{"id":3603,"date":"2019-02-18T21:34:33","date_gmt":"2019-02-18T21:34:33","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=3603"},"modified":"2019-02-18T21:42:08","modified_gmt":"2019-02-18T21:42:08","slug":"vrigstad-sparbank","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=3603","title":{"rendered":"Vrigstad Sparbank"},"content":{"rendered":"

Den 7 mars 1867 hade d\u00e5varande provinsiall\u00e4karen doktor C.D. Lindskog kallat till ett sammantr\u00e4de f\u00f6r att diskutera bildandet av en sparbank i Vrigstad.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Foto fr\u00e5n cirka 1880.<\/figcaption><\/figure>\n

Man beslutade att till V\u00e4stra h\u00e4rads samtliga 21 socknar skicka ut teckningslistor d\u00e4r man kunde teckna sig f\u00f6r ett bidrag p\u00e5 minst 5 kronor. Detta belopp fick man f\u00f6rbinda sig att l\u00e5ta innest\u00e5 r\u00e4ntefritt i tre \u00e5r.<\/p>\n

Pengarna, som man fick in p\u00e5 dessa listor, skulle anv\u00e4ndas till startkostnader och grundkapital. De personer, som tecknat bidrag, skulle v\u00e4lja styrelse, revisorer, anta reglemente o.s.v. Den 11 juni h\u00f6lls ett sammantr\u00e4de p\u00e5 nytt. Av teckningslistorna hade bara elva kommit tillbaka.<\/p>\n

Listor saknades t. ex. fr\u00e5n Norra Ljunga, Skepperstad, Fr\u00f6deryd och \u00d6destugu socknar. Men p\u00e5 de elva inkomna listorna hade i alla fall 72 personer tecknat sig f\u00f6r 380 riksdaler och detta ans\u00e5g sammantr\u00e4det fullt tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att enh\u00e4lligt besluta g\u00e5 vidare med val av styrelse och andra praktiska detaljer. Den f\u00f6rsta styrelsen, eller direktionen som den d\u00e5 hette, fick tolv ledam\u00f6ter, alla med titeln\u00a0direkt\u00f6r:
\nDoktor C.D. Lindskog, Vrigstad
\nMajoren och riddaren G.F.A. Kulberg, Bj\u00e4rkaryd, Hylletofta
\nMajoren och riddaren O. Rydingsv\u00e4rd, Biskopsbo, Vrigstad
\nKyrkoherden L.C. Wetter, Vrigstad
\nKronofogden C.W. Reutersv\u00e4rd, Hultsj\u00f6
\nKontraktsprosten och Ordensledamoten S.G. Bolin, Hultsj\u00f6
\nH\u00e4radsh\u00f6vdingen A. Rydbeck, Lundholmen, Vrigstad
\nBruksdisponenten A. Rydberg, Hok
\nStationsinspektoren C. Ohlsson
\nRegementsskrivaren I. Dahlstr\u00f6m
\nN\u00e4mndemannen A. Johansson, F\u00e4gerhult, Nydala och
\nLandstingsmannen C. Meijenquist<\/p>\n

Sparbanken i Vrigstad, Vestra H\u00e4rads Sparbank<\/strong>, blev d\u00e4rmed den sjunde sparbanken som bildades i l\u00e4net. Lokal \u00e5t den nya banken uppl\u00e4t doktor Lindskog kostnadsfritt i sin fastighet. Det var ett rum p\u00e5 andra v\u00e5ningen i det r\u00f6da huset i nuvarande Bankg\u00e5rden. Rummet m\u00f6blerades med ”14 st. simpla stolar och ett dito st\u00f6rre bord f\u00f6rsedt med 4 st.\u00a0l\u00e5dor”. Man l\u00e4t trycka och binda 3 000 motb\u00f6cker och besl\u00f6t k\u00f6pa en ordentlig kassakista.<\/p>\n

Den 31 oktober 1867 \u00f6ppnades banken f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00f6r allm\u00e4nheten. Annonser hade varit inf\u00f6rda tre g\u00e5nger i alla J\u00f6nk\u00f6pings l\u00e4ns tidningar och kung\u00f6relse om \u00f6ppnandet hade l\u00e4sts upp i alla h\u00e4radets kyrkor.<\/p>\n

\u00d6ppningsdagen var en torsdag, eftersom den\u00a0dagen sedan gammalt var torgdag i Vrigstad. Det kom 24 ins\u00e4ttare, som tillsammans satte in 110 riksdaler. Ville man bli ins\u00e4ttare fick man dessutom betala 10 \u00f6re f\u00f6r sparbanksboken. Banken fick en god b\u00f6rjan. Under de f\u00f6rsta sju \u00e5ren steg summan av f\u00f6rvaltade medel till cirka 150 000 kronor. Vissa \u00e5r var utvecklingen rent spr\u00e5ngartad. 1870\u00a0t. ex. steg siffran fr\u00e5n 12 000 till 21 000 och \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 fr\u00e5n 21 000 till 50 000. Men efter 1874 b\u00f6rjade det g\u00e5 tr\u00f6gt.<\/p>\n

Banken gick tillbaka varje \u00e5r och gjorde t.o.m. vissa \u00e5r sm\u00e4rre f\u00f6rluster. Inte f\u00f6rr\u00e4n 1893, efter 26 \u00e5rs bankverksamhet, passerades 200 000-kronorsstrecket. Sedan gick det snabbare, en miljon kronor n\u00e5ddes 1907 och tv\u00e5 miljoner 1914.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Banklokalen \u00e5r 1914, som n\u00e4stan \u00e4r identisk med lokalen i nuvarande Bankmus\u00e9et.<\/figcaption><\/figure>\n

Behovet av en sparbank var s\u00e4kert den fr\u00e4msta orsaken till att Vrigstads sparbank kom till. En
\nannan orsak var kanske att det just vid den tiden var ”modernt” att bilda sparbanker.<\/p>\n

Mellan \u00e5ren 1865 och 1875 bildades en fj\u00e4rdedel av landets cirka 400 sparbanker. En tredje orsak har framh\u00e5llits av borgm\u00e4stare Gustaf Dahl i den minnesskrift, som han utarbetade till bankens 50-\u00e5rsjubileum 1917. Han menar att Vrigstad skulle sett sin gamla st\u00e4llning som h\u00e4radets centralort hotad av de nya j\u00e4rnv\u00e4gsstationerna S\u00e4vsj\u00f6, Stockaryd och Lammhult. Han skriver: ”F\u00f6r att kunna dels beh\u00e5lla sin gamla st\u00e4llning och dels konkurrera med dessa nya samh\u00e4llen, m\u00e5ste Vrigstad rusta sig – och rustningen blef Vestra H\u00e4rads Sparbank.”<\/p>\n

Bankens f\u00f6rsta lokal var allts\u00e5 inrymd en trappa upp i den \u00f6stra av doktor Lindskogs fastigheter.
\nHuvudbyggnaden mot v\u00e4gen var byggd p\u00e5 1840-talet av ett aktiebolag och gick under namnet
\nBolagsg\u00e5rden. Doktor Lindskog var vid sin d\u00f6d 1885\u00a0ensam \u00e4gare till fastigheten. Hans \u00e4nka besl\u00f6t att flytta fr\u00e5n Vrigstad och bj\u00f6d ut huset till f\u00f6rs\u00e4ljning.<\/p>\n

Vid bankens \u00e5rssammantr\u00e4de 1886 f\u00f6reslog f\u00e4rgaren Fredrik Runstedt att banken skulle k\u00f6pa fastigheten. Men Runstedts f\u00f6rslag blev energiskt motarbetat, fr\u00e4mst av Lindskogs eftertr\u00e4dare som ordf\u00f6rande i styrelsen, h\u00e4radsskrivaren Robert Samsioe. F\u00f6rslaget kallades obet\u00e4nksamt och l\u00e4ttsinnigt och det ans\u00e5gs uppr\u00f6rande att bortsl\u00f6sa tre fj\u00e4rdedelar av reservfonden p\u00e5 ”ink\u00f6p af gamla hus af tvifvelaktigt v\u00e4rde i en framtid.”<\/p>\n

Runstedt lyckades f\u00e5 avg\u00f6randet uppskjutet till ett nytt extra sammantr\u00e4de med huvudm\u00e4nnen och under tiden skulle en kommitt\u00e9 n\u00e4rmare\u00a0unders\u00f6ka fr\u00e5gan. Men Runstedt hade ingen framg\u00e5ng nu heller. Ink\u00f6pspriset hade satts till 6 000 kronor och reparationsbehovet ber\u00e4knades till cirka 3 000 kronor. Runstedts f\u00f6rslag om ink\u00f6p f\u00f6rkastades med 14 r\u00f6ster mot 6, och banken var husvill och m\u00e5ste hyra ny lokal. Man best\u00e4mde sig f\u00f6r en lokal i fastigheten Torget 5.<\/p>\n

Sparbanken bytte namn 1893 – till Vrigstad Sparbank<\/strong>.<\/p>\n

\u00c5r 1908 byggdes nytt tingshus i S\u00e4vsj\u00f6 och V\u00e4stra h\u00e4rads gamla tingshus i Komstad s\u00e5ldes p\u00e5 auktion. Kronol\u00e4nsman Alfred Dahl ropade in huset f\u00f6r Vrigstads sparbanks r\u00e4kning f\u00f6r 3 650 kronor. Tanken var att ”p\u00e5 plats som styrelsen finner l\u00e4mpligt, l\u00e5ta i Vrigstad f\u00f6r sparbankens r\u00e4kning uppf\u00f6ra och i \u00e4ndam\u00e5lsenligt skick inr\u00e4tta detsamma.”<\/p>\n

Men ingenting h\u00e4nde f\u00f6rr\u00e4n 1913, d\u00e5 man besl\u00f6t att s\u00e4lja huset i Komstad och i st\u00e4llet f\u00f6rs\u00f6kte man k\u00f6pa ett hus i Vrigstad som var till salu. Detta hus r\u00e5kade vara samma som man \u00e5r 1886 hade ansett det l\u00e4ttsinnigt att sl\u00f6sa bort reservfonden p\u00e5. Huset kom ursprungligen fr\u00e5n Grevaryd i Lammhult, d\u00e4r det st\u00e5tt som huvudbyggnad, men hade sedan flyttats till Vrigstad.<\/p>\n

Det var allts\u00e5 nuvarande Bankg\u00e5rden, d\u00e5 \u00e4gd av fru Elin Gustafschi\u00f6ld, som nu ink\u00f6ptes f\u00f6r 10 000 kronor. Man beslutade att genast reparera och iordningst\u00e4lla ”en prydlig, \u00e4ndam\u00e5lsenlig samt m\u00f6blerad banklokal.”<\/p>\n

Drivande krafter bakom b\u00e5de ink\u00f6pet och ombyggnaden var styrelsens ordf\u00f6rande A. J. Pettersson i S\u00f6ndra och bankens kamrer kronol\u00e4nsman Alfred Dahl. Kostnaderna blev visserligen h\u00f6ga, cirka 17 000 kronor, men resultatet blev mycket lyckat. I september 1913 stod \u00e4ndam\u00e5lsenliga lokaler f\u00e4rdiga.<\/p>\n

F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen bodde banken nu i eget hus. Byggnaden i Komstad, som man fem \u00e5r tidigare betalat 3 650 kronor f\u00f6r, s\u00e5ldes nu till AB Vrigstads Vattenkuranstalt f\u00f6r 2 000 kronor. Likvid l\u00e4mnades i form av aktier i Vattenkuranstalten. Aff\u00e4ren v\u00e5llade en del stridigheter vid huvudmannasammantr\u00e4det 1914, och beslutet blev t.o.m. \u00f6verklagat till l\u00e4nstyrelsen.<\/p>\n

Aff\u00e4ren stod emellertid fast och Vattenkuranstalten l\u00e4t omedelbart flytta huset till Vrigstad (Granbacken). H\u00e4r fick kuranstalten under ledning av doktor H.V. Kindblom i g\u00e5ng en omfattande
\nr\u00f6relse.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Annons f\u00f6r Sparbanken 1928.<\/figcaption><\/figure>\n

F\u00f6r banken innebar aff\u00e4ren i praktiken att man sk\u00e4nkte bort huset till Vattenkuranstalten f\u00f6r ingenting. Aktierna l\u00e4mnade aldrig n\u00e5gon utdelning och 1929 skrevs de helt bort ur bokf\u00f6ringen.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Bankg\u00e5rden och Vrigstad\u00e5n cirka 1930. Banken startade i det h\u00f6gra huset och fortsatte sedan i det v\u00e4nstra, nuvarande Gamla Bankg\u00e5rden, 1913-1960. Till v\u00e4nster om bron syns den upptrampade ytan ner till det s.k. \u201dh\u00e4stasv\u00e4mmet\u201d, dit b\u00f6nderna ledde sina h\u00e4star f\u00f6r att de skulle f\u00e5 dricka och svalka sig.<\/figcaption><\/figure>\n

Bankens lokalfr\u00e5ga var nu l\u00f6st f\u00f6r n\u00e4ra 50 \u00e5r fram\u00e5t. Men s\u00e5 sm\u00e5ningom b\u00f6rjade r\u00f6relsen v\u00e4xa allt snabbare, i synnerhet efter krigsslutet 1945.<\/p>\n

Problemet med lokal skulle bli aktuellt p\u00e5 nytt. Allm\u00e4nhetens krav p\u00e5 \u00f6ppeth\u00e5llande och p\u00e5 service \u00f6verhuvudtaget blev st\u00f6rre och konkurrensen mellan bankerna sk\u00e4rptes. Detta medf\u00f6rde ett \u00f6kat behov av personal och av hj\u00e4lpmedel i form av bl. a. bokf\u00f6ringsmaskiner.<\/p>\n

Allt detta var starka sk\u00e4l f\u00f6r en nybyggnad.\u00a0Ytterligare ett sk\u00e4l gjorde sig alltmer p\u00e5mint,
\nn\u00e4mligen s\u00e4kerhetsf\u00f6rh\u00e5llandena. F\u00f6rvaringen av bankens s\u00e4kerhetshandlingar tedde sig f\u00f6r varje \u00e5r alltmer vansklig och otidsenlig.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Sparbanksveckan 1958. St\u00e5ende fr.v. Emil och Lennart Crona och kn\u00e4st\u00e5ende Siv Stensson (Dahlquist) och Siv Andersson (Lindblad).<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"<\/a>
Kunderna kunde vinna p\u00e5 sitt kontonummer under Sparbanksveckan. Dragningen av nummer sker h\u00e4r under \u00f6verinseende av polisen Lars Sv\u00e4rd. \u00d6vriga p\u00e5 bilden: Emil och Lennart Crona, Siv Stensson och Rudolf Thunander. Foto fr\u00e5n 1958.<\/figcaption><\/figure>\n

Under n\u00e4stan hela 1950-talet diskuterade styrelsen lokalfr\u00e5gan. Det ena f\u00f6rslaget efter det andra f\u00f6rkastades tills man slutligen 1959 best\u00e4mde sig f\u00f6r ett nytt bankhus, strax v\u00e4ster om det gamla. Byggm\u00e4stare blev Josua Persson i Lammhult.<\/p>\n

\"\"<\/a>
1960 stod den nya banklokalen klar.<\/figcaption><\/figure>\n

Den 25 oktober 1960 \u00f6ppnades lokalerna f\u00f6r allm\u00e4nheten f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Den 15 november kom sedan den h\u00f6gtidliga invigningen, som f\u00f6rr\u00e4ttades av landsh\u00f6vdingen Allan Nordenstam.<\/p>\n

Kostnaden f\u00f6r byggnaden och inventarierna uppgick till n\u00e4stan precis en halv million kronor. Det saknades inte kritiska r\u00f6ster som tyckte att det byggts b\u00e5de f\u00f6r stort och f\u00f6r fint och f\u00f6r dyrt. Kritiken tystnade dock och banken fick ”en prydlig, \u00e4ndam\u00e5lsenlig samt m\u00f6blerad banklokal.”<\/p>\n

\"\"<\/a>
Personal p\u00e5 banken, fr.v.:Maj-Britt Levinsson, Siv Lindblad, Maj Andersson, Birgitta Svensson, G\u00f6ran Blommefors, Kersti Frigert och Lennart Crona.<\/figcaption><\/figure>\n

Sedan banklokalen byggdes har det skett stora f\u00f6r\u00e4ndringar inom bankv\u00e4sendet. De lokala sparbankerna har i stort f\u00f6rsvunnit. Det bildades bl.a. en L\u00e4nssparbank och senare en regionbank.<\/p>\n

1997 gick d\u00e5varande Sparbanken Sverige samman med F\u00f6reningsbanken och bildade F\u00f6reningssparbanken<\/strong>. 2006 namn\u00e4ndrades hela koncernen till Swedbank<\/strong>. Den 28 oktober 2011, d\u00e5 banken funnits i\u00a0Vrigstad i 144 \u00e5r, lades verksamheten ner och flyttades till S\u00e4vsj\u00f6.<\/p>\n

En sorglig, men sann historia fr\u00e5n sparbanken: \u00c5r 1871 fick den danske filosofie kandidaten Fritz Baggesen erbjudandet att bli kamrer i V\u00e4stra H\u00e4rads Sparbank. Banken hade d\u00e5 sina lokaler i det r\u00f6da huset i Bankg\u00e5rden. I samma hus hade Baggesen en privatskola. Det var sv\u00e5rt f\u00f6r honom att livn\u00e4ra sig p\u00e5 enbart detta, varf\u00f6r han s\u00e4kert med gl\u00e4dje mottog erbjudandet.<\/p>\n

Det gick alldeles utm\u00e4rkt till en v\u00e5rdag tjugo \u00e5r senare, d\u00e5 en revisor uppt\u00e4ckte felaktigheter i bankens r\u00e4kenskaper. Sp\u00e5ren ledde till Baggesen. Revisorn snabbinkallade direktionen utan att kalla Baggesen. Revisorn kunde redovisa ett f\u00f6rsnillat belopp, som uppgick till 626 kronor och 30 \u00f6re, ett belopp som idag inte \u00e4r s\u00e5 imponerande. Baggesens \u00e5rsl\u00f6n var 500 kronor varf\u00f6r beloppet motsvarade ungef\u00e4r ett och ett kvarts \u00e5rs l\u00f6n. En bra ko kostade vid den tiden 75-100 kronor, varf\u00f6r beloppet r\u00e4ckt till ink\u00f6p av sex-sju kor.<\/p>\n

Hur hade det hela g\u00e5tt till? D\u00e5 banken endast hade \u00f6ppet en dag i veckan, hade Baggesen tagit emot pengar f\u00f6r ins\u00e4ttning av personer som inte hade m\u00f6jlighet att komma till banken p\u00e5 \u00f6ppet-tiden.<\/p>\n

Pengarna gick rakt ner i Baggesens ficka utan att redovisas i banken. Direktionen besl\u00f6t att l\u00e5ta n\u00e5d g\u00e5 f\u00f6re r\u00e4tt och tillsammans med Baggesen g\u00f6ra upp en \u00e5terbetalningsplan.<\/p>\n

Tv\u00e5 man ur direktionen uts\u00e5gs att g\u00e5 upp till Baggesen och redovisa beslutet. N\u00e4r de kom i trappan upp till hans l\u00e4genhet small ett skott. Baggesen hade g\u00e5tt r\u00e4ttvisan i f\u00f6rv\u00e4g och skjutit sig.<\/p>\n

I d\u00f6d och begravningsboken har kyrkoherde Bergholtz skrivit: ”Sjelfmord genom revolverskott” ”Begrofs i tysthet”.<\/p>\n

Baggesen l\u00e4r varit en av de sista, om inte den siste, som f\u00f6rdes in p\u00e5 Vrigstads kyrkog\u00e5rd \u00f6ver den s\u00e5 kallade sj\u00e4lvspillingstrappan, som l\u00e5g \u00f6ver kyrkog\u00e5rdsmuren v\u00e4ster om grindarna.<\/p>\n

Sj\u00e4lvspillimgar, eller sj\u00e4lvm\u00f6rdare, fick allts\u00e5 inte tas in p\u00e5 kyrkog\u00e5rden den vanliga v\u00e4gen genom grindarna utan skulle tas in via sj\u00e4lvspillingstrappan. \u00c4ven de d\u00f6da skulle straffas.<\/p>\n

Siv Lindblad minns<\/strong>: Jag var banktj\u00e4nsteman i 44 \u00e5r i Vrigstad Sparbank och i Swedbank och slutade 1992. Jag anst\u00e4lldes av Emil Crona. Vi var fyra anst\u00e4llda \u2013 jag, Emil och Lennart Crona samt Ester Andersson. Jag arbetade p\u00e5 gamla banken 1947-1960 med n\u00e5got \u00e5rs uppeh\u00e5ll och var med om flytten till nya banken 1960.<\/p>\n

Banken var d\u00e5 \u00f6ppen alla vardagar mellan 10.00 och 14.00. Personaling\u00e5ngen var fr\u00e5n verandan.
\nYtterd\u00f6rren var aldrig l\u00e5st. Innanf\u00f6r d\u00f6rren till h\u00f6ger l\u00e5g Elsas k\u00f6k och d\u00f6rren till v\u00e4nster ledde in i banken. \u00d6ver d\u00f6rren, p\u00e5 d\u00f6rrfodret, l\u00e5g nycklarna till banklokalerna d\u00e4r man f\u00f6rst kom in i kafferummet. F\u00f6r bankkunderna var ing\u00e5ngen fr\u00e5n J\u00f6nk\u00f6pingsv\u00e4gen.<\/p>\n

F\u00f6r att kunna \u00f6ppna kassask\u00e5pet kr\u00e4vdes tv\u00e5 nycklar \u2013 en till kassavalvet och en till kassask\u00e5pet. En av nycklarna hade Emil Crona och den andra hade jag. Jag bodde d\u00e5 med maken Bertil i en
\nl\u00e4genhet med ett rum och k\u00f6k och badrum p\u00e5 andra v\u00e5ningen i det gamla r\u00f6da huset intill bankhuset.<\/p>\n

I slutet av 50-talet b\u00f6rjade det bli aktuellt med semester. Jag tyckte det skulle vara bra med n\u00e5gon dags semester. Jag fr\u00e5gade bankens ordf\u00f6rande och han tittade p\u00e5 mig och svarade att ”det har jag aldrig haft”.<\/p>\n

Banken utvecklades positivt och G\u00f6ran Blommefors anst\u00e4lldes. Med den tillv\u00e4xt som var i sparbanken blev lokalerna, som banken varit i sedan 1913, f\u00f6r sm\u00e5. I kassavalvet gick det knappt att g\u00e5 in utan att f\u00e5 n\u00e5gra p\u00e4rmar i huvudet. 1960 var den nya banken f\u00e4rdig f\u00f6r inflyttning till nya fina lokaler och ett mycket st\u00f6rre kassavalv. Flytten blev odramatisk. Pengarna fr\u00e5n det gamla kassask\u00e5pet och annat v\u00e4rdefullt material bar vi i famnen den korta str\u00e4ckan till det nya \u2013 utan vaktbolag.<\/p>\n

Emil Crona som bankdirekt\u00f6r med charm, diplomati och bankkunnande \u00f6kade resultatet st\u00e4ndigt.<\/p>\n

Av Emil Crona fick jag flera \u00e5r f\u00f6rtroendet att \u00e5ka till konferenser i Stockholm. P\u00e5 LO-borgen var
\n\u00e4mnet ”V\u00e5rt ekonomiska l\u00e4ge i Sverige”. Hela sparbanken var representerad. Det var n\u00e5gon av gubbarna som hade insyn i de flesta sparbankerna som vid ett f\u00f6redrag framh\u00f6ll tv\u00e5 sparbanker som f\u00f6red\u00f6me. De stack ut lite, b\u00e5da l\u00e5g vid en v\u00e4gkorsning och v\u00e4xte s\u00e5 det knakade. Den ena banken var Vrigstad. Jag var naturligtvis mycket stolt att f\u00e5
\nrepresentera den banken.<\/p>\n

Personalen ut\u00f6kades och p\u00e5 70-talet var minst tolv personer anst\u00e4llda. Vi som arbetat p\u00e5 banken fr\u00e5n 50-talet var: Emil Crona, Lennart Crona,\u00a0 Ester Andersson, Siv Lindblad, Siv Dahlquist,\u00a0G\u00f6ran Blommefors, Maj-Britt Levinsson, Maj\u00a0Andersson, Osvald Gustavsson, Birgitta Svensson, Kersti Frigert, Ulla G\u00f6triksson, Britt-Mari Pettersson och Harriet Ekstr\u00f6m.<\/p>\n

Lennart Crona minns<\/strong>: Att jag hamnade p\u00e5 Sparbanken var inget som jag t\u00e4nkt eller planerat. 1939, efter avlagd realexamen, hade jag kommit in p\u00e5 Handelsh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg. Men det var oro i v\u00e4rlden och mina f\u00f6r\u00e4ldrar ville helt enkelt inte sl\u00e4ppa iv\u00e4g mig s\u00e5 l\u00e5ngt bort.<\/p>\n

Det blev i st\u00e4llet s\u00e5 att jag fick stanna kvar och hj\u00e4lpa min pappa Emil med hans sysslor samtidigt som jag var praktikant p\u00e5 Sparbanken.<\/p>\n

Jag gjorde senare \u00e4ven praktik p\u00e5 L\u00e4nssparbanken i J\u00f6nk\u00f6ping och anst\u00e4lldes p\u00e5 Sparbankens
\nfilial i Lammhult. D\u00e4r var det \u00f6ppet tre dagar i veckan och de andra dagarna tj\u00e4nstgjorde jag p\u00e5 banken i Vrigstad, d\u00e4r jag senare blev fast anst\u00e4lld.<\/p>\n

N\u00e4r folk, s\u00e4rskilt fr\u00e5n landsbygden, kom till Sparbanken var det inte tal om snabbservice, utan h\u00e4r ville man prata. H\u00e4r tr\u00e4ffades man och h\u00e4r kunde de ber\u00e4tta f\u00f6r varandra hur de hade det hemma p\u00e5 g\u00e5rden och tala om sina sv\u00e5righeter och om det som hade g\u00e5tt bra och var roligt.<\/p>\n

Styrelsegubbarna satt med p\u00e5 banken, de gjorde ingenting men skulle v\u00e4l visa sitt intresse, prata och dricka kaffe med personalen.<\/p>\n

Kass\u00f6rskan skrev f\u00f6r hand in beloppet i kundens sparbanksbok och samtidigt i Sparbankens liggare.<\/p>\n

Alla anst\u00e4llda hade tystnadsplikt och s\u00e5 \u00e4r det ju fortfarande. Det kunde utspela sig m\u00e5nga
\nroliga episoder och ibland kanske inte s\u00e5 roliga.\u00a0N\u00e5gon g\u00e5ng av min f\u00f6rsta tid p\u00e5 banken kom jag i s\u00e4llskap med en tant p\u00e5 hemv\u00e4gen. Hon talade d\u00e5 om att hon hade pengar p\u00e5 banken. Hon sa ocks\u00e5 hur mycket det var och det var inte s\u00e5 stora summor. ”Men det f\u00e5r de inte veta h\u00f6r han d\u00e4, han f\u00e5r inte tala omet. H\u00f6r han d\u00e4?” Och s\u00e5 fick jag en puff\u00a0i sidan.<\/p>\n

N\u00e4r den nya banken var byggd skulle den gamla lokalen t\u00f6mmas p\u00e5 allt som fanns. Man k\u00f6rde lass p\u00e5 lass till avstj\u00e4lpningsplatsen. Men d\u00e5 b\u00f6rjade jag vakna till och t\u00e4nkte: Det \u00e4r ju f\u00f6r galet att allt skall f\u00f6rsvinna p\u00e5 detta s\u00e4tt.<\/p>\n

N\u00e4r jag fick se ett lass med skrivborden, disken och de fina b\u00e4nkarna eller sofforna gick jag ut och sa att detta f\u00e5r ni inte k\u00f6ra bort. G\u00f6r plats i uthuset och st\u00e4ll in det d\u00e4r och s\u00e5 blev det. De andra och \u00e4ven min far tyckte det var on\u00f6digt att spara p\u00e5 den gamla br\u00e5ten. D\u00e5 svarade jag: Det kan ju bli ett
\nmuseum \u2013 och det har det ocks\u00e5 blivit.<\/p>\n

Berno Hult minns<\/strong>: En sommardag 1982 p\u00e5b\u00f6rjade jag min tj\u00e4nst som kontorschef vid J\u00f6nk\u00f6pings L\u00e4ns Sparbank i Vrigstad, som \u00e4ven innefattade sparbankskontoren i Hok, R\u00f6rvik och Stockaryd med sina chefer och medarbetare.<\/p>\n

Verksamheten i Vrigstad utgjorde tillsammans med S\u00e4vsj\u00f6, Verksamhetsomr\u00e5det S\u00e4vsj\u00f6\/Vrigstad, med en gemensam chef, styrelse, f\u00f6rtroender\u00e5d och huvudm\u00e4n. Historiskt hade banken ett mycket stort kundunderlag i bygden b\u00e5de bland privatpersoner, lantbrukare och andra f\u00f6retag.<\/p>\n

Bankens ambitioner var att hitta goda sparformer och l\u00e5nem\u00f6jligheter, och andra tj\u00e4nster f\u00f6r att ge kunderna s\u00e5 bra utbyte av sin bankf\u00f6rbindelse som m\u00f6jligt. Informationsaktiviteter var bl.a. de \u00e5rligen \u00e5terkommande sparbanksveckorna, skogstr\u00e4ffarna och kundtr\u00e4ffar av olika slag. Bygdens befolkning visade en stor tillit till banken genom att ge oss f\u00f6rtroendet att f\u00f6rvalta deras tillg\u00e5ngar. Till exempel var medelinl\u00e5ningen=sparandet fr\u00e5n privatpersoner bland den h\u00f6gsta i banken, vilket speglar att m\u00e4nniskor i bygden f\u00f6rst\u00e5tt vikten av att ha en ordnad och god ekonomi. De inl\u00e5nade medlen i bygden gav ocks\u00e5 resurser till utl\u00e5ning f\u00f6r utveckling.<\/p>\n

Boendesidan i Vrigstad pr\u00e4glades av mycket egen\u00e4gda fastigheter till st\u00f6rsta delen finansierade av den lokala banken. Under min tid installerades den av kunderna\u00a0efterl\u00e4ngtade ”Minuten-automaten”.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Del av 1913 \u00e5rs redovisning f\u00f6r sparbanken. Nya kunder grupperades h\u00e4r efter k\u00f6n och yrken.<\/figcaption><\/figure>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den 7 mars 1867 hade d\u00e5varande provinsiall\u00e4karen doktor C.D. Lindskog kallat till ett sammantr\u00e4de f\u00f6r att diskutera bildandet av en<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-3603","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3603","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3603"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3603\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3621,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3603\/revisions\/3621"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3603"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}