{"id":2161,"date":"2018-12-06T16:00:10","date_gmt":"2018-12-06T16:00:10","guid":{"rendered":"http:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=2161"},"modified":"2024-01-09T17:18:12","modified_gmt":"2024-01-09T17:18:12","slug":"medlemsskrift-2010","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/?page_id=2161","title":{"rendered":"Medlemsskrift 2010"},"content":{"rendered":"<h1><strong>En h\u00e4lsning fr\u00e5n <\/strong><strong>Vrigstads hembygdsf\u00f6rening <\/strong><strong>2010<\/strong><\/h1>\n<p><strong><a href=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-full wp-image-2162\" src=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_1.jpg\" alt=\"\" width=\"370\" height=\"274\" srcset=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/2010_1.jpg 370w, https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/2010_1-300x222.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 370px) 100vw, 370px\" \/><\/a><\/strong><\/p>\n<p><em>\u00a0F\u00f6r 100 \u00e5r sedan, \u00e5r 1910, byggdes Holkaryds skola. P\u00e5 bilden, fr\u00e5n v\u00e5rt bildarkiv, syns folkskoll\u00e4raren Gustaf Bernhard Andersson och hustrun Tekla med barnen. Gustaf Bernhard Andersson tj\u00e4nstgjorde som l\u00e4rare under \u00e5ren 1911-1915. Den v\u00e4nstra delen av byggnaden var l\u00e4rarens bostad.\u00a0\u00a0<\/em><\/p>\n<p><strong>Inneh\u00e5ll:<br \/>\n<\/strong>Inbjudan till Vrigstads Hembygdsf\u00f6renings \u00e5rsm\u00f6te<br \/>\nBarndomsminnen fr\u00e5n Vrigstad f\u00f6r 100 \u00e5r sedan.<\/p>\n<h4><strong>Inbjudan till \u00e5rsm\u00f6te med Vrigstads hembygdsf\u00f6rening<\/strong><\/h4>\n<p>V\u00e4lkommen till \u00e5rsm\u00f6te med Vrigstads Hembygdsf\u00f6rening torsdagen den 8 april, kl. 19.00 i F\u00f6rsamlingshemmet.<\/p>\n<p><strong>Program:<\/strong><\/p>\n<ul>\n<li>\u00a0\u00c5rsm\u00f6tesf\u00f6rhandlingar.<\/li>\n<li>\u00a02009 \u00e5rs verksamhetsber\u00e4ttelse presenteras i ord och bild av Stig Marz.<\/li>\n<li>\u00a0Stig Marz visar videoklipp fr\u00e5n 1992 och 1996.<\/li>\n<li>\u00a0Servering och lotterier.<\/li>\n<\/ul>\n<p><strong>Gamla och nya medlemmar h\u00e4lsas hj\u00e4rtligt v\u00e4lkomna!<\/strong><\/p>\n<p><strong>Barndomsminnen fr\u00e5n Vrigstad f\u00f6r 100 \u00e5r sedan<br \/>\n<\/strong>\u00c5r 1908 tilltr\u00e4dde apotekaren Claes Persson sin tj\u00e4nst som apotekare vid apoteket i Vrigstad. Han var f\u00f6dd i Bor\u00e5s 1864 och kom till Vrigstad fr\u00e5n apoteket Svanen i Stockholm. Persson tj\u00e4nstgjorde i Vrigstad under \u00e5ren 1908 t.o.m. 1911.<\/p>\n<p><u><a href=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-2163 alignleft\" src=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_2.jpg\" alt=\"\" width=\"250\" height=\"177\" \/><\/a><\/u><\/p>\n<p>M\u00f6rkedala byggdes 1850 av patron Adolf M\u00f6rk. \u00c5r 1889 flyttades apoteket hit fr\u00e5n Bolagsg\u00e5rden och var sedan inrymt h\u00e4r till 1924, d\u00e5 det nuvarande apoteket byggdes.<strong><br \/>\n<\/strong>(Samtliga bilder i skriften \u00e4r h\u00e4mtade ut v\u00e5rt bildarkiv.)<\/p>\n<p>1981 fick Stig Marz kontakt med sonen Egil Pernheim, som d\u00e5 bodde i G\u00f6teborg, och en brevkontakt uppstod med utbyte av information. Egil var v\u00e4ldigt intresserad av Vrigstad och Stig dito av vad han hade att ber\u00e4tta. H\u00e4r f\u00f6ljer lite utdrag ur denna brevv\u00e4xling.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-2168 alignleft\" src=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_3.jpg\" alt=\"\" width=\"125\" height=\"181\" \/><\/a><\/p>\n<p>En vacker f\u00f6rsommardag \u00e5r 1908 anl\u00e4nde med natt\u00e5get fr\u00e5n Stockholm, apotekare C. J. Persson (se bild) med familj, hustru och fyra livliga barn, till Stockaryd, d\u00e4r vi skulle byta till h\u00e4stskjuts f\u00f6r vidare befordran till v\u00e5rt nya hem i Wrigstad. Det var ju f\u00f6r oss stadsbarn n\u00e5got alldeles nytt liv vi kommo in i, s\u00e5 det \u00e4r inte underligt att minnena fr\u00e5n dessa dagar etsat sig s\u00e5 fast i minnet att de nu, n\u00e4ra 80 \u00e5r senare \u00e4ro s\u00e5 levande n\u00e4r jag t\u00e4nker tillbaka till dessa lyckliga tider.<\/p>\n<p>Mitt f\u00f6rsta och starkaste minne \u00e4r spindelv\u00e4varna p\u00e5 g\u00e4rdesg\u00e5rdarna, som nu i soluppg\u00e5ngen gnistrade, som om de varit fullsatta med lysande \u00e4delstenar. Morgondaggen eller kanske ett nattregn hade bundit dammet p\u00e5 landsv\u00e4gen, s\u00e5 luften var klar och frisk att inandas.<\/p>\n<p>Strax f\u00f6re marknadsplatsen var den sista grinden p\u00e5 v\u00e4gen, och d\u00e5 hade jag redan l\u00e4rt mig att obedd hoppa av vagnen och \u00f6ppna och st\u00e4nga grinden efter mig. S\u00e5 kom d\u00e5 marknadsplatsen och dess r\u00f6dm\u00e5lade bodar in i blickf\u00e4ltet. Sedan en liten utf\u00f6rsbacke och stora torget, gr\u00e4sbevuxet och med en betande f\u00e5rahjord, \u00f6ppnade sig. S\u00e5 foro vi \u00f6ver den gamla vackra stenbron, med \u201dH\u00e4stasv\u00e4mmet\u201d p\u00e5 v\u00e4nster sida. N\u00e4r vi kommit \u00f6ver bron, hade vi den st\u00e5tliga Gustafsch\u00f6ldska g\u00e5rden p\u00e5 h\u00f6ger sida och snett emot den, p\u00e5 v\u00e4nster sida v\u00e4gen, l\u00e5g apoteket (M\u00f6rkedala) och d\u00e4r slutade resan fr\u00e5n Stockholm.<\/p>\n<p>N\u00e4r vi v\u00e4l kommit till r\u00e4tta med v\u00e5ra bostadsf\u00f6rh\u00e5llanden, s\u00e5 voro vi pojkar f\u00e4rdiga f\u00f6r att skaffa oss lite mer k\u00e4nnedom om omgivningen. Och var, om inte p\u00e5 G\u00e4stgivareg\u00e5rden, skulle man erh\u00e5lla de flesta kunskaperna. D\u00e4r var alltid liv och r\u00f6relse. Folk kom och for och \u00f6vernattade ofta. Det g\u00e4llde mest handelsresanden. Ordinarie dr\u00e4ngar p\u00e5 G\u00e4stis, voro br\u00f6derna Weimar och Einar Lilja, ett gammalt uttj\u00e4nt tj\u00e4nstehjon fr\u00e5n K\u00f6pstad, kallad Ko-August, sk\u00f6tte om vallningen av de m\u00e5nga korna.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_4.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-2164 alignleft\" src=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_4.jpg\" alt=\"\" width=\"250\" height=\"174\" \/><\/a><\/p>\n<p>H\u00e4r p\u00e5 G\u00e4stis tillbringade vi st\u00f6rsta delen av dagarna. Nere vid \u00e5n, mitt emot G\u00e4stgivareg\u00e5rden l\u00e5g Wadells pensionat (se bild). D\u00e4r brukade ibland familjer, med ungdomar i v\u00e5r \u00e5lder, hyra in sig p\u00e5 14 dagar.<\/p>\n<p>Ett par av dessa ungdomar minns jag alldeles s\u00e4rskilt av en viss orsaks skull. N\u00e4r br\u00f6derna skulle bekanta sig med oss \u201dhemtama\u201d, s\u00e5 sade den \u00e4ldre brodern att han hette B\u00f6rje, \u201dJa d\u00e5 heta la du Sluta\u201d sa Weimar, fort och kvickt. Och det fick pojken heta s\u00e5 l\u00e4nge han var kvar i byn. Nutidens m\u00e4nniskor kunna inte f\u00f6rst\u00e5 hur samlevnaden m\u00e4nniskor emellan kunde vara s\u00e5 hj\u00e4rtlig trots att det sades m\u00e5nga elakheter, men allt vi sade, att det sagda ej var s\u00e5 illa menat, som det l\u00e4t.<\/p>\n<p>Det fanns en of\u00e4rdig yngling, hans namn h\u00f6rde jag aldrig. Han hade tydligen haft polio i barndomen och haltade sv\u00e5rt. Han kallades \u201dHaltebolinken\u201d och stugan d\u00e4r han bodde med sin mor kallades Haltebo. Pojken var expert p\u00e5 att sn\u00e4rja g\u00e4ddor och pricks\u00e4ker i stenkastning. S\u00e4rskilt n\u00e4r det g\u00e4llde f\u00e5glar. Kanske inte allt han gjorde var lagligt, ty \u00e4ldre m\u00e4nniskor s\u00e5go snett p\u00e5 honom, men vi unga beundrade hans skicklighet och t\u00e4nkte aldrig p\u00e5 hans lyte eller h\u00e4rkomst. Var det n\u00e5gon som fick h\u00f6ra n\u00e5got of\u00f6rdelaktigt om honom s\u00e5 f\u00f6rdes det aldrig vidare.<\/p>\n<p>Folket var ett h\u00e5rt arbetande och rej\u00e4lt sl\u00e4kte. Ett givet ord h\u00f6lls utan skriverier och inb\u00f6rdes tvister gjordes upp utan l\u00e4nsmans ingripande. Jag saknar den tiden och det folket. Sv\u00e4lt och armod tvingade dem till att t\u00e4nka och handla s\u00e5 att de kunde skaffa sig sitt uppeh\u00e4lle. En del lyckades riktigt bra med kl\u00e4ttringen uppf\u00f6r samh\u00e4llsstegen, andra s\u00e4mre. Men alla hade ju inte lika andliga g\u00e5vor. Gemensamt hade de k\u00e4rleken till livet och hembygden.<\/p>\n<p>Till G\u00e4stgivareg\u00e5rden kom varje \u00e5r en sadelmakare f\u00f6r att reparera och se \u00f6ver seldon och andra l\u00e4dersaker p\u00e5 g\u00e5rden. Vad han hette tror jag aldrig att jag h\u00f6rde. Han kallades bara \u201dHalv elva\u201d. Fr\u00e5gade man honom om tiden s\u00e5 drog han upp n\u00e5got ur v\u00e4stfickan och sade \u201dHalv elva\u201d. Om han hade n\u00e5gon klocka, eller ej f\u00f6rstod sig p\u00e5 den, vet jag inte, men namnet hade han till d\u00f6ddagar.<\/p>\n<p>En bland lekkamraterna hette Gottfrid Ekel\u00f6f, han var n\u00e5got \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n jag (H\u00e4r f\u00f6religger nog en f\u00f6rv\u00e4xling. Gottfrid var f\u00f6dd 1904 och brevskrivaren Egil 1901. Han menar nog Gottfrids bror Sven, som var f\u00f6dd 1899).<\/p>\n<p>En dag skojade Weimar Lilja med honom och fr\u00e5gade vad han skulle bli, n\u00e4r han blev stor. P\u00e5 of\u00f6rfalskad h\u00e4rlig sm\u00e5landsdialekt, kom svaret rappt. \u201dAntingen sa ja gefta me, ella sa ja ble husar, f\u00f6r ria vell ja\u201d. Allt vi h\u00f6rde och s\u00e5g p\u00e5 G\u00e4stgivarg\u00e5rden var nog inte salongsm\u00e4ssigt, men det var den h\u00e5rda kalla verkligheten. Men under den grova ytan var ett varmt och medlidsamt hj\u00e4rta klappande f\u00f6r medm\u00e4nniskorna.<\/p>\n<p>Fr\u00e5n stallet p\u00e5 G\u00e4stis har jag minnen av flera h\u00e4star. D\u00e5 var h\u00e4st-k\u00e4nnedom ansett som n\u00e5got s\u00e4rskilt fint hos pojkarna, ungef\u00e4r som bilm\u00e4rken i v\u00e5r tid. Jag kommer t.o.m. ih\u00e5g namn och ras p\u00e5 m\u00e5nga av dem. Den gamle postskjutsh\u00e4sten lever i all sin fulhet \u00e4nnu kvar i gott minne. Han kallades \u201dAraben\u201d och var i grundf\u00e4rgen vitgul, men med oerh\u00f6rt mycket bruna st\u00e4nk \u00f6verallt p\u00e5 kroppen. D\u00e4rtill var han glos\u00f6gd och r\u00f6d i \u00f6gonvitorna. Elak och bitsk. Kusken d\u00e4remot det lataste man kunde t\u00e4nka sig. Sov hela tiden till och fr\u00e5n S\u00e4vsj\u00f6. Men stod n\u00e5gon vid v\u00e4gkanten och viftade med ett brev, s\u00e5 stannade Araben sj\u00e4lvmant f\u00f6r att lika sj\u00e4lvmant forts\u00e4tta lunken n\u00e4r brevet var stoppat i l\u00e5dan p\u00e5 vagnen.<\/p>\n<p>Omkring 1910 besl\u00f6ts avskaffande av g\u00e4stgiverierna. Sommaren 1910 b\u00f6rjade det bli ganska fridfullt i G\u00e4stis. Anton Andersson gjorde sig beredd att l\u00e4mna Wrigstad. Sommaren 1911 hade Anton med fru och barnen Kalle, Rut och Sigrid l\u00e4mnat Wrigstad och flyttat till Stockaryd, d\u00e4r han \u00f6ppnat en hotell- och \u00e5kerir\u00f6relse. Det blev f\u00f6r oss unga att finna nya marker f\u00f6r v\u00e5ra aktiviteter. Nyfikenheten hj\u00e4lpte oss att intressera oss f\u00f6r de \u00e4ldre m\u00e4nniskornas liv och leverne. Frida (Lind\u00e9n 1880-1947) hos fru Wadell, \u00e4r v\u00e4l tillr\u00e4ckligt mycket skrivet om. Genom sitt stillsamma tysta leverne skr\u00e4mde hon oss barn till att b\u00f6rja med, men s\u00e5 sm\u00e5ningom vande vi oss vid hennes skugglika uppenbarelse och saknade henne n\u00e4r hon n\u00e5gon g\u00e5ng inte visade sig som vanligt. Hon fann sig i de religi\u00f6sas f\u00f6rtryck och f\u00f6rakt, utan att knysta.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_5.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-2167 alignleft\" src=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_5.jpg\" alt=\"\" width=\"200\" height=\"139\" \/><\/a><\/p>\n<p>En annan typ var \u201dGrevinnan\u201d Bjelke (fotografen P. F. Bjelkes hustru Maria Elisa Ottilia Vinkler f. 1840 i Malm\u00f6 \u2013 se bild). Hon vandrade med h\u00f6gburet huvud omkring med sin get, som hon l\u00e4t beta vid dikesrenarna, samtidigt som hon spanade efter bortsl\u00e4ngda cigarrstumpar.<\/p>\n<p>Det sades att getmj\u00f6lk var det enda hennes man kunde f\u00e5 i sig. Om man n\u00e5gon mild sommarkv\u00e4ll gick f\u00f6rbi deras lilla stuga vid marknadsplatsen kunde man f\u00e5 se henne sittande p\u00e5 trappan med pipa i mun och r\u00f6ka de upphittade cigarresterna. P\u00e5 f\u00f6rstubron satt \u201dGreven\u201d (fotografen Bjelke) insvept i en filt. Att folk tittade snett p\u00e5 henne bekom henne tydligen inte ett dyft.<\/p>\n<p>Raka motsatsen till dessa b\u00e5da var fr\u00f6ken Runstedt p\u00e5 f\u00e4rgeriet (Fredrika 1852-1919, dotter till grundaren av Runstedtska F\u00e4rgeriet, Fredrik Runstedt). Hon b\u00e5de syntes och h\u00f6rdes n\u00e4r hon var ute. D\u00e4r satt hon i sin gigg, karlklippt och med en cigarr i mun med sin stora gulf\u00e4rgade Ulmerdogg springande runt ekipaget under ideliga skall.<\/p>\n<p>Ibland om somrarna kunde man se en sp\u00e4d kvinna bredvid henne (f\u00f6rfattarinnan Ulla Linder, som skrivit nyckelromanen \u201dByarydskungen\u201d d\u00e4r Fredrik Runstedt \u00e4r Byarydskungen och Vrigstad \u00e4r Byaryd. Fredrika och Ulla skall ha haft ett f\u00f6rh\u00e5llande). Det sades vara en f\u00f6rfattarinna, tyv\u00e4rr vore mina intressen f\u00f6r b\u00f6cker och allt d\u00e4rmed f\u00f6rknippat, p\u00e5 den tiden betydligt mindre \u00e4n nu \u00e4r fallet.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_6.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-2166 alignleft\" src=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_6.jpg\" alt=\"\" width=\"150\" height=\"192\" \/><\/a><\/p>\n<p>Gamla kaptenskan Gustafsch\u00f6ld (Elin Christina, f\u00f6dd Lidman, 1833-1917) var en tyst och stillsam dam. Hon tyckte mycket om barn och anordnade, trots sin ensamhet, julkalas f\u00f6r barn och ungdomar. Hennes dotter (Elin Charlotta, 1854-1936) var hennes raka motsats, men var s\u00e4llan hemma och h\u00e4lsade p\u00e5 sin mor. Folk gav henne namnet \u201dL\u00f6jtnanten\u201d f\u00f6r hennes uppf\u00f6randes skull. (Bild: Elin Charlotta Gustafsch\u00f6ld.)<\/p>\n<p>Andra m\u00e4nniskor jag minns \u00e4r gamla Emilia (Emilia Lindblad, 1859-1937), som hj\u00e4lpte till att st\u00e4da p\u00e5 apoteket. Hon hade ett litet vackert hus, strax bakom David Eks lanthandel.<\/p>\n<p>Fru l\u00e4nsman Dahl (Anna Dahl, f\u00f6dd Pont\u00e9n, 1869-1966) k\u00e4ndes igen p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll genom sin raka och st\u00e5tliga h\u00e5llning.<\/p>\n<p>Doktorinnan Flor\u00e9n s\u00e5g bra ut, men hade talfel s\u00e5 hon h\u00f6ll sig mest f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\n<p>Fr\u00f6knarna Granfelt (Anna, 1863-1951, Sigrid, 1864-1926) p\u00e5 postkontoret voro ju k\u00e4nda av alla. Men att de skulle bli s\u00e5 k\u00e4nda, som de nu \u00e4r bland filatelister trodde v\u00e4l ingen d\u00e5. De brev de st\u00e4mplade \u00e4ro riktiga dyrbarheter ty de st\u00e4mplade frim\u00e4rkena s\u00e5 noga och snyggt, att s\u00e5dana m\u00e4rken \u00e4ro ytterst efters\u00f6kta nu.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_7.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-2165 alignleft\" src=\"https:\/\/media.vrigstadshembygdsforening.se\/\/2010_7.jpg\" alt=\"\" width=\"150\" height=\"221\" \/><\/a><\/p>\n<p>Min f\u00f6rsta kontakt, som jag minns, med handelsbodar, fick jag i Wrigstad n\u00e4r jag var 7 \u00e5r. Det var Bengtssons Diverseaff\u00e4r. Inne-havaren hette Kilian Bengtsson (Drev aff\u00e4r i fastigheten Torget 1, i nuvarande Atelj\u00e9 Stuvbitens lokaler, under \u00e5ren 1902 till 1930) och var en jovialisk, sn\u00e4ll och barnk\u00e4r m\u00e4nniska. Glad s\u00e4llskapsbroder och god s\u00e5ngare. I hans aff\u00e4r, var det f\u00f6r oss barn, mycket av intresse att besk\u00e5da. Det var l\u00e5gt i taket och p\u00e5 krokar h\u00e4ngde massor av olika artiklar.<\/p>\n<p>Stallyktor, piskor, mj\u00f6lkflaskor, seldon, tr\u00e4skor, ja str\u00e4ngt taget allt som kunde h\u00e4ngas upp av vardagsvaror. I ett h\u00f6rn av lokalen stod, den p\u00e5 den tiden obligatoriska silltunnan med sin spickesill. Den spred en viss doft \u00f6ver lokalen och gav i blandning med dofterna fr\u00e5n kryddor, l\u00e4der och fotogen en viss behaglig st\u00e4mning. Vid disken v\u00e4gdes minutvarorna upp och d\u00e4r skars upp k\u00f6ttvaror och m\u00e4ttes tyger. Handelsmannen och bitr\u00e4dena hade enligt tidens sed en blyertspenna bakom \u00f6rat.<\/p>\n<p>Ett av bitr\u00e4dena jag minns fr\u00e5n dessa \u00e5r, var den sig i S\u00e4vsj\u00f6 sedermera etablerade Herman Carlsson. P\u00e5 disken stod \u00e4ven en stor snuskutting, varur kunderna kunde f\u00e5 sig en ordentlig mullb\u00e4nk, om de handlat f\u00f6r st\u00f6rre belopp. Karamellburken stod vid diskens andra \u00e4nde och var avsedd f\u00f6r kvinnor och barn. De butiksanst\u00e4llda n\u00e4mndes p\u00e5 den tiden som \u201dKnoddar\u201d och \u00f6verr\u00e4ckte g\u00e4rna en strut karameller n\u00e4r n\u00e5gon s\u00f6t piga handlade av honom. P\u00e5 den tiden voro p\u00e5sar en t\u00e4mligen ok\u00e4nd lyx d\u00e5 det g\u00e4llde sm\u00e5k\u00f6p. Med flinka fingrar svarvade s\u00e4ljaren till en strut och d\u00e4ri placerades det ink\u00f6pta. P\u00e5 kv\u00e4llarna var aff\u00e4ren samlings- och tr\u00e4ffpunkt f\u00f6r bygdens dr\u00e4ngar. H\u00e4r kunde nyheter fr\u00e5n ytterv\u00e4rlden f\u00f6rmedlas av dem, som varit med lass till S\u00e4vsj\u00f6 eller Stockaryd.<\/p>\n<p>En underlig g\u00e4st jag minns, var en f\u00f6re detta kavallerih\u00e4st, vilken p\u00e5 hemv\u00e4g fr\u00e5n vattningen (i H\u00e4stasv\u00e4mmet) till G\u00e4stgivareg\u00e5rdsstallet brukade sticka in framdelen av kroppen i butiken och tigga socker. Det var f\u00f6r l\u00e5gt i tak f\u00f6r att han skulle kunna komma in helt och h\u00e5llet. Till aff\u00e4ren voro alla hj\u00e4rtligt v\u00e4lkomna och mottagna, inte minst av \u00e4garen sj\u00e4lv, den leende, godmodige \u201dKilo\u201d. D\u00e4r pratades, prutades och sk\u00e4mtades v\u00e4rre. Alla kunder bem\u00f6ttes lika, s\u00e5n\u00e4r som de vackraste j\u00e4ntorna, vilka expedierades s\u00e5 l\u00e5ngsamt som m\u00f6jligt och vid avslutat k\u00f6p erh\u00f6llos mera i karamellstruten \u00e4n \u00f6vriga.<\/p>\n<p>L\u00f6rdagarna var den allt f\u00f6rh\u00e4rskande doften i lokalen kommen fr\u00e5n en modern tv\u00e5l, vilken luktade starkt parfym. Bra att ha tv\u00e4ttat sig med innan logdansen drog fram svetten fram p\u00e5 natten. Lukten av ladug\u00e5rd och stall ville man ju helst vara fri fr\u00e5n denna enda ledighetskv\u00e4ll i veckan. Vad jag minns s\u00e5 luktade den inte alls obehagligt om \u00e4n genomtr\u00e4ngande, och d\u00e4rtill var den mycket billig. \u00c5tminstone enligt nutida m\u00e5tt m\u00e4tt.<\/p>\n<p>H\u00e4r slutar vi Egils nedtecknade minnen f\u00f6r denna g\u00e5ng och kanske \u00e5terkommer n\u00e4sta \u00e5r med mera av hans h\u00e5gkomster fr\u00e5n Vrigstad.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>En h\u00e4lsning fr\u00e5n Vrigstads hembygdsf\u00f6rening 2010 \u00a0F\u00f6r 100 \u00e5r sedan, \u00e5r 1910, byggdes Holkaryds skola. P\u00e5 bilden, fr\u00e5n v\u00e5rt bildarkiv,<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2161","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2161","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2161"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2161\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6774,"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2161\/revisions\/6774"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vrigstadshembygdsforening.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2161"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}