![\"\"](\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/W_1982.298.png\")
<\/a><\/a><\/a>Tidningsklipp fr\u00e5n 1929 d\u00e5 kreatursmarknaden fortfarande var en viktig och stor attraktion p\u00e5 marknaden.<\/p>\n \n \n \n \n \n \n \n \n \n \n \n S\u00e5 har tiderna f\u00f6r Vrigstads marknad \u00e4ndrats d\u00e5 och d\u00e5, men \u00e4nd\u00e5 rullat p\u00e5 \u00e5r efter \u00e5r fram till v\u00e5ra dagar. 1962 h\u00f6lls marknad den 16 augusti och den 1 november. Den senare var en torsdag och tillika Allhelgonadagen, som sedan 1640 skulle vara r\u00e4ttan marknadsdag i Vrigstad. Var det en slump som gjorde att det just detta \u00e5r blev Alla Helgons dag? Snart skulle tiden f\u00f6r marknadsdagarna \u00e5terigen \u00e4ndras.<\/p>\n Under slutet av 1950-talet var marknaden p\u00e5 v\u00e4g att d\u00f6 ut. Experter f\u00f6rklarade fenomenet med att folk inte beh\u00f6vde, som f\u00f6rr i tiden, \u00e5ka till marknaden f\u00f6r att tr\u00e4ffa v\u00e4nner och bekanta, och varorna fanns ju att tillg\u00e5 p\u00e5 annat s\u00e4tt. Man kunde med hj\u00e4lp av bilen n\u00e5 varandra och aff\u00e4rerna, ans\u00e5g man.<\/p>\n Men den g\u00e5ngen r\u00e4knade experterna fel. I slutet av 1960-talet blev det \u00e5ter popul\u00e4rt att bes\u00f6ka marknaden. Den st\u00f6rsta anledningen till detta var att kommunen i mitten av 1960-talet gjorde genidraget att f\u00f6rl\u00e4gga marknaden till l\u00f6rdagar. Nu levde marknaden upp igen. Karusellerna snurrade som aldrig f\u00f6rr och variet\u00e9artisterna visade sina konster i uppsatta t\u00e4lt och munviga knallar gjorde lysande aff\u00e4rer. Det blev \u00e5ter ett folkliv som saknade motstycke i Sm\u00e5land.<\/p>\n Vid majmarknaden 1974 ber\u00e4knades bes\u00f6karantalet till 25 000 och antalet knallar var n\u00e5got \u00f6ver 400.<\/p>\n Att sockenm\u00e4nnen hade synpunkter p\u00e5 det som p\u00e5gick p\u00e5 marknaden framg\u00e5r av kommunalst\u00e4mmans protokoll av den 7 april 1887. D\u00e4r st\u00e5r:<\/p>\n ”Den talrikt f\u00f6rsamlade st\u00e4mman anser fortfarande, att de s.k. marknadsn\u00f6jena s\u00e5dana de hittills gestaltat sig \u00e5 Vrigstads marknad nemligen: Men vad hj\u00e4lpte det? Visst har en del f\u00f6r\u00e4ndrats, men en del av det st\u00e4mman ville f\u00f6rbjuda lever fortfarande kvar efter i det n\u00e4rmaste 130 \u00e5r.<\/p>\n Fram till 1981 drev S\u00e4vsj\u00f6 kommun marknaderna i Vrigstad. Detta \u00e5r tecknades ett avtal mellan kommunen och Vrigstads Idrottsf\u00f6rening, d\u00e4r VIF \u00f6vertog ansvaret f\u00f6r marknaderna. F\u00f6r att klara det administrativa arbetet, som driften av marknaderna innebar, kunde VIF nu p\u00e5 heltid anst\u00e4lla en person, som kanslist och vaktm\u00e4stare. En stor del av VIF:s verksamhet bekostas av inkomsterna fr\u00e5n marknaden.<\/p>\n Var den tidigaste marknadsplatsen i Vrigstad var bel\u00e4gen kan man endast gissa. Men p\u00e5 1600-talet klarnar bilden. P\u00e5 en lamtm\u00e4terikarta fr\u00e5n tidigt 1600-tal finns marknadsplatsen markerad.<\/p>\n V\u00e4xj\u00f6v\u00e4gen, mellan torget och nuvarande platsen f\u00f6r missionskyrkan, \u00e4r d\u00e5 bebyggd med bodar p\u00e5 b\u00e5da sidor. Kreaturshandel bedrevs d\u00e5 troligen p\u00e5 nuvarande torget och \u00e4ngarna i anslutning till detta.<\/p>\n Fram till 1800-talets mitt l\u00e5g marknadsplatsen kvar utmed V\u00e4xj\u00f6v\u00e4gen. Marknadsbodarna hade d\u00e5 utvecklats till mer eller mindre permanenta bost\u00e4der f\u00f6r samh\u00e4llets utst\u00f6tta under de dagar marknaden inte p\u00e5gick. D\u00e4r f\u00f6rekom l\u00f6nnkr\u00f6geri och syndigt leverne enligt flera sockenst\u00e4mmoprotokoll.<\/p>\n Den nya marknadsplatsen blev nu f\u00f6rlagd till omr\u00e5det kring v\u00e4gm\u00f6tet mellan S\u00e4vsj\u00f6- och Stockarydsv\u00e4gen, d\u00e4r nu de s\u00e5 kallade marknadshusen \u00e4r uppf\u00f6rda. Nuvarande hembygdsg\u00e5rdens parkering blev ”h\u00e4stabacke” och oxhandeln bedrevs p\u00e5 omr\u00e5det norr om S\u00e4vsj\u00f6v\u00e4gen.<\/p>\n \u00c5r 1968 flyttades marknadsplatsen till det vi kallar ”Gr\u00e4vels\u00f6n” (G\u00e4stgivaregatans f\u00f6rl\u00e4ngning), och h\u00e4r ligger den fortfarande kvar.<\/p>\n \u00c5r 1661 tillskriver friherre Gyllenstierna p\u00e5 Lundholmen, r\u00e5dhusr\u00e4tten i J\u00f6nk\u00f6ping och kr\u00e4ver ers\u00e4ttning f\u00f6r att marknaderna h\u00f6lls p\u00e5 hans \u00e4gor. R\u00e5dhusr\u00e4tten svarade med ett ”h\u00f6fligt bref” d\u00e4r man bifogade stadens privillegier av 1596 d\u00e4r det framgick att J\u00f6nk\u00f6ping tillerk\u00e4nts r\u00e4tten att f\u00e5 h\u00e5lla marknader i Vrigstad. Friherrskapet Lundholmen omfattade i stort sett hela socknen varf\u00f6r bodarna utefter v\u00e4xj\u00f6v\u00e4gen l\u00e5g p\u00e5 friherrskapets \u00e4gor.<\/p>\n Gyllenstierna v\u00e4grade ocks\u00e5 borgerskapet i J\u00f6nk\u00f6ping att reparera sina bodar p\u00e5 marknadsplatsen. Han motiverade detta med att j\u00f6nk\u00f6pingsborna kommo dit med \u00f6l och br\u00e4nnvin, ”hvarmed n\u00e4ringsmedlen f\u00f6r krogarna i Vrigstad betogos, s\u00e5 ock stor ol\u00e4mpa med slagsm\u00e5l f\u00f6rorsakades och andra olydigheter d\u00e4raf fl\u00f6te”. Han fick en f\u00f6rs\u00e4kran om att detta forts\u00e4ttningsvis icke skulle ske.<\/p>\n Skulle detta trots allt h\u00e4nda fick han till\u00e5telse att konfiskera de br\u00e4nda och destillerade dryckerna.<\/p>\n Fr\u00e5gan om marknadsbodarnas underh\u00e5ll gick \u00e4nda upp till kungen, som svarade att ”J\u00f6nk\u00f6pings stad och dess borgerskap skulle marknadsplatsen i Vrigstad obehindradt bruka, njuta och beh\u00e5lla, j\u00e4mv\u00e4l deras bodar reparera och bebygga l\u00e5ta”.<\/p>\n Att oxarna varit en dominerande handelsvara p\u00e5 Vrigstads marknad \u00e4nda in p\u00e5 1900-talet \u00e4r ju k\u00e4nt. Redan i b\u00f6rjan av 1500-talet var denna handel betydande.<\/p>\n I ett brev fr\u00e5n Gustaf Wasa till folket i Bergslagen, daterat 18 mars 1526, framg\u00e5r att bergslagsm\u00e4nnen titt och t\u00e4tt klagat \u00f6ver det h\u00f6ga priset p\u00e5 bl.a. oxar. Konungen lugnar dock de oroliga bergsm\u00e4nnen med att han varit nere i Sm\u00e5land och f\u00f6rhandlat med allmogen och bl.a. f\u00e5tt l\u00f6ftet att de i forts\u00e4ttningen skall driva sina oxar upp till Bergslagen. Detta ger klart besked om att redan p\u00e5 tidigt 1500-tal, och f\u00f6rmodligen l\u00e5ngt tidigare, var oxdriften en vanlig syn p\u00e5 de sm\u00e5l\u00e4ndska v\u00e4garna.<\/p>\n V\u00e5rt stenrika landskap gav ganska begr\u00e4nsade sk\u00f6rdar. Betesmark fanns det d\u00e4remot gott om. D\u00e4rf\u00f6r var det naturligt att jordbruket inriktades p\u00e5 kreatursavel. Detta m\u00f6jliggjorde ocks\u00e5 extrainkomster genom f\u00f6rs\u00e4ljning av mj\u00f6lkprodukter som sm\u00f6r och ost. Alla har v\u00e4l n\u00e5gon g\u00e5ng h\u00f6rt uttrycket ”Inte f\u00f6r allt sm\u00f6r i Sm\u00e5land”.<\/p>\n Huvudn\u00e4ringen blev allts\u00e5 kreaturshandel och d\u00e5 i huvudsak oxar. Oxarna s\u00e5ldes p\u00e5 marknaden till uppk\u00f6pare och drevs sedan i stora flockar till hamnar f\u00f6r export eller till st\u00e4der i mellansverige. En oxdrift till Stockholm kunde ta upp till tre veckor. De som drev oxarna \u00f6vernattade i g\u00e5rdar l\u00e4ngs v\u00e4gen. Under natten var oxarna inst\u00e4ngda i n\u00e5gon hage eller tr\u00e4da. Ers\u00e4ttningen f\u00f6r mat och logi bestod av den g\u00f6dsel oxflocken l\u00e4mnade efter sig i hagen.<\/p>\n De h\u00e4r oxdrifterna var n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att ge stadsborna och andra f\u00e4rskt k\u00f6tt. Det var f\u00f6rst vid ankomsten till best\u00e4mmelseorten som djuren slaktades. M\u00e5nga av oxdrifterna gick \u00e4nda upp till Falun i Dalarna. I Falu koppargruva kr\u00e4vdes det massor av rep f\u00f6r att hissa upp b\u00e5de m\u00e4nniskor och material ur de djupa gruvschakten. Dessa rep, eller linor, tillverkades av tvinnad oxhud. K\u00f6ttet av de slaktade sm\u00e5landsoxarna skars ned i bitar, saltades och sedan r\u00f6ktes. Under 1500-talet hade koppargruvan g\u00e4starbetare fr\u00e5n Tyskland. De visste hur man gjorde korv och gav r\u00e5d och tips hur man kunde anv\u00e4nda k\u00f6ttet. Och s\u00e5 var falukorven f\u00f6dd.<\/p>\n Efter s\u00f6dra stambanans tillkomst 1864 blev efterhand oxdrifterna p\u00e5 v\u00e4garna alltmer s\u00e4llsynta. S\u00e5 till exempel, i samband med h\u00f6stmarknaden 1899, avgingo fr\u00e5n Stockaryds station inte mindre \u00e4n 25 oxtransportvagnar och fr\u00e5n S\u00e4vsj\u00f6 n\u00e5gra f\u00e4rre.<\/p>\n Att ett marknadsbes\u00f6k inte enbart gav ljusa och trevliga minnen framg\u00e5r av en artikel i Sm\u00e5landsposten den 18 november 1899.<\/p>\n ”Ficktjuvar lemnade ett och annat sorgligt minne af sig under Vrigstads h\u00f6stmarknad, det oaktadt vederb\u00f6rande Kronobetjening \u00e5 flera anslag allvarligen \u00e5tvarnat allm\u00e4nheten att taga sig till vara. Eget nog omtalas inga m\u00e4n s\u00e5som bestulna, utan \u00e4r det uteslutande qvinnor och barn, och de f\u00f6rlorade penningebeloppen \u00e4ro jemf\u00f6relsevis sm\u00e5. En enka fr\u00e5n Vrigstads Kyrkoby hade p\u00e5 sig 50 kronor till ink\u00f6p af en ko. I ett obevakat \u00f6gonblick i tr\u00e4ngseln f\u00f6rsvann den lilla f\u00f6r egarinnan dock s\u00e5 v\u00e4l beh\u00f6fliga summan, och det blev intet af med handeln. En fattig tjenstepiga hade g\u00f6mt ihop 18 kronor till ett kapptyg, penningarne f\u00f6rsvunno sp\u00e5rl\u00f6st under det hon stod och prutade pris. Flera liknande fall omtalas r\u00f6rande f\u00f6rsvunna belopp \u00e5 n\u00e5gra f\u00e5 kronor blott”.<\/p>\n Slagsm\u00e5l var ett vanligt inslag i marknadsbilden vid denna tid och betraktades av m\u00e5nga som en sorts frispektakel, som satte krydda p\u00e5 marknadsbes\u00f6ket. Ofta h\u00f6ll hela byalag ihop och man drabbade samman med p\u00e5kar och st\u00f6rar och m\u00e5nga fick ta sig hem i leml\u00e4stat tillst\u00e5nd efter marknadsbes\u00f6ket.<\/p>\n Under slutet av 1970-talet b\u00f6rjade kritik mot djurmarknaden v\u00e4xa fram. Man ans\u00e5g att djuren, i huvudsak h\u00e4starna, var underm\u00e5liga och uppvisade skador i m\u00e5nga fall. Under 1990-talet eskalerade kritiken och underbl\u00e5stes av djurskyddsorganisationer och kulminerade d\u00e5 SVT, med reportern Elisabeth H\u00f6glund, gjorde ett l\u00e4ngre inslag i rapport i samband med v\u00e5rmarknaden 2001. H\u00e4r kom distriktsveterin\u00e4r, representant f\u00f6r Svenska h\u00e4stars v\u00e4rn och djurskyddsinspekt\u00f6r till tals. Inslaget gav en mycket negativ bild av djurmarknaden, som m\u00e5nga bed\u00f6mare ans\u00e5g felaktig.<\/p>\n Det hela resulterade dock i att S\u00e4vsj\u00f6 kommun och VIF tog beslutet att augustimarknaden 2001 skulle bli den sista djurmarknaden i Vrigstad. I och med det var en m\u00e5nghundra\u00e5rig tradition bruten.<\/p>\n F\u00f6r Vrigstad och VIF \u00e4r marknaden mycket viktig. Marknaden har tradition och hela samh\u00e4llet lever upp lite extra n\u00e4r det \u00e4r marknad. Marknaden ”spiller av sig” \u00e4ven p\u00e5 de etablerade n\u00e4ringsidkarna i Vrigstad, som drar nytta av de m\u00e5nga tusen marknadsbes\u00f6karna.<\/p>\n P\u00e5 sockenst\u00e4mman 1818 ville man \u00e4ndra tiden f\u00f6r augustimarknaden fr\u00e5n mitten av augusti till den 2:e i samma m\u00e5nad. Orsaken var att i mitten av augusti ”intr\u00e4ffar h\u00f6str\u00e5gsk\u00f6rden, varigenom denna viktiga verkst\u00e4llighet hindras genom folkets allm\u00e4nna beg\u00e4r att bevista marknaden”.<\/p>\n Tid och plats och varor har f\u00f6r\u00e4ndrats p\u00e5 Vrigstad marknad. Of\u00f6r\u00e4ndrat \u00e4r dock ”folkets allm\u00e4nna beg\u00e4r att bevista marknaden”.<\/p>\n Ytterligare n\u00e5gra bilder fr\u00e5n v\u00e5rt bildarkiv.<\/p>\n Djurmarknaden var ett popul\u00e4rt inslag p\u00e5 marknaden – till dess kreaturshandeln f\u00f6rbj\u00f6ds 2002<\/a>.<\/a><\/p>\n
\nkarusell\u00e5kning,
\nm\u00e5lskjutning \u00e5 s.k. skjutbana med st\u00f6rre eller mindre insats,
\nosedliga dramatiska f\u00f6rest\u00e4llningar med eller utan lotterispel,
\nframst\u00e4llning af akrobatkonster,
\nf\u00f6revisning af s.k. vildar och af menniskor med mer eller mindre anm\u00e4rkningsv\u00e4rda kroppslyten \u00e4ro till inte den ringaste nytta utan blott till stor skada i det att de
\na) gifa anledning till att en del tankl\u00f6st folk blott f\u00f6rst\u00f6r sina penningar
\nb) f\u00f6rvilda den obet\u00e4nksamma befolkningen
\nc) f\u00f6rsv\u00e5ra uppr\u00e4tth\u00e5llandet af ordningen under marknadsdagarne, s\u00e4rskildt som de ofta b\u00f6rja innan kronobetjeningen sjelfva marknadsdagen tagit ordningens uppr\u00e4tth\u00e5llande om hand och fortfara en eller annan dag efter den egentliga marknadens slut, hvadan st\u00e4mman beslutar att helt och h\u00e5llet f\u00f6rbjuda desamma”.<\/p>\n<\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a><\/a>
\nI b\u00f6rjan p\u00e5 1930-talet uppf\u00f6rdes en arrestlokan\/”kurra” i anslutning till bodarna. ”kurran” s\u00e5ldes 1961 och flyttades.<\/p>\n<\/a>
\nKarameller har alltid tillh\u00f6rt ett popul\u00e4rt inslag p\u00e5 marknaderna. Bilden \u00e4r fr\u00e5n 1924.<\/p>\n
\n<\/a>Arvid Lindberg var en trogen bes\u00f6kare och h\u00e4sthandlare p\u00e5 marknaden.
\n<\/a> <\/a> <\/a><\/p>\n
![\n<\/a>](\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2015\/07\/Fakta_Vdmarkn_AL.jpg\"){kind=link}