{"id":3585,"date":"2019-02-18T18:25:21","date_gmt":"2019-02-18T18:25:21","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=3585"},"modified":"2019-02-18T18:25:21","modified_gmt":"2019-02-18T18:25:21","slug":"centrumbiografen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=3585","title":{"rendered":"Centrumbiografen"},"content":{"rendered":"

I Vrigstad fanns fr\u00e5n tidigt 40-tal och fram till cirka 1954 en biograf som hette Centrum. Den startades och \u00e4gdes av Karl Svanberg (1887-1969). Biograf-lokalen var bel\u00e4gen p\u00e5 en villatomt Stockarydsv\u00e4gen 4. Villan hette Stenbacken och d\u00e4r bodde Karl Svanberg med sonen Einar och hans fru Lilly och dottern Irene.<\/p>\n

Biografen l\u00e5g \u00f6ster om boningshuset. Byggnaden var r\u00f6dm\u00e5lad och inneh\u00f6ll entr\u00e9 med biljettkur, ett maskinrum samt biolokalen som rymde cirka 70 platser. Till v\u00e4nster om filmduken fanns en stor rund j\u00e4rnkamin som kr\u00f6ntes av en vacker bred spiskrans. Denna kamin hade tidigare st\u00e5tt i Vrigstad kyrka. I lokalen fanns ocks\u00e5 en upph\u00f6jd scen med tv\u00e5 sm\u00e5 skrubbar och r\u00f6da draperier.
\nUtg\u00e5ngen l\u00e5g l\u00e4ngst ner till h\u00f6ger i lokalen. Biolokalen var f\u00f6rsedd med fyra f\u00f6rsatta f\u00f6nster och v\u00e4ggarna var m\u00e5lade i brunt och beige.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4ggen till v\u00e4nster h\u00e4ngde en stor bild av Hjalmar Branting. I taket upp mot vinden fanns en ventilationslucka. Det h\u00e4nde att ungdomar tog sig upp p\u00e5 vinden f\u00f6r att se film gratis. Vilket gick alldeles utm\u00e4rkt via ventilationsluckan.<\/p>\n

Karl Svanberg sk\u00f6tte allt som r\u00f6rde biografens verksamhet f\u00f6rutom att k\u00f6ra filmen. Han affischerade, s\u00e5lde biljetter, st\u00e4dade, eldade och sk\u00f6tte ekonomin. Under kalla vintrar var det inte s\u00e5 l\u00e4tt att v\u00e4rma upp lokalen och d\u00e5 satt folk och fr\u00f6s, till dess att sj\u00e4lva publiken bidrog med tillr\u00e4ckligt med v\u00e4rme.<\/p>\n

Onsdagar, l\u00f6rdagar och s\u00f6ndagar visades film. De tre sista \u00e5ren dock endast p\u00e5 l\u00f6rdagar. Biljetterna kostade i b\u00f6rjan p\u00e5 50-talet 1,75 kr f\u00f6r vuxna och 1,25 kr f\u00f6r barn. \u00c5ldersgr\u00e4nsen var 15 \u00e5r. Som j\u00e4mf\u00f6relse fick man betala 2,25 kr f\u00f6r vuxna p\u00e5 R\u00f6da kvarns biograf i S\u00e4vsj\u00f6 vid samma tid.<\/p>\n

Det var en ganska eftertraktad syssla att sk\u00f6ta maskinrummet och \u00e4ven att bevaka ing\u00e5ngen och att dra biljetter. D\u00e5 fick man m\u00f6jlighet att se film gratis.<\/p>\n

En man vid namn Lindkvist fr\u00e5n Ingelstad i Kronobergs l\u00e4n sk\u00f6tte maskinrummet n\u00e5gra \u00e5r i b\u00f6rjan av 40-talet. Det var en l\u00e5ng resa f\u00f6r n\u00e5gra f\u00e5 timmars arbete. Filmen skulle spolas upp p\u00e5 projektorn och ses \u00f6ver samt eventuellt lagas f\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4llningen inte skulle bli avbruten.<\/p>\n

Efter Lindqvist tog Einar Svanberg \u00f6ver den sysslan fram till de sista tre \u00e5ren d\u00e5 konditor Bertil Hansson sk\u00f6tte uppgiften. Evald Johansson drog under flera \u00e5r biljetterna vid ing\u00e5ngen.<\/p>\n

D\u00e5 som nu speglade film, teater och litteratur den tidens samh\u00e4lle. Det visades ocks\u00e5 historiska filmer, b\u00e5de svenska och utl\u00e4ndska. Filmens f\u00f6rspel visade b\u00e5de reklam och SF-journalen med kortfilmer om h\u00e4ndelser runt om i v\u00e4rlden. Drottning Elisabeths kr\u00f6ning 1951, prominenta br\u00f6llop mellan filmstj\u00e4rnor och kungligheter, b\u00e5tar som d\u00f6ptes, sporth\u00e4ndelser eller filmer fr\u00e5n jazzens v\u00e4rld.<\/p>\n

Biografen anv\u00e4ndes ocks\u00e5 f\u00f6r andra \u00e4ndam\u00e5l. S.D.U.K. och N.T.O. hade m\u00f6ten och \u00e4ven f\u00f6rest\u00e4llningar med diktl\u00e4sning och musik och s\u00e5ng. En trollkarl som hette Hector el Neco hade en f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r 1948.<\/p>\n

Biografen lades ner cirka 1954. Efter nedl\u00e4ggningen gjorde Karl Svanberg om lokalen till snickarverkstad och investerade i en del maskiner. Han byggde sedan bl.a. roddb\u00e5tar p\u00e5 best\u00e4llning. Verkstaden var i bruk en bit in p\u00e5 60-talet.<\/p>\n

Irene Persson minns<\/strong>: P\u00e5 den tiden kunde filmprojektorn inte klara hela filmen p\u00e5 en g\u00e5ng, s\u00e5 det blev en stunds paus och d\u00e5 s\u00e5lde min mamma Lilly godis. Jag tror att m\u00e5nga biobes\u00f6kare minns den gula l\u00e5dan med den r\u00f6da texten Cloetta som mamma bar p\u00e5 magen. Vad fanns i l\u00e5dan som inte finns i dag? Exempelvis\u00a0tablettaskar som Tenor, Tulo, Emser och Viol eller chokladkakan Tanja och fem\u00f6reskolor. Fortfarande kan vi d\u00e5 som nu se Guldnougat, Skotte, Kexchoklad, chokladrullen Center och tuggummit Toy i\u00a0nuvarande godissortiment.<\/p>\n

Bertil Hansson inv\u00e4ntade alltid sin fru Anna-Lisas ankomst, ibland kom hon sent, innan han satte ig\u00e5ng filmen. N\u00e4r Anna-Lisa v\u00e4l hade kommit bankade publiken p\u00e5 maskinrumsv\u00e4ggen och ropade: ”Nu kan du b\u00f6rja. Hon har kommit”. Det h\u00e4nde att Bertil Hansson var s\u00e5 uppslukad av filmens handling att han gl\u00f6mde bort att sk\u00f6ta projektorn. Filmen kunde g\u00e5 av och resultatet blev en extra paus. En g\u00e5ng flammade det eldsl\u00e5gor runt filmbilden och det brann verkligen. Elden sl\u00e4cktes och lokalen var oskadd. Jag minns inte om publiken fick se klart filmen men jag kommer ih\u00e5g att publiken bankade argt p\u00e5 v\u00e4ggen n\u00e4r det h\u00e4nde incidenter som orsakade stopp i filmvisningen.<\/p>\n

Det h\u00e4nde att min farfar brukade sl\u00e4ppa in mig och \u00e4ven andra ungdomar att sitta i biljettkuren f\u00f6r att se barnf\u00f6rbjudna filmer. Det fanns dock en liten gardin som han snabbt drog f\u00f6r n\u00e4r han anade alltf\u00f6r skr\u00e4mmande scener. Den tidens filmer var inte s\u00e4rskilt ot\u00e4cka men jag minns att en man svimmade och f\u00f6ll i golvet n\u00e4r det visades en film om barnaf\u00f6dande. Jag tror att den hette ”N\u00e4ra
\nlivet”. N\u00e5gra namn vi minns som tillh\u00f6rde stampubliken \u00e4r f\u00f6ljande. F\u00f6rst och fr\u00e4mst var det den tidens ungdom som alltid satt till h\u00f6ger l\u00e4ngst bak. F\u00f6r \u00f6vrigt minns jag Ingrid och Sture Svensson, som \u00e4gde Svenssons speceriaff\u00e4r, doktorinnan Hult\u00e9n, Hjalmar Vink och m\u00e5larm\u00e4stare Sven Ekel\u00f6f, som alltid somnade innan f\u00f6rspelet var slut.<\/p>\n

Mitt intresse f\u00f6r film och teater v\u00e4cktes tidigt och som vuxen har det varit fantastiskt att kunna \u00e5teruppleva barndomens filmer via televisionen.<\/p>\n

1954 hade biografen lagts ner. D\u00e5 var jag fjorton \u00e5r och av de barnf\u00f6rbjudna filmer som jag \u00e5tersett som vuxen har jag f\u00f6rst\u00e5tt att jag inte alltid f\u00f6rstod filmens budskap eller handling.<\/p>\n

P\u00e5 den tiden fanns en del filmer som var riktade till barn. Mitt f\u00f6rsta filmminne \u00e4r ”Barnen fr\u00e5n Frostmofj\u00e4llet.” Andra filmer f\u00f6r barn \u00e4r Sn\u00f6vit och de sju dv\u00e4rgarna och filmer om colliehunden Lassie som alltid hittade hem \u00e4ven n\u00e4r han blev s\u00e5ld, skadad och bortr\u00f6vad. Vi kunde ocks\u00e5 njuta av sp\u00e4nnande filmer om strider mellan indianer och vita eller Tarzan och Jane apornas son eller hans apa Sheta som var s\u00e5 klok.<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6vrigt var det Andersonskans Kalle och R\u00e4nnstensungar, som handlade om den lama flickan, som till slut kunde g\u00e5. Birgitta Hopperer var hennes namn och hon sj\u00f6ng ”I min lilla lilla v\u00e4rld av blommor”. Filmen nyinspelades med Cornelis Vreswijk f\u00f6r ett 20-tal \u00e5r sedan. Dessa filmer utspelades p\u00e5 s\u00f6der i Stockholm och speglade mindre bemedlade m\u00e4nniskors situation.<\/p>\n

Mina f\u00f6r\u00e4ldrar var medlemmar i den tiden socialdemokratiska ungdomsf\u00f6reningen. P\u00e5 m\u00f6ten framf\u00f6rdes ocks\u00e5 underh\u00e5llning. Min pappa Einar Svanberg och Sigge Sandberg spelade b\u00e5da dragspel och bl.a. ”Vaxholmsettan” som var en av Sigurd Wall\u00e9ns paradl\u00e5tar, en filmstj\u00e4rna och komiker som var mycket popul\u00e4r p\u00e5 30- och 40 talet. Min mamma Lily l\u00e4ste b\u00e5de egna och andras dikter.<\/p>\n

I dag kan vi se och njuta av 30-, 40- och 50-tals filmer via televisionen. Det fanns m\u00e5nga fantastiska sk\u00e5despelare och en av mina stora favoriter var Eva Dalb\u00e4ck. Hon spelade b\u00e5de drama och komedi med den \u00e4ran och hon var ocks\u00e5 en mycket vacker kvinna. Sickan Karlsson var en annan mycket popul\u00e4r filmstj\u00e4rna. Hennes roller speglade kvinnans roll fr\u00e5n 30- fram till 60-talet. Hennes tidigaste kvinnotyper pr\u00e4glades av kvinnor som var ”sn\u00e4lla”, s\u00f6ta, glittrande glada och vars m\u00e5l i livet i huvudsak var att gifta sig och bli en fru. Senare f\u00f6r\u00e4ndrades rollerna till l\u00e4kare eller journalist, som hamnade i konflikter med m\u00e4n och som k\u00e4mpade f\u00f6r j\u00e4mlikhet mellan k\u00f6nen. P\u00e5 den manliga sidan vill jag s\u00e4rskilt n\u00e4mna Edvin Adolfsson och Karl Arne Holmsten tv\u00e5 mycket bra sk\u00e5despelare.<\/p>\n

Den lilla biografen betydde f\u00f6r mig och s\u00e4kert f\u00f6r m\u00e5nga andra en omv\u00e4rldsorientering, insikt i den tidens kultur.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Fastigheten Stenbacken och l\u00e4ngst till h\u00f6ger skymtar Svanbergs garage som under m\u00e5nga \u00e5r var biograflokal. Foto fr\u00e5n 1990.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"<\/a>
Karl Svanberg bjuds p\u00e5 en pris snus av Fridolf Jakobsson, Kvarnag\u00e5rden. Foto fr\u00e5n omkring 1920.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I Vrigstad fanns fr\u00e5n tidigt 40-tal och fram till cirka 1954 en biograf som hette Centrum. Den startades och \u00e4gdes<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-3585","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3585","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3585"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3585\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3588,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/3585\/revisions\/3588"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3585"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}