{"id":540,"date":"2015-07-17T11:58:20","date_gmt":"2015-07-17T11:58:20","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=540"},"modified":"2020-08-18T15:14:15","modified_gmt":"2020-08-18T15:14:15","slug":"hallner-august","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=540","title":{"rendered":"Hallner August"},"content":{"rendered":"

F\u00f6rfattaren August Hallner med r\u00f6tter i Vrigstad
\n<\/strong>Har n\u00e5gon av Er l\u00e4st n\u00e5got av f\u00f6rfattaren August Hallner? Han skrev ocks\u00e5 under pseudonymen Assan, Tobias Kran eller Ture Hall.<\/p>\n

Min f\u00f6rsta kontakt med f\u00f6rfattaren fick jag f\u00f6r omkring 15 \u00e5r sedan. P\u00e5 ett antikvariat i G\u00f6teborg s\u00f6kte jag i hyllan med topografi Sm\u00e5land och hittade en bok som jag inte k\u00e4nde till. Bokens titel var \u201dFr\u00e5n stad och bygd\u201d tryckt 1925 och f\u00f6rfattad av August Hallner, som jag aldrig h\u00f6rt talas om. Efter lite f\u00f6rstr\u00f6tt bl\u00e4ddrande i boken uppt\u00e4ckte jag att namnet \u00d6hr:s g\u00e4stgivarg\u00e5rd ofta \u00e5terkom. Eftersom det inte \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt mellan \u00d6hr och \u00d6jaby d\u00e4r jag bor k\u00f6pte jag boken. Det visade sig vara en mycket trevlig bok d\u00e4r f\u00f6rfattaren ber\u00e4ttar om sin uppv\u00e4xt p\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden i \u00d6hr under 1850-talet. Det \u00e4r de mest fantastiska och dr\u00e5pliga h\u00e4ndelser som utspelar sig p\u00e5 och omkring g\u00e4stgiveriet.<\/p>\n

Vid ett tillf\u00e4lle n\u00e4r jag var p\u00e5 emigrantinstitutet fick jag f\u00f6r mig att jag i \u00d6hr:s husf\u00f6rh\u00f6rsl\u00e4ngder skulle kolla om de uppgifter Hallner l\u00e4mnat i boken om sig sj\u00e4lv och f\u00f6r\u00e4ldrarna st\u00e4mde. D\u00f6m om min f\u00f6rv\u00e5ning d\u00e5 jag uppt\u00e4ckte att mamman var f\u00f6dd i Vrigstad och s\u00e5 b\u00f6rjade jag nysta p\u00e5 garn\u00e4ndan. Och det h\u00e4r fick jag fram.<\/p>\n

En januaridag \u00e5r 1822 f\u00f6dde den d\u00e5 42-\u00e5riga torparhustrun Greta Pettersdotter p\u00e5 Labbeliden sitt sj\u00e4tte barn. Det blev en dotter som fick namnet Greta Gustafva. Vid 16 \u00e5rs \u00e5lder flyttar Greta fr\u00e5n Labbeliden f\u00f6r att bli piga i Holkaryd. F\u00f6r\u00e4ldrarna l\u00e4mnar samtidigt Labbeliden f\u00f6r att bos\u00e4tta sig i Sp\u00e5narp. Efter ett \u00e5r i Holkaryd flyttar Greta till f\u00f6r\u00e4ldrarna i Sp\u00e5narp. Kanske beh\u00f6vdes hon b\u00e4ttre hemma. Hon stannar i f\u00f6r\u00e4ldrahemmet till 1848 d\u00e5 hon flyttar till Ryssby i Kronobergs l\u00e4n. H\u00e4r gifter hon sig samma \u00e5r, allts\u00e5 1848, med \u00e4garen till 1\/2 mantal Borsna skatteg\u00e5rd.<\/p>\n

F\u00f6rsta barnet, en dotter, f\u00f6ds \u00e5ret efter och 1851 ser sonen, den blivande f\u00f6rfattaren, Jonas August dagens ljus. Samma \u00e5r flyttar familjen till \u00d6hrs G\u00e4stgivareg\u00e5rd och Greta fr\u00e5n Labbeliden blir, som hustru till g\u00e4stgivaren, v\u00e4rdinna och ansvarig f\u00f6r k\u00f6ket, vilket var ett ansvarsfullt arbete. P\u00e5 g\u00e4stgiveriet v\u00e4xte Jonas August upp. Han var en pigg och vaken pojke som registrerade det mesta som h\u00e4nde p\u00e5 g\u00e4stgiveriet, och det var inte lite. D\u00e4r var st\u00e4ndigt liv och r\u00f6relse utefter den livligt trafikerade v\u00e4gen mellan V\u00e4xj\u00f6 och J\u00f6nk\u00f6ping via Vrigstad.<\/p>\n

Nu skall jag helt kort ber\u00e4tta om en av de m\u00e5nga h\u00e4ndelser som \u00e5terges i boken. P\u00e5 g\u00e4stgiveriet fanns en man som tillh\u00f6rde inventarierna och hette Zakris. Hans uppgift var att se till att h\u00e4star fanns tillg\u00e4ngliga efter de best\u00e4llningar som kom in fr\u00e5n resande. Han h\u00f6ll kontakten med de skjutsskyldiga b\u00f6nderna i omr\u00e5det kring g\u00e4stgiveriet som tillhandah\u00f6ll h\u00e4star efter best\u00e4llningar fr\u00e5n Zakris.<\/p>\n

Denne Zakris var en stor djurv\u00e4n. En g\u00e5ng n\u00e4r lille Augusts far s\u00e5lt en av g\u00e4stgiveriets h\u00e4star, som hette Lunkentus, fick han se Zakris st\u00e5ende gr\u00e5tande i spiltan hos Lunkentuss, h\u00e5llande om h\u00e4stens huvud. K\u00f6pet gick tillbaka och Lunkentuss fick stanna p\u00e5 g\u00e4stgiveriet s\u00e5 l\u00e4nge han levde. Mellan August och Zakris uppstod en djup v\u00e4nskap. Zakris f\u00f6rsvarade alltid August n\u00e4r han sattes p\u00e5 de anklagades b\u00e4nk f\u00f6r n\u00e5got pojkstreck. B\u00e5de g\u00e4stgivaren och Zakris var m\u00e4n med glimten i \u00f6gat och var b\u00e5da roade av att sk\u00e4mta n\u00e4r tillf\u00e4lle gavs och lille August var inte sen att l\u00e4ra sig delta i uppt\u00e5gen.<\/p>\n

En dag g\u00e4stades huset av en major vars brutala upptr\u00e4dande v\u00e4ckte stor f\u00f6rargelse i g\u00e4stgiveriet och inte minst hos Zakris. Majoren skulle stanna ett par dagar f\u00f6r att jaga i trakten. Han medf\u00f6rde d\u00e4rf\u00f6r hundar och tv\u00e5 b\u00f6ssor. Hans f\u00f6rsta j\u00e4garbragd var att skjuta den k\u00e4ra huskatten M\u00e5ns, n\u00e4r han skulle provskjuta en av b\u00f6ssorna. Zakris, som jag ber\u00e4ttat tidigare, var ju en stor djurv\u00e4n och lovade heligt och dyrt att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt h\u00e4mnas M\u00e5ns nesliga d\u00f6d.<\/p>\n

N\u00e4r majoren senare p\u00e5 dagen \u00e5terv\u00e4nde fr\u00e5n sin jaktutflykt medf\u00f6rde han som jaktbyte tv\u00e5 harpaltar. Dessa \u00f6verl\u00e4mnade han till Zakris med order att se till att ett av hans nedlagda byte blev anr\u00e4ttat s\u00e5 han skulle f\u00e5 njuta av en f\u00e4rsk stek. Besv\u00e4ret med anr\u00e4ttningen skulle s\u00e4ttas p\u00e5 hans nota. Majoren frossade med god aptit b\u00e5de den dagen och avresedagen.<\/p>\n

N\u00e4r r\u00e4kningen presenterades satte han \u00f6gonen p\u00e5 vid gavel d\u00e5 han l\u00e4ste \u201dAnr\u00e4ttning av stekt katt\u201d. R\u00f6d som en stoppsignal i synen rasade han och svor s\u00e5 det fr\u00e4ste i de stora kn\u00e4velborrarna. Med en r\u00f6st som ett rytande lejon fordrade han att \u00f6gonblickligen f\u00e5 tala med g\u00e4stgivaren. N\u00e4r g\u00e4stgivaren infann sig p\u00e5 majorens rum var denne f\u00f6rsvunnen. Efter n\u00e5got s\u00f6kande fann han majoren ute i tr\u00e4dg\u00e5rden lutad mot en uthusv\u00e4gg i f\u00e4rd med att skiljas fr\u00e5n M\u00e5ns. Hela majoren gick i v\u00e5gor och han frustade som en flodh\u00e4st vid bara tanken p\u00e5 att han till sista rest hade f\u00f6rt\u00e4rt en katt. Blek som ett lakan vacklade han tillbaka till sitt rum d\u00e4r han sj\u00f6nk ner som en trasa i ett soffh\u00f6rn.<\/p>\n

\u201dNi herr major\u201d sa g\u00e4stgivaren, \u201dhar fr\u00e5n f\u00f6rsta stund, Ni satte Er fot p\u00e5 min tr\u00f6skel, betett Eder p\u00e5 ett minst sagt opassande s\u00e4tt. Ni har om\u00e4nskligt och brutalt f\u00f6retagit Eder att d\u00f6da husets katt genom att skjuta det stackars djuret. Om nu s\u00e5 \u00e4r att \u00e4ven kattor \u00e4ro f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r Eder jakt, s\u00e5 m\u00e5 Ni komma ih\u00e5g att Ni givit order om att ett av de f\u00e4llda villebr\u00e5den skulle f\u00f6r Eder egen del anr\u00e4ttas. Det var d\u00e4rf\u00f6r of\u00f6rsiktigt av Er att ej n\u00e4rmare ange vilket villebr\u00e5d Ni menade\u201d. \u201dHar endast att till\u00e4gga\u201d fortsatte g\u00e4stgivaren \u201d det jag kan gl\u00e4dja majoren med \u00e4r att vi ej ville begagna oss av Eder of\u00f6rsiktigt givna order. Ni har f\u00e5tt f\u00f6rt\u00e4ra Eder skjutna hare, men den d\u00f6dade katten besl\u00f6t jag skulle f\u00e5 sp\u00f6ka p\u00e5 r\u00e4kningen. N\u00e4r ni en annan g\u00e5ng g\u00e5r p\u00e5 jakt under liknande f\u00f6rh\u00e5llanden, se d\u00e5 till att Ni ej blandar in n\u00e5gra husdjur i jaktbytet”.<\/p>\n

\u201dJag tror ingenting av detta\u201d r\u00f6t majoren \u201df\u00f6rr\u00e4n jag f\u00e5tt se det d\u00f6da djuret. \u201dIngenting hellre \u00e4n det\u201d svarade g\u00e4stgivaren\u201d och \u00f6ppnade d\u00f6rren d\u00e4r Zakris stod h\u00e5llande stoftet av M\u00e5ns i nackskinnet. Zakris hade h\u00e5llit l\u00f6ftet att han skulle h\u00e4mnas M\u00e5ns, f\u00f6r det var han som var upphovsman till sk\u00e4mtet. Men allt var gjort med g\u00e4stgivarens goda minne. Majoren gav sig iv\u00e4g f\u00f6r att aldrig mer visa sig p\u00e5 \u00d6hrs g\u00e4stgivarg\u00e5rd.<\/p>\n

I en annan historia ber\u00e4ttar han om n\u00e4r en bonde kom till g\u00e4stgivarg\u00e5rden med en ledbruten m\u00e4rr som gick med f\u00f6l. Bonden stallade upp m\u00e4rren i g\u00e4stgivarg\u00e5rden och for in till V\u00e4xj\u00f6 varifr\u00e5n han \u00e5terv\u00e4nde efter ett par dagar ordentligt \u00f6verf\u00f6rfriskad. Under hans bortovaro hade m\u00e4rren f\u00f6lat. F\u00f6r att ge bonden en l\u00e4xa passade Zackris, djurv\u00e4nnen, p\u00e5 att byta ut f\u00f6lungen mot bj\u00f6rnvisaren Kalle Kruses bj\u00f6rn, som f\u00f6r tillf\u00e4llet befann sig p\u00e5 g\u00e4stgivarg\u00e5rden, kanske p\u00e5 v\u00e4g till Vrigstads marknad.. Vad resultatet blev av detta skall jag inte avsl\u00f6ja det f\u00e5r Ni sj\u00e4lva l\u00e4sa Er till.<\/p>\n

Kalle Kruse upptr\u00e4dde under m\u00e5nga \u00e5r p\u00e5 Vrigstads marknad med sin dansande bj\u00f6rn. Vid \u00e5tminstone ett tillf\u00e4lle upptr\u00e4dde Kristina Nilsson h\u00e4r p\u00e5 Vrigstad marknad tillsammans med Kalle Kruse och hans bj\u00f6rn. Det var d\u00e5 kantor Sven Granqvist uppt\u00e4ckte hennes s\u00e5ngbeg\u00e5vning och tog hand om henne och gav henne de f\u00f6rsta grunderna i notl\u00e4sning och s\u00e5ng under n\u00e5gon m\u00e5nads tid h\u00e4r i Vrigstad.<\/p>\n

Historierna om M\u00e5ns och Kalle Kruses bj\u00f6rn som blev f\u00f6lunge och m\u00e5nga fler dr\u00e5pliga historier har August Hallner, ber\u00e4ttat om i sina b\u00f6cker: \u201dFr\u00e5n pys till gubbe\u201d som utkom 1920, \u201dFr\u00e5n stad och bygd\u201d 1925 och \u201dUr skrivbordsg\u00f6mman\u201d 1927.<\/p>\n

I boken \u201dFr\u00e5n pys till gubbe\u201d skriver han: \u201dMin mor kunde p\u00e5 intet vis f\u00f6rlika sig med sin uppgift som v\u00e4rdinna. Hennes religi\u00f6sa l\u00e4ggning samt milda och fridsamma sinne passade icke in med en s\u00e5dan verksamhet. Hon lyckades slutligen \u00f6vertala min far att fr\u00e5nh\u00e4nda sig aff\u00e4ren (g\u00e4stgiveriet) och sl\u00e5 sig p\u00e5 sk\u00f6tandet av lantbruk, f\u00f6r vilket \u00e4ndam\u00e5l han \u00e4ven snart ink\u00f6pte en n\u00e5gra mil fr\u00e5n \u00d6hr bel\u00e4gen egendom.\u201d<\/p>\n

Fr\u00e5n \u00d6hr flyttade familjen till J\u00f6nk\u00f6ping. H\u00e4r blev Augusts f\u00f6r\u00e4ldrar kvar till sin d\u00f6d. De ligger begravda p\u00e5 Dunkehalla kyrkog\u00e5rd, som enligt August s\u00e4kerligen \u00e4r en av landets vackraste kyrkog\u00e5rdar, h\u00f6gt bel\u00e4gen med utsikt \u00f6ver V\u00e4ttern.<\/p>\n

August sj\u00e4lv flyttade s\u00e5 sm\u00e5ningom till Stockholm f\u00f6r att utbilda sig vid m\u00e5lareakademien d\u00e5 han hade goda konstn\u00e4rliga anlag. H\u00e4r hade han som studiekamrat bl. a Carl Larsson. August fick s\u00e5 sm\u00e5ningom avbryta studierna d\u00e4r p\u00e5 grund av ekonomiska sk\u00e4l. Han \u00e5tergick till restaurangbranschen som han var v\u00e4l hemmastadd i. H\u00e4r lyckades han v\u00e4l och drev bl. a. Hamburger B\u00f6rs under m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n

F\u00f6rfattarskapet b\u00f6rjade han att \u00e4gna sig \u00e5t f\u00f6rst p\u00e5 \u00e4ldre dar. I boken \u201dFr\u00e5n pys till gubbe\u201d skriver han vidare om sin mor Greta fr\u00e5n Labbeliden: \u201dH\u00e5gen f\u00f6r diktning har jag \u00e4rvt av min mor. Hon \u00e4lskade att stundom nedskriva sina tankar, och m\u00e5nga synbara bevis d\u00e4rp\u00e5 \u00e4ro av mig bevarade.\u201d<\/p>\n

Jag kan varmt rekommendera Er att l\u00e4sa dessa b\u00f6cker. Det \u00e4r en l\u00e4supplevelse. Han har \u00e4ven gett ut en del diktsamlingar som jag inte har l\u00e4st, men kanske ocks\u00e5 \u00e4r v\u00e4rda att \u00e4gna n\u00e5gra kv\u00e4llsstunder. Med August Hallner kan vi knyta ytterligare en f\u00f6rfattare till Vrigstadbygden.<\/p>\n

Informationen om August Hallner framf\u00f6rdes av Stig Marz vid Hembygdsf\u00f6reningens \u00d6ppet hus p\u00e5 Gr\u00f6ndal den 6 augusti 2000.  \u00a9 Stig Marz<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6rfattaren August Hallner med r\u00f6tter i Vrigstad Har n\u00e5gon av Er l\u00e4st n\u00e5got av f\u00f6rfattaren August Hallner? Han skrev ocks\u00e5<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-540","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/540","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=540"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/540\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4245,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/540\/revisions\/4245"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=540"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}