fram till luckan och fr\u00e5gade: \u00c4r posten \u00f6ppen? Jo det var den. Jag skulle ha ett 5-\u00f6resfrim\u00e4rke. Det fick han och gick och satte sig p\u00e5 b\u00e4nken d\u00e4r i v\u00e4ntsalen. Och s\u00e5 gick han fram igen: \u00c4r posten \u00f6ppen? ja – ett 5-\u00f6resfrim\u00e4rke och s\u00e5 h\u00f6ll han p\u00e5 tills stinsen r\u00f6t: Hur l\u00e4nge ska Du h\u00e5lla p\u00e5 med det h\u00e4r? ”Fabrik\u00f6ren sa att jag skulle h\u00e5lla p\u00e5 tills kronan \u00e4r slut.\u201d Det var en vink, som stinsen begrep och allt slutade i frid och fr\u00f6jd, farfar och han blev goda v\u00e4nner och den strikta gr\u00e4nsen mellan post och j\u00e4rnv\u00e4g luckrades upp till alla parters bel\u00e5tenhet.<\/p>\n
Jag skulle \u00e5terkomma till vad vi kallade g\u00e5ngpost. De stora linjerna mellan postkontoren fanns ju – de gick med h\u00e4st och vagn och efter turlista.<\/p>\n
Men s\u00e5 fanns det ocks\u00e5 s k g\u00e5ngpost, d.v.s. posten bars till fots \u00e4ven s.k. postf\u00f6rare som inte egentligen beh\u00f6vde ha n\u00e5gra andra kvalifikationer \u00e4n att vara som det hette ”en fullmyndig mansperson”. \u201dDet fanns s\u00e5dana g\u00e5ngpostlinjer mellan Vrigstad och Hylletofta en tid under 1870-talet och det fanns en mellan Vrigstad och Nydala. Nydala under n\u00e5gra \u00e5r – mellan 1874 och 1879 f\u00f6rresten – egen poststation och d\u00e5 var det g\u00e5ngpost tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan mellan Vrigstad och Nydala, det var en postf\u00f6rare som d\u00e5 gick med posten. Men 1879 drogs postkontoret i Nydala in – n\u00e5got nytt blev det inte f\u00f6rr\u00e4n 1920 – och postf\u00f6raren blev uppsagd. Det skulle bli en lantbrevb\u00e4rare i st\u00e4llet och p\u00e5 brevb\u00e4raren var kravet att han skulle kunna l\u00e4sa och det kunde inte den gamla postf\u00f6raren.<\/p>\n
Nu 1879 skulle det allts\u00e5 bli en lantbrevb\u00e4rare, han skulle g\u00e5 tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan fr\u00e5n Vrigstad \u00f6ver H\u00f6kaberg, d\u00e4r pr\u00e4sten bodde p\u00e5 den tiden, till postombudet i Nydala. N\u00e4r man skulle anst\u00e4lla den nye lantbrevb\u00e4raren gjorde man s\u00e5 att man h\u00f6ll auktion p\u00e5 sysslan – den som bj\u00f6d l\u00e4gst skulle f\u00e5 den.<\/p>\n
Den 18 mars 1879 h\u00f6lls det s\u00e5dan auktion i Vrigstad och det var m\u00e5nga som bj\u00f6d och den som bj\u00f6d allra l\u00e4gst och allts\u00e5 fick platsen bj\u00f6d 1 krona och 28 \u00f6re per tur. S\u00e5 sm\u00e5ningom kom han p\u00e5 att han nog hade bjudit f\u00f6r lite i alla fall, f\u00f6r ett par \u00e5r senare beg\u00e4rde han f\u00f6rh\u00f6jning p\u00e5 l\u00f6nen, han ville ha 2 kronor per tur, f\u00f6r skrev han till poststyrelsen \u201dav l\u00f6nen har hittills h\u00e4lften g\u00e5tt \u00e5t till skoslitningspengar\u201d. Det fick han inte s\u00e5 han sa upp sig och det blev ny auktion: nu blev det l\u00e4gsta budet 99 \u00f6re per tur f\u00f6r att g\u00e5 str\u00e4ckan som man ber\u00e4knade till 1.4 mil.<\/p>\n
En annan postb\u00e4rare som nog m\u00e5nga h\u00f6rt talas om var Post-Kalle, som f\u00f6re stambanans tid bar post mellan Vrigstad och Sandsj\u00f6. Han var ett stort original och det g\u00e5r m\u00e5nga historier om honom. Bl.a. hade han en f\u00e4stm\u00f6, hon hette Lena och hade en liten stuga med en liten tr\u00e4dg\u00e5rdst\u00e4ppa till. \u201dOch\u201d sa Post-Kalle, \u201dLena och jag har gjort liksom ett sakramente att d\u00f6 ho f\u00f6rst s\u00e5 ska ho ha stuga men d\u00f6 ja f\u00f6rst s\u00e5 ska ja haet\u201d.<\/p>\n
S\u00e5 d\u00e4r kunde det vara med posten – det som nu f\u00f6r tiden fungerar med en tidning och post i brevl\u00e5dan varenda dag utan att vi t\u00e4nker p\u00e5 det, med besv\u00e4rliga stinsar och postfr\u00f6knar och brevb\u00e4rare som inte kunde l\u00e4sa.<\/p>\n
Ingenting \u00e4r sig likt – den som \u00e4r pension\u00e4r och kan se tillbaka och \u00f6verblicka n\u00e5gra decennier kan bara konstatera detta och hur mycket det \u00e4r som har f\u00f6r\u00e4ndrats. Milj\u00f6er har f\u00f6rsvunnit och nya kommit i st\u00e4llet, m\u00e4nniskorna sj\u00e4lva f\u00f6r\u00e4ndras och lever p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt i ett annat tempo och under andra villkor. Och vi gamle h\u00e4nger med i sv\u00e4ngarna s\u00e5 gott det nu g\u00e5r och n\u00e5n g\u00e5ng – som nu – kan det vara roande och intressant att t\u00e4nka efter b\u00e5de vad som f\u00f6r\u00e4ndrats och n\u00e4r det skedde.<\/p>\n
Man kan ocks\u00e5 fundera p\u00e5 vad pension\u00e4rsf\u00f6reningen som samlas om 60 – 70 \u00e5r ska prata om – vad de som nu \u00e4r 10-15 \u00e5r gamla ska fundera \u00f6ver n\u00e4r de blir pension\u00e4rer och talat om 1990-talet och v\u00e5r tid, d\u00e4r de g\u00e5r omkring med telefoner i byxfickorna och kanske g\u00f6r semesterresor till m\u00e5nen. Kan Ni t\u00e4nka Er kanske n\u00e5n s\u00e4ger, \u201dn\u00e4r jag var liten hade vi bara en liten persondator hemma\u201d eller \u201dv\u00e4garna var s\u00e5 d\u00e5liga s\u00e5 man kunde inte k\u00f6ra mer \u00e4n 110 -120 kilometer i timmen p\u00e5 dom\u201d eller \u201d1992 fanns det inte en enda privat helikopter i hela Vrigstad\u201d. Eller vad tror Ni?<\/p>\n
Texten \u00e4r skriven och framf\u00f6rd av Rudolf Thunander p\u00e5 Vrigstad W\u00e4rdshus f\u00f6r Svenska Pension\u00e4rsf\u00f6reningen den 20 januari 1992.<\/p>\n
\u00a9 Rudolf Thunander<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag vill f\u00f6rst tacka f\u00f6r v\u00e4lkomstorden och f\u00f6r inbjudan att komma hit. Du f\u00e5r prata om vad Du vill, sa<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-681","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/681","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=681"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/681\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6299,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/681\/revisions\/6299"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=681"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}