Den 25 februari 1824 uppsteg p\u00e5 V\u00e4xj\u00f6 biskopsstol d\u00e5varande professorn i Lund, Esaias Tegn\u00e9r. Han verkar ha varit ovetande om Vrigstad pedagogis existens \u00e4nda tills han skulle yttra sig \u00f6ver de s\u00f6kandes l\u00e4mplighet f\u00f6r pedagogtj\u00e4nsten i Vrigstad. Ju mer han satte sig in i fr\u00e5gan, desto mer intresserad blev han. Han ins\u00e5g att om han skulle f\u00e5 full klarhet, blev det n\u00f6dv\u00e4ndigt att resa dit f\u00f6r att r\u00e5dg\u00f6ra med folket och se allt med egna \u00f6gon, och s\u00e5 blev det. I hans resplan f\u00f6r sommaren 1825 inplanerades ett bes\u00f6k i Vrigstad den 5 juni.
Under tiden vidtog han vissa \u00e5tg\u00e4rder. Den 27 februari 1825 skriver han till Kungl. Majest\u00e4t med anh\u00e5llan om uppskov med tills\u00e4ttandet av pedagog i Vrigstad. Tegn\u00e9r hade intresserat sig f\u00f6r den s.k. v\u00e4xelundervisningen, som b\u00f6rjat diskuteras i den svenska undervisningen. Det innebar att de duktigaste eleverna i de olika \u00e4mnena fick undervisa \u00f6vriga elever, som indelades i mindre grupper.
Tegn\u00e9r skriver i ett brev till statssekreteraren
A. C. af Kullberg 1827: \u201dVrigstad \u00e4r bland de f\u00e5 st\u00e4llen i V\u00e4xj\u00f6 stift, d\u00e4r en s\u00e5dan inr\u00e4ttning kan med f\u00f6rdel f\u00f6rs\u00f6kas, och jag g\u00e5r s\u00e5ledes i denna sak og\u00e4rna ifr\u00e5n min en g\u00e5ng fattade id\u00e9 att \u00e5tminstone g\u00f6ra ett f\u00f6rs\u00f6k i denna v\u00e4g\u201d.<\/p>\n\n\n\n
I ett brev till Kungl. Majest\u00e4t 1825 skriver han att han: \u201dansett l\u00e4mpligt att f\u00f6rs\u00f6ka inf\u00f6randet av V\u00e4xelundervisningsmetoden vid Wrigstads nu
lediga Pedagogi, s\u00e5 framt lokala omst\u00e4ndigheter detsamma medgiva. Av de underr\u00e4ttelser jag i detta senare avseende infordrat \u00e4r upplyst, att v\u00e4sentliga hindret f\u00f6r en s\u00e5dan inr\u00e4ttning uppkommer d\u00e4rav att byggnaden, dessutom gammal och bof\u00e4llig, \u00e4r f\u00f6r tr\u00e5ng, icke blott f\u00f6r det st\u00f6rre antal barn som vid en v\u00e4xelundervisning opr\u00e4knas, utan \u00e4ven i allm\u00e4nhet f\u00f6r det inskr\u00e4nkta antal som f\u00f6rut begagnat denna l\u00e4roanstalt\u201d.
Man kan s\u00e4ga att han nu \u201dkrattat i manegen\u201d f\u00f6r inf\u00f6randet av v\u00e4xelundervisningen och en ny skolbyggnad vid Vrigstads pedagogi.
Biskopens planerade resa med bes\u00f6k i Vrigstad den 5 juni 1825 startade planenligt med bes\u00f6k vid J\u00f6nk\u00f6pings h\u00f6gre l\u00e4rdomsskola den 1 juni. Den 4 juni gjorde han ett kort bes\u00f6k i Malmb\u00e4ck d\u00e4r
biskopen sj\u00e4lv lade grundstenen till den nya kyrkan och den 5 juni anl\u00e4nde han till Vrigstad d\u00e4r han ledde sockenst\u00e4mman. En enda men stor fr\u00e5ga fanns p\u00e5 dagordningen, uppf\u00f6randet av ett nytt skolhus. S\u00e5 h\u00e4r lyder protokollet:<\/p>\n\n\n\n
Protokoll h\u00e5llet vid allm\u00e4n Urtima sockenst\u00e4mma med Wrigstad f\u00f6rsamling den 5 juni 1825.<\/p>\n\n\n\n
\u00a7 1.
Sockenst\u00e4mmans \u00e4ndam\u00e5l var att \u00f6verl\u00e4gga om ett nytt skolhus uppbyggande vid Wrigstad Pedagogie. D\u00e4rvid var n\u00e4rvarande Hans H\u00f6gv\u00f6rdighet Doctorn, Biskopen och ordensledamoten Esaias Tegn\u00e9r.
\u00a7 2.
\u00c4mnet f\u00f6rest\u00e4lldes, d\u00e4rvid f\u00f6rsta fr\u00e5gan var huruvida f\u00f6rsamlingen ville uppbygga ett skolhus om 25 alnar i l\u00e4ngden och 10 alnar i bredden samt 10 alnar i h\u00f6jden, d\u00e4rmed f\u00f6rsamlingen f\u00f6rklarade sig n\u00f6jd, och best\u00e4mdes vidden av sj\u00e4lva h\u00f6rsalen till 14 alnars l\u00e4ngd och 9 alnars bredd inom v\u00e4ggarna.
\u00a7 3.
P\u00e5 v\u00e4ckt fr\u00e5ga huruvida L\u00e4raren skall erh\u00e5lla
n\u00e5gon s\u00e4rskild betalning f\u00f6rklarade Ordf\u00f6randen att L\u00e4raren icke har n\u00e5gon annan kontant betalning att f\u00f6rv\u00e4nta \u00e4n avkastningen av bost\u00e4llet.
\u00a7 4.
Inredningen bestrides av f\u00f6rsamlingen och till bidrag bortauktioneras den gamla byggnaden.
\u00a7 5.
Wrigstads sockenm\u00e4n hava ingenting emot att Nydala och Svenarums f\u00f6rsamlingar deltaga i byggningen och f\u00e5 begagna inr\u00e4ttningens f\u00f6rdelar.
\u00a7 6.
F\u00f6rsamlingen frikallas alldeles fr\u00e5n framtida underh\u00e5ll av bost\u00e4llets byggnader, vilka av bost\u00e4llesinnehavaren v\u00e5rdas.
\u00a7 7.
P\u00e5 f\u00f6rsamlingens hemst\u00e4llning, om den finge till bitr\u00e4de vid inredningen begagna arrendet f\u00f6r nu l\u00f6pande \u00e5ret, f\u00f6rklarade Hans H\u00f6gv\u00e4rdighet Herr Doctorn och Biskopen, att han ej kunde avg\u00f6ra detta, men han hade godheten att lova att till Hans Kungl. Majest\u00e4t ing\u00e5 med underd\u00e5nig f\u00f6rfr\u00e5gan om Kungl. Majest\u00e4t t\u00e4cktes i n\u00e5der bifalla denna f\u00f6rsamlingens beg\u00e4ran.
\u00a7 8.
Till byggnadens f\u00e4rdigg\u00f6rande best\u00e4mdes den 29 september 1826 och sker inredningen efter den ritning, som vederb\u00f6rande l\u00e4mnas. Till byggnaden begagnas Bost\u00e4llets skog s\u00e5 mycket tillg\u00e5ngarna medgiva utan skogens f\u00f6rst\u00f6ring.
Uppl\u00e4st och erk\u00e4nt.
Es. Tegn\u00e9r
N. A. Alin
C. F. Falkenberg
M. Bolander Anders Lindqvist
Isac Israelsson Anders M\u00e5nsson<\/p>\n\n\n\n
Efter sockenst\u00e4mman var ett antal av socknens mera ansedda personer inbjudna till pr\u00e4stg\u00e5rden f\u00f6r att d\u00e4r f\u00e5 tr\u00e4ffa den s\u00e5 popul\u00e4re nye biskopen. Bland dessa var en liten pigg 85-\u00e5rig gumma, \u00e4nkan Elisabeth Hafstr\u00f6m i Gnillinge, i dagligt tal kallad \u201dDen rika Gnillingefrun\u201d. Och rik var hon. Hon hade blivit \u00e4nka redan 1810, hon var d\u00e5 70 \u00e5r. En ansenlig f\u00f6rm\u00f6genhet fanns redan d\u00e5 i boet.
Hon b\u00f6rjade nu att k\u00f6pa och s\u00e4lja fastigheter med en dj\u00e4rvhet, som aldrig tidigare bevittnats i bygden. Vid tiden f\u00f6r biskopens bes\u00f6k \u00e4gde hon en fj\u00e4rdedel av alla g\u00e5rdarna i socknen.
Problemet med Vrigstads Pedagogi var dock inte l\u00f6st med att sockenst\u00e4mman beslutat om uppf\u00f6randet av ett nytt skolhus. L\u00f6nen till l\u00e4raren var otillr\u00e4cklig och fordrade f\u00f6rst\u00e4rkning. Tegn\u00e9r hade en plan p\u00e5 hur detta skulle kunna ske. Han hade f\u00e5tt sig ber\u00e4ttat om \u00e4nkan Hafstr\u00f6ms stora g\u00e5rdsinnehav. Fram\u00e5t kv\u00e4llen i pr\u00e4stg\u00e5rden startade
biskopen en charmoffensiv mot gumman Hafstr\u00f6m. Ett ing\u00e5ende samtal inleddes mellan biskopen och fru Hafstr\u00f6m. Hon f\u00f6ll dock inte i farstun f\u00f6r Hans H\u00f6gv\u00f6rdighet, men hon beundrade Tegn\u00e9r f\u00f6r hans diktning.<\/p>\n\n\n\n
Tegn\u00e9r mobiliserade all sin v\u00e4ltalighet. \u00c4nkan verkade njuta av att h\u00e5lla biskopen p\u00e5 str\u00e4ckb\u00e4nken. Efter ett l\u00e5ngt samtal s\u00e5g man biskopen och fru Hafstr\u00f6m hj\u00e4rtligt skaka hand med varandra. Handskakningen var en bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att fru Hafstr\u00f6m, som donation, \u00f6verl\u00e4mnat \u00bc mantal Holkaryd Lilleg\u00e5rd som f\u00f6rst\u00e4rkning av pedagogens l\u00f6n. Men handslaget var inte juridiskt tillr\u00e4ckligt utan ett donationsbrev uppr\u00e4ttades, och lyder som f\u00f6ljer:
Donation.
Under min 85-\u00e5riga levnad har \u00e4nnu ingen Pedagog i Wrigstad funnits, som uppfyllt \u00e4ndam\u00e5let med denna v\u00e4lg\u00f6rande inr\u00e4ttning. Men sedan Herr Doctorn, Biskopen och Ordensledamoten Tegn\u00e9r f\u00f6rs\u00e4krat mig, att h\u00e4danefter skicklige och f\u00f6r barnaundervisningen verksamme L\u00e4rare ofelbart skola h\u00e4rtill f\u00f6rordnas och tillsyn f\u00f6r deras kall ej fela, s\u00e5, under glad f\u00f6rhoppning och f\u00f6rbeh\u00e5ll att Venerandum Consistorium f\u00f6r en kommande framtid alltid tills\u00e4tter h\u00e4rst\u00e4des kunnige, nitiske och r\u00e4ttskaffens m\u00e4n, att befr\u00e4mja ett s\u00e5 aktningsv\u00e4rt f\u00f6rem\u00e5l, ansl\u00e5r, donerar och sk\u00e4nker jag h\u00e4rmedelst f\u00f6r ev\u00e4rdeliga tider s\u00e5som \u00e4go och till\u00f6kning i l\u00f6nen f\u00f6r Wrigstads F\u00f6rsamlings Pedagogie \u00bc Holkaryd Lilleg\u00e5rd av mina inom F\u00f6rsamlingen \u00e4gande Hemman vilken g\u00e5va jag med sunt f\u00f6rnuft och av fri vilja, genom mitt namns och sigills unders\u00e4ttande, o\u00e5terkalligen enligt f\u00f6rut till Herr Doctorn och Biskopen m. m. Tegn\u00e9r givet l\u00f6fte i tillkallade vittnens n\u00e4rvaro bekr\u00e4ftar.
Gnillinge den 8 Augusti 1825.
Elisabeth Hafstr\u00f6m,
f\u00f6dd Askerin<\/p>\n\n\n\n
Glad \u00f6ver vad han \u00e5stadkommit i Vrigstad, beslut om byggandet av ett nytt skolhus och f\u00f6rst\u00e4rkning av pedagogens l\u00f6n, genom \u00e4nkefru Hafstr\u00f6ms
donation, avrapporterade Tegn\u00e9r till kungen.
Den 21 oktober 1825 svarade kungen genom ett brev till domkapitlet i V\u00e4xj\u00f6.
Brevet avslutas s\u00e5 h\u00e4r:
\u201dVarj\u00e4mte jag f\u00f6rklarar \u00e4nkan Hafstr\u00f6m V\u00e5ra
N\u00e5diga v\u00e4lbehag \u00f6ver hennes f\u00f6r ifr\u00e5gavarande skolinr\u00e4ttning \u00e5dagalagda uppoffring.
Karl Johan\u201d<\/p>\n\n\n\n
Tegn\u00e9r hade f\u00e5tt blodad tand efter sin framg\u00e5ng i Vrigstad. Den 1 september 1825 skriver han till statssekreteraren A. C. af Kullberg. H\u00e4r kommer ett utdrag ur brevet:
B\u00e4ste Kullberg!
En gammal fru Hafstr\u00f6m har sk\u00e4nkt ett hemman till Wrigstads Pedagogi. Avskrift av donationsbrevet
bifogas. Det f\u00f6rst\u00e5s av sig sj\u00e4lv att jag complimenterat henne s\u00e5 gott jag i officiell v\u00e4g kunnat f\u00f6r hennes frikostighet. Men skulle du ej kunna utverka henne n\u00e5gra ord till tacks\u00e4gelse med Kungens underskrift? Det skulle g\u00f6ra en stor sensation.
Gumman \u00e4r stenrik och g\u00e5ve kanske \u00e4nnu en hemmansdel. Jag f\u00e4ster mycken vikt vid Wrigstad. Det \u00e4r, utom st\u00e4derna, den enda punkten f\u00f6r v\u00e4xelundervisning inom Stiftet. Jag har f\u00f6rm\u00e5tt F\u00f6rsamlingen att bygga ett nytt skolhus. Om de arrangementer jag med Pedagogien vidtagit och varav n\u00e5gra fordra Kunglig sanktion, skall jag inkomma med Bet\u00e4nkande s\u00e5 fort sig g\u00f6ra l\u00e5ter.
V\u00e4nskap och h\u00f6gaktning
Es. Tegn\u00e9r.<\/p>\n\n\n\n
Redan 1 september 1825 hade domkapitlet avs\u00e4nt ett l\u00e5ngt brev till fru Hafstr\u00f6m. D\u00e4r konstaterar man att hon \u201dicke blott rest sig ett of\u00f6rg\u00e4ngligt minnesm\u00e4rke i sin hembygd utan \u00e4ven med \u00e4del uppoffring verkat till ett m\u00e5l som f\u00f6r varje medborgare b\u00f6r vara det viktigaste p\u00e5 jorden. Ty p\u00e5 uppfostran beror Statens b\u00e5de trevnad och best\u00e5nd och d\u00e4r dess allm\u00e4nna tillg\u00e5ngar f\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l \u00e4ro otillr\u00e4ckliga, b\u00f6r F\u00e4derneslandet med s\u00e5 mycket storre tacksamhet m\u00f6ta och erk\u00e4nna den enskilda v\u00e4lg\u00f6renheten\u201d.
Lite l\u00e4ngre fram i brevet skriver Tegn\u00e9r och domkapitlet: \u201dDet \u00e4r sk\u00f6nt att p\u00e5 detta s\u00e4tt veta med sig det man bidragit till m\u00e4nsklighetens f\u00f6r\u00e4dling, till avl\u00e4gsna tidevarvs lycka, och att tacksamheten och v\u00e4lsignelsen skola, till dagarnas \u00e4nda, vaka kring den grav d\u00e4r man vilar. Sk\u00f6nare kan man icke sluta en l\u00e5ng och from levnad \u00e4n d\u00e4rigenom att man l\u00e5ter efterv\u00e4rlden njuta dess besparade frukter, ty s\u00e5lunda s\u00e4tter man helgonkronan p\u00e5 ett \u00e4delt och verksamt liv, och v\u00e5rt b\u00e4ttre v\u00e4sende synes h\u00e4rigenom, redan f\u00f6re d\u00f6den, f\u00f6rklarat.
Fru J\u00e4gm\u00e4starinnan st\u00e5r redan efter naturens ordning, n\u00e4ra den allvarliga stunden, d\u00e5 man m\u00e5ste taga avsked av Solens ljus, av jordens gr\u00f6nska, av sl\u00e4kt och v\u00e4nner, av allt som varit oss k\u00e4rt h\u00e4r nere, men ett b\u00e4ttre, ett s\u00e4krare f\u00f6rebud kan man icke skicka f\u00f6re sig p\u00e5 den l\u00e5nga resan, \u00e4n en v\u00e4lg\u00e4rning, som \u00e4r nyttig f\u00f6r m\u00e4nniskor och behaglig f\u00f6r Gud. En s\u00e5dan bel\u00f6nar sig visserligen sj\u00e4lv h\u00e4r i tiden, och i evigheten bel\u00f6nar henne vidare den r\u00e4ttvise Domaren, som \u00e4lskar sitt m\u00e4nniskosl\u00e4kte och dem i synnerhet, som efter f\u00f6rm\u00e5ga arbeta f\u00f6r dess f\u00f6rkovran.
Men Fru J\u00e4gm\u00e4starinnan b\u00f6r ej heller f\u00f6rsm\u00e5 samtidens tacksamhet och det uttryck d\u00e4rav, som Consistorium h\u00e4rmedelst framf\u00f6r. Consistorium tackar allts\u00e5 f\u00f6r g\u00e5van \u00e5 det n\u00e4rvarandes v\u00e4gnar, som d\u00e4rav hedras, \u00e5 efterv\u00e4rldens v\u00e4gnar, som d\u00e4rav gagnas, \u00e5 egna v\u00e4gnar slutligen, emedan det r\u00e4knar f\u00f6r sin sk\u00f6naste best\u00e4mmelse att hava inseendet \u00f6ver allm\u00e4nna uppfostran, och f\u00f6ljaktligen m\u00e5ste gl\u00e4dja sig \u00f6ver de \u00f6kade medlen till dess framg\u00e5ng.
Es. Tegn\u00e9r<\/p>\n\n\n\n
Biskopen hade s\u00e4kert v\u00e4ntat sig att tackbrevet fr\u00e5n Kungen respektive domkapitlets h\u00f6gst\u00e4mda lovord skulle resultera i donation av ytterligare en g\u00e5rd, men d\u00e4r hade han r\u00e4knat alldeles fel. Den \u201dstenrika gumman\u201d visste att st\u00e5 p\u00e5 sin kant och var inte imponerad av vare sig biskopen eller Kungen.
Den 85-\u00e5riga fru Hafstr\u00f6m, l\u00e4r ha tagit illa upp att Tegn\u00e9r talade om hennes snara h\u00e4danf\u00e4rd. Annars kanske Tegn\u00e9r f\u00e5tt b\u00e5de en och tv\u00e5 bondg\u00e5rdar till. Hon levde ytterligare tolv \u00e5r, tills hon barnl\u00f6s l\u00e4mnade sitt imperium. Vid sin bortg\u00e5ng 1837 var hon 97 \u00e5r gammal. <\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r nu pedagogens l\u00f6n f\u00e5tt ett tillskott genom fru Hafstr\u00f6ms donation av Holkaryds Lilleg\u00e5rd, hade tj\u00e4nsten blivit attraktiv. Bland de s\u00f6kande till tj\u00e4nsten uts\u00e5g Tegn\u00e9r 1825 pastorsadjunkten i \u00c5senh\u00f6ga Gustaf T\u00f6rner, till pedagog i Vrigstad. T\u00f6rner var f\u00f6dd i J\u00f6nk\u00f6ping 1794 och var en ypperlig undervisare.
D\u00e4rmed hade Tegn\u00e9r uppfyllt kraven i \u00e4nkan Hafstr\u00f6ms donation d\u00e4r det bl.a. st\u00e5r \u201datt h\u00e4danefter skicklige och f\u00f6r barnaundervisningen verksamme L\u00e4rare ofelbart skola h\u00e4rtill f\u00f6rordnas\u201d.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Den 25 februari 1824 uppsteg p\u00e5 V\u00e4xj\u00f6 biskopsstol d\u00e5varande professorn i Lund, Esaias Tegn\u00e9r. Han verkar ha varit ovetande om<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-4598","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4598","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4598"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4598\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4599,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/4598\/revisions\/4599"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4598"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}