\nG\u00e4llingens grav stod en g\u00e5ng i tiden ”under takdroppet” vid gamla kyrkan i Vrigstad. Egentligen \u00e4r den inte en grav utan ett gravmonument \u2013 inte en sarkofag eller likkista utan ett monument ovan mark. Hur som helst; G\u00e4llingens grav finns idag hos Statens historiska museum. D\u00e4r hamnade den, eftersom n\u00e4r den gamla kyrkan revs 1865, en del gammalt ”skr\u00e4p” blev \u00f6ver. Detta ”skr\u00e4p”, bl.a. G\u00e4llingens grav, hamnade i Karl XV’s samlingar i Ulriksdal. Efter kungens d\u00f6d flyttades G\u00e4llingens grav och hamnade s\u00e5 sm\u00e5ningom i ett magasin som h\u00f6r till Statens historiska museum.<\/p>\n
Form, material och typologi<\/strong> I \u00e4ldre forskning f\u00f6rs\u00f6kte man hitta en stilm\u00e4ssig utveckling \u00f6ver en stor del av Norden. Numera brukar man vara f\u00f6rsiktig med att tolka in f\u00f6r mycket influenser och sammanh\u00e4ngande utvecklingslinjer. Man menar att lokala och individuella faktorer mycket v\u00e4l kan ha varit avg\u00f6rande. Trots detta kan man se att G\u00e4llingens grav har vissa likheter med s.k. Eskilstunakistor, men ocks\u00e5 med gravmonument av s.k. Husabytyp. Stilm\u00e4ssigt anses det spela stor roll om graven best\u00e5r av fem eller tre delar. Av tv\u00e5 gavelstenar, tv\u00e5 sidoh\u00e4llar plus en lockh\u00e4ll, eller av enbart tv\u00e5 gavelstenar plus lockh\u00e4ll. N\u00e4r det g\u00e4ller G\u00e4llingens grav har olika forskare haft olika \u00e5sikter om huruvida den ursprungligen haft fem eller tre delar. Tecken finns som tyder p\u00e5 b\u00e5da alternativen.<\/p>\n Kistliknande monument i fem delar har i \u00e4ldre forskning kopplats till kungamakten, och specifikt till \u00e4tten Stenkil. Senare forskare \u00e4r skeptiska men noterar \u00e4nd\u00e5 ett samband mellan kistliknande monument och bygder som n\u00e5gra hundra \u00e5r senare har kungligt jordinnehav. De ser \u00e4ven ett samband mellan tidiga kristna gravmonument och de \u00e4ldsta kristna kyrkorna och invigda gravplatserna. Kopplingen till stormanna\u00e4tter, tidiga kyrkor och begravningsplatser, tycks finnas f\u00f6r monument i s\u00e5v\u00e4l fem- som tre delar. Uppf\u00f6rande av gravmonument i en viss stil kan ha utgjort tecken p\u00e5 lojalitet och samarbete med den framv\u00e4xande kungamakten.<\/p>\n Baserat p\u00e5 stildrag har G\u00e4llingens grav bed\u00f6mts tillh\u00f6ra tiden omkring \u00e5r 1100 eller 1100-talets b\u00f6rjan. Antar vi att graven \u00e4r samtida med kyrkan f\u00e5r vi en datering, med dendrokronologiskt st\u00f6d, till ca \u00e5r 1095. Runformerna antyder en datering till slutet av 1000-talet eller b\u00f6rjan av 1100-talet.<\/p>\n S\u00e4gnen<\/strong> N\u00e4sta nedteckning \u00e4r fr\u00e5n 1690 d\u00e5 det s\u00e4gs att ”d\u00e4r under ligger en man begraven ben\u00e4mnd Folke Lammesson, vilken besovit en drottning som n\u00e4r det blev k\u00e4nt begav sig p\u00e5 flykten och blev omsider gripen h\u00e4r p\u00e5 orten, sn\u00f6pt och d\u00f6d p\u00e5 en holme i \u00e5n, och sedan begraven h\u00e4r”.<\/p>\n S\u00e4gnen \u00e4r h\u00e4r i stort sett densamma, men lagmannen heter nu Lammesson ist\u00e4llet f\u00f6r Lagmansson och Folkers sten i \u00e5n har blivit en holme i \u00e5n.<\/p>\n Tredje nedteckningen b\u00f6r vara gjord p\u00e5 1820-talet, eftersom uppgifterna kommer fr\u00e5n prosten Alin. Han var prost 1820-1827. Nedteckningen \u00e4r gjord av Wallman som skriver; ”En allm\u00e4n s\u00e4gen i orten \u00e4r att denna gravv\u00e5rd \u00e4r upprest efter en man ifr\u00e5n Stockholm som blivit kastrerad och sedan ridit till dess blodet f\u00f6rrunnit honom”.<\/p>\n Vi har h\u00e4r samma k\u00e4rna i s\u00e4gnen, men nu har tillkommit att mannen var fr\u00e5n Stockholm. Wallman forts\u00e4tter dock med att \u00e5terge uppgifter som ber\u00e4ttas av prosten Alin; ”Prosten Alin … tillade att n\u00e4mnde man var lagman Jelling, drottning Christinas \u00e4lskare och gunstling, som genom n\u00e5got f\u00f6rhastat yttrande i ett f\u00f6rtroligt \u00f6gonblick \u00e5dragit sig drottningens vrede och till straff underg\u00e5tt omtalade v\u00e5ldsamma behandling. Han ska sedan ha suttit vid Stavlunda \u00e5, d\u00e4r kyrkan p\u00e5 den tiden varit, till dess blodet f\u00f6rrann honom.”<\/p>\n Enligt Alin fanns en ramsa p\u00e5 orten; Redan Wallman var inne p\u00e5 att detaljerna i s\u00e4gnen inte kan tas f\u00f6r sanna. S\u00e5 noterar han t.ex. att det \u00e4r uppenbart att stenen \u00e4r betydligt \u00e4ldre \u00e4n fr\u00e5n drottning Kristinas tid. Han menar ocks\u00e5 att namnet Jelling, med J, kan komma av det dialektala G\u00e4lling, med G. G\u00e4lling = n\u00e5gon som \u00e4r g\u00e4llad, allts\u00e5 kastrerad. Jag har d\u00e4rf\u00f6r valt att kalla gravmonumentet f\u00f6r ”G\u00e4llingens grav”.<\/p>\n Det \u00e4r typiskt f\u00f6r s\u00e4gner att vissa motiv och detaljer cirkulerar runt och l\u00e5nas hit och dit i tid och rum. S\u00e4gnen ska finnas i Danmark i riddarballader om en Lars Pedersson. Verklighetsbakgrund kan m\u00f6jligen finnas i n\u00e5gra lagm\u00e4n som p\u00e5 1200-talet r\u00f6vade bort kungligt \u00e4ttade brudar, bl.a. Lars Pedersson och de s\u00e5 kallade Algotss\u00f6ner. F\u00f6r \u00f6vrigt har vi i trakten en k\u00e4nd lagmanssl\u00e4kt fr\u00e5n Lagmansryd, strax norr om R\u00f6rvik. D\u00e4r bodde en k\u00e4nd lagman Folke. Kanske har han, eller hans sl\u00e4kt, n\u00e5gon koppling till G\u00e4llingens grav? Vi vet egentligen inget om s\u00e4gnens ber\u00e4ttelse, med ett grymt straff \u00e5t drottningens \u00e4lskare, inneh\u00e5ller n\u00e5got korn av sanning.<\/p>\n Runinskriften<\/strong> Runorna \u2116 13-29 har inte kunnat tolkas, beroende p\u00e5 oj\u00e4mnheter i stenen och en l\u00e5ng skada i kanten. Vi \u00e5terkommer till detta.<\/p>\n Namnet Gudmund f\u00f6rekommer fr\u00e5n runtiden och fram\u00e5t. Namnet \u00e4r h\u00e4rlett fr\u00e5n gud ’gudom’ och mund ’beskydd’. Vi vet att Gudmund var kristen. Redan inskriften frambesv\u00e4rjer den kristna b\u00f6nen ”Gud hj\u00e4lpe hans sj\u00e4l”. Vi vet ocks\u00e5 att graven hade sin plats n\u00e5gra alnar fr\u00e5n kyrkans s\u00f6dra sidov\u00e4gg. Han vilade allts\u00e5 under takdroppet vilket var en av de f\u00f6rn\u00e4msta platserna att bli begraven p\u00e5. N\u00e4r regndropparna vidr\u00f6rde kyrkan f\u00f6rde de en v\u00e4lsignelsebringande kraft till den d\u00f6de.<\/p>\n Vi kan utg\u00e5 fr\u00e5n att Gudmund var en viktig person lokalt i Vrigstad. Vi kan spekulera i att Gudmund kan ha tillh\u00f6rt en m\u00e4ktig \u00e4tt, med inflytande i ett st\u00f6rre omr\u00e5de, kanske knuten till andra m\u00e4ktiga \u00e4tter med allianser eller gifterm\u00e5l.<\/p>\n Vid medeltidens b\u00f6rjan framtr\u00e4dde ett antal sl\u00e4kten, som senare blev adel. Inte minst skedde detta i Sm\u00e5land. En bit in p\u00e5 1100-talet vet vi att vi har inflytande kungligt h\u00e5ll. D\u00e5 l\u00e4t n\u00e4mligen Link\u00f6pingsbiskopen Gisle, \u00e5r 1143, grunda klostret i Nydala. Biskop Gisle var den mest framtr\u00e4dande av de samtida svenska biskoparna och stod i n\u00e4ra f\u00f6rbindelse med kung Sverker den \u00e4ldre och drottning Ulvhild. M\u00f6jligen kan vi till\u00e5ta oss att spekulera i att Gisle var sprungen ur en sl\u00e4kt fr\u00e5n Vrigstad.<\/p>\n G\u00e5r vi tillbaka lite i tiden, till tiden kring \u00e5r 1000 eller s\u00e5, och p\u00e5minner oss om runstenen i Komstad, s\u00e5 hittar vi en sten efter en annan m\u00e4ktig man. Den \u00e4r rest efter Vr\u00e5e, H\u00e5kon Jarls stallare. Stallare var en av fr\u00e4msta titlarna i de d\u00e5tida nordiska rikena.<\/p>\n Vad kan d\u00e5 st\u00e5 i den skadade delen av runtexten? Med lite god vilja skulle man kunna utl\u00e4sa Glir i Sunnerby i mittenpartiet. Det gjorde Peringski\u00f6ld, kring \u00e5r 1700, och kanske var runorna l\u00e4ttare att l\u00e4sa d\u00e5. Hans l\u00e4sning lyder: Vrigstads gamla kyrka<\/strong> Ett mer allm\u00e4nt byggande av stenkyrkor verkar ta fart, inom Tioh\u00e4rads lagsaga, f\u00f6rst under 1160-1180-talen. Inte ens kyrkan i Rydaholm, som annars anses vara \u00e4ldst bland stenkyrkorna, har kunnat dateras lika tidigt som den i Vrigstad. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt \u00e4r att kyrkan skulle varit uppf\u00f6rd redan n\u00e4r klostret i Nydala grundades, \u00e5r 1143. Kyrkan f\u00f6refaller vara samtidig med de tidiga kyrkorna i V\u00e4ster- och \u00d6sterg\u00f6tland. Till den rika utsmyckningen kan ocks\u00e5 portalen vid huvuding\u00e5ngen r\u00e4knas. Delar av portalen finns idag i nya kyrkans vapenhus.<\/p>\n Vrigstads gamla kyrka h\u00f6r till de tidigaste och rikast utsmyckade sm\u00e5l\u00e4ndska stenkyrkorna och vi kan sk\u00f6nja kopplingar till h\u00f6ga \u00e4tter. Kanske initierade kung och biskop ett kyrkobygge i h\u00e4radets centralort f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt mana andra till efterf\u00f6ljd.<\/p>\n Nytt<\/strong> K\u00e4llh\u00e4nvisningar<\/strong> Otryckta k\u00e4llor K\u00e4llor p\u00e5 Internet F\u00f6redrag av Hans Thunander vid hembygdsf\u00f6reningens ”\u00d6ppet hus” p\u00e5 Gr\u00f6ndal den 7 augusti 2005. F\u00f6redraget bygger p\u00e5 en sammanst\u00e4llning av<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-396","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/396","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=396"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/396\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":398,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/396\/revisions\/398"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=396"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nG\u00e4llingens grav best\u00e5r av en massiv sandstensh\u00e4ll och tv\u00e5 gavelstenar. H\u00e4llen \u00e4r i genomsk\u00e4rning femsidig, med valmat ”tak”. L\u00e4ngs \u201dtak\u00e5sen\u201d finns tunna linjer som slutar vid fot\u00e4ndan med ett ormhuvudliknande ornament. P\u00e5 \u201dtakets\u201d v\u00e4nstra sida finns en grunt ristad, fyrkantig figur. Gavelstenarna pryds av hjulkors p\u00e5 ut- och insidor. Ena stenen har spiralornament och inhuggna f\u00f6rdjupningar. F\u00f6rst som sist konstateras att G\u00e4llingens grav inte \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att klassificera typologiskt. S\u00e5vitt k\u00e4nt \u00e4r finns inga andra likadana gravmonument bevarade. Vissa karakt\u00e4rer uppvisar likheter med andra monument men inte i samma kombinationer.<\/p>\n
\nEn s\u00e4gen finns kopplad till gravmonumentet. Tidigaste nedteckningen vi k\u00e4nner till \u00e4r gjord av Bureus, som bes\u00f6kte Vrigstad 1611. Han antecknar efter bes\u00f6ket att ”under samma sten ligger Folke Lagmansson som s\u00e4gs ha bel\u00e4grat en drottning, och d\u00e4rf\u00f6r blivit sn\u00f6pt och sedan d\u00f6d i \u00e5n p\u00e5 Folkers sten strax intill”. (H\u00e4r har jag moderniserat spr\u00e5ket n\u00e5got.)
\nH\u00e4r f\u00e5r vi k\u00e4rnan i s\u00e4gnen; en lagman har varit en drottnings \u00e4lskare, som straff blir han kastrerad, p\u00e5 en sten i \u00e5n d\u00f6r han i sviterna. Enligt Bureus heter lagmannen Folke Lagmansson.<\/p>\n
\nLagman Jelling satt vid Stavlunda \u00e5
\nmedan bloden rann \u00e5
\nK\u00e4rnan i s\u00e4gnen finns kvar men nu har detaljerna broderats ut; lagmannen heter Jelling, han har varit \u00e4lskare \u00e5t drottning Kristina, han f\u00f6rbl\u00f6dde vid Stavlunda \u00e5 som ska ha varit den gamla kyrkplatsen.<\/p>\n
\nVad vi dock vet \u00e4r vad mannen hette \u2013 ”Gudmund hette han”. Runinskriften \u00e4r l\u00e4st som:
\n![\"\"](\"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/Bilder\/Fakta\/Temat\/2005\/run.gif\")
<\/p>\n
\n”Fader och moder de l\u00e4tho gi\u00f6ra lijksten efter Glir i Sunnerstad, som \u00e4gde Gudmund til sin man, Gud hi\u00e4lpe deras theras Si\u00e4l.”<\/p>\n
\nVrigstads gamla kyrkan var p\u00e5 flera s\u00e4tt unik:
\n– Den \u00e4r den \u00e4ldsta stenkyrka vi k\u00e4nner till inom Tioh\u00e4rads lagsaga, det vill s\u00e4ga inom Njudung, Finnveden och V\u00e4rend. I vart fall om vi utg\u00e5r fr\u00e5n att de snidade tr\u00e4bj\u00e4lkar, som finns bevarade, \u00e4r samtida med kyrkobygget. Ekbj\u00e4lkarna, remstycken kallade, har varit st\u00f6d f\u00f6r takstolarna. P\u00e5 senare \u00e5r har en dendrokronologisk datering gjorts som daterar tr\u00e4dens f\u00e4llnings\u00e5r till cirka \u00e5r 1095.<\/p>\n
\n– Det \u00e4r den st\u00f6rsta sm\u00e5l\u00e4ndska romanska absidkyrka vi k\u00e4nner till. Kyrkan var cirka 20 x 8 m, och i synnerhet koret var stort \u2013 51 m\u00b2.
\n– Utsmyckningen var ovanligt rik. Kalkm\u00e5lningarna, som hittade ovan takvalven i samband med rivningen, anses ha utf\u00f6rts av en dansk m\u00e5leriverkstad och tillh\u00f6r J\u00f6rlundegruppen. Anknytningen till J\u00f6rlundegruppen inneb\u00e4r att utsmyckningen m\u00e5ste vara en av de tidigaste i Sm\u00e5land, och Link\u00f6pings stift.<\/p>\n
\nEnligt G\u00f6ran Tegn\u00e9r p\u00e5 Statens Historiska museum \u00e4r ett av remstyckena ristat med runor. Denna runinskrift har inte uppm\u00e4rksammats tidigare. Den \u00e4r \u00e4nnu inte dokumenterad eller publicerad och vi vet inte vad d\u00e4r st\u00e5r. En ny runinskrift som g\u00e5r att datera f\u00e5r runologer att g\u00e5 i taket. G\u00f6ran Tegn\u00e9r har utlovat n\u00e4rmare unders\u00f6kning och rapport. Vi f\u00e5r \u00e5terkomma till detta.<\/p>\n
\nLitteraturlista
\nGardell, S. (1945), Gravmonument fr\u00e5n Sveriges medeltid, band I Text, band II Avbildningar. Stockholm, Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademien.
\nHansson, M. (2001), Huvudg\u00e5rdar och herrav\u00e4lden. V\u00e4xj\u00f6, Lunds universitet.
\nHildebrand, H. (1888), Svenska Konstminnen (Femte h\u00e4ftet \u2013 Vrigstads kyrka i Sm\u00e5land, Pl. 3 och 4 samt text). Stockholm, Svenska fornminnesf\u00f6reningens f\u00f6rlag.
\nKinander, R. (1935\u20141961), Sveriges runinskrifter (fj\u00e4rde bandet; Sm\u00e5lands runinskrifter).
\nStockholm, Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademien.
\nLindqvist, S. (1915). Den helige Eskils biskopsd\u00f6me. Stockholm.
\nLundberg, S. (1997), Gravmonument i sten fr\u00e5n sen vikingatid och \u00e4ldre medeltid i V\u00e4sterg\u00f6tland. G\u00f6teborg, G\u00f6teborgs universitet, historiska institutionen.
\nNeill, T. & Lundberg, S. (1995), Fornv\u00e4nnen \u00e5rg\u00e5ng 89\/1994 (uppsats; F\u00f6rnyad diskussion om \u201dEskilstunakistorna\u201d). Uppsala.
\nThunander, R. (1963), Vrigstads kyrka. V\u00e4rnamo, Vrigstads kyrkor\u00e5d.
\nUll\u00e9n, M. (1985), Sm\u00e5l\u00e4ndska kulturbilder 1985 (uppsats; De romerska m\u00e5lningarna i Vrigstads gamla kyrka. Bor\u00e5s, J\u00f6nk\u00f6pings l\u00e4ns museum.<\/p>\n
\nThunander, H. (2005), G\u00e4llingens grav. V\u00e4xj\u00f6 universitet, institutionen f humaniora, stencil.
\nRittsel-Ull\u00e9n, M. (1998-03-05), Ang\u00e5ende dendrokronologisk datering av remstycken fr\u00e5n Vrigstads gamla kyrka. Stockholm, brev fr\u00e5n Riksantikvarie\u00e4mbetet.<\/p>\n
\nhttp:\/\/www.historiska.se\/collections\/tillvaxt\/mylist.asp?id=407
\nhttp:\/\/runeberg.org\/nfat<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"