{"id":285,"date":"2015-07-14T18:24:14","date_gmt":"2015-07-14T18:24:14","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=285"},"modified":"2018-12-06T15:10:40","modified_gmt":"2018-12-06T15:10:40","slug":"2014-2","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=285","title":{"rendered":"Medlemsskrift 2014"},"content":{"rendered":"

En h\u00e4lsning fr\u00e5n Vrigstads hembygdsf\u00f6rening 2014<\/strong><\/h1>\n

\"Bev\u00e4ringsm\u00f6nsringar\"
\nEn bild fr\u00e5n v\u00e5rt bildarkiv som inneh\u00e5ller \u00f6ver 5 000 bilder, de \u00e4ldsta fr\u00e5n 1865. Bilden ovan \u00e4r fr\u00e5n 1914. Bev\u00e4ringsm\u00f6nstringar h\u00f6lls i Vrigstad G\u00e4stgivareg\u00e5rd \u00e5ren 1902-1925. I bakgrunden syns d\u00e5varande Telegrafstationen. Fr.v. Oskar Sj\u00f6, Dammen, Konrad Andersson, Hjortaliden, Emil Andersson, L:a G\u00f6storp, Albin Holm, Martin Andersson, S\u00e4by, Gustav Johansson, Planen, Elof Karlsson, Boda, Ruben Karlsson, Hjortaliden, Simon Lindsten, Bertil Johansson, Gustav i H\u00e5lan, fj\u00e4rdingsman Karl Gustavsson, Edgar B\u00e4ckstr\u00f6m, Bj\u00e4rkaryd.<\/p>\n

Inneh\u00e5ll:<\/strong>
\nInbjudan till Vrigstads Hembygdsf\u00f6renings \u00e5rsm\u00f6te
\nN\u00e5gra bilder fr\u00e5n Vrigstad \u2013 50 och 100 \u00e5r gamla (ur bildarkivet) Bildarkivet
\nOscar Carlstr\u00f6m \u2013 riksdagsmannen fr\u00e5n Vrigstad<\/p>\n

Inbjudan till \u00e5rsm\u00f6te med Vrigstads hembygdsf\u00f6rening<\/strong>
\nV\u00e4lkommen till \u00e5rsm\u00f6te med Vrigstads Hembygdsf\u00f6rening torsdagen den 10 april, kl. 19.00 i F\u00f6rsamlingshemmet.<\/p>\n

Program:
\n\u2022 \u00c5rsm\u00f6tesf\u00f6rhandlingar.
\n\u2022 2013 \u00e5rs verksamhetsber\u00e4ttelse presenteras i ord och bild av Stig Marz.
\n\u2022 Stig Marz visar videoklipp.
\n\u2022 Servering och lotterier.<\/p>\n

Gamla och nya medlemmar h\u00e4lsas hj\u00e4rtligt v\u00e4lkomna!<\/p>\n

Vrigstad \u00e5r 1914<\/strong>
\n\"Gamla
\nVrigstad Sparbanks lokal i Bolagsg\u00e5rden \u00e5r 1914 (med samma inredning som i dagens bankmuseum i Gamla Bankg\u00e5rden). Vid stiftandet 1867 var banken inrymd i det hus som l\u00e5g p\u00e5 g\u00e5rdsplanen till Bolagsg\u00e5rden. P\u00e5 samma plats uppf\u00f6rdes 1912 det hus som idag ligger utefter Kristina Nilssons v\u00e4g. Det ”nya” huset ser i princip ut som det tidigare. 1887 flyttade banken till Torgl\u00e4genheten 5 d\u00e4r verksamheten bedrevs till 1913. D\u00e5 ink\u00f6ptes Bolagsg\u00e5rden d\u00e4r bankverksamheten var kvar till 1960, d\u00e5 ett nytt bankhus byggdes.<\/p>\n

Bilder fr\u00e5n Vrigstad 1964<\/strong>
\n\""G\u00e4stis"
\n1964 revs G\u00e4stgivareg\u00e5rdens ladug\u00e5rd. Denna del inrymde bl.a. vagnbod d\u00e4r socknens likvagn f\u00f6rvarades.<\/p>\n

\"Svenssons\"
\nIngrid och Sture Svensson fotograferade i deras aff\u00e4r i samband med att aff\u00e4ren ut\u00f6kades och \u00e4ndrades till snabbk\u00f6p (sj\u00e4lvbetj\u00e4ning).<\/p>\n

Bildarkivet
\n<\/strong>Vi f\u00f6rs\u00f6ker hela tiden fylla p\u00e5 med fler bilder till v\u00e5rt bildarkiv. Har du intressanta bilder s\u00e5 l\u00e5nar vi g\u00e4rna dem f\u00f6r att fylla p\u00e5 v\u00e5rt arkiv.<\/p>\n

Oscar Carlstr\u00f6m – riksdagsmannen fr\u00e5n Vrigstad
\n<\/strong>Den 12 augusti 1879 f\u00f6ddes en gosse i Holkaryd Kurag\u00e5rd, som fick namnet Oscar Ludvig. F\u00f6r\u00e4ldrarna hette Karl Magnusson och Kristina Magnusdotter, som \u00e4gde och brukade 1\/4 mantal Kurag\u00e5rd. Oscar kom att \u00e4gna sig \u00e5t politiken. Han var t.ex. fullm\u00e4ktigeledamot i J\u00f6nk\u00f6pings L\u00e4ns Landsting 1921-1950. Riksdagsledamot i andra kammaren 1918-1949, d\u00e4r han representerade Liberala Samlings-partiet, som senare blev Folkpartiet. Han blev Folkpartiets f\u00f6rste partisekreterare.<\/p>\n\n\n\n
\"\"<\/td>\nHan engagerade sig mycket i jordbruksfr\u00e5gor och f\u00f6rs\u00f6kte bl.a. att f\u00e5 folk att kolonisera de stora vidderna i Norrland. Om detta skriver han i boken ”Kolonisten Karin Persdotter” som utgavs 1925. Men han skrev ocks\u00e5, p\u00e5 \u00e4ldre dar, ned sina minnen fr\u00e5n sin uppv\u00e4xt och ungdomstid. Fr\u00e5n en sl\u00e4kting till Oscar har Hembygdsf\u00f6reningen f\u00e5tt dessa nedtecknade minnen, som vi nu i \u00e5rets h\u00e4lsning presenterar f\u00f6rsta avsnittet av. L\u00e4s och begrunda tider som varit.<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

F\u00f6delsesocken Vrigstad
\n<\/strong>I en n\u00e5got avsides liggande by i Vrigstads f\u00f6rsamling var mitt barndomshem bel\u00e4get. Byn hette Holkaryd och hemmet Kurag\u00e5rd. Det d\u00e4r namnet Kurag\u00e5rd retade mig nog ibland, ty jag begrep inte egentligen vad det namnet skulle betyda. N\u00e5ja, folk som bo i Svinhult f\u00e5 ju n\u00f6ja sig \u00e4ven med det namnet, \u00e4ven om det inte l\u00e5ter vidare romantiskt. Till Vrigstad kyrkby, eller ska vi s\u00e4ga samh\u00e4lle, var det omkring 7 kilometer fr\u00e5n byns centrum, om man skulle f\u00e4rdas runt Lundholmssj\u00f6n k\u00f6rv\u00e4gen, men det fanns en genv\u00e4g med sp\u00e4nger \u00f6ver \u00e5n s\u00f6der om, som f\u00f6r g\u00e5ende f\u00f6rkortade v\u00e4gen med ett par kilometer. Numera \u00e4ro emellertid sp\u00e4ngerna borta. De voro s\u00e5 sv\u00e5ra att h\u00e5lla i lag d\u00e5 h\u00f6gvattnet n\u00e4stan varje \u00e5r vr\u00e4kte undan dem och det var ett ideligt reparerande f\u00f6r holkarydsborna att s\u00e4tta dem p\u00e5 f\u00f6tter igen. F\u00f6rresten g\u00e5r man s\u00e4llan numera till Vrigstad. Cykeln, bilen och traktorn har ersatt apostlah\u00e4starna, anf\u00f6rtrodde man mig nyligen, d\u00e5 jag var p\u00e5 bes\u00f6k i Holkaryd. ”Man f\u00f6ljer v\u00e4l med sin tid”.<\/p>\n

Vrigstad hade sedan gammalt varit knutpunkten f\u00f6r hela den kringliggande bygden, med torgdag varje torsdag och en livlig lanthandel. D\u00e4r bodde i min barndom provinsiall\u00e4karen, kronofogden, h\u00e4radsskrivaren och l\u00e4nsman. D\u00e4r funnos apotek, poststation, f\u00e4rgeri, bagerier och glasm\u00e4steri samt hela raden av hantverkare och andra ”konstn\u00e4rer”: urmakare, kakelugnsmakare, murare och m\u00e5lare, f\u00f6rutom skomakare, skr\u00e4ddare, smedm\u00e4stare och ”menige allmoge”. Till och med en fotograf hade s\u00f6kt sig dit fr\u00e5n Danmark, fast\u00e4n han gjorde d\u00e5 inte mycket f\u00f6r folks f\u00f6rsk\u00f6nande f\u00f6rst\u00e5s och han slutade som kringg\u00e5ende f\u00f6rs\u00e4ljare av knappar, tr\u00e5d, syn\u00e5lar och andra nyttiga redskap f\u00f6r sj\u00e4lvhush\u00e5llet. Jag kan knappast erinra mej att d\u00e4r p\u00e5 den tiden fanns n\u00e5gon redig slaktare, ty ”Rep\u00e5sen”, som fuskade litet i yrket, var just ingen solid person. Slakten sk\u00f6ttes nog mest om i hemmen och f\u00f6rs\u00e4ljningen av ”sk\u00e5llingar” skedde till S\u00e4vsj\u00f6, d\u00e4r uppk\u00f6pare fr\u00e5n vida orter h\u00f6llo till, sedan platsen f\u00e5tt j\u00e4rnv\u00e4g. F\u00f6r \u00f6vrigt torgf\u00f6rdes f\u00e4slaktdjuren p\u00e5 den stora h\u00f6stmarknaden i Vrigstad i november och en del p\u00e5 augustimarknaden, som ocks\u00e5 kallades sommarmarknad.<\/p>\n

Det var Vrigstads olycka, att j\u00e4rnv\u00e4gen inte kom att g\u00e5 dit\u00e5t, vilket ett tag var meningen, men p\u00e5 den tiden var man f\u00f6rskr\u00e4ckt f\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gar, eftersom man trodde, att de n\u00e4stan skulle \u00f6del\u00e4gga allt aff\u00e4rsliv p\u00e5 platsen. Nu gick den f\u00f6rbi, med resultat i motsatt riktning, ty d\u00e4rmed f\u00f6rlorade Vrigstad sin karakt\u00e4r av betydande aff\u00e4rsplats och s\u00e5 sm\u00e5ningom tunnade ocks\u00e5 ”sociteten” ut, s\u00e5 att nu \u00e4r det bara apotekaren och provinsiall\u00e4karen kvar. Dessa b\u00e5das kvarlevnad kanske min ringhet i viss m\u00e5n bidragit till, ty hade inte jag under mina f\u00f6rsta riksdags\u00e5r personligen uppvaktat civilminister Schotte och b\u00f6nat f\u00f6r l\u00e4karens kvarboende i Vrigstad, hade nog \u00e4ven de varit borta. Medicinalstyrelsen hade n\u00e4mligen redan beslutat, att l\u00e4karen skulle flyttas till S\u00e4vsj\u00f6, men nu gick i alla fall Schotte \u00e5 regeringens v\u00e4gnar emot. N\u00e5gon nytta har allts\u00e5 ”den f\u00f6rlorade sonen” gjort sin hembygd. Vrigstads karakt\u00e4r av natursk\u00f6nt, leende samh\u00e4lle kan emellertid ingen medicinalstyrelse i v\u00e4rlden ber\u00f6va det och s\u00e5 sm\u00e5ningom har det blivit litet sm\u00e5tt industrisamh\u00e4lle med utsikt att p\u00e5 den v\u00e4gen \u00e5terer\u00f6vra sin storhetstid.<\/p>\n

Men l\u00e5t oss \u00e5terg\u00e5 till gamla Vrigstad med dess mer eller mindre originella typer ur folklivet p\u00e5 den tiden! Som pojke fick jag ofta kila iv\u00e4g dit med en sm\u00f6rkorg p\u00e5 armen och g\u00e5 omkring i husen och bjuda ut varan. Gingo aff\u00e4rerna n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r, fick jag lov att hos ”Bakarefia”, som stod f\u00f6r det ena av de tv\u00e5 bagerierna, ink\u00f6pa f\u00f6r 25 \u00f6re vetebr\u00f6d. Det var h\u00e5rd konkurrens med ”Bagarelisa”, som f\u00f6restod det andra bageriet, s\u00e5 det vankades bra med ”p\u00e5br\u00f6d” vill jag lova. I nutida penningv\u00e4rde skulle man inte ens f\u00e5 s\u00e5 mycket br\u00f6d f\u00f6r 25 \u00f6re som man d\u00e5 fick som p\u00e5br\u00f6d. Korgen blev n\u00e4stan halvfylld f\u00f6r de 25 \u00f6rena och fiabullarna voro en s\u00e4rskild raritet. En tre\u00f6res s\u00e5dan var n\u00e4stan fullt dopp till kaffet bara den och m\u00e4rkv\u00e4rdigt nog h\u00f6ll Fia ut \u00e4nnu d\u00e5 jag blev biskopsbobonde 1907, men jag tror, att tacken f\u00f6r all hennes generositet blev \u2013 fattigstugan till slut.<\/p>\n

N\u00e4r jag nu \u00e4nd\u00e5 var i Vrigstad i ”aff\u00e4rsangel\u00e4genheter”, skulle jag givetvis ocks\u00e5 h\u00e4mta posten till byalaget. Men det var knappast s\u00e5 roligt som att h\u00e4lsa p\u00e5 Fia. D\u00e4r fanns d\u00e5 en gammal postfr\u00f6ken som hette Granfelt \u2013 inte att f\u00f6rv\u00e4xla med en senare postfr\u00f6ken med samma namn. Hon var inte vidare tillg\u00e4nglig f\u00f6r bes\u00f6k. N\u00e4r man knackade p\u00e5 den lilla luckan i d\u00f6rren till kontoret stack hon fram n\u00e4san och fr\u00e5gade bryskt: ”Vad vill ni?” ”H\u00e4mta posten till Holkaryd”, viskade jag blygt fram. Men p\u00e5 den tiden h\u00e4nde det ofta, att det inte fanns n\u00e5gon post att h\u00e4mta, ty halva byalaget l\u00e4ste J\u00f6nk\u00f6pings \u2013 Posten tillsammans och den kom v\u00e4l inte ut mer \u00e4n ett par g\u00e5nger i veckan. Brev till Holkaryd var s\u00e4llsynta och d\u00e5 fick man ett sn\u00e4vt svar, alldeles som hon blivit f\u00f6rargad \u00f6ver att hon blivit st\u00f6rd. ”Finns ingen!” Luckan slog igen med en v\u00e4ldans sm\u00e4ll.<\/p>\n

Att bes\u00f6ka l\u00e4karna var inte heller s\u00e5 nervstillande p\u00e5 den tiden, ty de tycktes ha f\u00f6r sig att patienten f\u00f6rst borde inges en allvarlig respekt f\u00f6r l\u00e4karen, innan han gav sig i h\u00e5ll med sjukdomen. Det ber\u00e4ttas att s\u00e5 l\u00e4nge ”sociteten” \u00e4nnu h\u00f6ll ihop och tog sig en wira tillsammans p\u00e5 kv\u00e4llarna gav sig en av dessa l\u00e4kare s\u00e4llan ut p\u00e5 sjukbes\u00f6k nattetid \u00e4ven om det var en verkligt allvarlig historia det g\u00e4llde. Han r\u00f6t som en oxdrivare om han blev st\u00f6rd och enda s\u00e4ttet att r\u00e5 p\u00e5 honom var att ryta igen. D\u00e5 han tr\u00e4ffade p\u00e5 n\u00e5gon som tog igen blev han en r\u00e4tt hygglig m\u00e4nniska med en smula humor l\u00e4ngst inne. S\u00e5 t. ex. tr\u00e4ffade han en morgon, d\u00e5 han tog en promenad runt Sl\u00e4ttsj\u00f6n, en gammal knekt som hette Lund p\u00e5 \u00c5sen. ”Vad g\u00e5r han h\u00e4r och driver efter p\u00e5 blanka f\u00f6rmiddagen” domderade han, tydligen med avsikt att knekten skulle h\u00e5lla sig hemma och arbeta och inte ”g\u00e5 med b\u00f6ssan”. ”Jaa, sade Lund och str\u00f6k sig s\u00e4vligt om mustaschen, ”det t\u00e4nkte jag ocks\u00e5 fr\u00e5ga doktorn, men s\u00e5 kom jag att t\u00e4nka p\u00e5 att det ang\u00e5r mig inte”. F\u00f6r det svaret fick den gamle knekten en krona i uppmuntran.<\/p>\n

Till skyttefesten i augusti 1915 utgavs tidningen V\u00e4stra H\u00e4rads-Kuriren. Upplagan var 1 000 ex som s\u00e5ldes f\u00f6re och under festen f\u00f6r 50 \u00f6re. P\u00e5 bilden st\u00e5r redakt\u00f6ren Oscar Carlstr\u00f6m, som d\u00e5 arrenderade Biskopsbo g\u00e5rd. I redaktionen ingick ocks\u00e5 Hugo Silfversparre, t.h. p\u00e5 bilden. Redakt\u00f6rerna hade sitt h\u00f6gkvarter p\u00e5 Biskopsbo loge.<\/p>\n

\"V\u00e4stra
\nBland det hederv\u00e4rda hantverksskr\u00e5et fanns ocks\u00e5 en och annan lustigkurre. Den gamle smeden Vink h\u00f6rde i sin ungdom, d\u00e5 han r\u00e4tt ofta h\u00f6ll till p\u00e5 G\u00e4stgivareg\u00e5rden, till dem och en dag satte han sig mitt p\u00e5 torget och metade. D\u00e5 n\u00e5gon kom och fr\u00e5gade om det nappade svarade han: ”N\u00e4\u00e4, det g\u00f6r det v\u00e4l inte, men d\u00e5 jag f\u00e5tt den f\u00f6rste och en till d\u00e5 har jag f\u00e5tt tv\u00e5”, och s\u00e5 fortsatte han att kasta ut, s\u00e5 att dammet r\u00f6k.<\/p>\n

Gamle muraren Wallsten var inte heller s\u00e5 borta, d\u00e5 det g\u00e4llde att klara kinkiga situationer. P\u00e5 marknadsplatsen i Vrigstad funnos en del marknadsbodar som till och med voro f\u00f6rsedda med eldst\u00e4der. En marknadsafton p\u00e5 h\u00f6sten skulle Wallsten reparera skorstenen p\u00e5 en av dem, som \u00e4gdes av f\u00e4rgare Runstedt. Han hade emellertid redan b\u00f6rjat sitt marknadsfirande s\u00e5 det var si och s\u00e5 med h\u00e5llfastheten av verket. D\u00e5 han s\u00e5g sig f\u00e4rdig bad han d\u00e4rf\u00f6r hantlangaren att bli kvar och st\u00f6dja skorstenen medan han sj\u00e4lv gick ned till Runstedt och h\u00e4mtade pengarna f\u00f6r arbetet. N\u00e4r han sedan p\u00e5 \u00e5terv\u00e4gen gick f\u00f6rbi marknadsplatsen ropade han till hantlangaren: ”Nu f\u00e5r du sl\u00e4ppa!” och vinkade med remissan i handen. En annan g\u00e5ng blev han eftersatt av en hus\u00e4gare \u00e5t vilken han murat en spis f\u00f6r att det r\u00f6k s\u00e5 f\u00f6rf\u00e4rligt i rummet. ”Ja, d\u00e5 eldar du v\u00e4l”, svarade Wallsten, alldeles som om det var den naturligaste sak i v\u00e4rlden och skrattade gott p\u00e5 k\u00f6pet.<\/p>\n

Till slut skall jag i detta sammanhang ber\u00e4tta en historia, som jag f\u00e5tt fr\u00e5n far, och den g\u00e5r allts\u00e5 \u00e4nnu ett steg l\u00e4ngre bort i den gamla goda tiden, medan far var arrendator p\u00e5 Vrigstad pr\u00e4stg\u00e5rd. D\u00e5 stod socitetslivet \u00e4nnu i sitt flor och pr\u00e4sten Wetter, h\u00e4radsskrivaren, kronofogden och doktorn samt en del honoratiores i trakten s\u00f6po och kalasade ideligen med varandra. Prosten Wetter var en mycket sj\u00e4lvmedveten herre av den pr\u00e4sttyp som fordrade respekt av b\u00e5de h\u00f6g och l\u00e5g men av n\u00e5gon anledning hade han kommit p\u00e5 kant med de \u00f6vriga herrarna i laget. Vid ett tillf\u00e4lle satte han ig\u00e5ng med en insamlingslista f\u00f6r n\u00e5got v\u00e4lg\u00f6rande \u00e4ndam\u00e5l och d\u00e5 han fr\u00e5n prediksstolen kungjorde detta sade han mycket h\u00f6gtidligt p\u00e5 slutet: ”Den som ger mest, \u00e4r heligast.” D\u00e5 listan kom ut, befanns det att han som f\u00f6rste tecknare satt ”L.C. Wetter, 2 kronor” med f\u00f6rvissning om att ingen skulle \u00f6verbjuda honom och kunna anses heligare. De andra gubbarna i laget fingo s\u00e5 tag i listan och sk\u00f6to tillsammans 10 kronor, som de \u00f6verl\u00e4mnade till en gammal gubbe i fattighuset som i sin tur \u00f6verl\u00e4mnade dem som andre tecknare p\u00e5 listan. Den kom d\u00e5 att f\u00e5 f\u00f6ljande utseende till en b\u00f6rjan: ”L.C. Wetter, 2 kronor. Petter Kask i fattigstugan 10 kronor.” Den skymfen f\u00f6rl\u00e4t aldrig prosten Wetter.
\n\/Oscar Carlstr\u00f6m<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En h\u00e4lsning fr\u00e5n Vrigstads hembygdsf\u00f6rening 2014 En bild fr\u00e5n v\u00e5rt bildarkiv som inneh\u00e5ller \u00f6ver 5 000 bilder, de \u00e4ldsta fr\u00e5n<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-285","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/285","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=285"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/285\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2149,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/285\/revisions\/2149"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=285"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}