En aprildag 1871 kom det en man dragande p\u00e5 en k\u00e4rra lastad med personliga tillh\u00f6righeter och \u00f6verst p\u00e5 lasset l\u00e5g en stor fyrkantig l\u00e5da, som vid n\u00e4rmare betraktande visade sig vara en kamera. P\u00e5 lasset fanns ocks\u00e5 framkallnings- och kopieringsutrustning. Vid sidan av vagnen gick hans hustru, som var till hj\u00e4lp i uppf\u00f6rsbackarna genom att skjuta p\u00e5. Den muntliga traditionen ber\u00e4ttar att det var traktens sk\u00f6nhet, som gjorde att han slog sig ned i Vrigstad.<\/p>\n
Mannen bar namnet Peder Fredrich Bjelke och var fotograf och dansk till b\u00f6rden och f\u00f6dd i Nyborg 1832. Han hade kommit till Sverige redan 1863 och \u00f6ppnade en fotoatelj\u00e9 i V\u00e4xj\u00f6. Innan han kom till Vrigstad hade han varit etablerad i ett par sk\u00e5nest\u00e4der. Hustrun hette Maria Elise Ottolina, f\u00f6dd Winkler. Hon var f\u00f6dd i Malm\u00f6 1840.<\/p>\n
I fastigheten Bodala, utefter S\u00e4vsj\u00f6v\u00e4gen vid gamla marknadsplatsen, inredde han sin atelj\u00e9 och b\u00f6rjade ta bilder. De f\u00f6rsta \u00e5rens produktion var i huvudsak portr\u00e4ttbilder. Efter n\u00e5gra \u00e5r b\u00f6rjade han att ta sig ut i samh\u00e4llet och ta bilder p\u00e5 milj\u00f6n. Det var inte s\u00e5 l\u00e4tt d\u00e5 all framkallningsutrustning m\u00e5ste lastas p\u00e5 k\u00e4rran och tas med p\u00e5 vandringen, Man var n\u00e4mligen tvungen att direkt efter att bilden var tagen framkalla \u00a0bilden.<\/p>\n
Men Bjelke gjorde sig det besv\u00e4ret och tack vare det kan vi idag se milj\u00f6er fr\u00e5n Vrigstad fr\u00e5n sent 1870-tal. Hans bilder \u00e4r i dag en kulturskatt som inte nog kan uppskattas. Man kan s\u00e4ga att Bjelke bevarat Vrigstads historia i bilder. Den \u00e4ldsta Bjelkebilden vi har i v\u00e5rt bildarkiv \u00e4r ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt taget 1865, allts\u00e5 innan han kom till Vrigstad. De \u00e4ldsta utomhusbilderna \u00e4r fr\u00e5n sent 1870- och tidigt 80-tal. Bjelke verkade som fotograf i Vrigstad fram till sin d\u00f6d 1913.<\/p>\n
Man fr\u00e5gade sig h\u00e4r i Vrigstad hur Bjelke kunde dra sig fram p\u00e5 sitt fotograferande. Men han klarade sig hyggligt. Bjelke hade en skyltl\u00e5da ute vid v\u00e4gen. I den monterade han upp diverse bilder ur sin produktion, och p\u00e5 det s\u00e4ttet fick han s\u00e4lja en bild d\u00e5 och d\u00e5. Men han hyrde ocks\u00e5 ut rum till resande och vid marknaderna hade frun kaffeservering.<\/p>\n
I vanliga fall passerade folk f\u00f6rbi Bjelkes skyltl\u00e5da utan att \u00e4gna den n\u00e5gon speciell uppm\u00e4rksamhet. Men en dag blev det folksamling framf\u00f6r skyltl\u00e5dan. Bjelke hade en ny skyltning i l\u00e5dan. Denna g\u00e5ngen inneh\u00f6ll skyltl\u00e5dan en enda bild. Den f\u00f6rest\u00e4llde Patron Johan Ek, ordf\u00f6rande i Vrigstads Missionsf\u00f6rsamling och tillika stor nykterhetsk\u00e4mpe. Det var Ek som fick uppdraget att f\u00f6r Nykterhetsf\u00f6reningens r\u00e4kning k\u00f6pa in \u00d6lbryggeriet i Vrigstad f\u00f6r att f\u00e5 slut p\u00e5 \u00f6ltillverkningen i Vrigstad. Efter att Nykterhetsf\u00f6reningen \u00f6vertagit bryggeriet blev det bara svagdricka som fick tillverkas. Men tillbaka till Bjelkes skyltl\u00e5da och med bilden p\u00e5 Patron Ek.<\/p>\n
P\u00e5 bilden kunde man se Ek sitta sovande vid ett bord och p\u00e5 bordet stod halvdruckna flaskor inneh\u00e5llande diverse br\u00e4nda och destillerade drycker.
\nDetta v\u00e4ckte sj\u00e4lvklart stor uppm\u00e4rksamhet och tungorna i Vrigstad gick varma. Dagen efter skyltningen s\u00e5g man Patron Ek i egen h\u00f6g person g\u00e5 in i Bjelkes stuga d\u00e4r han f\u00f6r ett osk\u00e4ligt pris ink\u00f6pte den olycksaliga bilden.<\/p>\n
Men efter ett tag var Bjelke i behov av pengar, och d\u00e5 h\u00e4ngde han ut en ny kopia av bilden p\u00e5 Patron Ek, som s\u00e5g sig n\u00f6dsakad att k\u00f6pa bilden, som nu hade stigit i pris. Hur l\u00e4nge detta p\u00e5gick f\u00f6rt\u00e4ljer inte historien. De kom v\u00e4l till en uppg\u00f6relse. Hur kunde d\u00e5 Bjelke ha tagit denna bilden p\u00e5 renlevnadsmannen Patron Ek. Jo, det var s\u00e5 att en dag hittade Bjelke Patron Ek sittande sovande vid sitt tr\u00e4dg\u00e5rdsbord. Mera p\u00e5 sk\u00e4mt, utan n\u00e5gon baktanke, arrangerade Bjelke med glas och flaskor p\u00e5 bordet och kn\u00e4ppte bilden, som sedan visade sig ge bra utdelning. Det finns en sn\u00e4llare variant av den h\u00e4r historien, men det \u00e4r denna som skall vara den riktiga.<\/p>\n
Som jag sa tidigare hyrde Bjelke ut rum till resanden, speciellt vid marknader. Gustaf Dahl har ber\u00e4ttat om en h\u00e4ndelse som intr\u00e4ffade en marknadsdag 1899 eller 1900. Ett resande teaters\u00e4llskap hade hyrt in sig hos Bjelke. Textade affischer omtalade att de skulle ge f\u00f6rest\u00e4llningar b\u00e5de p\u00e5 marknadsafton och marknadsdagen. En liten f\u00f6rsmak av f\u00f6rest\u00e4llningen skulle ges i Bjelkes tr\u00e4dg\u00e5rd kl. sex eftermiddag och den var gratis. P\u00e5 utsatt tid h\u00e4ngde Gustaf och hans kompisar p\u00e5 staketet till Bjelkes tr\u00e4dg\u00e5rd f\u00f6r att f\u00e5 del av h\u00e4rligheten. Klockan i kyrktornet slog sex slag men ingen akrobat eller trupp syntes till. \u201dKommer di inte snart, s\u00e5 g\u00e5r jag in och drar ut dem\u201d sa Johan Sm\u00e9, som stod i folkhopen.<\/p>\n
Johan beh\u00f6vde inte ingripa f\u00f6r nu \u00f6ppnades d\u00f6rren till Bjelkes hus och fru Bjelke kom ut, b\u00e4rande p\u00e5 tv\u00e5 pinnstolar, som hon st\u00e4llde i tr\u00e4dg\u00e5rden.
\nStrax efter kom akrobaten, kl\u00e4dd i trik\u00e5er b\u00e4rande en sl\u00e4gga p\u00e5 axeln. Efter honom kom hans fru, \u00e4ven hon i trik\u00e5er. Och sist i raden trippade, p\u00e5 bakbenen, en lejonklippt svart pudel med r\u00f6da rosetter vid \u00f6ronen och en liten m\u00f6ssa p\u00e5 huvudet. Alla tre st\u00e4llde upp sig p\u00e5 linje i tr\u00e4dg\u00e5rden och akrobaten tillk\u00e4nnagav att han skulle i denna gratisf\u00f6rest\u00e4llning visa tv\u00e5 nummer.<\/p>\n
Det f\u00f6rsta var v\u00e4rldens klokaste pudel, som skulle dansa den nya modedansen Boston, och det andra var damen med v\u00e4rldens h\u00e5rdaste mage.\u00a0 Med en gest fr\u00e5n akrobaten b\u00f6rjade hunden att trippa fram och tillbaka p\u00e5 bakbenen, vilket d\u00e5 skulle f\u00f6rest\u00e4lla modedansen Boston. Medan hunden trippade gick frun omkring med en tallrik och tog upp en frivillig avgift. Hundens framtr\u00e4dande intresserade dem inte s\u00e5 mycket. S\u00e5d\u00e4r kunde n\u00e4rap\u00e5 varje hund i Vrigstad g\u00f6ra. S\u00e5 kom d\u00e5 slagnumret, \u201dV\u00e4rldens h\u00e5rdaste mage\u201d. Stolarna st\u00e4lldes med c:a 1 meters mellanrum och frun placerade sig med huvudet och axlarna p\u00e5 ena stolen och med underbenen och f\u00f6tterna p\u00e5 den andra. Sj\u00e4lva kroppen i \u00f6vrigt sv\u00e4vade fritt i luften.<\/p>\n
Mannen placerade nu en flat sten c:a 40 x 30 cm p\u00e5 hennes mage. \u201dNu skall jag med ett enda slag av sl\u00e4ggan dela stenen i tv\u00e5 delar\u201d f\u00f6rkunnade mannen. Han uppmanade \u00e4rade publicum att komma fram och granska sl\u00e4ggan och stenen. N\u00e5gra smedges\u00e4ller klev fram och konstaterade att allt var i sin ordning. Efter diverse piruetter h\u00f6jde akrobaten sl\u00e4ggan och klippte till med all kraft. Men stenen h\u00f6ll, det bara dammade och r\u00f6k s\u00e5 att man knappt s\u00e5g kvinnan. Akrobaten synade sl\u00e4ggan, som om det varit n\u00e5got fel p\u00e5 den och s\u00e5 h\u00f6jde han den en andra g\u00e5ng och slog till. Nu tr\u00e4ffade han mitt p\u00e5 stenen som kl\u00f6vs i tv\u00e5 delar och kvinnan med v\u00e4rldens h\u00e5rdaste mage steg oskadd upp fr\u00e5n stolarna och h\u00e4lsade publiken med ett leende. Ja s\u00e5 gick det till i Bjelkes tr\u00e4dg\u00e5rd f\u00f6r 110 \u00e5r sedan.<\/p>\n
Bjelke hade ocks\u00e5 en hush\u00e5llsgris, som hade sin stia i en av marknadsbodarna. Till marknaderna fick han mocka ut och tv\u00e4tta s\u00e5 gott det gick men grisdoften gick aldrig ur s\u00e5 den stackars knalle som fick den boden p\u00e5 sin lott fick d\u00e5 och d\u00e5 g\u00e5 ut f\u00f6r att f\u00e5 lite frisk luft. Paret Bjelke hade ocks\u00e5 en get som de mj\u00f6lkade. N\u00e4r betet var slut i tr\u00e4dg\u00e5rden kunde man se fru Bjelke komma g\u00e5ende p\u00e5 v\u00e4garna runt samh\u00e4llet med geten i koppel och betande i v\u00e4grenen. Fru Bjelke letade samtidigt efter cigarr- och cigarettfimpar, som hon plockade upp och p\u00e5 kv\u00e4llarna kunde man se henne sitta p\u00e5 verandan till Bodala r\u00f6kande sin pipa stoppad med tobak ur fimparna.<\/p>\n
Peder Friedrich och Ottolina hade tre s\u00f6ner. En av dem var m\u00e5lare och bodde hemma i Bodala hela sitt liv, han hette Isidor. 1932 gifte han sig med Nelly Persson, en sk\u00e5nska. D\u00e5 var f\u00f6r\u00e4ldrarna borta. Bjelke dog 1913 och hans hustru 1923. Isidor spelade dragspel och var flitigt anlitad till att spela vid danser och skyttefester och liknande tillf\u00e4llen. Omkring \u00e5r 1900 fick han ett alldeles speciellt uppdrag.<\/p>\n
Det var s\u00e5 att apotekare Berggren, som f\u00f6restod apoteket i Vrigstad hade en hund, en ettrig foxterrier som hette Gej. D\u00e5 paret Berggren inte hade n\u00e5gra barn var hunden centralfiguren i familjen. Hunden l\u00e5g i st\u00e4ndig fejd med byns \u00f6vriga hundar. Men som alltid tar ju \u00e5ren ut sin r\u00e4tt och Gej blev som Gustav II Adolf med tiden t\u00e4mligen fet, och alla var \u00f6verens om att han var den fetaste hunden i Vrigstad. Folk gissade att han f\u00e5tt f\u00f6r mycket av l\u00e4ckerheten i apotekarens skafferi. Han hade inte l\u00e4ngre n\u00e5gon lust att g\u00e5 p\u00e5 promenader men hans matte tvingade ut honom och efter\u00e5t fick matte b\u00e4ra upp honom f\u00f6r trappan till andra v\u00e5ningen i apotekshuset d\u00e4r Gej hade ett eget rum med en mjuk sk\u00f6n b\u00e4dd och ett litet bord med medicinflaskor. Apoteket var d\u00e5 inrymt i M\u00f6rkedala.<\/p>\n
Gej blev allt s\u00e4mre och veterin\u00e4r tillkallades. Han skakade p\u00e5 huvudet men skrev i alla fall ut en medicin som hunden skulle inta varannan timma dygnet runt. Det betydde ju nattvak f\u00f6r Berggrens. De tr\u00f6ttnade snart och s\u00e5 engagerade Algot Andersson, Karl Algotssons far, som var en skicklig j\u00e4gare och hade bra hand med hundar. Algot tittade p\u00e5 Gejs medicinflaskor men d\u00f6mde ut dem alla och f\u00f6reslog att hunden skulle behandlas med Konjak.<\/p>\n
Apotekaren h\u00e4mtade upp den ena flaskan efter den andra, men man kunde efter n\u00e5gra dagar konstatera att n\u00e5gon verkan p\u00e5 hunden kunde inte m\u00e4rkas men d\u00e4remot f\u00f6ref\u00f6ll Algot bli piggare och kryare f\u00f6r varje dag som gick. Den fete hunden dog s\u00e5 sm\u00e5ningom trots all omv\u00e5rdnad. Apotekaren ville att Gej skulle f\u00e5 sin grav i apotekets tr\u00e4dg\u00e5rd, men mark\u00e4garen ville inte ha n\u00e5gra hundar begravda p\u00e5 sin mark. B\u00e5de apotekaren och frun var otr\u00f6stliga och dagarna gick utan att de kunde best\u00e4mma sig vad som skulle g\u00f6ras. D\u00e5 gjorde Algot slag i saken och gr\u00e4vde en grav i skogsbrynet d\u00e4r villa Granebo nu ligger.<\/p>\n
Det \u00e4r i denna situationen som Isidor Bjelke kommer in i bilden. Gej skulle ju ha en hederlig begravning. Sorget\u00e5get st\u00e4llde upp utanf\u00f6r apoteket. F\u00f6rst gick Algot, som bar l\u00e5dan med Gejs stoft, D\u00e4refter gick Isidor Bjelke med sitt dragspel och s\u00e5 kom apotekaren och frun. Processionen framskred till tonerna av Isidors sorgmarsch. Vid graven i skogsbrynet sj\u00f6ngs och spelades f\u00f6r tillf\u00e4llet l\u00e4mpad musik. Efter den n\u00e5got m\u00e4rkliga begravningen var alla som deltagit i h\u00f6gtiden bjudna p\u00e5 kaffe och t\u00e5rta i apoteket. Isidor gick ur tiden 1940 och ligger begravd i familjegraven med sina f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n
Informationen om P F Bjelke framf\u00f6rdes av Stig Marz vid V\u00e4gkyrkans kyrkog\u00e5rdsvandring den 28 juli 2010.
\n\u00a9 Stig Marz<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
En aprildag 1871 kom det en man dragande p\u00e5 en k\u00e4rra lastad med personliga tillh\u00f6righeter och \u00f6verst p\u00e5 lasset l\u00e5g<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-501","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/501","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=501"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/501\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":508,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/501\/revisions\/508"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=501"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}