{"id":407,"date":"2015-07-16T09:30:44","date_gmt":"2015-07-16T09:30:44","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=407"},"modified":"2020-08-18T15:29:35","modified_gmt":"2020-08-18T15:29:35","slug":"sunnerby-missionsforening","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=407","title":{"rendered":"Sunnerby Missionsf\u00f6rening"},"content":{"rendered":"

Sunnerby Missionshus 100 \u00e5r <\/strong>
\nJag skall b\u00f6rja med att l\u00e4sa upp en av punkterna i stadgarna, som uppr\u00e4ttades f\u00f6r Sunnerby missionsf\u00f6rening den  22 november 1913.S\u00e5 l\u00e4nge det finns n\u00e5gon troende p\u00e5 platsen, som \u00f6nskar forts\u00e4tta bedriva verksamheten i den anda och p\u00e5 det s\u00e4tt som den f\u00f6rsta missionsf\u00f6reningen \u00f6nskade, lever missionshuset vidare\u201d. Denna skrivningen visade sig vara mycket framsynt och klokt formulerad. Kanske var det den som r\u00e4ddade Missionshuset fr\u00e5n att rivas eller s\u00e4ljas i slutet av 1970-talet. Gr\u00e4set stod d\u00e5 h\u00f6gt och buskar och sly v\u00e4xte upp\u00e5t v\u00e4ggarna och p\u00e5 trappstenen v\u00e4xte mossa, som tydde p\u00e5 att ingen fot satts p\u00e5 den p\u00e5 l\u00e4nge och tidens tand hade b\u00f6rjat gnaga p\u00e5 huset. S\u00e5 var l\u00e4get p\u00e5 h\u00f6sten 1978 d\u00e5 Christina Ottosson sammankallade byborna till ett m\u00f6te f\u00f6r att unders\u00f6ka om intresse fanns f\u00f6r att rusta upp missionshuset och \u00e5ter ta upp verksamheten. Jag skall \u00e5terkomma till detta m\u00f6te lite senare. Det blev ett stort gensvar och v\u00e5ren 1980 kunde sunnerbyborna visa upp ett renoverat och nym\u00e5lat missionshus. Nu kommer f\u00f6rklaringen till att det st\u00e5r den 9 maj 1980 p\u00e5 det s\u00e5ngh\u00e4fte Ni f\u00e5tt. Den kv\u00e4llen anordnade Sunnerby missionsf\u00f6rening och Vrigstads Hembygdsf\u00f6rening en l\u00e4sars\u00e5ngafton i det nyrenoverade Herrens hus i Sunnerby. D\u00e5 anv\u00e4nde vi det h\u00e4r s\u00e5ngh\u00e4ftet. Den kv\u00e4llen fylldes \u00e5ter det gamla huset till sista plats och lite till. Tack vare att sunnerbyborna tog till sig vad som st\u00e5r i stadgan fr\u00e5n 1913 kan vi idag samlas h\u00e4r och fira missionshusets 100-\u00e5riga tillvaro. N\u00e4r stod d\u00e5 missionshuset f\u00e4rdigt? D\u00e5 protokollen saknas \u00e4r det oklart. Vad vi vet \u00e4r att den 4 oktober 1913 var det i alla fall f\u00e4rdigt. I Eksj\u00f6-Tidningen den 1 oktober annonseras om ett stort evangelistm\u00f6te i Vrigstads missionshus l\u00f6rdagen den 4 oktober. P\u00e5 s\u00f6ndagen den 5:e kl. 10.00 fortsatte m\u00f6tet h\u00e4r i Sunnerby missionshus. Inte mindre \u00e4n 7 predikanter medverkade och d\u00e4ribland Per Johansson, allm\u00e4nt kallad \u201dHimla Per\u201d eller \u201dPer i N\u00e4ssj\u00f6\u201d. Per var ju f\u00f6dd i H\u00f6gs\u00f6 p\u00e5 andra sidan v\u00e4gen d\u00e4r Birgitta Andersson bor idag.<\/p>\n

Hur b\u00f6rjade det? Ja, ingen vet riktigt n\u00e4r, men troligen omkring 1890. D\u00e5 samlades de troende sunnerbyborna till stugm\u00f6ten i M\u00f6lnarp. De f\u00f6rsta m\u00f6tena h\u00f6lls i ett hus som l\u00e5g intill det hus som idag bebos av Ulf Nilsson. Enligt G\u00f6sta Johansson, som jag konsulterat l\u00e5g huset uppe p\u00e5 \u00e5sen med l\u00e5ngsidan ner mot gamla v\u00e4gen och i det n\u00e4rmaste knut i knut med den nuvarande byggnaden. Johan Gabrielsson \u00e4gde 1\/6 mantal som han avyttrade p\u00e5 1880-talet, vilket gjorde att stugan blev ledig och stod oanv\u00e4nd under ett antal \u00e5r. Den enda k\u00e4lla jag har kunnat hitta, som ber\u00e4ttar n\u00e5got om detta st\u00e5r Axia Carlsson i Holkaryd f\u00f6r. 1968 \u00e5ker hon runt i Sunnerby med Gustaf Johnsson, f\u00f6dd 1889 och son till Jonas p\u00e5 Lyck\u00e5s. Lyck\u00e5s var en backstuga under Sunnerby S\u00f6derg\u00e5rd. Axia hade anlitat Ingemar Gustafsson, S\u00e4vjedal som chauff\u00f6r. De k\u00f6r h\u00e4r f\u00f6rbi missionshuset, och n\u00e4r de kommer till v\u00e4gsk\u00e4let till M\u00f6lnarp stannar de och Gustaf pekar ut platsen d\u00e4r \u00f6destugan legat d\u00e4r samlingarna h\u00f6lls. Han ber\u00e4ttar s\u00e5 h\u00e4r: \u201dSamlingsstugan hade ett rum i vardera \u00e4nden och  ett k\u00f6k p\u00e5 mitten. I det ena rummet bodde lille Jonas, som gick under namnet Lille G\u00f6dde, samt gubben Isberg. Lille G\u00f6dde f\u00f6rs\u00f6rjde sig genom att b\u00e4ra posten \u00e5t sunnerbyborna. Han sk\u00f6tte ocks\u00e5 om eldningen i m\u00f6teslokalen. Gubben Isberg var slaktare. Han sk\u00f6tte om sn\u00f6skottningen vid kyrkstugan, men gick s\u00e4llan in p\u00e5 m\u00f6tena. Det h\u00f6lls m\u00f6ten hela vintrarna och det samlades mycket folk\u201d. S\u00e5 ber\u00e4ttade Gustaf.<\/p>\n

Vilka var det d\u00e5 som samlades i M\u00f6lnarps \u00f6deg\u00e5rd? Ja, vad man kan f\u00f6rst\u00e5 var det i huvudsak ungdomar. Redan tidigt startades en ungdomsf\u00f6rening, som fick namnet \u201dV\u00e4nkretsen Daggdroppen\u201d. Medlemmar var bl.a. syskonen Rehn fr\u00e5n Dalhem, syskonen H\u00e4gg fr\u00e5n Sunnerby \u00d6sterg\u00e5rd, Robert H\u00e4gg, M\u00f6lnarp, Karl Sandberg, Lilla Wetterberg, Sunnerby \u00c5g\u00e5rd, och s\u00e5 var det inte minst Per Johansson i H\u00f6gsj\u00f6 eller \u201dHimlaPer\u201d allm\u00e4nt kallad, som jag n\u00e4mnde om tidigare. Men s\u00e5 h\u00e4nde n\u00e5got, som jag tror fick avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r ungdomsf\u00f6reningen, kanske t.o.m. f\u00f6r dess tillkomst. 1891 beh\u00f6vde Carl Magnus Rundqvist i Sunnerby S\u00f6derg\u00e5rd en piga. Den som fick platsen hette Hulda Jonsson, f\u00f6dd i Sl\u00e5f\u00e4llan i Nydala 1873. 1891 kom hon till Carl Magnus Rundqvist i Sunnerby S\u00f6derg\u00e5rd som piga. Efter en utflykt som piga till Hj\u00e4lmseryd Klockareg\u00e5rd \u00e5terv\u00e4nde hon till Sunnerby och blev piga hos Frithiof Hegg i M\u00f6lnarp. Under hj\u00e4lmserydstiden deltog hon med all s\u00e4kerhet i ungdomsf\u00f6reningens arbete h\u00e4r i Sunnerby. Avst\u00e5ndet mellan Klockarg\u00e5rden i Gamla Hj\u00e4lmseryd och Sunnerby \u00e4r ju inte s\u00e5 stort. \u00c5ren 1899 till 1900 studerade hon vid Elsa Bergs bibelkvinnohem i Hvita Bergen i Stockholm. Hon avskildes som mission\u00e4r 1901 och begav sig till Kongo. 1904 \u00e5terkommer hon till M\u00f6lnarp. Sedan vistades hon i Kongo i tre\u00e5rsperioder 1906-09, 1911-14, 1917-19. I mellanperioderna var hon i M\u00f6lnarp. Hulda var en flitigt anlitad f\u00f6rkunnare h\u00e4r i missionshuset. Vad blev det d\u00e5 av Hulda. Ja, 1920 kom det ett brev till henne i M\u00f6lnarp. Det var ett amerikabrev och avs\u00e4ndaren var Johannes Ottosson i Minnesota, som utvandrat fr\u00e5n Svarvarebygget 1901, samma \u00e5r som Hulda gick ut som mission\u00e4r. Nu undrade Johannes om hon ville komma \u00f6ver och gifta sig med honom. Hulda accepterade erbjudandet och packade sin reskoffert och p\u00e5 sj\u00e4lvaste ny\u00e5rsaftonen 1920 l\u00e4mnar hon G\u00f6teborg med biljett till Minnesota. 1921 gifte de sig. Men s\u00e4g den gl\u00e4dje som varar best\u00e4ndigt. I september 1925 sitter Johannes och mj\u00f6lkar sina kor ute p\u00e5 sin farm i Milaca, Minnesota. Det blev ett h\u00e4ftigt \u00e5skv\u00e4der och Johannes blev ihj\u00e4lslagen av blixten. Hulda stannar kvar p\u00e5 farmen till 1927, f\u00f6rmodligen f\u00f6r att avveckla den, d\u00e4refter reser hon tillbaka till M\u00f6lnarp. H\u00e4r bor hon ett tag innan hon flyttar till Taberg d\u00e4r hon senare avlider.<\/p>\n

\u00c5r 1913, allts\u00e5 f\u00f6r 100 \u00e5r sedan, bildades s\u00e5 Sunnerby Missionsf\u00f6rening och planeringen f\u00f6r byggandet av ett missionshus p\u00e5b\u00f6rjades. Den som gjorde det m\u00f6jligt var Carl Uno Johansson, som 1905 hade k\u00f6pt Sunnerby S\u00f6derg\u00e5rd av Carl Magnus Rundqvist (han som anst\u00e4llde Hulda Jonsson som piga). Carl Uno \u00e4r farfar till Sven-\u00c5ke Carlsson, som nu bor i J\u00f6nk\u00f6ping. Carl Uno sk\u00e4nkte nu 350 kvm. tomt f\u00f6r uppf\u00f6randet av ett missionshus, allts\u00e5 p\u00e5 den plats d\u00e4r missionshuset nu st\u00e5r. Teckningslistor d\u00e4r man kunde teckna b\u00e5de kontanter och byggnadsmaterial gick runt och n\u00e4r teckningstiden gick ut uppgick insamlade medel till 477 kronor och 75 \u00f6re plus sk\u00e4nkt byggnadsmaterial. R\u00e4knar vi om de insamlade 477 kronorna till dagens penningv\u00e4rde blir det 21.240 kr. Allt virket och takstickor var ju sk\u00e4nkta s\u00e5 pengarna skulle anv\u00e4ndas till \u00f6vrigt. De tv\u00e5 st\u00f6rsta bidragsgivarna var Frithiof Hegg i M\u00f6lnarp och Per August Rundqvist i Sunnerby \u00c5g\u00e5rd. De sk\u00e4nkte vardera 100 kronor. Omr\u00e4knat till dagens penningv\u00e4rde blir det c:a 4.450 kronor per man. Frithiof Hegg sk\u00e4nkte dessutom 1\/8 av erforderliga br\u00e4der och bj\u00e4lkar samt takstickor. Carl Uno sk\u00e4nkte f\u00f6rutom tomten \u00e4ven 1\/8 br\u00e4der och bj\u00e4lkar samt 10 kronor kontant. Man blir lite f\u00f6rv\u00e5nad n\u00e4r man ser att sj\u00e4lvaste kyrkoherden i Vrigstad, Ivan Lundgren, bidragit med 5 kronor, vilket idag motsvarar 223 kronor. N\u00e4r man tittar i teckningslistorna ser man att beloppen varierar fr\u00e5n 25 \u00f6re och upp\u00e5t. Jag skall citera vad som st\u00e5r i huvudet p\u00e5 teckningslistorna: \u201d Som vi nu \u00e4ro i saknad av samlingslokal i Sunnerby samt \u00e4ro i behov av att f\u00e5 en s\u00e5dan att samlas uti, omkring Guds ord, har vi nu beslutat oss f\u00f6r att bygga missionshus och beder vi h\u00e4rmed v\u00e4nligen om bidrag till detsamma. Vi kunna alla vara med och hj\u00e4lpa till, var och en med den g\u00e5va han har f\u00e5tt. Varje g\u00e5va mottages med tacksamhet. Gud \u00e4lskar en glad givare.\u201d<\/p>\n

Vilka var det d\u00e5 som kallades att predika h\u00e4r? Ja, n\u00e5gra st\u00f6rre medel hade man inte att spendera p\u00e5 de mera k\u00e4nda kolport\u00f6rerna s\u00e5 det blev i huvudsak lokala f\u00f6rm\u00e5gor, och det saknades inte. N\u00e4r Hulda Jonsson inte var i Kongo var hon en ofta anlitad f\u00f6rkunnare. \u201dHimlaPer\u201d eller \u201dPer i N\u00e4ssj\u00f6\u201d, som varit en av de drivande krafterna i v\u00e4nf\u00f6reningen Daggdroppen, hade tidigt blivit omv\u00e4nd och gr\u00e4vt ner sin r\u00f6kpipa, detta syndens attribut, i tr\u00e4dg\u00e5rden till H\u00f6gsj\u00f6. Han vittnade, sj\u00f6ng och spelade gitarr och praktiserade sin kristendom bl.a. i omv\u00e5rdnad om gamla och fattiga. Han fick \u00e4ven ig\u00e5ng en bra s\u00e5ng- och musikf\u00f6rening h\u00e4r i Sunnerby. Stommen i den bestod av flickorna Hegg och Rehn, som alla var musikaliska och hade bra r\u00f6ster. De spelade gitarr och cittra. Per hade flyttat fr\u00e5n Sunnerby 1907 och blev s\u00e5 sm\u00e5ningom v\u00e4lbest\u00e4lld stolfabrik\u00f6r i N\u00e4ssj\u00f6. N\u00e4r missionshuset byggdes sk\u00e4nkte han en stol till predikstolen och 50 kr. kontant. Han var en ofta sedd f\u00f6rkunnare h\u00e4r i missionshuset. N\u00e5gon ers\u00e4ttning var det inte fr\u00e5gan om. Br\u00f6derna Karl och Johan Gustafsson i Holkaryd kallades ocks\u00e5 ofta hit f\u00f6r att predika. De kallades \u201dPredikobr\u00f6derna\u201d. De brukade varsin del av Holkaryd Norreg\u00e5rd d\u00e5 de inte var ute p\u00e5 predikoturer. De reste ut p\u00e5 m\u00f6ten l\u00f6rdagar och s\u00f6ndagar. De kunde inte cykla utan de fick g\u00f6ra som Jesu l\u00e4rjungar, de gick till fots till m\u00f6tena. P\u00e5 vintern tog de n\u00e5gon av sina h\u00e4star och \u00e5kte sl\u00e4de.<\/p>\n

\u201dPredikobr\u00f6derna\u201d ja. Johan var den som var flitigast i elden. Han ut\u00f6kade sina predikoresor till att omfatta flera dagar. Han annonserade sina predikoturer i lokalpressen. Just 1913 annonserar han i Eksj\u00f6tidningen om sin resa som b\u00f6rjar den 28 november och slutar den 6 december. Under dessa dagar bes\u00f6ker han 16 missionshus d\u00e4r han predikar. Man kan undra n\u00e4r han sk\u00f6tte g\u00e5rden. Det var kanske inte s\u00e5 mycket att g\u00f6ra vid den tiden p\u00e5 \u00e5ret.<\/p>\n

Det ber\u00e4ttas att br\u00f6derna en g\u00e5ng var i ett missionshus, kanske var det h\u00e4r i Sunnerby. Brodern Karl brukade inleda f\u00f6r att sedan l\u00e4mna \u00f6ver till Johan som predikade. Karl l\u00e4ste bibelber\u00e4ttelsen om den samariska kvinnan vid Sykars brunn. Karl h\u00e4ngde upp sig p\u00e5 orden i texten \u201dHon l\u00e4t sin kruka st\u00e5\u201d. Detta upprepade han g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, som en m\u00e4rklig omst\u00e4ndighet. N\u00e4r han tragglat detta en stund f\u00f6rlorade broder Johan t\u00e5lamodet och utbrast s\u00e5 att alla i lokalen h\u00f6rde det \u201dSkit i kruka och predika evangelium\u201d.<\/p>\n

S\u00e5dant kunde man s\u00e4ga f\u00f6rr, det v\u00e4ckte ingen anst\u00f6t. De anv\u00e4nde ett vardagsspr\u00e5k som alla f\u00f6rstod. S\u00e4kert \u00e4r att de fick grepp om sina lyssnare och att budskapet gick fram. D\u00e5varande gods\u00e4garen p\u00e5 Lundholmen, Hugo Wessberg, sa en g\u00e5ng: \u201d Det m\u00e5ste vara underliga f\u00f6reteelser vid samlingarna i mina torp och backstugor. Ty mina underhavande kommer den ene efter den andre upp p\u00e5 mitt kontor, en med en grep, en annan med en spade, \u00e5ter en annan med en yxa eller j\u00e4rnk\u00e4tting och \u00e5terl\u00e4mnar dessa saker, som de stulit och ber under t\u00e5rar om f\u00f6rl\u00e5telse. Detta m\u00e5ste vara n\u00e5got \u00f6vernaturligt\u201d Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att de som nu \u00e5terl\u00e4mnade de stulna sakerna k\u00e4nde sig ganska n\u00f6jda och glada.<\/p>\n

Sk\u00e4rtorsdagen 1915 h\u00f6lls en andaktsstund h\u00e4r i Sunnerby Missionshus. \u201dHimla Per\u201d skulle predika p\u00e5 kv\u00e4llen. Tidigare p\u00e5 dagen hade han predikat i Vrigstads missionshus. Per var en uppskattad predikant med glimten i \u00f6gat. N\u00e5gra pigor och dr\u00e4ngar fr\u00e5n Lundholmen hade best\u00e4mt sig f\u00f6r att g\u00e5 till Sunnerby missionshus f\u00f6r att lyssna p\u00e5 Per. De hade tidigare p\u00e5 dagen h\u00f6rt honom i Vrigstads missionshus.<\/p>\n

De gick \u00f6ver sundet mitt f\u00f6r Lundholmen d\u00e4r det var en sp\u00e5ng och en stig \u00f6ver f\u00e4lten s\u00e5 de kom upp p\u00e5 v\u00e4xj\u00f6v\u00e4gen vid Lunnaberg och sedan f\u00f6ljde de den till Sunnerby Missionshus. N\u00e4r tv\u00e5 av deras arbetskamrater, br\u00f6derna Oskar och Johan Fagell, fick veta att deras kamrater g\u00e5tt till Sunnerby gav de sig iv\u00e4g och t\u00e4nkte genskjuta dem och tog v\u00e4gen \u00f6ver den l\u00f6mska v\u00e5risen. N\u00e4r de kommit till andra stranden, troligen vid H\u00e5lsj\u00f6n, brast isen och de b\u00e5da kom under isen och drunknade. P\u00e5 l\u00e5ngfredagens morgon saknade man dem och f\u00f6rstod att n\u00e5got h\u00e4nt. Fadern fick hj\u00e4lp i s\u00f6kandet efter dem av anst\u00e4llda p\u00e5 Lundholmen. P\u00e5 l\u00f6rdagsf\u00f6rmiddagen trodde man sig hittat olycksplatsen d\u00e5 man fann ett h\u00e5l i isen. \u00c4nnu mer personal fr\u00e5n Lundholmen, utrustade med b\u00e5tshakar, st\u00e4lldes till f\u00f6rfogande i s\u00f6kandet. F\u00f6rst p\u00e5 l\u00f6rdagskv\u00e4llen fann man den ena av br\u00f6derna, det var Johan, och ett dygn senare fann man Gustaf. De begravdes s\u00f6ndagen d\u00e4rp\u00e5 i Vrigstad kyrka f\u00f6re gudstj\u00e4nstens b\u00f6rjan.<\/p>\n

Till begravningen hade Per i N\u00e4ssj\u00f6 skrivit en dikt med titeln \u201dEn liten blomma p\u00e5 Gustaf och Johan Fagells grav \u00e5 Vrigstads kyrkog\u00e5rd den 11\/4 1915\u201d. Jag skall nu l\u00e4sa n\u00e5gra strofer av de totalt 14. Ni sk\u00f6rdades i unga \u00e5r. Ni lades tidigt upp\u00e5 b\u00e5r. Likt blommans knopp ni br\u00f6tos av, och lades i den kalla grav. Den sk\u00f6rdeman som livet tog, det Herren var, se det \u00e4r nog. Vi kan v\u00e4l undra, var det Gud, som s\u00e4nde Eder detta bud. Ja det \u00e4r s\u00e5 visst, ty skrivet st\u00e5r, att han har r\u00e4knat v\u00e5ra \u00e5r. Och gr\u00e4nsen f\u00f6r v\u00e5r v\u00e4g han lagt, och sant det \u00e4r vad Gud har sagt. Varf\u00f6r, varf\u00f6r v\u00e4l skulle Ni, den v\u00e4gen g\u00e5 s\u00e5 fr\u00e5ga vi. Det fanns ju annan v\u00e4g att g\u00e5, och Edra liv ju r\u00e4ddats d\u00e5. Varf\u00f6r ej ta en st\u00f6r i hand, och fresta om det h\u00f6ll till land, varf\u00f6r ej med kamraterna, g\u00e5 r\u00e4ttan v\u00e4g \u00e5t stockarna. Nu Gustaf och Johan kalla \u00e4r, p\u00e5 b\u00e5ren bleka ligga h\u00e4r. Ni f\u00f6ljdes uti livet \u00e5t, Ni f\u00f6ljdes upp\u00e5 d\u00f6dens str\u00e5t.<\/p>\n

Nog var det h\u00e5rt f\u00f6r mor och far, att icke de fick ha Er kvar, nog var det h\u00e5rt f\u00f6r syster, bror, att drabbas utav sorg s\u00e5 stor.<\/p>\n

Det var ett smakprov p\u00e5 Per\u00b4s skaldekonst. Br\u00f6derna Fagells far var torparen Karl Fagell p\u00e5 torpet Moen under Lundholmen. Han gjorde 130 dagsverken p\u00e5 Lundholmen som arrende f\u00f6r torpet.<\/p>\n

Den som f\u00f6rst kom att tilltr\u00e4da ordf\u00f6randeposten i Sunnerby missionsf\u00f6rening var Per Johan August Rundqvist i Sunnerby \u00c5g\u00e5rd. Han var f\u00f6dd p\u00e5 g\u00e5rden 1851. Han var morfars far till Birgitta Andersson, som nu bor h\u00e4r i H\u00f6gsj\u00f6, p\u00e5 andra sidan v\u00e4gen. Per Johan g\u00e5r ur tiden 1924 och har troligen n\u00e5gra \u00e5r tidigare eftertr\u00e4tts av Robert Hegg i M\u00f6lnarp. D\u00e5 protokollen saknas \u00e4r det om\u00f6jligt att s\u00e4ga  vilket \u00e5r ordf\u00f6randeskiftet \u00e4gde rum. Robert var f\u00f6dd 1889 i M\u00f6lnarp. Han var ogift och bodde och arbetade hos brodern Artur Hegg i M\u00f6lnarp. Artur var Inga Britas far och Robert s\u00e5ledes farbror till Inga Brita. I en tidningsintervju 1978 konstaterar Robert att tidens tand nu p\u00e5 allvar b\u00f6rjat gnaga p\u00e5 det gamla b\u00f6nehuset och han f\u00f6rst\u00e5r att dess tid snart \u00e4r f\u00f6rbi, men han n\u00e4r \u00e4nd\u00e5 en \u00f6nskan om att \u00e5ter f\u00e5 uppleva den gamla tidens v\u00e4ckelse i Sunnerby missionshus.   Detta l\u00e4ste Christina Ottosson och kallade byborna till ett sammantr\u00e4de i missionshuset den 10 september 1978 f\u00f6r att f\u00e5 deras syn p\u00e5 vad man skulle g\u00f6ra med huset. P\u00e5 f\u00f6rsta b\u00e4nk satt den d\u00e5 89-\u00e5rige Robert Hegg. En l\u00f6sning som diskuterades var f\u00f6rs\u00e4ljning. D\u00e5 reser sig Robert upp och s\u00e4ger med darr p\u00e5 st\u00e4mman: \u201dJag har lovat mina f\u00f6retr\u00e4dare att inte medverka till att missionshuset skall s\u00e4ljas\u201d. D\u00e4refter brast han i gr\u00e5t och l\u00e4mnade m\u00f6tet. Efter detta var valet inte sv\u00e5rt att g\u00f6ra f\u00f6r byborna. Beslutet blev att missionshuset skulle renoveras och verksamheten, som i stort sett varit vilande sedan 10 \u00e5r tillbaka, skulle \u00e5terupptas. Vid m\u00f6tet valdes Stina Gustafsson, S\u00e4vjedal, till f\u00f6reningens ordf\u00f6rande. Robert gick ur tiden 1982, men han fick sin \u00f6nskan uppfylld att det gamla b\u00f6nehuset \u00e5ter skulle fyllas av de gamla trosvissa s\u00e5ngerna, som skedde vid l\u00e4sars\u00e5ngsaftonen den 9 maj 1980.<\/p>\n

Stina Gustafsson p\u00e5 S\u00e4vjedal fick allts\u00e5 axla ordf\u00f6randeskapet efter Robert. Stina var f\u00f6dd i J\u00f6nk\u00f6ping 1916 och utbildade sig till evangelist vid  bibelskolan i G\u00f6teborg. Som evangelist kom hon till Pingstf\u00f6rsamlingen i Vrigstad 1939 och d\u00e4r tr\u00e4ffade hon \u201dKnut p\u00e5 Dalen\u201d och 1941 blev det gifterm\u00e5l. Stina l\u00e4mnade det jordiska 1996 vid 80 \u00e5rs \u00e5lder. 1992 ans\u00e5g Stina att hon hade gjort sitt och en ny ordf\u00f6rande skulle v\u00e4ljas. Den som fick det grannlaga uppdraget var Christina Ottosson, som f\u00f6rra \u00e5ret kunde fira 20-\u00e5rsjubileum som f\u00f6reningens ordf\u00f6rande.<\/p>\n

Sammanst\u00e4llt och framf\u00f6rt av Stig Marz i samband med firandet av Sunnerby Missionshus den 1 juni 2013.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sunnerby Missionshus 100 \u00e5r Jag skall b\u00f6rja med att l\u00e4sa upp en av punkterna i stadgarna, som uppr\u00e4ttades f\u00f6r Sunnerby<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-407","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/407","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=407"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/407\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4275,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/407\/revisions\/4275"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=407"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}