{"id":2555,"date":"2019-02-12T13:49:35","date_gmt":"2019-02-12T13:49:35","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=2555"},"modified":"2019-02-17T17:49:02","modified_gmt":"2019-02-17T17:49:02","slug":"runstedtska-fargeriet","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=2555","title":{"rendered":"Runstedtska F\u00e4rgeriet"},"content":{"rendered":"

Runstedtska F\u00e4rgeriet grundades 1848 av f\u00e4rgaren Fredrik Runstedt. I Vrigstad fanns det f\u00f6r f\u00e4rgeriet n\u00f6dv\u00e4ndiga vattendraget, dessutom var Vrigstad V\u00e4stra H\u00e4rads naturliga centrum.<\/p>\n

Till en b\u00f6rjan samlade Runstedt sj\u00e4lv in ull f\u00f6r tv\u00e4ttning, men efter hand v\u00e4xte verksamheten och han kunde d\u00e5 anlita andra f\u00f6r resorna. D\u00e5 allmogens egen beredning och f\u00e4rgning av vadmal gav ett klent resultat, tyget krympte och f\u00e4rg\u00e4ktheten var d\u00e5lig, blev verksamheten vid f\u00e4rgeriet snabbt en stor framg\u00e5ng. D\u00e5 kunderna i huvudsak fanns ute p\u00e5 landsbygden f\u00f6retogs s\u00e5 kallade ”F\u00e4rgm\u00f6tesresor” minst en g\u00e5ng per m\u00e5nad. Dessa resor varade flera dagar och l\u00e4ngs v\u00e4gen tog man emot och l\u00e4mnade tillbaka f\u00e4rggods. Initialt skickades tyger f\u00f6r f\u00e4rgning fr\u00e5n hela landet till f\u00e4rgeriet, men s\u00e5 sm\u00e5ningom organiserade Runstedt ett n\u00e4t av inl\u00e4mningsst\u00e4llen i Sm\u00e5land, \u00d6sterg\u00f6tland och V\u00e4sterg\u00f6tland.<\/p>\n

Fredrik Runstedt var f\u00f6dd 1826 i Bromma, men kom i unga \u00e5r med f\u00f6r\u00e4ldrarna till Eksj\u00f6 och Vaxblekarg\u00e5rden d\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarna drev ett vaxblekeri. 1848 kom han till Vrigstad. Han ingick \u00e4ktenskap med Stina Lovisa Tolf, f\u00f6dd 1824 i Svenarum. Hon var av gammal vallonsl\u00e4kt, som under Gustaf II Adolfs tid inflyttade till Sverige. Hon kom till Vrigstad fr\u00e5n Linnefors i Svenarum, d\u00e4r fadern var hammarsmed.<\/p>\n

Rudolf Thunander skriver i sin bok ”Luther i V\u00e4rnamo och andra historier fr\u00e5n Sm\u00e5lands inre” en ber\u00e4ttelse om Fredrik Runstedt. Liksom andra prominenta personer i samh\u00e4llet ville Runstedt
\nfotografera sig. Apotekaren, prosten, kronofogden, bryggaren och m\u00e5nga andra hade redan fotograferat sig och delat ut sina portr\u00e4tt.<\/p>\n

Runstedt var n\u00f6jd med sitt yttre och med vad han uppn\u00e5tt i livet. Han skulle ha en br\u00f6stbild av sig sj\u00e4lv, men inte en liten 3×4 tum utan en stor 10×12 tum. Han skulle heller inte sn\u00e5la p\u00e5 antalet utan best\u00e4llde tv\u00e5 dussin bilder. Efter fyra dagar skulle han h\u00e4mta bilderna hos fotografen. Men det blev ingen lyckad h\u00e4mtning.<\/p>\n

-Vad fan har ni gjort. Ni har vanst\u00e4llt mig, menade Runstedt n\u00e4r han fick se bilderna. Han sl\u00e4ngde dem sedan p\u00e5 golvet och v\u00e4grade att betala. D\u00e4r stod fotografen med ett antal v\u00e4rdel\u00f6sa obetalda bilder. Fotografens sv\u00e5ger fick senare kunskap om den misslyckade aff\u00e4ren. Han reste p\u00e5 marknader och visste att man kunde s\u00e4lja det mesta med r\u00e4tt marknadsf\u00f6ring.<\/p>\n

P\u00e5 baksidan av bilderna, d\u00e4r det tidigare st\u00e5tt fotografens namn, skrev man nu ”Portr\u00e4tt f\u00f6rest\u00e4llande den store reformatorn doktor Martin Luther. Fr\u00e4lste landet fr\u00e5n p\u00e5ven. Pris: 2 kr.” Kunderna flockades och bilderna hade en strykande \u00e5tg\u00e5ng och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt lyckades b\u00e5de fotografen och sv\u00e5gern g\u00f6ra en bra f\u00f6rtj\u00e4nst tack vare Fredrik Runstedt.<\/p>\n

Falsariet avsl\u00f6jades dock n\u00e4r en l\u00e4karbekant till Runstedt gjorde ett bes\u00f6k hos en sjuk gumma i en grannsocken. \u00d6ver soffan, d\u00e4r gumman l\u00e5g, h\u00e4ngde bilden p\u00e5 Martin Luther. ”Vem har tant d\u00e4r p\u00e5 bilden”, fr\u00e5gade doktorn. ”Jo, det \u00e4r den fromme Martin Luther” svarade gumman. ”Den har jag k\u00f6pt p\u00e5 V\u00e4rnamo marknad”. D\u00e5 gumman var mycket sjuk ville inte doktorn g\u00f6ra henne besviken genom att tala om att det var hans gode v\u00e4n, f\u00e4rgaren Fredrik Runstedt i Vrigstad, som var p\u00e5 bilden. Dock fick Runstedt veta att hans bild s\u00e5ldes som f\u00f6rest\u00e4llande Martin Luther.<\/p>\n

Fredrik Runstedt var troligen den f\u00f6rste i Sverige, som kommit p\u00e5 tanken att i Sverige tillverka en velociped. I en tidning 1867 var en artikel om v\u00e4rldsutst\u00e4llningen i Paris. H\u00e4r beskrevs ing\u00e5ende den h\u00e4r i Sverige tidigare helt ok\u00e4nda uppfinningen, som kallades velociped. ”Skulle man inte i lilla Vrigstad kunna tillverka en dylik tingest?” fr\u00e5gade sig Runstedt under l\u00e4sningen. ”Varf\u00f6r inte g\u00f6ra ett f\u00f6rs\u00f6k” t\u00e4nkte han vidare.<\/p>\n

Runstedt var en man som inte l\u00e4t gr\u00e4set gro\u00a0under f\u00f6tterna. Han satte sig omg\u00e5ende i f\u00f6rbindelse med vagnmakaren Johan H\u00e5kansson och smeden Hans Johan Karlsson, b\u00e5da boende i Lunnaberga. Efter att dessa tre \u00e4n en g\u00e5ng lusl\u00e4st artikeln satte de genast ig\u00e5ng med att f\u00f6rverkliga Runstedts tanke. Runstedt hade gjort en liten enkel ritning, som blev arbetsunderlag. Tr\u00e4arbetet utf\u00f6rdes i H\u00e5kanssons verkstad och Karlsson gjorde allt smidesarbetet i sin smedja. Snart stod velocipeden f\u00e4rdig, men hur skulle man f\u00e5 ig\u00e5ng den?<\/p>\n

”Med styr- och trampinr\u00e4ttningen arbetade vi i sex veckor” ber\u00e4ttade Karlsson. Det hela artade sig till ett stort fiasko, men s\u00e5 en v\u00e5rdag 1868 var problemet l\u00f6st och Karlsson kunde s\u00e4tta sig p\u00e5 ”st\u00e5lh\u00e4sten” f\u00f6r en ”provritt”. \u00c5kf\u00f6rs\u00f6ken f\u00f6retogs tidigt p\u00e5 morgonen eller sent p\u00e5 kv\u00e4llen f\u00f6r att slippa \u00e5sk\u00e5dare. Runstedt best\u00e4llde omg\u00e5ende velocipeder f\u00f6r sina arbetare och sj\u00e4lvklart tillverkade vagnmakaren och smeden varsitt exemplar.<\/p>\n

Nu var det dags att t\u00e4nka p\u00e5 velocipedtillverkning i Vrigstad. P\u00e5 kort tid hade Vrigstadsvelocipeden hittat k\u00f6pare i Vetlanda- och J\u00f6nk\u00f6pingstrakten. K\u00f6pare fanns ocks\u00e5 i Kronobergs l\u00e4n och en och annan st\u00e5lh\u00e4st skall ha levererats till Kungliga huvudstaden. Velociped\u00e5kning blev nu en modesport bland ungdomen i Vrigstad. Riktiga virtuoser p\u00e5 velociped\u00e5kning skall vagnmakareges\u00e4llen Reinhold K\u00e4llstr\u00f6m och f\u00e4rgareges\u00e4llen Edvard Molin ha varit.<\/p>\n

\u00c5r 1861 bildades p\u00e5 Runstedts initiativ ”V\u00e4stra H\u00e4rads frivilliga skarpskyttef\u00f6rening”. Med sina b\u00e4sta skyttar deltog ofta Runstedt i de stora skyttet\u00e4vlingarna, som anordnades f\u00f6r landets skarpskyttef\u00f6reningar i Stockholm. Vid ett s\u00e5dant tillf\u00e4lle var det p\u00e5 Ladug\u00e5rdsg\u00e4rde ordnat f\u00f6revisning av velociped\u00e5kning, med stora \u00e5sk\u00e5darskaror. Det var i velocipedens ”gr\u00f6na ungdom” i Stockholm.<\/p>\n

Runstedt lyckades nu \u00f6vertala arrang\u00f6ren att n\u00e5gra av hans gossar skulle f\u00e5 pr\u00f6va p\u00e5 velociped\u00e5kning. Till \u00e5sk\u00e5darnas f\u00f6rtjusning \u00f6vergl\u00e4nste nu vrigstadpojkarna m\u00e4starna i velociped\u00e5kning. Den h\u00e4ndelsen var n\u00e5got som f\u00f6ll den glade Runstedt i smaken och som han \u00e4nda upp i gamla dar talade om. Den vrigstadtillverkade velocipeden fick\u00a0efterhand, som elegantare konstruktioner kom ut p\u00e5 marknaden, namnet ”Runstedts tr\u00e4bult<\/a>”.<\/p>\n

En av ”Runstedts tr\u00e4bultar” ink\u00f6ptes av pojkarna Rydbeck p\u00e5 Lundholmen. Genom ett bevarat brev f\u00e5r vi veta att Robert Rydbeck den 22 juli 1869 f\u00e4rdas p\u00e5 velocipeden fr\u00e5n Lundholmen till Hook. Det b\u00f6r vara en av de tidigast dokumenterade velocipedf\u00e4rderna i v\u00e5rt land, om inte den allra f\u00f6rsta. 1898 fick grundaren av Skansen i Stockholm, Artur Hazelius, genom folkskoll\u00e4rare K.A. Hultqvist i Vrigstad, vetskap om ”Runstedts tr\u00e4bult” och dess historia. Han framst\u00e4llde en f\u00f6rfr\u00e5gan om att f\u00e5 den till sitt museum. Hans \u00f6nskan uppfylldes och Runstedts egen velociped s\u00e4ndes upp till Stockholm och f\u00f6rvaras nu p\u00e5 Nordiska Museet.<\/p>\n

Fredrik Runstedt drev med framg\u00e5ng sitt f\u00f6retag fram till sin bortg\u00e5ng 1899. F\u00f6retagets ledning \u00f6vertogs nu av dottern Fredrique, som redan en tid innan faderns bortg\u00e5ng tagit ett stort ansvar f\u00f6r ledningen av f\u00f6retaget. Hon kom bl.a. att \u00f6ppna manufakturaff\u00e4r i fastigheten.<\/p>\n

\u00c5r 1912 ink\u00f6ptes F\u00e4rgeriet av fabrik\u00f6r Axel Dahlquist. Under hans ledning utvecklades f\u00f6retaget fr\u00e5n en hantverksm\u00e4ssig till en mera industriell hantering. \u00c5r 1952 l\u00e4mnade Axel Dahlquist \u00f6ver ansvaret f\u00f6r f\u00f6retaget till s\u00f6nerna. De drev det tillsammans med var sitt ansvarsomr\u00e5de. Bengt svarade f\u00f6r manufakturaff\u00e4ren i Vrigstad, H\u00e5kan f\u00f6r F\u00e4rgeriet och Hans f\u00f6r manufakturaff\u00e4ren i S\u00e4vsj\u00f6. \u00c5r 1964 gick fabrik\u00f6r Axel Dahlquist ur tiden.<\/p>\n

Bengt \u00f6vertog s\u00e5 sm\u00e5ningom ansvaret \u00e4ven f\u00f6r f\u00e4rgeriet och kemtv\u00e4tten, som lades ner 1975. Kemtv\u00e4ttarna i landet hade minskat markant, mycket p\u00e5 grund av de nya tyger och en minskad anv\u00e4ndning av ylle, som gjorde att allm\u00e4nheten kunde tv\u00e4tta merparten av sina kl\u00e4der sj\u00e4lva. \u00c5r 1985 lades manufakturaff\u00e4ren i Vrigstad ner.<\/p>\n

Inka Dahlquist minns: Vid ett tillf\u00e4lle skickade en kvinna in en gr\u00f6n tygbit tillsammans med en kappa som skulle f\u00e4rgas. ”Den ska vara i den f\u00e4rgen \u2013 fast r\u00f6d” l\u00f6d den skriftliga instruktionen. Den lite udda best\u00e4llningen diskuterades och man kom fram till att den gr\u00f6na tygbiten var ”ilsket gr\u00f6n” och att kappan nog skulle vara i en ”ilsket r\u00f6d” f\u00e4rg. S\u00e5 gjordes ocks\u00e5 f\u00e4rgningen och kunden blev n\u00f6jd.<\/p>\n

\"\"<\/a>
En av Fredrik Runstedt \u201dgodk\u00e4nd\u201d bild.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"<\/a>
Runstedtska F\u00e4rgeriet omkring \u00e5r 1900. F\u00e4rgeriet till h\u00f6ger och bostad och kontor i den v\u00e4nstra byggnaden.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"<\/a>
Annons 1928.<\/figcaption><\/figure>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Runstedtska F\u00e4rgeriet grundades 1848 av f\u00e4rgaren Fredrik Runstedt. I Vrigstad fanns det f\u00f6r f\u00e4rgeriet n\u00f6dv\u00e4ndiga vattendraget, dessutom var Vrigstad V\u00e4stra<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2555","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2555","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2555"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2555\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3456,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2555\/revisions\/3456"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2555"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}